2016-01-29, 11:04
  #39709
Medlem
U-Figs avatar
Blitzkrieg 22/45

The Dirty Dozen
(1967)

Lee Marvin & Charles Bronson är utmärkta i den här filmen som handlar om tolv fördömda män (svenska titeln) som får chans till nåd genom att utföra ett ytterst riskfyllt uppdrag bakom fiendens linjer - nämligen infiltrera ett slott fullt med högt uppsatta nazister för att, så klart, massakrera dem. Lee Marvin är major Reisman som har fått i uppdrag att förbereda dessa män inför detta uppdrag, för att sedan utföra det tillsammans med dem.

Donald Sutherland är med, och precis som i Kelly's Heroes spelar han en väldigt udda karaktär. De är faktiskt ganska lika, även om Oddball (KH) så klart utmärker sig mycket mer än vad Pinkley (DD) gör. Savalas, också han med i KH, figurerar även här - som religiös galning.

Filmen är lite väl långrandig, visst - det gick fortare än vad jag trodde, men två och en halv timme var trots det lite väl långt. Tyvärr total avsaknad av soundtrack (något orkesterstycke som inte är särskilt bra finns förvisso med).

Den del av filmen som utspelar sig i Frankrike var alltför utdragen, och de andra kunde nog också kortats ned något.

"Just walk slow, act dumb and look stupid!" - Major Reisman till Pinkley (Sutherland) när han ska låtsas vara en general.

Sammantaget en halvtrevlig film som jag aldrig kommer se igen. Svag sexa får det nog bli ändå, en femma känns alldeles för snålt.

6/10
__________________
Senast redigerad av U-Fig 2016-01-29 kl. 11:07.
Citera
2016-01-29, 14:55
  #39710
Medlem
U-Figs avatar
Blitzkrieg 23/45

Paths of Glory
(1957)

Yet another Kubrick.

Filmens namn är taget från ett diktstycke: ... The paths of glory lead but to the grave ... - att filmen inte är särskilt positivt inställd till krig behöver jag väl knappast tillägga.

Kirk Douglas är fenomenal här. Inledningen har faktiskt likheter med Dr. Strangelove; vi får se något militärt (då flygplan, nu bilar och en bas) medan en röst berättar kortfattat om det rådande läget. Tre soldater väljs, av olika anledningar - men på lika godtyckliga grunder, ut för att avrättas för feghet efter att en planerad attack, som redan på förhand var dömd att misslyckas, slutat i en icke-beordrad reträtt.

Då väljer överste Dax (Douglas), som före kriget var advokat, att försöka försvara dessa tre herrar när de ska dömas i militärdomstol. Hur det går? Det tänker jag inte säga...

Men jag kan säga att det är den sämsta Kubrick-filmen jag sett. Det säger dock inte särskilt mycket...

Dialogen är bra, och i vissa fall medvetet repetitiv på ett snyggt sätt. ("Ready to kill more Germans?") Utöver Douglas insats är även de två generalernas gestaltningar bra. Hänsynslösheten för soldaternas liv är, bland de två, fullständigt total. En film om det meningslösa och galna i krig, helt enkelt.

Till skillnad från bl a The Dirty Dozen är soundtracket riktigt bra. Passande trumstycken, lite annan musik, samt en riktigt fin & gripande slutscen. Det är återigen en riktigt bra film från Kubrick, så jag tvingas "tyvärr" (det är ju löjligt att jag nu sett 4 filmer av honom med snittbetyg 9,5/10) ge en nia till denna! En ganska svag sådan, men likväl en nia.

9/10
__________________
Senast redigerad av U-Fig 2016-01-29 kl. 15:00.
Citera
2016-01-29, 15:03
  #39711
Citat:
Ursprungligen postat av U-Fig
Ja, det soundtracket lyssnar jag ofta på! Och apropå Aronofsky:

Black Swan (2010)
...
8/10

Också inte blivit av fast jag gillar Aronofsky och så, men din recension påminde mig. Länge sen jag blivit så berörd av en film. Betyg: Mycket Bra.
Citera
2016-01-29, 17:27
  #39712
Bannlyst
Eden Lake (2008)

Spännande hela tiden och riktigt bra och ondsint film, jag gillar detta, kanske ett märkligt slut hindrar filmen från de bästa betyget. (Men man får fundera själv litegranna.) Brutal mörk film när det är som bäst.

