Vilken film såg du senast?

Det är ju en riktigt härlig film! Lika delar mys och mystik.

Blitzkrieg 20/45

Enemy at the Gates (2001)

Jude mot tyskarna. Nej, inte en religiös Rambo-figur mot legio nazister, utan Jude Law i rollen som prickskytten Vasilij Zajtsev som så klart strider för Sovjetunionen mot Tyskland. Och när jag satte på filmen trodde jag att jag hade sett den förut, för det kändes så bekant. Förklaringen till det är att tv-spelet Call of Duty: World at War har en bana som är kopierad från den här filmen. En av mina favoritbanor från det spelet faktiskt. Men tyvärr blev inte det här en favoritfilm...

Först och främst: språket. Tyskarna pratar lite tyska, men mest engelska. Ryssarna pratar engelska. Suck, jag avskyr verkligen det. Att det är inkonsekvent - ibland hörs som sagt lite tyska (och ryska?) - gör det ännu värre. Sedan har filmen ett stort, ett väldigt stort, problem. Nämligen att den inte vet vad den vill vara. Den skulle kunna vara en mer renodlad krigsfilm som skildrar slaget vid Stalingrad, eller så skulle den kunna vara en film som fokuserar mer på kampen mellan Major König (Ed Harris), den tyske prickskytten som skickas till Stalingrad för att ta kål på Zajtsev, och Vasilij Zajtsev. Istället blir det någonting emellan dessa två saker, och det blir lite halvdant. Tyvärr.

Skådespelet är ändå bra, och Rachel Weisz överraskade mig positivt; även om hennes karaktär lika gärna kunde tagits bort från filmen då jag är trött på att det alltid måste finnas en kärlekshistoria. Två miljoner människor dog, i en och samma stad, under slaget vid Stalingrad, vem fan bryr sig om lite kärlek hit och dit? Fastän det här är en film som trots allt handlar om en prickskytt, så är scenen i öknen i The Hurt Locker bättre än någon av prickskyttescenerna här. Och man ska lida med Tania (Weisz) när hon berättar om sorgliga saker, men det gör man inte, för filmen lyckas inte väcka tillräckligt mycket känsla för de olika karaktärerna.

Inledningen av filmen påminner starkt om dagen D-scenerna från Saving Private Ryan, och de få minuterna när man får se en ung Vasilij med sin farfar gillade jag starkt. Men tyvärr är det här inte en film jag, till helheten sett, gillar.

4/10

Fast med parodisk bakgrundsmusik, halvuselt foto och pinsamt orealistiska dödsscener. Skiten har inte en suck mot Spielbergs briljanta öppningsscen.

Fan vad jag hatar Enemy at the Gates... Patetisk film!

Jo, jag menade inte att den påminde på så sätt att den var lika bra, bara att den påminde - för det är ju mer eller mindre en (usel) kopia av öppningsscenen i SPR.

Batman (1966) 3/5

Rolig klassiker man kan se litet då och då, filmen känns som ett långt Batman-avsnitt, fyra skurkar (Joker, Riddler, Cat Woman och Penguin) slår sig samman för att kidnappa medlemmarna i FN's säkerhetsråd och sedan utpressa de respektive länderna på pengar. Vill man ha litet snabb Batman-nostalgi är filmen perfekt.

Ja det är en av dom bästa i genren helt klart, men tack för tipset
Har du sett House of Games? Också en toppfilm i svindelgenren som många missat, jag håller iofs Nueve Reinas högre men den är likväl väldigt sevärd.

Rolig tramsfilm, ja. Men jag gillar TV-serien bättre.

The General (1926)

http://www.imdb.com/title/tt0017925/?ref_=rvi_tt


Lokomotivföraren Johhnie Gray (Buster Keaton) vill ta värvning när inbördeskriget bryter ut. Men hans yrkesposition anses vara för viktig för södern så hans ansökan avslås. Fast det hindrar honom inte från att blanda sig in i stridigheter: när hans tåg blir kapat av nordstatare samtidigt som de kidnappar hans flickvän dras han oundvikligen in i kriget ändå.

