Citat:
Ursprungligen postat av
ujhs
Jag kommer ihåg när jag var barn på 70-talet så var det påfallande många JV som inte hade TV. Den ansågs vara en frestelse för att det kunde förekomma omoraliskhet i tex vissa filmer, och sport ansågs kunna uppmana till aggressivt beteende och att titta på landskamper gjorde att Jvn kunde kompromettera lojaliteten mot organisationen och uppodla nationalistiska eller patriotiska känslor.
Även på 80-talet fanns det Jvn som inte hade TV, det var ofta pionjärer som inte skulle ha en tidsslukare och vissa familjer tyckte TV var olämpligt för barn. För att inte tala om när videobandspelare och kabelkanaler kom.
Och visst. JV var väldigt negativa till internet i början. Av lätt insedda skäl. Det var i samband med internets genomslag som JVs tillväxt i Västvärlden gick ned drastiskt😁😎
Jag är yngre än dig och är född på 80 talet och växte upp under 90 talet men flera av dina anekdoter känner jag igen. Är du själv före detta JV/Uppväxt? Haha jag kommer ihåg att det fanns en del vittnen som inte tyckte det var bra att hålla på Sverige i olika idrottssammanhang, men de flesta kollade ju och hejade på Sverige ändå.
Det flesta vittnen på marken eller golvet eller vad man ska säga var ju inte så tokiga. Det var ju mest äldste bröder som stod och höll haranger om allt farligt som var i världen och att allt var i djävulens våld och hur syndfulla alla värdsliga var osv. Vanliga vittnen kändes inte lite extrema.
Varning för Wall of Text nedan med personliga anekdoter för er som vill slippa sådant!
När jag var barn gick det även många skrönor om demoner och liknade som skrämde upp mig totalt och antagligen massa andra ungar med. Det kunde räcka med att kolla på någon "demonisk" film så var man i Satans våld. Någon hade spelat en Iron Maiden skiva tror jag det var och fått demoner i sitt hus. Jag kommer ihåg att jag var livrädd för hårdrockare när jag var liten på grund av allt ståhej kring satanister, demoner och så vidare.
Pokemon fick sig en slägga med av en liten farbror (som visade vara en snuskgubbe av rang som tallade på både barn, kvinnor och män) framme vid podiet. Det var demonisk och Pokemon betydde Liten Demon i ficka, fast den korrekta översättning var mer Litet monster i fickan. Även smurfarna var demoniska av någon anledning.
Jag minns att det även fanns vissa temadagar som var speciellt inriktade på barnen. Jag minns en gång då ett pionjärspar som hade varit nere i mörkaste Afrika skulle tala till oss ungar. Två vuxna personer som på fullt allvar satt och berättade för ett gäng barn att i Afrika flög medicinmän runt på palmblad med hjälp av demoner samt om demoniska trästatyer som svävade och pratade.
Det kunde även vara väldigt mycket prat om systrarnas längd på kjolen, den fick inte gå ovanför knät minns jag. Ja mycket märklig rörelse minst sagt och lite bisarrt att tänka tillbaka på

.
.