Citat:
Om jag tar en hammare och slår dig på fingret kommer du ju inte få ont i fingret, utan i hjärnan som är det organ som varseblir. Ändock upplever du det som smärtan sitter i fingret, vilket visar sig även i hur vi språkligt beskriver fenomenet. Vad jag vill ha sagt är: Gör det någon kvalitativ skillnad om moralen är objektiv eller upplevs som objektiv?
Din frågeställning är som att fråga "Hur kan du inte tro på Gud? Vill du inte komma till himlen?". Det finns så klart ingen motsättning här eftersom det ena hänvisar till ett faktapåstående och det andra ett värdeomdöme och är således orelaterade.
Vad jag tror du egentligen vill ha svar på, om jag tillåts vara så fräck och omtolka frågan, är om det går att resonera som om moralen vore objektiv utan att erkänna den som sådan. Alltså ungefär samma frågeställning agnostikern möter kring om han kan leva gudfruktigt. Eller om min vunna kunskap om hjärnans roll i smärtsensation förändrar hur jag upplever smärta.
Det tråkiga svaret är ja, det påverkar inte min moraliska perception. Att tala om moralen som den vore objektiv är den enda metodik som är meningsfull. Det är inte meningsfullt att gå till läkaren med en trasig tumme och säga att man har ont i hjärnan. Det är lika meningslöst i en moralisk diskussion att säga att man blir illamående av mord.
Men det har betydelse för vår inställning till moralen som fenomen. Det är utifrån att läkaren vet att smärtan sitter i hjärnan som han kan skriva ut centralstimulerande läkemedel för att befria mig från lidandet. På samma vis ger en utredning av den moraliska varseblivningen oss ledtrådar till varför vi reagerar som vi gör, varför vi upplever sådant som "orättvisor". Något som i sin tur kan påverka hur vi förstår andra människor och varför vi är oeniga. Vilket i sin tur ger ledtrådar kring hur vi löser tvister, eller åtminstone finner gemensamma plattformar.
Är, enligt dig, rationellt synonymt med gott och irrationellt synonymt med ont?
Din frågeställning är som att fråga "Hur kan du inte tro på Gud? Vill du inte komma till himlen?". Det finns så klart ingen motsättning här eftersom det ena hänvisar till ett faktapåstående och det andra ett värdeomdöme och är således orelaterade.
Vad jag tror du egentligen vill ha svar på, om jag tillåts vara så fräck och omtolka frågan, är om det går att resonera som om moralen vore objektiv utan att erkänna den som sådan. Alltså ungefär samma frågeställning agnostikern möter kring om han kan leva gudfruktigt. Eller om min vunna kunskap om hjärnans roll i smärtsensation förändrar hur jag upplever smärta.
Det tråkiga svaret är ja, det påverkar inte min moraliska perception. Att tala om moralen som den vore objektiv är den enda metodik som är meningsfull. Det är inte meningsfullt att gå till läkaren med en trasig tumme och säga att man har ont i hjärnan. Det är lika meningslöst i en moralisk diskussion att säga att man blir illamående av mord.
Men det har betydelse för vår inställning till moralen som fenomen. Det är utifrån att läkaren vet att smärtan sitter i hjärnan som han kan skriva ut centralstimulerande läkemedel för att befria mig från lidandet. På samma vis ger en utredning av den moraliska varseblivningen oss ledtrådar till varför vi reagerar som vi gör, varför vi upplever sådant som "orättvisor". Något som i sin tur kan påverka hur vi förstår andra människor och varför vi är oeniga. Vilket i sin tur ger ledtrådar kring hur vi löser tvister, eller åtminstone finner gemensamma plattformar.
Är, enligt dig, rationellt synonymt med gott och irrationellt synonymt med ont?
Fast nu vänder du ju på den pragmatiska ordningen: om det är så att din moralnihilism inte påverkar din moraliska praktik, är den ju utan betydelse som annat än meningslös spekulation. Om du behandlar moraliska fakta som objektiva, så är detta deras pragmatiska status: de ÄR objektiva i den enda mening som betyder något.
Det är bara om de moralnihilistiska spekulationerna faktiskt får praktiska konsekvenser som de påverkar världen; på ett sätt som du själv håller med om är negativt för en kultur om det blir en konsensus.
Här tycks det som att du måste välja fot och antingen släppa moralnihilismen som meningslös spekulation eller förklara varför en uppfattning som sänker den kulturella överlevnadsförmågan inte är irrationell, även i relativ mening.
