Citat:
Ursprungligen postat av
mattekille
Har en del vänner och andra ytliga bekanta som jag vet kom in på juristprogrammet. Många av dem (ofta tjejer) är folk som fick bra betyg på gymnasiet, men knappast är särskilt klipska eller för den delen några som gillar att läsa. De kämpade sig igenom gymnasiet, men har väldigt svårt att tro att bokhyllan hemma - i den mån det fanns en bokhylla - innehöll särskilt tung litteratur. Hur klarar de sig på juristprogrammet? Nog borde många få en formidabel chock när de plötslig måste läsa tyngre saker än skvallertidningar och tunna pocketdeckare? (generaliserar som fan, men men).
Min uppfattning är nog, väldigt grovt generaliserat, att de som kämpade sig genom gymnasiet klarar sig något bättre än genierna som slappade sig igenom. Som andra användare har sagt ovan så är studiedisciplin oerhört viktigt. Samtidigt är studiedisciplin något som de allra flesta torde kunna tillägna sig.
Citat:
Ursprungligen postat av
Icecrypt08
Hmm ja då vet inte jag riktigt. För att det är inte så att jag lägger ner den tiden för att jag sitter och läser "extra saker". Det handlar om att göra det man ska ha hunnit göra till varje seminarium + allt annat som man ska göra. Det går helt enkelt inte att lägga mindre tid. Sedan vet inte jag om vi bara har haft särskilt tuffa terminer men den mängden jag lägger ner den beror på min vilja att ha läst alla kapitel som man ska ha läst till seminariet enligt lärarnas schema samt göra allt annat smått och gott som pm, rättsfallskoncetrat m.m. Jag har hittils aldrig känt mig klar innan en tenta, alltid saker jag inte har hunnit göra, kapitel man inte läst, saker man inte har riktigt koll på men som man inte har tid att få full förståelse för e.t.c. Nu har jag ju CC framför mig så då lär det väl bli 60 timmars veckor hela jävla terminen.
Det är alltid möjligt att göra förändringar. Är det verkligen nödvändigt att göra det du gör för att erhålla den kunskap som krävs? Själv har jag under studietiden i mycket liten utsträckning läst alla kapitel som "man ska ha läst". Det har helt enkelt tagit för lång tid, för mig, att tröska igenom sida efter sida. Snarast har det handlat om att försöka extrahera det väsentliga ur dem.
Det är positivt att vara ambitiöst och att lägga tid på att försöka förstå. Vid en viss mängd nedlagd tid är det dock tveksamt huruvida ytterigare tid verkligen är lösningen – chansen är stor att ytterligare tid snarast blir kontraproduktiv. För att orka med 4,5 års förhållandevis krävande studier krävs att man hittar en balans där man återhämtar sig tillräckligt för att kontinuerligt kunna prestera när det behövs, såsom inför tentor och uppsatsskrivande. Med alltför mycket studier under veckorna blir återhämtningen antagligen alltför liten.
Om du är nöjd med din studiesituation tycker jag att du ska fortsätta på den inslagna vägen, men om så inte är fallet kan finnas skäl att reflektera över varför du gör alla dessa saker som du gör. Är det för att du känner att du borde? För att du tror att det behövs? För att alla andra gör det? För att du upplever att det funkar bäst för dig? Det är lätt att bli påverkad av hur man tror att man
borde studera, när det i själva verket är väldigt individuellt.