9/10
Citera
2016-01-29, 20:35
  #39713
Medlem
U-Figs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av farfar
Också inte blivit av fast jag gillar Aronofsky och så, men din recension påminde mig. Länge sen jag blivit så berörd av en film. Betyg: Mycket Bra.
Kul att jag kunde vara till någon nytta!

Blitzkrieg 24/45

Kanal
(1957)

Nej, det här var inte bra. I slutet av Warszawaupproret tvingas drygt två dussin motståndssoldater ned i avloppssystemet för att undkomma tyskarna, som är i full färd med att jämna staden med marken. Filmens första minuter tycker jag är starka, så det började bra, men höll tyvärr inte hela vägen. Det var inte ens nära. Det dröjer 45 minuter innan de väl är nere under marken, och filmen är ca 90 minuter lång.

Jag trodde en större del skulle utspela sig i "kanalerna". Fotot är i och för sig relativt bra, men karaktärerna är så intetsägande och ointressanta att jag vet inte vad. Därtill är den i många avseenden väldigt förutsägbar.

Trots all kritik är den definitivt godkänd - så dålig var den inte, men den var bara väldigt... intetsägande. Mer eller mindre raka motsatsen till minnesvärd.

4/10
Citera
2016-01-29, 21:52
  #39714
Medlem
Dheepan

Audiards nya rulle handlar om tre flyktingar (man, kvinna, 9årig föräldralös flicka) som inte känner varandra men tar över en död familjs pass och tar sig till Frankrike för att starta ett nytt liv där.
Väl på plats uppstår en rad frågor, hur ska "familjen" försörja sig, hur kommer deras relation utvecklas (dom känner som sagt inte varandra men är på pappret gifta), kommer kvinnan stanna kvar i Frankrike eller flytta till sin kusin i England, vem har ansvar för den nioåriga flickan som inte har några biologiska föräldrar? m.m.
Jag tycker att denna filmen på ett intressant sätt visar olika problem människor på flykt kan tänkas stöta på, det är lätt hänt med filmer som hanterar laddade teman att det blir övertydligt och moraliserande men jag tycker att Dheepan undviker den fällan. Filmen känns genuin.
Audiards regi håller hög klass som vanligt. Precis som Dardennarna har Audiard en förkärlek till att använda sig av skådespelarnas förmåga att visa känslor snarare än kommunicera med ord och det är något jag alltid uppskattar i film, det ställer höga krav på skådespelare men i detta fallet fungerar det galant. Som åskådare sitter man alltid och håller utkik efter minspel, blickar, kroppsspråk och subtila detaljer som berättar oerhört mycket och tack vare detta har man aldrig tråkigt en sekund, två timmer flyger förbi i raketfart.

Det finns ett par saker jag är missnöjd som jag inte kan diskutera utan att spoila men det är mest detaljer, överlag känns denna filmen fräsch, tematiskt intressant och välgjord.
Rekommenderas framförallt till fans av Dardennebröderna.

Betyget blir 7 / 10 eller 3 / 5 på filmtipset!
Citera
2016-01-29, 21:54
  #39715
Medlem
m0gges avatar
Såg för ett par timmar sedan Five minarets in New York (2010)


Från IMDB:
Citat:
Two Turkish anti-terrorist agents are sent to New York City on a mission to find and bring back the dangerous Islamic leader codenamed "Dajjal", believed to be hiding in there.
(källa)


Intressant film, klart sevärd om man gillar actionfilmer med ett stänk av drama.
Citera
2016-01-29, 23:38
  #39716
Medlem
chessjamts avatar
Rope (1948)

http://www.imdb.com/title/tt0040746/?ref_=rvi_tt


De två kamraterna Phillip (Farley Granger) och Brandon (John Dall) har precis vid filmens början begått det perfekta brottet och strypt en före detta klasskamrat i deras lägenhet. Strax efteråt håller de ett party i samma rum som de gömt liket. Makabert nog har de även bjudit in föräldrarna till den döda personen. Men det är den gamla läraren Rupert (James Stewart) som märker att någonting är skumt med hur Phillip och Brandon agerar. Ju längre partyt pågår desto mer misstänksam blir han över vad hans tidigare elever kan ha gjort.