När det gäller en absolut, ideal rationalitet så är den väl synonym med det Goda? Men nu finns ju detta logiskt fulländade, felfria förnuft inte omedierat tillgängligt i denna värld, vad det verkar. Så nej, eftersom den mänskliga goda viljan aldrig är riktigt ren och omständigheterna aldrig riktigt kända, är synonymitet inte möjlig och moraliska frågor envisas med att förbli öppna. I verkligheten är alltså det moraliska, lagiska, pliktbundna förnuftet som sagt komplementärt till andra etiska, hypotetiska imperativ som beror på riktad solidaritet och kärlek.
På en abstrakt nivå som folkrätt, kommer alltså förnuftet att väga tungt och det vara relativt lätt att skilja objektivt rätt från fel. Återigen ÄR det bättre att leva i en internationell ordning där palestinska civila inte kan användas som mänskliga sköldar utan att det straffar sig för Israel som land och inblandade soldater som individer. Att heja på en gammaltestamentlig kärnvapenmakt är irrationellt.
Citat:
Denna tråd kretsar som bekant kring ett internbråk bland folkutbytarna som jag hoppas att ingen verkligen dras in i och ser som en giltig dikotomi. Ett aktuellt uttryck för kriget om mångkulturen är att den SD-stödda regeringen vill att svenskarna ska bytas ut emot "högutbildade" invandrare som "bidrar till ekonomin".
Detta betyder i praktiken sydostasiater som används för lönedumpning, och i förlängningen kan tränga undan svenskar inom diverse branscher genom etniskt nätverkande. Detta har redan skett i andra länder, där vissa branscher redan är etnifierade genom borgerligt, ekonomistiskt färgat folkutbyte.
En mer pragmatisk falang, anförd av bl.a. Bonnierklanen, argumenterar för att utbytet i sig är överordnat ekonomin. Att vissa grupper fastnar i hög arbetslöshet och låglönearbete är ingen anledning att inte släppa in dem. Man är inte emot invandringen av indier m.m. men tycker att vi bör fortsätta att skyffla in invandrare från Mellanöstern och Afrika också.
Rent ideologiskt kan man tycka att det senare är en mer rationell och anständig position, även om man måste vara tappad för att inte förstå att den har med Bonnierpublikationernas sionism att göra. Det är viktigt för DN m.fl. att vi tar emot de människor som Israel inte vill ha omkring sig. Det är viktigare än ekonomin.
Denna konflikt missförstås ibland som en konflikt mellan partiblock, men den finns lika mycket inom regeringen, där starka falanger inom varje parti har svårt att få ihop ekonomistisk diskriminering med sin egen mänskliga rättigheter-ideologi, eller för den delen sitt stöd till Israel. Lilian Sjölund gör i DN ett inlägg i denna inomregerliga debatt, och ställer sig bakom integrationsministern Johan Pehrson. Pehrson och Sjölund förklarar MÖNA-invandringens ekonomiska olönsamhet med den antivita konspirationsteorin om rasism (=rasskillnader finns inte; föreställningen om dem skapades av vita människor som ett verktyg för att förtrycka andra):
Implikationen blir att svenskar ska straffas för att invandrare begår brott emot svenskar. Det innebär i praktiken ett trippelt straff för den befolkning som den sionistiska tidningen hatar. Först straffas vi med invandring, med alla katastrofala effekter det har på tillit, gemenskap, kulturliv m.m. Sedan straffas vi av invandrare när de begår brott emot oss. Och sedan ska vi straffas som förövare som har tvingat ut de stackars invandrarna i kriminalitet. Obegripligt hur någon svensk kan försvara sionism när detta är hur sionisterna ser på oss.
I övrigt kampanjar DN för Sverigedemokraterna genom att banka in i sina läsares huvuden att partiet vill ha återvandring, vilket det absolut inte vill: Ledare: Kommer regeringen att välja att lösa integrationen – eller fortsatt låta SD hålla i kopplet?
Detta betyder i praktiken sydostasiater som används för lönedumpning, och i förlängningen kan tränga undan svenskar inom diverse branscher genom etniskt nätverkande. Detta har redan skett i andra länder, där vissa branscher redan är etnifierade genom borgerligt, ekonomistiskt färgat folkutbyte.
En mer pragmatisk falang, anförd av bl.a. Bonnierklanen, argumenterar för att utbytet i sig är överordnat ekonomin. Att vissa grupper fastnar i hög arbetslöshet och låglönearbete är ingen anledning att inte släppa in dem. Man är inte emot invandringen av indier m.m. men tycker att vi bör fortsätta att skyffla in invandrare från Mellanöstern och Afrika också.
