Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det är inte något ”skumt”. Precis som inom alla andra områden inom offentlig sektor saknas resurser. När det gäller brottligheten så är fängelserna överfulla sedan länge. Det saknas såväl lokaler som personal. På grund av samhällsutvecklingen är det ett olösligt problem i nuläget och inom överskådlig framtid (om inte något radikalt görs).

Konstantin Kisin är en rysk jude så det är inte alls förvånande att just du av alla i tråden tycker han vann debatten.

Judar pratar ofta om en judeokristen gemenskap. Faktum är att kristendom och judendom är varandras motpoler. Det goda vs det onda.

Källa:
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Konstantin_Kisin

Tycker du själv, att Saifedean Ammous vann debatten?

Jag har inte lyssnat på inslaget, men det spelar inte så stor roll vem som "vann" eller inte, utan det viktiga är att du utelämnade att Kisin är jude i din kommentar.

Jag kan sätta mig ner och lyssna på avsnittet, som är över en timme långt, för den goda sakens skull. Men det betyder ju inte att några argument från en rysk jude kommer få mig ändra åsikt om Israels krig mot palestinier i Gaza och på Västbanken.

Ja, lyssna gärna på debatten och berätta vad du tycker.

Konstantin Kisins morfar eller farfar är jude dvs Konstantin Kisin är en kvarts jude. Personligen anser jag, att innehållet i den här diskussion när intressantare än debattörernas stamtavlor - men jag vet, att du har en annan uppfattning.

Om jag tar en hammare och slår dig på fingret kommer du ju inte få ont i fingret, utan i hjärnan som är det organ som varseblir. Ändock upplever du det som smärtan sitter i fingret, vilket visar sig även i hur vi språkligt beskriver fenomenet. Vad jag vill ha sagt är: Gör det någon kvalitativ skillnad om moralen är objektiv eller upplevs som objektiv?


Din frågeställning är som att fråga "Hur kan du inte tro på Gud? Vill du inte komma till himlen?". Det finns så klart ingen motsättning här eftersom det ena hänvisar till ett faktapåstående och det andra ett värdeomdöme och är således orelaterade.

Vad jag tror du egentligen vill ha svar på, om jag tillåts vara så fräck och omtolka frågan, är om det går att resonera som om moralen vore objektiv utan att erkänna den som sådan. Alltså ungefär samma frågeställning agnostikern möter kring om han kan leva gudfruktigt. Eller om min vunna kunskap om hjärnans roll i smärtsensation förändrar hur jag upplever smärta.

Det tråkiga svaret är ja, det påverkar inte min moraliska perception. Att tala om moralen som den vore objektiv är den enda metodik som är meningsfull. Det är inte meningsfullt att gå till läkaren med en trasig tumme och säga att man har ont i hjärnan. Det är lika meningslöst i en moralisk diskussion att säga att man blir illamående av mord.

Men det har betydelse för vår inställning till moralen som fenomen. Det är utifrån att läkaren vet att smärtan sitter i hjärnan som han kan skriva ut centralstimulerande läkemedel för att befria mig från lidandet. På samma vis ger en utredning av den moraliska varseblivningen oss ledtrådar till varför vi reagerar som vi gör, varför vi upplever sådant som "orättvisor". Något som i sin tur kan påverka hur vi förstår andra människor och varför vi är oeniga. Vilket i sin tur ger ledtrådar kring hur vi löser tvister, eller åtminstone finner gemensamma plattformar.

Det är ju inte så att israeler och araber är två olika arter med olika beskaffenhet. Båda kan känna smärta, sorg och vrede. Båda kan känna obehag över att ta ett människoliv och relatera till att själv förlora någon man älskar. Det är inte där konflikten föreligger. Kriget består i att båda parter har en övertygelse, en produkt av förnuftet, om att de har moralisk rätt att utplåna den andre. Denna övertygelse gör att de sätter den moraliska intuitionen ur spel; att de intalar sig själva att de måste ignorera olusten som sköljer över dem när de betraktar döden och lidandet de nyss orsakat. När de drömmer mardrömmar om nätterna om allt det hemska är det förnuftet som tröstar dem med att de inte hade något annat val eller att framtidens belöning är så mycket större än nutidens plågor.


