Lumpen i Finland

Nå nog kommer man oftast in, men stolta inte med "nationaliteten".


Haha ja det är sant, jag å andra sidan är ju ful som stryk

Men jo, vakterna krävde att jag skulle plocka fram pass eller körkort, för att ID kortet inte var giltigt, "det var nåt lurt" som dom sade och ville inte släppa in mig då jag sannolikt inte var 18. Jag prövade nästa gång att gå dit i Uniform, med dödsbricka, lomakort och allt vad som hör till det (det känns lite väl överambitiöst för en 17åring Svensk att skaffa och förfalska sådant för å få komma in på krogen i Finland..), men det gick ändå inte, för "Svenskar i Finska Armén? Det är nåt lurt med det här" som tonen gick..

Ni som slet med datorn första dagen, fungerade förvaringen bra?

Stor risk för stöld?


Alternativt blev/blir man sedd som ett pucko om man kommer i kläderna man har på sig och en dator och en kamera?

När de går igenom dina saker kommer US:arna att skratta lite åt dig, men det är kutym. Att de blir stulna skulle jag ha svårt att tro, enda gången som du lämnar ifrån dig väskan vid inryckningen är under en presentation om försvarsmakten i en stor sal, sen blir du tilldelad skåp med hänglås. Tappar du bort nyckeln invänds "kungsnyckeln" sen får du köpa ett nytt lås, av det magnifika finska märket Abloy (fast de har iofs gått ihop med ASSA, men whatevaaaa), och "kungsnyckeln" får inte vem som helst ränna omkring med, så i skåpet är datorn säker.

Jag hade relativt enkelt att få plats med min träningsbag i skåpet, men visst var den i vägen, och den fick ligga på sniskan hela tiden, men senare får du ett civilskåp om du ansöker om det, så då kan du sprida ut sakerna på två ställen och spara plats. Civilskåpet kan det dock ta ett tag innan du får. I civilskåpet ska du ha chokladkakor, nötter och andra energitäta matvaror som kan förvaras i rumstemperatur, det kommer du nog att uppskatta efter en tid.

Köp på dig sånt som inte bara du själv utan andra kan tänkas vilja ha. När soldathemmet är stängt och permissionerna är indragna så blir din lilla civilskåpsbutik plötsligt väldigt populär.

Glöm inte att skaffa snus i mängder som kan säljas till absurda överpriser (en hel del av "skapparna" snusar själva vilket ger dig en garanti för att få ha din lilla affärsrörelse i fred om du skaffar rätt kunder ).

En bil med ett mindre systembolag i bagageluckan är inte heller en helt dum idé när det vankas "kvällsare".

Nämnde jag att jag aldrig hade problem med pengar i Dragsvik.


P.s. Ett rent under att jag inte blev smugglare senare i livet.

Jo mat har jag svårt att låta bli,


Har du några tips på energihöga matvaror som jag kan köpa in och lagra i skåpet?

Som även kan säljas ;D

Om man skulle vilja ta körkort i Finland, hinner man detta under permissioner?


Har ni några fler tips och saker att berätta så ös på, t.ex. saker man bör och inte bör göra i vissa situationer som är svåra att hålla koll på, vad kan jag börja träna på nu inför inryckning och "låtsas" jag lär mig fort för vill gärna vara lite mindre efterbliven när jag rycker in än vad jag kan vara.

Allt som är flötigt och gött, choklad etc går alltid åt!

Första tiden kommer du inte ha ork att ta körkort, det enda du vill göra är sova/supa när du är "hemma". Precis som henkka hade jag med mig rediga mängder snus som såldes för jämnan, det tjänar du bra på! Få inte för dig att bli vän med en klumpeduns till pampes bara... dessa har en tendens att bli förbannade för att man säljer till samma pris som till de andra, trots att man är i samma pluton *urho.2* "it's business".

Hade jag varit du så hade jag lärt mig de olika gradbeteckningarna innan, sparar grymt mycket tid att redan kunna det när du rycker in!
Kanske prova några dagar att sätta dig vid köksbordet, säg 2-3 timmar, utan musik och med endast några tidningar. Gör detta mellan 00.00-03.00, gå sedan upp 06.00 och spring några kilometer, lägg dig tidigast 22.00 på kvällen. Upprepa.

Ta ett järnrör, ca: 3kg, bind fast i ett rep, ca 1 meter långt. Gå runt med den en vecka. Är du mer än armlängds avstånd från den, bestraffa dig själv med ett par varv runt huset. Ålandes förhöjer känslan av att du varit olydig och klantig. Se till att dina närmsta kamrater skrattar åt dig samtidigt.

Så. Verkställ Trovalla!

Haha det där lät skojjsigt, men har nog ingen disciplin öht själv att göra något sådant. Graderna kan jag nog plugga på,


Hur är det med fotografering, bilder är ju det bästa minne, men jag antar att det ses som ett civilt föremål så hur fotar egentligen ni som har bilder från värnplikten?