Ja, då har man sett den här stumfilmsklassikern. Visste i stort sett ingenting annat än att den möjligen skulle handla om tåg. Inbördeskriget var ett intressant ämne, även om förvecklingen mellan syd- och nordstatsuniformer där färgen på kläderna kan vara skillnaden mellan liv och död kändes lite kliché. Men den är underhållande, trots sina 90 år så lever man sig in i Keatons umbäranden när han måste springa ut framför loket och ta bort bråte samtidigt som den rullar på. Vissa stunts ser nästan farligt riskabla ut: om han skulle ha råkat fastna med foten där eller där hade det kunnat gå riktigt illa, tänker man mer än en gång.

Det jag stör mig på lite är flickvännen som man face-palmar åt när hon strular till det för stackars Keaton. Annars är skådespelet godkänt. Teatralisk såklart men bara att acceptera när det är gäller sådana här gamla filmer. Vissa scener är ganska snygga, som när Keaton hugger ved på tåget samtidigt som både nord- och sydstatsarméerna syns marschera förbi i bakgrunden, samt när tåget passerar över ett par broar så ser det nästan storslaget ut. Annars var bildspråket inte så jättemärkvärdigt om jag ska vara ärligt. Möjligen att scenen med brännhålet på duken som han tittar igenom och upptäcker flickvännen med kändes innovativt för sin tid, men för filmen överlag så är det den komiska slapsticken som är det centrala, inte att det nödvändigtvis ska se snyggt och vackert ut.

En helt okej film, klart godkänd. Kan inte säga att den är något mästerverk men att den ändå fungerar bra att se på trots att den är 90 år gammal är en enastående bedrift i sig. Tror dock att jag fortfarande har en inlärningskurva kvar när det gäller stumfilmer, men det känns som att det går enklare och enklare för varje film man tittar på som är gjord före 1930.


Betyg: 3/5

Victoria (2015)

Premissen är inte ny, inte heller filmens tema, men vad som gör den så speciell är ju givetvis att hela filmen är en enda tagning. Nu behöver inte det vara en garanti på att det blir en bra slutprodukt, men här fungerar det väldigt bra och det ger en realistisk och genuin känsla över både händelseförloppet och karaktärerna. Fram till slutet det vill säga... Den är fantastiskt bra fram till de sista 20 minuterna som jag tycker är lite väl utdragna, den vet inte när den ska sluta och vill verkligen servera oss tittare med så mycket information som möjligt. Det är synd, för hade man lyckats bättre med slutet hade den nog fått full pott av mig. En mycket bra film dock, och lätt en av de bättre från förra året.

Kul grej: sjukt träffsäker casting av den tyske gangstern. Han ser verkligen ut EXAKT så som jag föreställer mig en tysk gangstergubbe, framförallt det obligatoriska blonderade håret. Han påminner lite om Jeremy Irons i Die Hard 3.

Close-Up (1990)

Så jävla bra!! Det är en märklig mockumentärskildring av ett verkligt fall i Iran där Hossein, en fattig och filmintresserad man, låtsas vara den iranske regissören Mohsen Makhmalbaf för att utnyttja en rik familj. I filmen spelar sedan alla de inblandade personerna sig själva, vilket gör det än märkligare att titta på.

Det var längesen jag blev så känslomässigt påverkad av en film! Det är så gripande att se hur bra Hossein mår av att bli behandlad som en viktig person och hur han kämpar för att hålla fasaden uppe. Att ingen, förutom möjligtvis Kiarostami, tror på honom när han förklarar vad film och konst har för betydelse för en man som annars saknar det mesta. Det finns många lager och det är imponerande hur den minimalistiska och realistiska stilen kan väcka så starka och äkta känslor.

Hysénklass!!

Ja, verkligen, helt underbar karaktär. Sjukt skön.

Fast på tyska då. Legendariskt.

Saw II (2005)

Denna filmen är bättre en ettan och filmen kändes mer logisk och mer intressant. Det var "roliga" lekar de gjorde hela tiden, och filmen kändes som sagt logisk och mycket blod i filmen. Jag ser Saw som underhållning, sedan har ju filmen såklart några riktigt råa scener och man får klaustrofobi. Väldigt instängd, men jag gillar det. Filmen är väldigt bra faktiskt.

8/10