Vilken film såg du senast?

Tack! Asfaltsdjungeln, är det den från 1977, och i färg? Jag undrar om det inte är för sent, när jag tänker "noir" tänker jag 1935-55, och dessutom "ska" en riktig noir vara i svartvitt... enligt mig. Men jag kan ju ge den en chans för det.

EDIT: OK, "Too late for tears" är på laddning. Den låter rätt; det ska vara en riktig femme fatale i en noir!

Kanske börjar det bli sent även för dig, du missade att jag skrivit 1950.

Att Stirling Heyden är med gör det inte sämre.

Var skrev du det? Det är inte "sent" för mig, det är "tidigt" - här har vi börjat dagen, min dotter står och gör saffransdeg!

Gå upp den här tiden, isses.

Nåväl, kika några inlägg upp, där jag berättar om filmen.

Grejen är att vi har vänt på dygnet allihop under jullovet, och nu håller vi på att vrida det rätt.

Det var den, ja. Ja, det låter som en riktig noir. 1977 - tänkte väl att det måste vara fel! Sätter den också på laddning!

guardians of the galaxy 2

Jisses, en sån röra...
Outhärdlig humor. Skådespelarna kunde inte ens lyckas sälja sina scener.
Handlingen var riktigt trögt utspelat.

Dess soundtrack var väl det enda positiva och var för övrigt bättre än i första filmen.

2/10

Noirfilm visade sig vara väldigt svårt att packa in ett fack.
Det är ungefär som en spretande bläckfisk, det är alltid någon tentakel som är någon annanstans, i något annat fack.
Säkert är att en del är lite väl frikostiga med ordet noir.
Kanske även jag, som gärna lägger film i noirfacket om jag tycker att den bra, även om inte alla tentakler är där.

Känslan i filmen bör vara att -det här kommer nog inte att sluta så bra.
Det finns mängder med "mindre bra" noirfilmer, eller rättare sagt, som inte fallit mig i smaken.

Egentligen hade jag tänkt att slicka denna lilla lista som ett personligt meddelande, men tänkte att kanske någon mer blir intresserad.
Sunset boulevard (1950)
Den tredje mannen (1949)
The big bluff (1955)
The lady fron Shanghai (1947)
Quicksand (1950)
The lineup (1958)
The man who cheated himself (1950)
Human desire (1954)
99 River street (1953)
Laura (1944)
Falskt alibi (1956) (beyond resonable doubt)
No mans woman (1955)
Shed no tears (1948)

American made

Handlar om knark och vapen smugglingen i syd Amerika under 70-80 talet.

Trots att filmen verkade romantisera händelserna som tog plats lite väl mycket så var det ändå en underhållande film.

7/10

Tack, jag har kopierat detta för kommande behov. Det är ju inte alla dagar man känner för noir! Sunset Boulevard har jag sett, och ja det är en noir - trots att det saknas en vacker och streetwise femme fatale. (Den 50-åriga kvinnan är ju inte riktigt det.) Mycket bra film, även om man blir beklämd av den!

Andra ingredienser - förutom ett olyckligt slut - är, enligt mig, att det ska utspelas i en storstad (huvudsakligen i alla fall), det ska vara den där "storstadsdjungeln" just, med vissa typiska karaktärer, eller i alla fall ett par av dem i varje film: poliser, barflickor, bookmakers, proffsboxare, suputer, horor, hallickar, privatdeckare, kriminella inom vissa fack (förfalskare, utpressare, lönnmördare, bedragare, kidnappare, möjligen bankrånare om de tar sig in när banken är stängd - lite mer intellektuellt krävande och samtidigt svekfulla, mesiga brott).

Och som kontrast till dessa kan det sedan vara en person från övre medelklassen, snäll och naiv och lättlurad. T.ex. en ung arvtagerska som blir kär i något avskum, eller en ensam och verklighetsfrämmande professorstyp som är enkel för en femme fatale att lura pengarna av.

Miljön: mest kvälls- och nattscener, gator, nattklubbar, en känsla av ensamhet och övergivenhet mitt i människomyllret.

Som sagt, alltid någon ingrediens som saknas, eller har tillkommit.
Du har rätt, det bör vara en storstad som miljö.

Across wide Missouri (1951). Missouri.

Under nybyggartiden gifter sig en pälsjägare med en indianflicka för att få tillgång till bättre jaktmarker.

Bilhandlartypen, Clark Gable, är pälsjägaren. Däremellan är det, som det brukar i westernfilmer, storslagna naturscener.
Det är lite pangande, och emellanåt sjunger man en stump, och det hela är ganska tråkigt.

2/5

SSF: The White Ribbon (2009) | 🌑🌑🌑🌑🌕 |

En stillsam liten by i Tyskland strax före första världskriget drabbas plötsligt av en rad mystiska händelser. Vuxna skadas och dör utan förklaring, barn hittas fastbundna i skogen och folk uppträder överlag märkligt. I ett försök att hitta förklaringen startar byns lärare en undersökning.

Rent visuellt är den här filmen ett konstverk. Det urläckra svartvita fotot och ljussättningen gör varje bildscen till en njutning att titta på, speciellt när snön täcker landskapet under andra halvan. Jag har inte sett mycket Ingmar Bergman men stilen känns igen direkt och det är inte överraskande att de har tagit inspiration från Sven Nykvist som fotade hans filmer.

Bara för att kasta in ännu mer svenskreferenser så känns miljöerna som att kliva in i en målning av Carl Larsson. Den där strikta, auktoritära miljön med godsherrar, betjänter och bönder från det extrema klassamhället som rådde då. Normalt orkar jag inte bry mig om intrigerna i en sån stel miljö, men den här historien nästlade sig in i mitt huvud ju längre filmen gick och till slut blev varje scen oerhört fascinerande.

Det är en sån indragande atmosfär med det här mysteriet som påverkar alla i byn. Något känns off hela tiden, olustigt. Även om den segar sig framåt så är jag hela tiden engagerad - till och med en basal kärlekshistoria tycker jag är söt! Då gör den verkligen något rätt, sånt är ju oftast trams. Mycket beror också på skådespelarinsatserna som håller hög klass. Hör och häpna - även barnen är bra.

Tyvärr utmynnar mysteriet i något av en besvikelse för mig. Åtminstone initialt. När den fått smälta lite och man läst teorier så uppskattar jag den mer. Den är mångbottnad, utforskning av rötterna av ondska satt i en historisk kontext. Väldigt intressant när man tänker på det efteråt men när filmen tog slut kändes det snopet.

Det här var en kraftig uppryckning av Michael Haneke från den mediokra Caché (2005) som jag såg för några år sen. Han utmanar fortfarande tittaren på ett frustrerande sätt med frågor utan svar. Men med intressanta karaktärer, fängslande scener och underbart foto blir det här nästan ett mästerverk.

Du bör inte missa Out of the Past från 1947 med bl.a. Robert Mitchum och Kirk Douglas. Kirk gör förresten en av sina första filmroller i den. Nu var det iofs ett bra tag sedan jag såg den men jag tycker den var smått fantastisk.