Vilken film såg du senast?

Originalet är så mycket bättre att det nästan är oförskämt. Ultraköttigt splattervåld > plastiga CGI-fjös-effekter.

Själv så såg jag just om Class of 1984. Tröttnar fan aldrig på den. I mina ögon ett skitigt mästerverk. Den cementerar verkligen min åsikt om att skådespeleri alltid är sekundärt - så länge man har en gripande historia att berätta, samt intressanta karaktärer.

Kammarspelet mellan Wollter och Von Brömssen är riktigt vasst i Mannen Från Mallorca som är vida överlägsen den jämförbara och överskattade Call Girl som kom för några år sedan.

Il tempo si è fermato (1959)

Ett omaka par tvingas arbeta ihop i ett isolerat, blåsigt och snöigt Alperna. Natale är den tystlåtne 'knegaren av den gamla sorten', när hans enda kollega tar semester och den ordinarie ersättaren får förhinder blir hans nya arbetskamrat den unga sociala ekonomistudenten Roberto. Till en början irriterar sig Natale på sin nya arbetskamrat och dennes alla vanor, men den här typen av historier har berättats tusentals gånger innan och efter och vi vet ungefär hur saker och ting kommer arta sig.

En sympatisk film om två personer som man fattar tycke för, men det hade gått att förbättra filmen en del. Den är bara 83 minuter lång, känns dessutom ännu kortare, det är sparsmakat med dialog och det gör att vi inte lär känna Natale och Roberto som mycket mer än schabloner. Musikvalen känns också bitvis opassande - filmen kunde gott varit helt musikfri.

Detta var Ermanno Olmis första långfilm, den efterföljande var mästerliga Il Posto och ibland känns tonen igen från den filmen. Långt ifrån lika bra men ändå sevärd om man gillar Olmi.

3/5

Filmversionen från 1990 är jävligt mycket bättre.

SSF: Mandariinid (2013). Estonien och Georgien har slagit sina påsar ihop och gjort den här anti-krigs filmen som är en av årets Oscarnominerade för bästa utländska film, (börjar bli brådis nu, har 4-5 filmer kvar att se innan söndag).

En gammal man vägrar lämna sitt hem när kriget har drivit nästan hela hans by iväg, tillsammans med en granne säljer han mandariner och lever ett stillsamt liv, men till slut står det oundvikliga i farstun. Han tar in två sårade soldater, en från varsin sida, och mellan sårtvätten och tedrickandet försöker han hindra dom att döda varandra.

Det första som slår mig är hur välproducerad den är. Urläckert foto, snyggt filmad, otroligt bra musik, (förutom eftertextlåten som låter som en blandning av åsneskri och kattboxning), skådespel av högsta klass och när stunden kräver det - realistiska krigsscener och effekter
.
Sen är historien om humanitet i krig väldigt bra skildrad. Två dödsfiender som kaaanske kanske börjar förstå varandra och att krig inte är svart eller vitt utan att det är en människa inte helt olik en själv under den där annorlunda uniformen. Filmen går inte framåt i nåt rasande tempo utan fokuserar på det den vill berätta utan någon onödig utfyllnad, och det är spännande att följa spänningarna mellan soldaterna i den lilla stugan - medans gubben och grannen oroar sig för sin mandarin-skörd. En väldigt mänsklig och human film om krig, lysande. Föredömligt kort är den också. 4/5