Är, enligt dig, rationellt synonymt med gott och irrationellt synonymt med ont?

Patrick Bet-David intervjuade Dan Bilzerian i veckan och små utvalda snuttar från poddavsnittet har fått enorm spridning i sociala medier. (Längre ner finns två länkar för den som undrar vilka dessa två herrar kan vara.)

Dan Bilzerian sågar de båda presidentkandidaterna längs fotknölarna eftersom han anser att både Trump och Harris är pro-Israel och att det är dåligt för typ alla andra. Likaså tycker han det är illa att judarna har kapat Holocaust-begreppet och inte vill erkänna andra folkmord tex armeniska folkmordet där hälften av armenierna dödades.

Sen kommer han in på Israels krig i Gaza och han skräder inte med orden när han kommenterar hur israelerna ljugit om i princip allting som har med 7 oktober att göra och det som hänt sen dess och att Israel därför inte längre har nån trovärdighet kvar att tala om.

Dan Bilzerian är själv armenier och präglad av hans folks historia, men uppväxt i USA. Programledaren Patrick Bet-David kommer från Iran och det sägs att han ska vara en persisk jude. Det man kan säga om Bilzerian är att han har tillräckligt med fuck off-kapital för att våga säga vad han tycker om det som pågår just nu i USA och Mellanöstern.

Eftersom det här är en tråd om mediekriget om mångkulturen tycker jag man kan se det här PBD-avsnittet och duellen med Konstantin Kisin som Meji länkade i inlägget ovan att gammelmedia är omsprunget av alternativa medier som hittar andra sätt att föra fram personer som inte får synas eller höras i etern.

Källa:
https://x.com/PBDsPodcast/status/1824548772178755703

Dan Bilzerian:
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Dan_Bilzerian

Patrick Bet-David:
https://wikibiography.in/patrick-bet-david-wiki-bio/

Bonuslänk - Konstantin Kisin:
https://m.youtube.com/watch?v=eqjMIr...NpbiBleHBvc2Vz

Denna tråd kretsar som bekant kring ett internbråk bland folkutbytarna som jag hoppas att ingen verkligen dras in i och ser som en giltig dikotomi. Ett aktuellt uttryck för kriget om mångkulturen är att den SD-stödda regeringen vill att svenskarna ska bytas ut emot "högutbildade" invandrare som "bidrar till ekonomin".

Detta betyder i praktiken sydostasiater som används för lönedumpning, och i förlängningen kan tränga undan svenskar inom diverse branscher genom etniskt nätverkande. Detta har redan skett i andra länder, där vissa branscher redan är etnifierade genom borgerligt, ekonomistiskt färgat folkutbyte.

En mer pragmatisk falang, anförd av bl.a. Bonnierklanen, argumenterar för att utbytet i sig är överordnat ekonomin. Att vissa grupper fastnar i hög arbetslöshet och låglönearbete är ingen anledning att inte släppa in dem. Man är inte emot invandringen av indier m.m. men tycker att vi bör fortsätta att skyffla in invandrare från Mellanöstern och Afrika också.

Rent ideologiskt kan man tycka att det senare är en mer rationell och anständig position, även om man måste vara tappad för att inte förstå att den har med Bonnierpublikationernas sionism att göra. Det är viktigt för DN m.fl. att vi tar emot de människor som Israel inte vill ha omkring sig. Det är viktigare än ekonomin.