En speciell film av Alfred Hitchcock där hela filmen ska kännas som en enda tagning. Det är dock klippt, av praktiska skäl då filmkamerorna inte kunde spela in mer än 10 minuter. Men det känns nästan som en enda tagning, vilket är en oerhörd teknisk bedrift. Kameraarbetet känns dock lite stelt men med tanke på att det är baserad på en pjäs och gjord som en pjäs så fungerar fotot bra. Ska tydligen ha varit första färgfilmen som Hitchcock gjorde, kul kuriosa.

Filmen överlag är mer en stilstudie över hur man kan komma undan med mord tillsammans med en lite filosofisk tankeställare om huruvida det är rätt eller fel att döda människor. Starkt inspirerad av läraren Ruperts lektioner om Nietzsches idé om övermänniskan har Philip och Brandon förvanskat det hela till en slags konstform eller lek där de anser sig själva tillhöra den överlägsna klicken människor som har rätten att döda andra som de anser vara underlägsna. Minst sagt en ohuman, icke-medmänsklig synsätt som tar sin spets här.

Skådespelarna gör ett bra jobb. Kanske lite slentrianmässigt uttryckt men jag gillar James Stewart och tycker att han presterar bra här, även om det är en lite ovanlig roll för honom. Det finns starka homosexuella antydningar mellan de två mördarna Phillip och Brandon som aldrig sägs rakt ut utan endast går att läsa mellan raderna. John Dall som Brandon spelar den kaxigare, självsäkra sprätten medan Farley Granger som Phillip får gestalta den nervösa, osäkra halvan av duon. De spelar sina roller väl, även om det motsatta parförhållandet känns lite kliché så fungerar det ändå i filmen.

Filmen är intressant och blir någorlunda spännande mot slutet men jag blev inte helt fängslad av den. Nu blev filmupplevelsen uppdelad på två sittningar med över en vecka mellan första och andra halvan av filmen, vilket tyvärr gjorde att jag troligen inte uppskattade den lika mycket som om jag hade gjort på en sittning. Jag kan tyvärr inte ge den mer än en stark trea. Den är välgjord och väl utförd med det tekniska och skådespelarna som gör sitt jobb men jag hade nog hoppats på mera då jag fått uppfattningen om den ska vara en Hitchcocks bättre filmer.

Betyg: 3.5/5
Citera
2016-01-29, 23:58
  #39717
Medlem
Situationss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av chessjamt
Rope (1948)

http://www.imdb.com/title/tt0040746/?ref_=rvi_tt


De två kamraterna Phillip (Farley Granger) och Brandon (John Dall) har precis vid filmens början begått det perfekta brottet och strypt en före detta klasskamrat i deras lägenhet. Strax efteråt håller de ett party i samma rum som de gömt liket. Makabert nog har de även bjudit in föräldrarna till den döda personen. Men det är den gamla läraren Rupert (James Stewart) som märker att någonting är skumt med hur Phillip och Brandon agerar. Ju längre partyt pågår desto mer misstänksam blir han över vad hans tidigare elever kan ha gjort.

En speciell film av Alfred Hitchcock där hela filmen ska kännas som en enda tagning. Det är dock klippt, av praktiska skäl då filmkamerorna inte kunde spela in mer än 10 minuter. Men det känns nästan som en enda tagning, vilket är en oerhörd teknisk bedrift. Kameraarbetet känns dock lite stelt men med tanke på att det är baserad på en pjäs och gjord som en pjäs så fungerar fotot bra. Ska tydligen ha varit första färgfilmen som Hitchcock gjorde, kul kuriosa.

Filmen överlag är mer en stilstudie över hur man kan komma undan med mord tillsammans med en lite filosofisk tankeställare om huruvida det är rätt eller fel att döda människor. Starkt inspirerad av läraren Ruperts lektioner om Nietzsches idé om övermänniskan har Philip och Brandon förvanskat det hela till en slags konstform eller lek där de anser sig själva tillhöra den överlägsna klicken människor som har rätten att döda andra som de anser vara underlägsna. Minst sagt en ohuman, icke-medmänsklig synsätt som tar sin spets här.

Skådespelarna gör ett bra jobb. Kanske lite slentrianmässigt uttryckt men jag gillar James Stewart och tycker att han presterar bra här, även om det är en lite ovanlig roll för honom. Det finns starka homosexuella antydningar mellan de två mördarna Phillip och Brandon som aldrig sägs rakt ut utan endast går att läsa mellan raderna. John Dall som Brandon spelar den kaxigare, självsäkra sprätten medan Farley Granger som Phillip får gestalta den nervösa, osäkra halvan av duon. De spelar sina roller väl, även om det motsatta parförhållandet känns lite kliché så fungerar det ändå i filmen.

