Citat:
Ursprungligen postat av
Herr.Dittling
Det sjunde inseglet (1957)
Mitt under pestens härjningar, någon gång på medeltiden.
Kommer en riddare tillbaka efter många år i det heliga landet.
Den enda Bergmanfilm som jag tycker är bra.
Förmodligen finns det massor tankar som helt undgår mig, men trots detta, så gillar jag den.
Har sett den flera gånger tidigare, men fortfarande tycker jag om den.
En riktigt härlig svensk klassiker.
5/5
Öh... va? Den filmen är en sjukt överskattad dynga! Det var som att titta på någons vrickade feberdröm. Jag försökte mig på att se den en gång, och jag blev tvungen att stänga av den efter att bara halva tiden hade gått. Dessutom är den till råga på allt elände i
svartvitt, och bara det gör att jag aldrig kan se den igen. För det är faktiskt så att jag får ont i ögonen av att se på svartvit film och TV. Suck... Men det är i alla fall tur att någon fick Bergman att byta till färg senare i karriären.
Jag tycker om "Den goda viljan" (vilket också verkar vara Ingmar Bergmans mest realistiska och minst helvrickade verk, om jag inte har totalt fel), och det fanns bra stunder även i "Fanny och Alexander" (även om den också hade för många sjuka "bergmanismer" i sig). Men det verkar som att i övrigt är Ingmar Bergmans filmografi inget för mig. Kanske är det bara så att lilla jag är för dum för att förstå mig på hans "storhet". Men jag står för min åsikt.
Och om jag vill se en svensk långfilm om medeltiden, så tycker jag att "Sjunde inseglet" bleknar helt i jämförelse med till exempel "Arn"-filmerna. Eller till och med med fiaskon som "Vargens tid" och "Tre solar", för de var trots sina brister i alla fall inte några överpretentiösa pekoral i svartvitt.