Början på ett mediakrig om mångkulturen?

En ännu större anledning är dom illegala afrikanska invandrarna. Men nu är muren mot Egypten färdigbyggd & man har redan slutit avtal om repatriering med flera afrikanska länder. I utbyte mot bistånd & vapenexport. Inte nödvändigtvis till dom länder afrikanerna uppger sig komma ifrån, huvudsaken att man blir av med dom.

Jag har inte läst mycket kritik mot detta i Israelisk media, så man får anta att deras "mediakrig om mångkulturen" redan är vunnet.

Processen går mot en normalisering av svensk etnicitet/kultur. Fokus kommer gradvis att skifta från rynkad näsa åt bejakande av en självklar plats för den svenska nationen bland alla andra nationer till sneda blickar mot alla dem som ifrågasätter denna allmänmänskliga rättighet.

Svensk etnicitets osynlighet var bara möjlig i ett homogent svensketniskt Sverige. Hur mycket man än försöker skapa nya medborgarskapsidentifikationer så blir andra gruppers närvaro och sammanhållning katalysatorn för insikten att vi svenskar också måste hålla ihop.

Svensken i det balkaniserade Sverige kommer i framtiden verka lika ogenerat för den egna gruppens intressen som alla andra mångkulturellt tränade etniciterer lärt sig göra. Och den bärande känslan kommer vara en av RÄTTIGHET till det här landet. "Vi är inte skyldiga er ett jävla dugg - det är NI som har en tacksamhetsskuld till oss".

Ingen kultur, inget folk har en skyldighet att maka på sig från sitt hävdvunna område, alla de som försöker tuta i svenskarna att de inte finns eller inte bör finnas i historisk kontinuitet är de verkliga rasisterna.

Radikalhöger låter inte särskilt säljande. Sverigevänlig, Sverigevänner eller den Sverigevänliga rörelsen föreslår jag. De flesta människor dras inte till extremism och subkulturer utan tycker bättre om sånt om är vanligt och mjukt.

Jag tycker inte att det som händer och möjligen kommer att hända är revolutionärt, utan en långsam och demokratisk process.

Det mångkulturella kommunistprojektet Jugoslavien som argument i den svenska mångkulturdebatten torde mycket riktigt kunna bli vändpunkten. Den som försöker - vilket uppenbarligen varit fallet - använda nationalismen i Jugoslavien som ett argument för mångkultur halkar dit. Nationalismen blev där räddningen mot den mångkulturella diktaturen. Det är först som nationalstater som de före detta beståndsdelarna i Ex-Jugoslavien kunnat utvecklas till demokratier och är, eller är på väg att bli, medlemmar i EU.

Det nationella programmet - att förena nation med stat - är tveklöst den stabilaste vägen till ett fungerande ansvar, där tillit och demokrati långsiktigt fungerar. Detta börjar mycket riktigt bli alltmer uppenbart för allt fler svenskar, vilka både ser vari problemen består och vilket som är lösningen. Det kommer också att bli allt svårare att förneka detta i MSM och för politikerna, men de kommer att sprattla emot en god stund till.

Men nu tar de (Mona och Jasenko) upp detta som ett argument till varför nationalismen är så farlig. Typ, se vad som händer när folk är nationalister - det slutar med folkmord!

Men trots det, håller jag med om att de målar in sig i ett hörn då de drar in Jugoslavien i debatten. Folk kan ganska enkelt inse att för hög invandring kan leda till inbördeskrig. Och mycket riktigt tror jag folk inser att man kan inte gärna kasta ut alla nationalister, för när det väl kommer till kritan så är många i Sverige innerst inne nationalister lite till mans.

Finns en tråd angående Mona och Jasenkos skriverier i detta ämne här:
https://www.flashback.org/t2177814

Är tiderna så kärva att man måste fiska i de grumligare vattnen och locka läsare från järnrörssajterna nu?

http://www.expressen.se/nyheter/han-...eva-marree-27/

Namn och opixlat foto?

Mitt inlägg refererade till mainstreamargument som används för att sälja in massinvandringen till allmänheten. Om du läser texter med ett visst mått av eftertänksamhet ökar troligtvis sannolikheten för att du tolkar dem korrekt.


Som moderater påpekat är detta off topic för tråden, så jag får låta din inställning till SD:s väl och ve stå okommenterad.


Jag hänvisar till den kritiska granskning av vinklingen som gjorts av undertecknad i därtill avsedd tråd, och som du kan läsa om du inte är kapabel till att granska på egen hand.


Vare sig du eller någon annan censureras för att era resonemang ifrågasätts, så det du ger uttryck för än en subjektiv upplevelse som saknar relevans utanför ditt eget mentala universum. Generellt talat tror jag de flesta deltagare i den här tråden uppskattar om en viss bredd och kvalité upprätthålls. Om Elmanoos inlägg faller inom ramen för ämnet är moderators beslut, inte mitt.


Det krävs nån form av distinktion mellan nationalism som är beredd att släppa in personer av annan ras i sin gemenskap och sådan som inte gör det. Men all nationalism, bortsett från statsnationalismen, har sin bas i en viss etnicitet. Skillnaden mellan rasnationalism och kulturnationalism är alltså graden av öppenhet, inte vad den är rotad i.