Denna konflikt missförstås ibland som en konflikt mellan partiblock, men den finns lika mycket inom regeringen, där starka falanger inom varje parti har svårt att få ihop ekonomistisk diskriminering med sin egen mänskliga rättigheter-ideologi, eller för den delen sitt stöd till Israel. Lilian Sjölund gör i DN ett inlägg i denna inomregerliga debatt, och ställer sig bakom integrationsministern Johan Pehrson. Pehrson och Sjölund förklarar MÖNA-invandringens ekonomiska olönsamhet med den antivita konspirationsteorin om rasism (=rasskillnader finns inte; föreställningen om dem skapades av vita människor som ett verktyg för att förtrycka andra):

Arbetsmarknadsanalytiker hävdar att i Sverige uppfattar arbetsgivare utbildningar från ”Globala Nord” som högkvalitativa i en jämförelse med ”Globala Syd”. Det är möjligt. Men det förklarar inte varför migranter med svensk utbildning nekas jobb i Sverige.

Johan Pehrson (L), integrations- och arbetsmarknadsminister, är mer frispråkig i SVT. Han hävdar att diskriminering och rasism länge har varit ett problem på den svenska arbetsmarknaden. Och uppmanar arbetsgivare att anställa även om den jobbsökande inte talar perfekt svenska.
...
Att utbildningar inte håller för de krav arbetsgivaren ställer är en godtagbar förklaring. Men om det hänger på misstänksamhet mot den sökandes härkomst eller brister i svenska språket som kan avhjälpas med en intensivkurs, är det riktigt illa.

Lilian Sjölund: Regeringen välkomnar högutbildade migranter – men gör arbetsgivarna det?

Enligt DN:s Max Hjelm är inte heller kriminella invandrare ett problem som ska lösas med återvandring (och hårda tag emot de ansvariga för att de kom hit), utan tvärtom ska de behandlas som offer: Max Hjelm: De unga gängbrottslingarna är faktiskt också offer

Implikationen blir att svenskar ska straffas för att invandrare begår brott emot svenskar. Det innebär i praktiken ett trippelt straff för den befolkning som den sionistiska tidningen hatar. Först straffas vi med invandring, med alla katastrofala effekter det har på tillit, gemenskap, kulturliv m.m. Sedan straffas vi av invandrare när de begår brott emot oss. Och sedan ska vi straffas som förövare som har tvingat ut de stackars invandrarna i kriminalitet. Obegripligt hur någon svensk kan försvara sionism när detta är hur sionisterna ser på oss.

I övrigt kampanjar DN för Sverigedemokraterna genom att banka in i sina läsares huvuden att partiet vill ha återvandring, vilket det absolut inte vill: Ledare: Kommer regeringen att välja att lösa integrationen – eller fortsatt låta SD hålla i kopplet?

Jag menar att makt fungerar så. Den tillrättalagda verkligheten grundar sig på ledarskapets ovilja att uthärda det faktum att det inte finns någon närvarande essens som håller samhället samman. Varje form av makt har som agenda att dölja detta eftersom det hotar ens legitimitet. Därmed strävar makten att aldrig ge medborgare något konkret som de kan relatera sig till. Kvalité är något handfast, medan värderingar inte är det.

Ser vi till mångkultur är det alldeles uppenbart att makteliten skapar ett narrativ av en större fara än massinvandringens konsekvenser. Massinvandring är därmed ett verktyg för att hela tiden omöjliggöra en kritik av en förlegad makt. De gamla partierna och formerna för deras sätt styra borde ha gjort sitt. Men historiskt kan vi notera att makteliten i regel hellre har tillåtit att landet går helvete än att släppa fram nya ledare som är up to date med vad som behövs göras. Mångkultur, genusvetenskap, identitetspolitik, antirasism, vänsterliberal politik med mera är så kallade torpeder mot folket för hur en icke relevant maktelit ändå försöker upprätthålla sin rätt att fortsätta styra.

Lyssnade nu, Konstantin vann alla ronder och slog ut motståndaren på knock out i ronden om identitetspolitik.