Filmen är intressant och blir någorlunda spännande mot slutet men jag blev inte helt fängslad av den. Nu blev filmupplevelsen uppdelad på två sittningar med över en vecka mellan första och andra halvan av filmen, vilket tyvärr gjorde att jag troligen inte uppskattade den lika mycket som om jag hade gjort på en sittning. Jag kan tyvärr inte ge den mer än en stark trea. Den är välgjord och väl utförd med det tekniska och skådespelarna som gör sitt jobb men jag hade nog hoppats på mera då jag fått uppfattningen om den ska vara en Hitchcocks bättre filmer.

Betyg: 3.5/5

Håller med dig i mångt och mycket. Framför allt var det intressant att se Hitchcocks första färgfilm och det innovativa sätt den är filmad på. Trots att den dessutom var rätt spännande och förvånansvärt obehaglig (tänker då både på det iskalla mordet men även stämningen i lägenheten som inte bara beror på liket i kistan) så gav jag den också en trea.

En sak som störde mig, kanske lite väl mycket, var att det var några synliga klipp i filmen vilket är lite märkligt då man ju annars maskerade det rätt bra med inzoomningar på möbler och liknande. Egentligen är det väl en bagatell i sammanhanget men det kändes bara så jävla onödigt.
Citera
2016-01-30, 01:34
  #39718
Medlem
Lotsos avatar
The Revenant (2015)

Historien utspelar sig på 1820-talet och kretsar kring Hugh Glass, en man som bestämmer sig för att hämnas på mannen som dödade hans son och lämnade honom att dö efter en björnattack.

Vad som gör till en fantastisk film kan bero på olika personer. Det kan vara att filmen berör en på ett personligt sätt, eller att filmen underhåller en tillräckligt för att glömma bort allt annat, eller man ser den enbart för att man gillar skådespelaren i filmen. Där personerna efteråt anser filmen är till en fantastisk film och upplevelse.
The Revenant är ganska så oslagbar på väldigt många medel, men det är just definitionen utav en film jag skulle säga The Revenant just är. Många kommer inte anse detta och tycker filmen inte är bra alls. Där var många i biosalongen som man hörde när filmen var slut tyckte den var tråkig och alldeles för lång.

I min ärliga åsikt har filmen allt att gå för sig för att göra till en sjuhelvetes minnesvärd film på så många fronter. Detta är ett klassiskt mästerverk som folk kommer titta tillbaka på om 50 år och kanske se det som detta decenniets Ben-Hur eller Lawrence of Arabia (kanske lite överdriven jämförelse).
Detta kanske inte betyder att jag anser detta är årets bästa film, men just på ett cineastiskt filmtekniskt sätt kan jag anse att det är denna som känns mest cineastisk utav sig, och då såg jag Hateful Eight i 70mm.

Till en början är det bara att prata om det mest positiva vilket är fotot. Häpnadsväckande över att allting är fångat med bara vanligt dagsljus utan några som helst tillsatser i mixen. Så pass så att jag verkligen undrar hur det gjorde en del av det. Vilket är en del av filmupplevelsen jag vill ha. Jag vill kunna gå ut ur en film och undra "hur tusan gjorde dem det".
Detta är lätt den snyggaste och vackraste filmen jag sett från 2015 tillsammans med Mad Max: Fury Road och The Hateful Eight.

Låt oss nu komma in till Leonardo DiCaprio. Han har fått mycket prat om sig för denna filmen, över hur extremt långt han gick med hela rollen. Det är verkligen helt magiskt egentligen att kolla på honom i filmen. Hur han illa tvunget skulle ha den där riktiga bison levern trots att han är vegetarian. Eller hur han använder hela kroppsspråket för att visa sina känslor istället för några dialoger.
Jag ska vara ärlig nu och säga att jag inte ibland kände av Oscar vibbarna lite väl. Vilket jag inte menar på en negativ bemärkelse. Leonardo DiCaprio är en av de bästa skådespelarna i branschen idag och har förtjänat en sådan statyett nu ett bra tag. Men samtidigt i vissa scener kommer hans skådespel faktiskt av sig som det man brukar göra narr av när skådespelarna verkligen går den där extrema längden bara för att få en statyett. Inte lika övertydligt som Eddie Redmayne i The Danish Girl, men ibland vid få tillfällen fick jag de små vibbarna.
Jag kanske inte anser detta är hans bästa roll. Det anser jag fortfarande är Jordan Belfort i The Wolf of Wall Street och Calvin Candie i Django Unchained. Men det är en av hans mer kroppsliga och visuella insatser han gjort, troligtvis den största. Vilket är ganska så svårt att ignorera. Tror detta är den han verkligen gick hela vägen och den extra längden i sitt skådespel.

