Citat:
Ursprungligen postat av
SailorGbG
Jag hade gärna haft en eller flera tatueringar om jag bara kunde kommit på ngt odödligt jag kan vara nöjd med resten av livet. Min hud förblir en vit kanvas tyvärr.
Samma här men jag gillar ändå de olika stilarna och motiven. Något som är lite störande med tatueringar är att det blir lätt att blicken fäster sig vid en som man sedan stirrar på varje gång man ser personen.
Citat:
Ursprungligen postat av
nikson
Det som fick igång tatuerandet var Miami Ink som var en amerikansk reality-tv-serie som sändes på TLC (Warner Bros.) från 2005 till 2008. Serien följde en tatueringsbutik i Miami Beach, Florida. Där har vi grundorsaken.
Innan TLC och Miami Ink var i princip ingen i Sverige tatuerad (eller väldigt få). Skiten började där och det kommer aldrig att ta slut. Det föds nya kullar av idioter varje dag.
Sjömän (ja, inte alla alltså) hade sedan länge tatuerat sig men den kategorin var alltid så liten att de i stort sett inte märktes.
Fram till 2005 hade jag kanske sett ett mycket litet fåtal tatuerade personer och då är jag ändå född i mitten av förra århundradet.
Men 2005 började helvetet i alla fall.
2011 slutade jag på Ericsson i Kista och jag tror inte jag såg en enda tatuerad person under mina 15 år där.
Sant!
Jag kommer ihåg hur jag tyckte Ami var en riktig översittare och Kat von D var den mest kämpande konstnären. Tatueringar var fortfarande en egen sluten subkultur fram till dess.
Jag har inget emot tatueringar på andra men jag skulle aldrig göra det på mig själv.