Vilken film såg du senast?

Night into Morning (1951)

Ray Milland spelar Phillip Ainley - en universitetsprofessor på Berkeley som förlorar sin fru och 10-årige son i en bostadsbrand. Han stöttas av två goda vänner och kollegor, Tom och Katherine som också är förlovade, från universitetet. Milland börjar dricka hejdlöst och Katherine gör allt för att hjälpa honom då hon själv en gång har varit i Phillips situation. Att Katherine spenderar så mycket tid med Phillip gör dock hennes fästman Tom mer och mer svartsjuk.

Ett ganska tungt känslomässigt drama som behandlade ett svårt ämne, i alla fall att tackla för Hollywood på 50-talet, och den efterföljande tragiken i alkoholism och självmordstankar. Ray Milland spelar en något gladare alkoholist här än i hans paradroll i The Lost Weekend (1945), men det är ändå rätt mörkt. Man förstår också de olika karaktärernas perspektiv; att Katherine vill vara den som hjälper den hjälplöse men också hur det påverkar förhållandet med Tom. Hon vill vara alla till lags vilket blir svårt och sätter henne under press. Allting löste sig lite för väl mot slutet, men det var ju Hollywood anno 50-tal trots allt.

Betyg: 3/5

Southern Comfort | Året var 1981
https://www.imdb.com/title/tt0083111/?ref_=nv_sr_3

Jag gillar stuket på denna film. Inget politiskt korrekt, lite kaxigt och mer fokus på underhållning är realism. Min typ av krigsfilm istället för realistiska där anonyma människor ligger i skyttegravar och springer omkring i dimman.

Mannen bakom filmen har även gjort "The Warriors" och det märks. Även om miljöerna är olika känns dialogen och tonen i filmen rätt lika. Vilket är positivt. Karaktärerna ges personligheter som är roliga att följa också. Inte bara en ledare och anonyma som hänger på.

Filmen blir dock väl slumpmässig och en del karaktärer spårar ut. Miljön ska vara "rörig", men det blir för rörigt och en del känns daterat. Sevärd film för den som föredrar lite alternativt kontra stora Hollywood-produktioner, men jag är är lite mer återhållsam än IMDB gällande denna.

Betyg?

Ready Player One från 2018: https://www.imdb.com/title/tt1677720/

Gillade den mer än jag trodde jag skulle göra, den började lite segt tyckte jag men blev bättre allt eftersom, tyckte att det kanske var lite för många referenser som skulle komma samtidigt ibland. Men man kände igen mycket av Steven Spielbergs stil, vilket jag gillade, det känns som en film som kommer uppskattas ganska väl många år framöver.

Betyg: 3.5/5

SSF: Coffee and Cigarettes (2003) | 🌑🌑🌑🌑🌕 |

Jag har aldrig testat kombinationen kaffe och cigaretter. Inte så konstigt när jag varken gillar kaffe eller tobak, men fan om man inte blir sugen när Iggy Pop häller upp en kopp till Tom Waits och säger med ett leende: "Cigarettes and coffee, man, that's a combination". Jim Jarmusch har här samlat ett gäng av sina polare - skådespelare, musiker, komiker, you name it - satt dem ned parvis vid ett bord, ställt ner en kanna kaffe och cigg och bett dem improvisera fram en scen. I princip, mycket är i alla fall improviserat.

Resultatet är elva segment varav de tre inledande är hans gamla kortfilmer på samma tema - kaffe och cigaretter. Presenterat i ljuvligt svartvitt foto. Jag tror definitivt man måste vara ett fan av Jim Jarmusch för att uppskatta det här fullt ut, en oinvigd finner nog den här samlingen kortfilmer ojämn och överlag sövande. Och det förstår jag helt och hållet. Dialogen känns inte särskilt genomtänkt (improviserat, som sagt), skådespelarkvalitén varierar och förutom den svarta sörjan och cancerpinnen så finns det ingen speciell röd tråd.