De andra skådespelarna överraskade och var riktigt bra de med. Tom Hardy som fortsätter att imponera är nästan okännbar i sin roll. Ibland när han pratade tyckte jag han lät som Jeff Bridges.
Domhnall Gleeson dyker upp ännu en gång i en film från 2015. Han har haft ett väldigt upptaget år med väldigt prisbelöna filmer allihop, bra jobbat för honom!
Även Will Poulter överraskade mig riktigt rejält. Känner bara igen honom från nörden i We're the Millers och skitstöveln i The Maze Runner. Här kom han till rätta och kom in i rollen riktigt bra och övertygande.

Det går heller inte att ignorera eller missta Alejandro González Iñárritu regi här. Många långa tagningar som jag bara älskar. Öppningsscenen med slagfältet mellan indianerna var makalöst fantastisk filmad. Alejandro González Iñárritu vet hur kameran fungerar och den blir nästan en karaktär i sig i filmen med det rörliga och de långa tagningarna filmen har. Utan honom tror ja inte filmen hade varit lika kraftfull som den är.
Han lyckas skapa en viss närvaro för tittaren som känns naturlig på något sätt. När karaktärerna i filmen fryser, så är det nästan som man själv fryser.

Vad jag också älskade med filmen är den råa känslan och hur den inte skiner iväg från blodet. Den är inte rena rama gore festen, eller som en Tarantino film. Men när den blir våldsam blir den riktigt våldsam. Knivfighten i slutet var fantastisk och ett perfekt avslut på en perfekt hämndfilm.
Men scenen alla pratar om är björnscenen. Allt gjort i en tagning, dataeffekter som är riktigt övertygande, och det sätter upp resten av filmen. En av de mest minnesvärda scenerna från en film detta året helt klart, och våldet i scenen visar vilken rå och brutal film detta kommer att bli.

Det enda negativa jag kan riktigt komma med är att framåt slutet undrade jag när filmen skulle sluta då den pågått ett tag redan. Men det var inte för att filmen var tråkig, bara jag som helt enkelt hade suttit ner i stolen väldigt länge och ville resa mig.
Men så fort jag började i de tankarna så slutade filmen, så jag antar det aldrig var något större problem till en början med.

I sin helhet skulle jag nog beskriva The Revenant som den mest cineastiska filmen detta året. I det att den påminner och spelar så som en officiell film i mina ögon ska spel. Likaså som Mad Max: Fury Road är.
Den har ett fantastiskt skådespel från Leonardo DiCaprio som verkligen gör sin mest visuella och kroppsliga insats i ett skådespel jag sett från honom hittills. Med få dialoger lyckas han sälja hela sin insats och man förstår vreden Hugh Glass går igenom. Men även sidoskådespelarna sköter sig galant. Tom Hardy fortsätter att imponera.
Men mycket tack vare de långa tagningarna och regin från Alejandro González Iñárritu tror jag inte att filmen hade varit lika minnesvärd eller briljant som den är. Detta är ett starkt element som gör filmen. Tillsammans med det magnifika fotot av Emmanuel Lubezki.
The Revenant må kanske inte vara min personliga favorit från 2015, men det är tveklöst en av dem.

5 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt1663202/...ref_=hm_cht_t0

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=LoebZZ8K5N0
Citera
2016-01-30, 02:02
  #39719
Medlem
Lotsos avatar
Ride Along 2 (2016)

Hans bröllopsdag närmar sig, men Ben åker istället till Miami med sin blivande svåger, polisen James, för att arrestera knarklangaren som förser Atlantas mindre återförsäljare med varor.

Så tydligen var första Ride Along tillräckligt populär för att förtjäna sig en uppföljare. Jag vet om att den tjänade in massvis med pengar och enbart därför finns här nu en uppföljare. Men med tanke på hur mycket pengar denna redan har tjänat in skulle jag inte bli förvånad om där nu om två år kom en Ride Along 3.