Lustigt att en muslimsk arab född i Ramallah
anklagar en Brittisk-ryss för att vara partisk för att hans farfar var jude även om han inte klarade av att säga att det var pga farfarn som Konstantin skulle vara partisk.

Det återkommande svamlet om att Konstantin bara är en NPC är ju precis den typ av svammel som WT-typerna i NMR ägnar sig åt, arabens aggressiva sätt var ju också en sorglig bekräftelse av mina fördomar.

Jo, men varför stiftas lagar som inte följs? Varför finns tillsynsmyndigheter som inte bryr sig? Varför tycks ingen bry sig om vad Riksrevisionen kommer fram till? Varför läggs manår på att skriva styrdokument som ingen följer? Och så vidare.

Någonstans finns en avsikt om att allt ska gå rätt till men den försvinner någonstans på vägen. Vilken ”närvarande essens som håller samhället samman” är det som saknas, menar du?

Politik är en sak men det är inte politiken som styr verksamheterna och tillsynen. Det är inom verksamheterna och tillsynen som allt spårar ur. Tvärtom påpekar politiker hela tiden att de varken kan eller får styra verksamheterna. När verksamheterna sedan fuskar med tillsynen och rapporteringen sätts hela systemet ur spel.

Jag vågar påstå att om verksamheter och tillsyn gjort sitt jobb och förklarat att Sverige omöjligen kan klara så stor invandring så hade utfallet blivit annorlunda.

Tänk en situation där medierna i åratal varje dag rapporterat om problem i Sverige och att invandringen omöjligen kan klaras. Är det någon som tror att den då hade kunnat genomdrivas? Jag tror inte det.

Kisin blottar sig när han lägger fram en dikotomi mellan hemska handlingar med goda intentioner och hemska handlingar utan goda intentioner. Det finns ingen motsättning i att man under en operation för att befria gisslan kan begå övergrepp som saknar intentionen att bidra till att lösa uppdraget. Du står fortfarande till svars inför handlingars proportionalitet. Och det är Israels problem i konflikten; att man måste övertyga omvärlden om att allt man gör är absolut nödvändigt, vilket blir svårare ju längre kriget pågår. Det är också vad Hamas hela tiden försöker trycka på som Israels svaga punkt.

Ammous angriper dock aldrig denna punkt, det går helt över hans huvud. Istället fastnar han i sådant som är irrelevant eller framstår som osannolikt. Jag tror de flesta, utom de mest extrema, anser att det är orimligt att utgå från att judarna agerar för att maximera ondska. Det finns heller inget behov av en så radikal utgångspunkt för att kritisera Israel eller Netanyahu. Det blir samma låsning jag ser hos skribenter här i tråden. Ammous förlorar på walk over eftersom det enda man tar med sig från att lyssna på debatten är att han förminskar vad som skedde 7 oktober.


Det är en laddad formulering du lägger fram. Jag skulle uttrycka det som att man utmanar hur långt vänstern är beredd att hålla fast i sin ståndpunkt om det innebär att man måste försvara rasism. Men andemeningen blir ungefär den du formulerar.


Jag tycker du själv visar det väl genom diskussion du länkar till. Högermänniskor har en tendens att försöka höja sig över sin motpart (ofta genom att försöka framstå som mer intelligent/högfärdig), vänstermänniskor försöker istället förskjuta motståndaren under sig (genom misstänkliggörande). Jag har ju spekulerat en del i tråden om varför dessa mönster återkommer.

Vad jag menar med den meningen du citerar mer specifikt är att om någon anklagar dem för att hysa ett orimligt resonemang så har de en tendens att gå ytterligare i samma riktning. Ammous framstår som resonlig i början, men slutar som fullkomligt rabiat.


Vad Reinfeldt var kan man diskutera. Det är sitt eget kaninhål. Men mina iakttagelser är svepande och alla är inte representativa.