/SD-trollet

Tänkte som dig angående det väl valda fotot med hans hand väl synlig.
Aftonbladet skrev aldrig ut hans namn dock.

Enl. PK-vänstern så styrs skeendet uteslutande av (elitens) idéer, retorik och berättelser.

Mona Sahlin, Alen Musaefendic och Jasenko Selimovic har skrivt var sin artikeln m. anl av Srebrenica. Kärnan i Sahlins artikel är detta:


Sett genom Monas och likasinnades glasögon, så formas skeendet uteslutande genom (den intellektuella) elitens idéer.

Såå... om den intellektuella eliten inte formulerar några *idéer* om t.ex., att en kurd troligen känner större spontan gemenskap med en annan kurd (än med t.ex. en japan) , så kommer en kurd att förnimma precis lika stort igenkännande, när han möter en japan, som när han möter en annan kurd.

I Smålandsposten skriver Alen Musaefendic en signerad ledarartikel:


Jasenko Selimovic förstår sin omvärld på samma sätt, som Mona Sahlin och Alen Musaefendic. Selimovic skriver:


Motsättningar "skapas" (sic) således först när en skev maktfördelining och orättvisor uppmärksammas.

Ty skevheten är enl. Selimovic, Sahlin och Musaefendic inte något principiellt problem. Och skevheten är inte heller något praktiskt, politiskt problem om bara alla (etniska) svenskar tiger, böjer nacken och tyst accepterar att sugas ut och bli trampade på.

-----

Men, den här bilden av Jugoslavien och Balkan som ett plats med harmonisk, mångkulturell, fredlig samexistens - där blott tarvliga politikers retorik är det enda smolket i glädjebägaren - den bilden kommer nog att bli rätt svårsåld. Första världskriget har t.ex. av somliga historiker kallats för tredje Balkankriget..

Jketzetera beskriver Selimovics, Sahlins och Musaefendics utspel som "ett strategibyte i kampen mot SD och de som är kritiska till den förda invandringspolitiken", eftersom svenskarna börjar ana att de bedras och utsugs. Och därför trappas propagandan upp:


https://www.flashback.org/sp44296231

Fast även sådana paralleller haltar, även om jag håller med dig i stort. Nationalismen har inte blivit någon "räddning" i benämningen att man gjort några organiska framsteg mot separerat, nationellt, respektfullt samförstånd, utan situationen i Balkan upprätthålls ytterst artificiellt, både på ett politiskt plan - med en fortsatt serbisk lydregering som lägger sig platt för allt- och med stora mängder trupper fortfarande stationerade på marken. Eller tja, den albanska expansiva pan-nationalismen har naturligvis gynnats enormt av de folkrättsvidriga NATO-ledda insatserna mot Serbien, motiverade med överdrivna dödstal, halvsanningar och rena fabrikationer.

Så om man sitter och hoppas på att det svenska folket nu helt plötsligt ska inse det absurda då t.o.m ett bloddränkt Balkan nu mycket bisarrt lyfts fram som ett positivt mångkulturellt exempel så går man nog tyvärr ordentligt bet, även om det såklart hade varit befogat.


Jo, men det är ju också viktigt att förstå att sätta in det i det större sammanhanget, och att den utveckling som har skett i Sverige sedan 60-talet och framåt på intet sätt är unik. Visst, den svenska politiker- och journalistkåren är kanske särskilt vidriga, och särskilt marinerade i feminismen och kulturmarxismen, men det mångkulturella, antirasistiska, progressiva dogmat härskar drakoniskt i hela väst.

Ibland, även i den här tråden, målas det upp en bild av att situationen skulle vara mycket bättre i U.K, USA, Kanada, Frankrike eller något annat land på kontinenten, vilket är lite märkligt. För även om det varierar lite grann från land till land, så befinner sig alla dessa länder på ett brant sluttande demografiskt plan, med politiker och en massmedia som är lika fientligt inställda, och där den vita majoritetsbefolkningen, som även den motsvarade 90%+ på 60-talet precis som i Sverige, inom några årtionden kommer att vakna upp som minoriteter i sina egna länder. Och detta är ur ett lite längre perspektiv lika allvarligt - och relevant - för oss svenskar som Sveriges specifika situation. D.v.s: även om vi hållit oss i skinnet själva, och befunnit oss på motsvarande Finlands nivå, så hade den nuvarande utvecklingen ändå varit förödande på lite längre sikt.

Sedan är det väl hjälpligt att man åtminstone som ett absolut minimum visar sig kapabel att stänga kranen och stoppa de allra sinnessjukaste flödena till sitt eget lilla nordiska land innan man börjar sväva iväg och fantisera om någon pan-europeiskt eller occidentalt uppvaknande, men det är åtminstone ett viktigt och nödvändigt övergripande perspektiv att ha, även om det naturligtvis bara är än mer utopiskt önsketänkande i talande stund.

