Vilken film såg du senast?

Jag var lite osäker på filmen under filmens gång. Slagsmålsscenerna är råa (inte dagens överdrivna CSI eller vad det heter () eller politiskt korrekt) utan det är rått. Det är väl ungefär så där det kan gå till. Samtidigt är skådespeleriet i mångt och mycket under all kritik. Det mörka och humorn tycker jag är underhållande, men särskilt realistiskt/bra är det ju inte. Handlingen tycker jag dock är stark.. Jag har svårt att se en liknande film göras idag även fast #metoo är överallt. Äldsta sonens "gäng" kändes som något ur en Dolph Lundgren film. Ja. Förstår varför man kan tycka den är kass.. Men jag gillar den ändå. Det gjorde ett avtryck

Eternal Sunshine Of The Spotless Mind (2004)

Det var en högst intressant film som hade mycket att bjuda på, intressant handling och allvarlig handling också. Riktigt kanonrulle! Ni.borde se filmen och det är en av de filmer med Jim Carrey där han är allvarsam igenom hela filmen. Endel kärlek i filmen och endel hat i filmen med, kärleken tycks aldrig 100% vara där alls.
Det förekommer inget våld i filmen alls, vilket inte behövs, utan det är en lugn film och värd att se om.

9/10

I Confess (1953)

Detta var en ganska svår film för mig, jag brukar kunna tycka om filmer som Alfred Hitchcock har gjort, men denna filmen var inte så bra och handlingen var ganska ointressant, jag gissar på att den är för svår för mig, snygga skådespelare i all ära och det måste varit en ära för dem att få vara med i filmerna. Jag är inte en person som behöver action hela tiden, jag vill ha konversationer och jag vill hitta filmer där det inte förekommer så mycket våld, men jag gissar att jag inte funkar så riktigt. Filmen är koollugn och man blir nästan lite sömnig när man ser I Confess. Denna filmen går att skippa med Hitchcock för man blir bara trött av filmen.

3/10

Jag tror att min senaste film var "The Girl King" från 2015, som handlade om drottning Kristina.

Ja, man kan ju diskutera vissa saker med filmen. Som att den framställde Kristina som lesbisk, och att hon skulle ha haft ett kärleksförhållande med en hovdam. Det är i och för sig inte den första gången, som jag hört talas om just den teorin. Men så vitt jag vet är man inte säker på vad Kristina hade för sexuell läggning. Fast jag tyckte ju hur som helst om filmen, för det var precis min genre.

Vendetta (1995)

En stabil actionfilm från mitten av 90-talet med en stenhård familjefar som protagonist. Titeln anspelar på att Carl Hamilton hämnas sin mördade kollega, men också referens till en sub-plot bland maffian på Sicilien. En rutinuppdrag går fel och utvecklas till rena blodbadet och ond bråd död. Stefan Sauk är minst lika bra som Stellan Skårsgård i rollen som Hamilton, och betydligt mer trovärdig som militär än Peter Haber. I en biroll märks Marika Lagercrantz. Visst har filmen många stereotyper/klichéer och så kallade stock characters , men det är svårt att undvika.

Betyg: 3/5

The black book/Reign of terror (1949). Skräcknätter i Paris

Roberspierre har slarvat bort sin svarta bok, där han skriver ner vilka som ska mördas.

Jag vet inte vad jag har emot franska revolutionen, den har aldrig engagerat mig.

Visst har man fått till ett hyggligt drama, även om det svårt att veta vad alla gubbar egentligen hade för agenda.
Jag tycker ändå att 3/5 . känns motiverat.

Solsidan Det är inte alltid en tv-serie lyckas bra när det görs en version för bio, men Solsidan är inte en av dessa. Det var en riktig njutning att glo på denna med de olika personligheterna och deras karaktärsdrag. Jag vet inte om det var för att den var välgjord med lagom skämt på de rätta ställena och inte alltför mycket av Annas klagomål eller kanske därför att jag kände lite hemlängtan med en förhoppning att kanske få njuta av sommar i Sverige detta år. Resultatet av att ha glott på denna blev i alla fall att jag sökte efter lite andra svenska filmer att dra ner och glo på.

8/10

Manhunter (1986)

En okej film och levde inte riktigt upp till mina förväntningar. Visst var handlingen lite intressant det får jag säga, men den var aningen seg för sitt bästa och skådespelet var inte alls bra, det kändes lite B-film över det hela, kanske så var det en B-film? Inte vet jag det. När det drar ihop sig så leder det till seriemördaren. Jag må säga att jag gillade slutet väldigt mycket. Annars är det en slöfilm och man kan lätt somna till filmen, man blir trött av alla dialoger, det är mycket och hänga med och jag blir trött. Jag vill verkligen förstå allting, men det räcker inte alltid till.