Är det mycket tänkade och organisering/planering på saker och ting som sker, eller är det mer "Namn, gå och lasta ved" osv, känner mig rätt lost om hur det hela kommer bli, egentligen borde jag nog sluta med mina jävla meningslösa frågor och hålla käften och ta det som de blir.

Man får ha civila föremål med sig. T.o.m. egna kallingar, bara de inte syns när man har uniformen på sig. Vad jag vill minnas är det förbjudet att fota på brigaden, men skapparna bryr sig inte såvida man inte drar upp en systemkamera och börjar fota hemliga papper på nån kommendörkaptens skrivbord...
Under grundperioden:
Om du tänker självständigt får du spaka för att du bryter mot order.
Om du följer en dum order får du spaka för att du är korkad och inte tänker själv.

Du kommer alltså att få skäll vad du än tar dig för, men om du vill in till skolan eller liknande så är det givetvis bra att ta egna initiativ och försöka motivera andra i gruppen (när befälen ser på), utan att vara bossig...

Du kan alltså gå igenom hela milin och bara lyda direkta order, men det blir ingen vidare militärkarriär då.

Nu är det snart 4 månader sen hemförlovningen för min del, så jag tänkte att jag delger er mina erfarenheter av dem 362 dagarna jag tillbringade inom finska armén.

12 januari åkte jag till Sodankylä med stora förhoppningar och som enligt min önskan kom jag in på SissiK(Jägar.komp). Till en början kändes det psykiskt tungt, inte känna en jävla kotte, nya grejer hela tiden osv.. Men redan efter några dagar började jag tycka att det var för dålig disciplin och mycket onödigt spring, istället för fysiskt krävande aktiviteter som jag väntat mig.

Efter 8 veckor blev jag uttagen till AUK-kursen på jägarlinjen, det var först då jag kände att jag var i lumpen på riktigt, det var fördjävla tungt på alla sätt. Men redan efter ett par veckor så började det bli slappare, om vi fortsatt i samma takt som i början så hade vi kunnat bli riktigt hårda och kunniga soldater, men icke.

Övningarna vi hade under våren var av varierande kvalité och en del var mer krävande än andra, men riktiga jägar-dygn hade vi ganska få. Vi tränade aldrig marsch i flera dagar i sträck, det var mest diverse stridsövningar och aldrig några riktiga strapatser(stor besvikelse).

När nya kullen kom i juli så kom det helt nya utmaningar, det krävdes mycket tid för att vänja sig vid att fatta beslut och leda människor. Dock slogs jag ofta under första tiden av hur mycket otacksamma svin det finns i Finland, majoriteten har inget som helst intresse av att förvalta veteranernas arv och försvara landet. Vilket givetvis avspeglas i utbildningen, både genom engagemang och planeringen av officerarna.

Jag blev uttagen som kompaniets prickskytte-underofficer, så jag gick en 3 veckors kurs inom ämnet. Kursen sög verkligen, man hade kunnat komprimera allt till halva tiden utan problem. Jag tänkte att man får väl försöka inhämta så mycket kunskap som möjligt på stridsskjutningarna istället.. Men det kom inga, under en skjutövning fick jag skjuta 5 skott efter kursens avslutande.

Slutövningen var någorlunda bra, dock kom det där fram att våran plutons instruktör inte skött sin uppgift, jag hade inte fått någon utbildning i vad min uppgift var inom plutonen. Eftersom jag gått jägarlinjen bara innefattar jägarplutonens verksamhet, medan jag låg i Jägar.komp's stabspluton. Tragiskt, skämmigt, u name it.

För att sammanfatta det hela:
I sin helhet var lumpen i Finland en stor besvikelse, dem flesta instruktörerna var inte intresserade av att göra ett bra arbete för landet, utan gled bara runt för lönen. Träffade bara ett par stycken som riktigt brann för verksamheten och höll bra utbildningar, engagerade officerare var en stor bristvara. Som märktes genom att ex "Gör om, Gör rätt" inte ofta tillämpades, man såg igenom fingrarna med för mycket fel.

Det positiva var att jag fick komma i kontakt med finska befolkningen på ett sätt som jag troligen inte fått chansen till om jag inte gjort lumpen.

Under min värnplikt sjönk förtroendet för den finska försvarsmakten något otroligt, och på något sätt så kände jag mig mer svensk när jag kom hem, än när jag åkte till Finland. Men jag ångrar inte att jag genomförde värnplikten.

Hur gick de i loppusota då? hur mycket stryk fick ni av Nylands brigad?

Typexempel på hur jävla piss det går om man får en tarvlig utbildare.
Men jag inbillar mig också att det fungerar annorlunda från Förband till Förband. Nu var det mycket man hörde i just Dragsvik, om att det skulle vara bland de fittigaste platserna i Finland för olika orsaker, så det är ju svårt att avgöra. Men slappheten du pratar om känner jag igen från Björneborgarnas RDF... fyfan jag höll på att börja grina då jag fick bekanta mig med deras värnpliktiga för nåt år sedan..

Gör följande:
1. Titta på en karta över Finland
2. Googla fram Finska försvarsmaktens årsbudget.
3. Förhoppningsvis kommer du fram till svaret på din fråga själv.