Men om man nu aldrig tidigare ansett det tilltalande eller trevligt att behöva tala om och öppet erkänna etnicitet och ras som viktiga och centrala begrepp ur ett globalt perspektiv, så kommer inte verkligheten att försvinna bara för att man väljer att blundar för den. Vi kunde ta den för given för 50 år sedan då Sverige var etniskt homogent och västvärlden fortfarande i stort var vit, men den tiden är sedan länge förbi. Nordens sak är vår. Europas sak är vår. Det vita västerlandets sak är vår.

Det svenska folket tror jag inte bryr sig jättemycket om denna debatt, men om den blir mer publik, så kommer man naturligtvis att inse att mångkulturella överhetsprojekt närmast med nödvändighet ändar med kollaps och krig. Givetvis är parallelliteter av dessa slag med nödvändighet inte helt konvergerande, men de är tillräckligt talande för att fundera pedagogiskt.

Jag delar fö delvis Din syn på Kosovokriget.


Jag är nyligen hemkommen från England, och kan vittna om att även detta land är synnerligen angripet av mångkulturalismens fasor. Precis som här är de större städerna närmast invaderade, under det att mindre städer på landsbygden fortfarande i allt väsentligt är engelska. Mångkulturalismen möter nu allt större motstånd överallt i Europa, men kampen kommer att bli lång och besvärlig. Mediakriget är härvid en synnerligen viktig arena.

Det du beskriver brukar allmänt inom omvärldsanalysen kallas för ett öppet system. Här finns ingen återkoppling som styr systemen och reglerar efter behov, utan det är som du säger ”öppna kranar”. Jämför med en öppen spis: har du öppna spjäll måste du tillföra mer ved, annars brinner brasan ned. Uppfinningen av kakelugnen var ett sätt att hushålla med energin så att mindre ved behövdes men med samma effekt. Talar vi om invandring finns ingen återkoppling. Verkningarna ser vi idag i och med att kommunernas ekonomi har havererat och att välfärden samt andra samhällsfunktioner lider.

Att inte ha någon återkoppling är inte bara problematiskt ur ekonomisk synvinkel, utan även att systemet som handskas med invandringen saknar modeller och åtgärdsprogram för framtiden och när problem uppstår. Därmed är tanken om stor invandring och mångkultur ett rent luftslott då det hela inte är förankrad i vare sig empiri eller någon känd historisk eller nutida verklighet och att man därmed inte har några åtgärdsprogram för vare sig nutid eller framtid. Les fair helt enkelt.

Som du noterat nämns ofta USA som bra exempel med mångkultur, men detta är en falsk liknelse. USA är en sammanslagning av flera nya stater, alltså att folk bröt ny jungfrulig mark och byggde upp staterna från grunden. Staterna förenades sedan genom ett traumatisk och långt inbördeskrig som än idag sätter sina spår. Så redan där ser vi ett problem med planerad mångfald trots att staterna var nya.

Sverige är redan en befintlig stat som har existerat sedan tusen år, om vi nu räknar tidig statsutveckling. Ska vi gå hela vägen tillbaks har det funnit mer eller mindre löst kopplade förbund ända från Neoliticum mellan de områden som idag finns inom Sveriges gränser. Därmed har institutioner, sedvanerätt, företagande, infrastruktur, mentalitet med mera haft lång tid på sig att utvecklas och rotas. Sveriges modell av t.ex. kommuner har långa anor av tidigare territoriell och samhällelig indelning; allt ifrån äldre järnålderns nätverk av folkland (Svealand, Västergötland, Gotland) ortnamn (till exempel Tuna, Sta-namn, Inge-namn, By, Berga etc), förmedeltida ledungssystem, hundare, socknar till senare tiders landskap och kommuner. De senare är utvecklade av de tidigare. Vid behov har folk utifrån hämtats, t.ex. Vallonerna. Men de kom att anpassa sig efter de förhållanden som rådde här, inte tvärt om som en del tycks tro.

Givetvis finns ingen medveten planering bakom Sverige som stat och rike. Men det var heller ingen slump. Utan det finns hela tiden en envis förankring bakåt. Långt bakåt! Bara en rudimentär kunskap om samhällsutveckling borde ge vid handen att Mona Sahlins eller Jasenko Selovics senaste utspel om att samma sak kan hända här som i forna Jugoslavien tyder på stor okunskap. Var finns deras analys? Någon redogörelse för det unikt svenska finns inte. Dessutom måste deras antaganden avfärdas redan från början då båda mer eller mindre vill förbjuda fritt kommunikationsflöde mellan samhällets olika aktörer: politiskt korrekthet kallas det för. Fri kommunikation inom ett system är grunden för att kunna göra analyser. Då detta kvävs framkommer inte de strömningar som är nödvändig för att kunna göra en korrekt analys. Masskommunikation mellan samhällets olika aktörer och folket är en förutsättning för att bilda en stat. Mainstreammedia och sjuklövern vill strypa detta och bara ge en tillrättalagd bild av tillståndet i landet. Genom internet och sociala media skapas masskommunikation i alla fall. Nä, det här går inte. Jasenko och Sahlin är som Tolstoys generalser, de låtsas att de vet.