Jag är ett Jim Jarmusch-fan, och även om det här inte är hans bästa film på lång väg så är det alltid en fröjd att kliva in i hans värld som bara osar originalitet, experimentlusta och coolhet. Alltså ger även de sämsta segmenten mig någonting, det är ju liksom Jim Jarmusch - Iggy Pop och Tom Waits är vrålcoolt att se tillsammans om de så bara skulle sitta tysta i fem minuter. Eller genialiteten att para ihop GZA och RZA med Bill Murray. Favoriterna inkluderar Cate Blanchett som spelar sig själv och sin kusin i samma segment, och den suveräna med Alfred Molina och Steve Coogan. De två segmenten är faktiskt genomtänkta och jävligt bra även utan Jarmusch-influensen.

Är man såld på Jarmusch så är det här rent godis där helheten bara känns skön och gosig även om alla beståndsdelar inte är av toppkvalité. Man ska inte överanalysera det här - börjar man göra det så fattar man inte grejen och behöver nog börja med något mer tillgängligt av Jim Jarmusch för att sen återkomma och njuta av den oslagbara kombinationen som är - kaffe och cigaretter.

Rena godiset! Håller med om att man inte ska överanalysera, bara följa med flowet
Gav den 4.5/5 för en massa år sedan, blir nog ett återtitt snarast!

filmen jag såg senast var Harry Potter och Dödsrelikerna Del 2. som ett enormt Harry Potter fan så är den filmen en väldigt bra och viktig film i min samling

Wolf of Wallstreet

Martin Scorsese kände sig gubbsjuk som fan och behövde en ursäkt för att få hundratals nakna kvinnor att dyka upp för en inspelning.

Otroligt dålig film som helt saknar existensberättigande.

1 / 5!

Safe haven ännu en film av Hallström denna gick direkt till dvd om jag läste rätt. Håller man sig vaken är det en twist på slutet. Twisten förstörs av Julianne Hough (i grunden är hon en dansare) som skådespelare är hon en medelmåtta. Hallström är märklig från att göra ytterst bra filmer till filmer som dear John och safe haven.

Handlingen är en dussinhandling som har berättats hundra gånger tidigare många gånger bättre. Det är en film av en roman av Nicholas Sparks förväntningarna ligger på en sappy typ av nivå.

https://www.moviezine.se/movies/safe-haven

Enligt det lilla jag läst som Belfort har skrivit angående nakenheter och kvinnorna så verkar det som att Scorsese endast följde protokollet.
Sen om Scorsese tog nöje i det faktumet vet jag ej.
Det jag vet är att han borde ha gjort det, annars lär man ha en lös skruv i huvudet.

Sekvensen på flygplanet var dock något som alla verkar ha talat öppet om och sagt att det var fruktansvärt jobbigt att filma. Trots att dom upplever det som raka motsatsen i filmen.

9 april En schysst dansk film om dagen då tyskarna kom för att huvudsakligen konfiskera de danska flygfälten så de kunde sända flyg därifrån och rädda både danskar och norrmän från brittiskt inflytande. Inga stora explosioner eller hjältemod i denna film utan mer lite skjutande innan man drar sig tillbaka tills det är dags att kapitulera.

6/10

Jag gillar givetvis också lättklädda damer men när jag ser en 3 timmar lång film, från en känd regissör, förväntar jag mig något mer än sexploitation. Om det är så att boken tar upp andra saker, som Scorsese utelämnar, för att visa mer naket, då vill jag kritisera Scorsese för det, och är det så att boken inte beskriver någonting annat än droger och kvinnor, då vill jag kritisera Scorsese, och producenterna, för beslutet att filma den här smörjan. Oavsett vilket kommer han inte undan, det är Scorseses namn på slutprodukten, hur man än vrider och vänder på det.

Dunkirk (2017)

Luftstrider är ju förbaskat tråkigt men filmen kändes åtminstone väldigt konstruerad. Skojar bara, det är inte positivt - 1/5.