5/10

Jo, vissa 80-talsfilmers (och även 70-tals) gestaltning av "kriminella gatugäng" verkar ju, vid första anblick, som alldeles för överdrivna. Som närmast en slags karikatyr av hur sådana gatugäng Uppfattas av tex gamla pensionärer ute på landet, eller nåt.

Som i "Krigarens själ" tex.
Men även i "Crocodile Dundee" om du minns.
När han besökte New York i en av filmerna så stötte han ju på gatubusar och gatugäng.
En berömd scen är när han blir knivrånad av en gatubuse som var klädd som Michael Jackson (videon "Thriller"), och en anna scen där han stiftar bekantskap med ett gatugäng som bor i nåt ruckel.
Busarna var klädda som något ur en musikvideo.
Och så har vi ju, naturligtvis, "The Warriors," som skildrar olika gatugäng som enhetliga "uniformer", som tex klädda som baseball-spelare, eller andra lika löjeväckande kläder ...


Men ... grejen är ju att de Faktiskt kunde se ut så på den tiden.
Ja jag vet att det är så otroligt att man inte kan tro det, inte vill tro det. Men sant är det likväl.

Just New Yorks gatugängsmiljö var i stort sett precis som "The Warriors" skildrade det (även om det allra vanligaste trots allt var en klädstil i stil med hur MC-gängen klär sig idag (inklusive gängnamnen på ryggen av jeansvästen).
Men det fanns även andra uniformer, som tex ett gatugäng som bara klädde sig i Ralph Lauren-kläder.
Som vårdade sina kläder så ömt att de förvarades i plastöverdrag när de inte användes.


---

Det gänget i "Krigarens själ" var, utseendemässigt iaf, en verklighetstrogen skildring av dem.
Maori-kulturen på Nya Zeeland hade, efter lång tid som nertryckt, fått ett uppsving i identitetsskapande subkultur, och framförallt för de kriminella som inte var del av samhället ändå, blev det accepterat att tatuera hela ansiktet i traditionell stil som "Maori-krigare."

Så de fanns, på riktigt. Liksom de fortfarande finns.

Tack för detta! Film är bra allmänbildad ibland
Överlag tycker jag gäng och skurkar ofta blir för överdrivna och löjliga. I James Bond fungerar det för att serien i sig är så absurd, men tycker det funkar från och till i andra filmer och serier. Jag tror på dig om att det är så gäng sett ut eller ser ut, men det känns ändå lite löjligt

Jag gillar dock att filmen är baserad i Nya Zeeland och via deras kultur. Det finns ju så mycket film om andra kulturer att det är skönt att se något annorlunda!

Dazed and Confused | Året var 1993
http://www.imdb.com/title/tt0106677/?ref_=nv_sr_1

På 70-talet kom filmen "American Graffiti" om sista dagen som student (eller har jag fel?) under det glada 50-talet. Cirka tjugo år senare kommer "Dazed and Confused" som på ytan känns som samma sak fast gällande 70-talet. Det finns många likheter mellan filmerna, men jag tror ändå att filmerna uppskattas rätt olika av olika personer. Med all respekt för American Graffiti och ni som gillar den filmen är jag mer en Dazed and Confused"-kille

Filmen har typ en huvudperson, men egentligen inte. Man följer en rad olika karaktärer under filmens gång. Det är sista dagen inför sommaren eller på själva skolan för folket. Det vankas fest, folk åker i bilar, folk beter sig som idioter, folk röker på, det pratas lite om sex (men inte alls samma fokus som i senare High School filmer) och allt annat som verkar höra till den amerikanska traditionen för ungdomar.

Filmen har samma namn som en låt av Led Zeppelin vilket är passande då musik har en stor del av filmen. Är det inte Aerosmith så är det Kiss, Black Sabbath, Foghat, Deep Purple eller Alice Cooper som förs in kontexten. Jag älskar't. Tycker det är inlagt på helt rätt ställen.

Detta är ungdomar. Det är svårt och säga att hur bra skådespel det egentligen är. Det är liksom ungdomar som spelar ungdomar. Jag tycker det är underhållande. Man hatar dom som är svin i filmen och gillar dom som är älskvärda. Handlingen är dock rätt svävande. Det finns inget riktat djup i detta utan handlar mest som ungdomarnas tankar i den åldern. Jag tror många känner igen sig i åtminstone någon karaktär. Det är också roligt att se unga versioner av skådespelare som då, mer eller mindre, måste varit okända eller relativt okända. Idag är några av dessa namn som varit med länge och som många känner igen.

Jag mådde definitivt bra av att se denna film.. Igen. Det här är en typisk film som sänds då och då på TV. Därigenom blivit mer en kultfilm än en given klassiker.

Betyg?

Den är ju i alla fall sju tusen gånger bättre än kalkonen Red Dragon och Brian Cox är en bättre Lecter än Anthony Hopkins.