Ska jag vara ärlig så minns jag inte allt för mycket från första Ride Along filmen, men jag minns att Ice Cube höll på med Kevin Hart hela tiden och att han inte ville ha honom som partner. Jag minns där var någon slags knarkliga av något slag och filmen följde mycket utav samma mönster som många andra buddy-cop filmer. Fast utan charmen och humorn.
Gissa vad, Ride Along 2 är exakt samma visa.

Filmen står och stampar på samma ställe där första filmen började. Vad jag vill minnas så accepterade Ice Cube, Kevin Hart i slutet av första och de blev vänner och Ice Cube var inte irriterad på honom.
Men början av denna så är allt det slänt ur fönstret för att vara tillbaka på ruta 1 igen. Enbart för att vi ska ha komik komma från denna situationen.
Problemet är bara att det aldrig blir roligt. Humorn är ingenstans att hitta i filmen. Detta på grund av att den kör på samma skämt vi redan beskådat i första filmen, där skämten inte alls var så roliga till att börja med. Men att sedan köra en upprepning på det blir bara tråkigt och drygt.

Handlingsmässigt är filmen fylld med klichéer. Alla skämtens uppbyggnad är fylld med klichéer, likaså handlingen och hela utförandet. Man kan lista ut slutresultatet innan filmen ens kommit till sin uppbyggnad.
Men även idén att en duo ska ta ner en knarkliga är något som gjorts till döds i vartenda buddy-cop komedi.

Det hjälper heller inte att skådespelarna verkligen inte är toppenklass. Vi har Olivia Munn som är snygg, men kan inte skådespela. Ken Jeong som jag inte klarar av för fem öre, även ifall han är ner spelad här, gentemot hans andra roller som i Hangover filmerna.
Men kemin mellan Ice Cube och Kevin Hart känns inte äkta. Mest för att Ice Cube skäller på Kevin Hart hela tiden. Men det känns inte äkta eller genuint när de väl är framför kameran tillsammans. Vilket var ännu ett problem med första filmen.

Det positiva jag kan ge filmen är actionscenerna som ändå är okej. Inget märkvärdigt, men när en actionscen rullar igång får filmen något slags tempo som heter duga. Bästa scenen är när Ben Barber föreställer sig under biljakten att han är i sitt spel och scenen förvandlas till spelet han tänker på. Det var ändå en liten klipsk idé filmen fick och hade där en kort stund.

Jag märker nu också att mycket av denna recensionen är mycket av desamma som jag skrivit om första filmen, vilket desvärre är problemet. Detta är en kopia av första filmen där ingenting utav problemen som första filmen hade görs till det bättre här.

I sin helhet är Ride Along 2 en bortglömd film inom en vecka. Samma handling som är kliché, samma humor som inte alls är rolig, och karaktärerna beter sig exakt likadant som i första filmen. Ingen utveckling alls och är bara en billig producerad film för att kassa in på denna filmseriens succé.

2 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt2869728/?ref_=nv_sr_1

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=iWfmmwdCHTg
Citera
2016-01-30, 03:52
  #39720
Medlem
Kirk.Douglass avatar
Dheepan (2015)

Flyktingnarrativet/skenäktenskapet var mycket bättre än vigilante-storyn och jag tyckte i ärlighetens namn att Dheepan som "actionhjälte" helt hade kunnat skippats. Audiard är så bra på att skildra socialrealism och dessa våldsinslag som kunde varit hämtade ur en Bronson-rulle kändes för extrema. Även om jag förstår att Audiards bakomliggande tanke (säkerligen) är att skildra närheten till våld och djungelns lag i socialt utsatta områden, när han vävde in historien om Dheepan som f.d. soldat.

Skådespelarna som spelar Dheepan, hans "fru" och "dotter" (jag orkar inte skriva ut de extremt långa namnen) gör dock ett fantastiskt jobb i att skildra denna flyktingfamiljs jakt på ett bättre liv. Hur detta skenäktenskap måste tära enormt på var och en (att leva så tätt inpå främlingar i princip) men de bara gör det för att de vet att det är bättre än att leva i ett helvete i hemlandet. Där finns en stor humanitet i Audiards skildring utan några moraliska pekpinnar eller pålagda offerkoftor.

Jag känner mig tacksam att leva i Sverige i alla fall och lite mindre cynisk i dessa flyktingströmstider.

Betyg: 3/5
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in