Film: The Best Offer (2013) http://www.imdb.com/title/tt1924396/?ref_=nv_sr_2

Kommentar: Geoffrey Rush spelar en populär konstexpert, som dock lever ett ensamt liv i övrigt. Med hjälp av en bekant har han på auktioner lyckats fiffla till sig flera kända kvinnoporträtt, och satt upp dem på väggarna hemma i sitt hemliga rum. Han lever helt enkelt för detta.
En dag kontaktar en ung kvinna honom och vill ha hjälp med att värdesätta konst och antikviteter som hon ärvt av sina föräldrar. Han åker till det gigantiska huset hon bor i, men väl där så vägrar kvinnan att visa sig. Först gör detta honom irriterad och han vill inte ta sig an uppdraget längre, men han kommer tänka om och återvänder ganska snart igen. Till slut blir han så fascinerad av denna kvinna som sitter inlåst i sitt rum varje gång att han inte kan sluta komma dit. Han måste få se henne... Tycker det är ett ganska intressant koncept, dock var filmen under vissa stunder inte mer än godkänd. Men sedan finns det ett par riktigt intressanta moment som höjer helhetsintrycket, och speciellt slutet var så bra att jag kan bortse lite från vissa tidigare tveksamheter.

Betyg: 7/10

Around the World in Eighty Days (1956), vinnare av Oscar för bästa film vid den tjugonionde Oscarsutdelningen.

Filmen är den första av hittills fyra filmatiseringar av Jules Vernes klassiska roman om den excentriske engelsmannen Phileas Fogg som slår vad med sina kamrater i Reformklubben i London om att han skall göra resan i titeln. Efter att vadet är antaget beger han sig ut på resan tillsammans med sin betjänt Passepartout.

Denna film är en återgång till färg efter tre Oscarsvinnare i rad som var i svartvitt. Det är även en riktigt lång film med sina nästan tre timmar och ett uppehåll för lite drygt tre minuters pausmusik (!) lite efter halva filmen gått, vilket sedan kompletteras med ett ungefär lika långt avsnitt slutmusik efter sluttexterna. Skådespelarna gör bra insatser och man får se skildringar av många olika platser i världen under resans gång.

Betyget blir 6.5/10 eller 3/5 på Filmtipset. Jag har inte sett någon av de andra filmatiseringarna, så jag kan inte jämföra hur denna står sig i konkurrensen. Filmtipset-prognoserna är att jag skulle sätta 3/5 på den ännu längre versionen från 1989 och 2/5 på de två övriga.

Näst på tur står Gigi (1958), eftersom jag redan sett The Bridge on the River Kwai.

Boyhood 2014

Imdb: Boyhood

Känns som att jag bara tittat på livsbiografier den senaste tiden. Börjar tröttna på dem nu, fiktiva som verkliga. Handlingen enkelt sammanfattat: Vi får följa en familj under 12 års tid och se hur de växer genom olika händelser och situationer.

Första 80-90 minuterna är ändå helt okej. När vår huvudperson dock börjar nå tonåren känns det som att det inte längre är så pass intressant att fortsätta titta. Åtminstone jag som tittare har inget behov av att se en skildring av hur det var att växa upp som tonåring de senaste 5-10 åren. Vad finns det för intressant att berätta som man inte redan vet om?

Patricia Arquette gör en bra roll som mamman. Hawke spelar pappan hyfsat bra. Ellar Coltrane gör ett okej jobb i huvudrollen. Som andra har sagt så blir det tyvärr tråkigare ju längre filmen håller på. Vad är handlingen? Att vi ska få se en pojke växa upp under 00 och 10-talet? Vad uppnås förutom mer än vardagsrealism? Samhällskritik mot situationen för ensamstående föräldrar? Cred till Linklater i alla fall för att han vågar göra ett projekt som tog 12 år att färdigställa. Men utöver den gimmicken eller kuriosa så har filmen inte så mycket mer att erbjuda.

2.5/5

Håller med, tyckte verkligen denna var otroligt seg och tråkig.

Din privata

Ingen vacker syn.
2/10

Tyckte också den där var riktigt bra, fotot och musiken står ut som du säger. Blev oväntat rörd av slutet också.

Helt klart min favorit till utlands Oscarn efter tre sedda filmer, har inte lyckats hitta torrent till Timbuktu och wild tales desvärre

De kunde kanske ha slutat när de var på topp, när killen var kanske omkring 14-15 år och försökt avrunda med något speciellt då. Nu blev utdraget och ointressant att följa hans tonårsår.