Vilken film såg du senast?

Såg nyss Moodyssons Vi är bäst!. Brukar få kramp av i stort sett all svensk film men Moodysson gör faktiskt grymt roliga filmer måste jag säga. Den här var inget undantag. Konstigt att man knappt hört något om den tidigare.

Där får du medhåll. Maken till underskattad film.
Sorglig som fan. Men det är dom visserligen alla tre på sina vis.

Sluta prata dynga nu, det är hans sämsta prestation. Värdelösare film har jag nästan aldrig skådat, ville pissa på dvd skivan och bränna upp den. Nu gav jag bort den som tur är.

Haha ja.

Jag gillar folk som du, som tror att dom har en plats i en filmtråd.

Vad du än tror så tycker inte ALLA att "Battlefield Earth" är världens bästa film vet du.

Ännu en rutten Brax. Man on the Moon är Carreys klart bästa film. Inget snack om saken.

Gav den också 7/10 minns jag. Grant och Bergman är bra men det saknas något.

Gillar också Truman Show något enormt. Vad säger ni om The Majestic? Känns underskattad.

Jag köper din logik men jag kan tycka att det är ganska svårt att tänka bort förväntningarna helt. Som till exempel Gravity från 2013, den hade fått toppbetyg i nästan varje tidning, IMDb:d var svinhögt, jag gillar Alfonso Cuaron som regissör och storyn lockade mig. Helt klart förväntade jag mig en bra film när jag gick in i salongen.

Helt klart så påverkar förväntningarna mitt betyg på något sätt. Om jag tillexempel inte skulle haft några förväntningar alls på Gravity så tror jag att mitt betyg skulle bli högre. Det är bara den känslan av att tro att man ska få se ett modernt mästerverk och få en kopp med pretentiös sörja, som är jobbig enligt mig.

Jag brukar också försöka undvika att skapa mig förväntningar på en film. Trailers och handling undviker jag helst att läsa, och jag vill att filmen ska leverera och inte något annat. Det blir dock svårt att undvika när man vet till exempel att regissören gör bra filmer, eller att man i förbipasserande syfte fått höra - "ett modern mästerverk", "årtiondets film". Det blir svårt att inte ha förväntningar.

Kontentan av det hela - det är bra att tänka bort sina förväntningar, även om jag har svårt om de av någon anledning höjts. Med storfilmer är det svårt att hålla sig borta från vad andra tycker…

Oldboy (2013)

En VD på en reklambyrå kidnappas och hålls som gisslan i en isoleringscell i 20 år. När han helt oväntat släpps inleder han sin jakt på dem som iscensatte hans kidnappning bara för att upptäcka att han fortfarande är fångad i ett nät av konspirationer och tortyr.

Originalet på Oldboy är en väldigt bra film som jag såg för första gången igår. Den hade fantastiskt soundtrack, en huvudperson som du ville följa i vårt och torrt, en handling som var spännande och gripande.
Och trots att den ändå inte riktigt nådde mästerverk kvalité för mig så var det precis på gränsen, den måste nog smälta lite grann fortfarande. Och den kom ut 2003, ha det i åtanke.

Varför? För remaken kom ut 10år efter något som är väldigt korkat. Vad vill Spike Lee ha sagt med den här versionen, som är 90% scen för scen likadan? Där finns absolut ingen som helst anledning för den här filmen att existera.
Den är totalt onödig med tid när du kan se originalet istället som endast är 15 minuter längre om tiden spelar så jävla stor roll.

Vad som chockerade mig mest i den här versionen är hur osympatisk vår huvudperson är jämfört med originalet. Han säger bitch till sin fru, anser jobbet och affärer är viktigare än sin dotter och är vill knulla frun till mannen han gör affärer med. Vår huvudperson allihopa som vi ska tycka synd om när han väl blir instängd i rummet för 20år.
Ja visst är 20år väldigt mycket, men nog fasen kunde jag inte ha någon sympati för honom efter dessa scenerna då jag inte tyckte synd om honom överhuvudtaget.
Sedan är inte skådespelarna så värst bra i den här. Samuel L. Jackson är knappt med, men när han är med svär han bara, Sharlto Copley som jag ansåg vara fantastisk som skurk i Elysium är här bara tråkig då han inte njuter av sig själv och ser mest uttråkad ut, Elizabeth Olsen gör inte så mycket intryck då hennes karaktär är inte så värst bra skriven och är mest bortglömd och sist Josh Brolin som gör bäst ifrån sig, men när karaktären är osympatisk har man inte så mycket att gå på även ifall det är en bra skådespelare. Han gör heller ingen bra insats ifrån sig.

I sin helhet en otroligt onödig film från början till slut. Varför göra en remake på en sådan folkkär film som endast är 11år gammal?
Huvudkaraktären är osympatisk, skådespelarna gör ingen bra insats, regin är inte bra och manuset är skrattretande dåligt när den inte gör exakt samma sak som originalet då du bara suckar och önskar det var den du såg.
Precis som med RoboCop filmen så är det originalet som alla kommer prata om flera år från nu och där remaken kommer dystra bort i det tomma intet och förbli gömt i rummet och inte kommer ut på flera år.

1.5 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt1321511/?ref_=nv_sr_1

Trailer:
http://www.youtube.com/watch?v=Vd20pywMXuY

Bara no Sôretsu (1969)
http://www.imdb.com/title/tt0064068/?ref_=nv_sr_1

Toshio Matsumoto's experimentella film om ett gäng transvestiter i Japan är kanske mest känd som en av Kubrick's stora influenser till A Clockwork Orange (1971). Även om jag inte ser jättestora likheter över det stora hela så kan man ändå utskilja en hel del influenser. Den kända sexscenen i fast motion är direkt tagen från ett antal scener som går i samma stil i den här filmen för att ta något exempel.

Filmen följer ingen röd tråd och det är ibland svårt att utskilja vad som är en "verklig" händelse i filmen och vad som bara är en dröm/illusion/artistiskt uttryck och det märks tydligt att Matsumoto har haft väldigt bra koll på den samtida Europeiska arthouse-scenen. Det är lätt att se influenser av allt från Godard och Buñuel till Bergman men det är fortfarande en egen och unik produkt Matsumoto ger oss på ett tungt och tabu tema. Den starkaste Bergmaninfluensen är att den här verkar utspela sig som en film i en film. Rent visuellt är den otroligt vacker och trots dess avsaknad av en röd tråd blir man inte uttråkad då man trots allt genom dessa klipp börjar gilla och känna för huvudkaraktärerna och man vet aldrig riktigt vad som ska presenteras på skärmen. Filmen är full av tänkvärda citat och en hel del väldigt artistiska sidospår. Det känns nästan som att genomgå en psykadelisk tripp då händelser upprepas och förlängs/förkortas och de surrealistiska inslagen är många och starka.

Det är en modig, brutal och tankeväckande film som jag kan rekommendera till folk som gillar den här typen av film.

4/5

Gravity

Denna film är alltså nominerad för 10 oscars och ligger på 152 plats på imdb top250, hur är det möjligt? . Tråkig och intetsägande film, tur att den bara var 90min för det det var svårt att hålla intresset uppe efter ett tag..

Svag 2/5

Precis. Det är nästintill omöjligt att att inte påverkas av förväntningarna därför tycker jag att det är viktigt att fundera på hur mycket dessa påverkar betygsättningen för att , för sin egen skull, få en så konsekvent betygsättning som möjligt.