Blitzkrieg 21/45
Dr. Strangelove or: How I Learned to Stop Worrying and Love the Bomb (1964)
Stanley Kubrick. Denna hjälte. Tidigare filmer av honom har betygen 10/10 (2001: A Space Odyssey) och 9/10 (Full Metal Jacket), så jag hoppades på ett liknande mästerverk. Och det fick jag.
H e r r e g u d, det här är nog bland det roligaste - om inte det absolut roligaste - jag någonsin sett. En paranoid general ger order om att Plan R - en fullskalig kärnvapenattack mot Sovjetunionen - ska verkställas. Vi följer det efterföljande dramat i Pentagons War Room, på generalens bas, och i ett B-52-plan som ingår i Plan R.
"Gentlemen, you can't fight in here! This is the War Room!"
Vad gäller fotot finns ingenting att klaga på. De olika procedurerna (release first safety, m. fl.) i flygplanet är oerhört snyggt filmade. Till och med de få krigsscenerna är enormt bra filmade, trots att det här kanske inte är en egentlig krigsfilm. Det återkommande
When Johnny Comes Marching Home-stycket används på ett fenomenalt sätt.
Att de tre karaktärerna President Muffley, kapten Mandrake & Dr. Strangelove spelas av samma skådespelare - Peter Sellers - märks inte ens, och bara det är ju imponerande. Sedan är hans prestation i gestaltningen av dessa karaktärer enastående. Vilken insats. Även George C. Scott i rollen som General Turgidson tycker jag gör ett bra jobb. De två telefonsamtalen presidenterna emellan är sinnessjukt underhållande. General Rippers orerande om kroppsvätskor och kommunistisk tillsättning av fluorid i dricksvattnet är absurt, vrickat och så roligt.
Och Dr. Strangelove är alltså en tysk forskare som med hjälp av Operation Paperclip kommit till USA. Hans tidigare namn?
Merkwurdlichliebe.
Förmodligen den bästa komedin jag sett. Satiren är strålande. Hjärndöda soldater som lyder order får representeras av överste Bat Guano som levererar oerhört minnesvärda citat.
"That's private property ... /// ... You're gonna have to answer to the Coca-Cola Company."
Det här är
preverst (

) bra humor & satir. Därtill bra skådespel, fantastiskt foto, perfekt passande soundtrack. Dr. Strangeloves överlevnadsförslag, hans slutgiltiga lösning om ni tillåter ordvitsen, är så komisk att jag inte var jag ska ta vägen...
"Mein Führer, I can walk!"
Jag hoppades på Kubrick. Han svek mig inte. Jag är i regel konservativ vad gäller högsta betyget - det här blir blott den femte tian av ca 250 betygsatta filmer - och jag försöker komma på anledningar till varför den inte förtjänar det... men det finns ingenting annat jag kan göra än att ge den just precis det - det allra högsta betyget.
10/10