Vilken film såg du senast?

Best exotic Marigold hotel imponerande cast med Maggie Smith, Bill Nighy Judi Dench med flera. Dave Patel från slumdog millionaire har hamnat i kategorin typecast. En feelgood film med typisk brittisk humor.

Ett gäng pensionärer som inte känner varandra sen innan lockas av olika anledningar till Indien och Marigold Hotel som online beskrivs som en oas för äldre. Hotellet är allt annat än en oas och livet i Indien blir en anpassning och ett äventyr.

https://www.moviezine.se/movies/hotell-marigold

Helt ok vill man se något lättsamt är den bra.

The unseen (1945). Skuggan

Söt ung dam anställs av rik änkeman som barnflicka till två barn, granne med ett hus som stått tomt i tolv långa år.


Hyfsad historia som jag tycker, slavades bort.

3-/5

Rouge Assassin med jet lee och stetham. Högst medioker rulle.

Statham har varit med i mycket action som denna, men han är en riktigt duktig skådespelare i grunden!
kolla in denna så får du se hans kapacitet:


London
https://www.imdb.com/title/tt0449061/?ref_=fn_al_tt_1

The Legend of Tarzan (2016)

Apornas konung lämnar det Viktorianska London för att tillsammans med Jane undersöka mystiska förehavanden kring Leopold II:s exploatering av Kongo i samband med kolonialismen...

Den här filmen är likt Lawrence av Arabien otroligt pro-anglosaxisk - en vit man behövs för att koordinera stammarna och kunna resa sig mot "boven". Filmen innehåller fina miljöer och bra kameraarbete, men storyn är för svag och ointressant.

Betyg: 2/ 5

Ballad of buster scruggs

Flertals korta berättelser som utspelas i vilda västern.


Med Coen bröderna så är det alltid hit or miss men denna gång var det som tur nog en hit.
Ofta vackert filmat med våldsama, roliga och hjärtevärmande scener.
Denna film är en godispåse med något för alla. Gör det värt det att sitta genom dess 2-3 timmar av speltid?
Ja, det tycker jag.

Jag kan även förstå om man känner motsatsen då den känns rätt ofta utdragen men jag ger den ändå
8/10

Kanske är värt att ge den en chans, Blood Simple, No Country For Old Men och Fargo är 3 riktiga favoriter. Men som sagt så är ganska många andra filmer de gjort rejäla sömnpiller, vilket gör att man tvekar att köra en 3 timmars sittning på en film man ej tror är i den kalibern dom ibland lyckas med.

"24 Hour Party People" - (2002)
https://www.imdb.com/title/tt0274309/


Steve Coogan, Lennie James, John Thomson, m.fl.


---

Hur ofta händer det att man sett färdigt en film, bara för att omedelbart "spola tillbaka" och se filmen en gång till - direkt efter alltså?
Ja, det händer inte så ofta. Iaf inte för mig. Jag minns inte ens sist gången jag gjorde så (om jag ens har gjort det någon gång).
Men, nu hände det. Jag såg om filmen igen, så fort jag hade sett sluttexterna rulla förbi.

Konstigt nog hade jag aldrig ens hört talas om denna filmen innan. Titeln bara dök upp på min skärm när jag skummade på internet, och jag bestämde mig för att det kanske hade varit en sevärd film ...
Det var det.

"24 Hour Happy People" är en "musikfilm." Men, inte ens sådan musikfilm som vi vanligtvis förväntar oss, där handlingen brukar kretsa kring någon musiker eller något band osv.
Utan här är det mer från "lyssnarens," eller kanske "upplevarens" perspektiv.
Hur en särskild "generation" upplevde sin musikaliska "revolution."

En jämförbar film, mycket mera välkänd och hyllad, är ju Cameron Crowes mästerverk "Almost Famous," som ju också försöker göra anspråk på att skildra en hel generation av musikälskare. Från en tonårings perspektiv (och den musikaliska revolutionen var "hårdrockens" eller "arenarockens" födelse.

Men i "24 Hour Happy People" är det en journalist, som blir klubbägare och skivbolagsdirektör, som får representera den aktuella "generationen."
Och generationen ifråga är den brittiska "klubbscenen," framförallt från 80-talet in på 90-talet.
Från punkexplosionen till New Wave, och gradvis övergående in i den Extasy-mättade brittiska Rave-kulturen (och den beväpnade gängkultur den födde).

Banden som står i centrum är bla Sex Pistols, Joy Division, New Order och Happy Mondays, och även om deras musik - naturligtvis - spelas, så är filmen mer personcentrerad och skildrar mer artisternas olika personligheter och upptåg.
Allt blandad med en frisk portion humor och rövarhistorier, allt sammanbundet pga huvudpersonens (journalisten/klubbägaren/skivbolagsdirektören) liv som "spindeln i nätet."


---

Det finns nog inget jag kan skriva för att göra filmen rättvisa.
Dels eftersom det egentligen inte finns någon egentlig "röd tråd" (bortsett från att tiden går och utvecklingen med den) utan allt är verkligen "upplevelsecentrerat."

Men det är inget handikapp.
Filmen är inte "normal" men ändå väldigt lätt att svepas med av - och det trots att jag inte ens har någon egen relation till den musik, eller till den generation, som filmen kretsar kring.

Jag gillade den ändå.
Mycket.

Jag gillade den så mycket att jag ville se den en gång till, för att verkligen få in allt som filmen förmedlade, för att känna hur jag "sveptes med" en gång till. Och känna att det "var på riktigt" och inte något jag bara hade inbillat mig ...

---

Se den !!!

---

Betyg

5 av 5

Sicario: Day of the Soldado (2018)

En återföljare till den första filmen Sicario från 2015.
Lika bra som den första filmen.. och åter igen Benicio Del Toros karaktär Alejandro bäst i hela filmen.

Betyg: 8/10

https://www.imdb.com/title/tt5052474/?ref_=rvi_tt

Jorå jag vet att han kan va bra i vissa filmer, men denna kändes som den mest står o stampar. De hade nog kunnat korta ned den 30min så hade det blivit bättre.

Har visserligen inte sett blood simple än.
Men dom tre är inte bland mina 3 favoriter från bröderna. Eller ens topp 5 för den delen, så vi får se hur du tolkar Buster scruggs filmen.

Vilka håller du högst då? jag är iofs torsk på krim/thriller/drama så det är nog därför jag gillar dem ovannämnda bäst hehe, A Serious Man gillade jag på något konstigt vis, dom fick verkligen fram ångesten i den. Se Blood Simple!