Rent ideologiskt kan man tycka att det senare är en mer rationell och anständig position, även om man måste vara tappad för att inte förstå att den har med Bonnierpublikationernas sionism att göra. Det är viktigt för DN m.fl. att vi tar emot de människor som Israel inte vill ha omkring sig. Det är viktigare än ekonomin.
Denna konflikt missförstås ibland som en konflikt mellan partiblock, men den finns lika mycket inom regeringen, där starka falanger inom varje parti har svårt att få ihop ekonomistisk diskriminering med sin egen mänskliga rättigheter-ideologi, eller för den delen sitt stöd till Israel. Lilian Sjölund gör i DN ett inlägg i denna inomregerliga debatt, och ställer sig bakom integrationsministern Johan Pehrson. Pehrson och Sjölund förklarar MÖNA-invandringens ekonomiska olönsamhet med den antivita konspirationsteorin om rasism (=rasskillnader finns inte; föreställningen om dem skapades av vita människor som ett verktyg för att förtrycka andra):
Arbetsmarknadsanalytiker hävdar att i Sverige uppfattar arbetsgivare utbildningar från ”Globala Nord” som högkvalitativa i en jämförelse med ”Globala Syd”. Det är möjligt. Men det förklarar inte varför migranter med svensk utbildning nekas jobb i Sverige.Enligt DN:s Max Hjelm är inte heller kriminella invandrare ett problem som ska lösas med återvandring (och hårda tag emot de ansvariga för att de kom hit), utan tvärtom ska de behandlas som offer: Max Hjelm: De unga gängbrottslingarna är faktiskt också offer
Johan Pehrson (L), integrations- och arbetsmarknadsminister, är mer frispråkig i SVT. Han hävdar att diskriminering och rasism länge har varit ett problem på den svenska arbetsmarknaden. Och uppmanar arbetsgivare att anställa även om den jobbsökande inte talar perfekt svenska.
...
Att utbildningar inte håller för de krav arbetsgivaren ställer är en godtagbar förklaring. Men om det hänger på misstänksamhet mot den sökandes härkomst eller brister i svenska språket som kan avhjälpas med en intensivkurs, är det riktigt illa.
Lilian Sjölund: Regeringen välkomnar högutbildade migranter – men gör arbetsgivarna det?
Implikationen blir att svenskar ska straffas för att invandrare begår brott emot svenskar. Det innebär i praktiken ett trippelt straff för den befolkning som den sionistiska tidningen hatar. Först straffas vi med invandring, med alla katastrofala effekter det har på tillit, gemenskap, kulturliv m.m. Sedan straffas vi av invandrare när de begår brott emot oss. Och sedan ska vi straffas som förövare som har tvingat ut de stackars invandrarna i kriminalitet. Obegripligt hur någon svensk kan försvara sionism när detta är hur sionisterna ser på oss.
I övrigt kampanjar DN för Sverigedemokraterna genom att banka in i sina läsares huvuden att partiet vill ha återvandring, vilket det absolut inte vill: Ledare: Kommer regeringen att välja att lösa integrationen – eller fortsatt låta SD hålla i kopplet?
Det vore ju förargligt om unga barnfamiljer flyttade hem till Syrien och Irak från Sverige och inte istället fick sällskap här av unga barnfamiljer från Palestina och Iran. Om muslimerna blir för stor andel är det väl en god idé att spä ut befolkningen med välutbildade, baserade indier eller kristna nigerianer (också baserade)? Ta det, antisemiter! Något väl Flam/Bard/Arpi/Teodorescu-följarna i tråden ser den anti-sossiga logiken i: om muslimer är problemet är väl hinduer och kristna afrikaner en del av lösningen?
En åtminstone haltande koppling finns ju mellan hur SD motvilligt tog upp återvandringen i direkt anslutning till att AfS lanserades och det "Groyperwar 2" som förklarats mot Trump-kampanjen med de hårresande utpressningskraven att stoppa invandringen och de eviga krigen, inte minst det hårt lobbade kriget mot Iran utan vilket det neokonservativa projektet förblir ofullgånget.
Nu är denna sorts direkta, demokratiska metod att pressa utifrån, väl tyvärr mer symbolisk i det korta perspektivet; givetvis kommer en Trump-administration följa pengarna på samma sätt som SD:s kosher-nationalism nog håller kursen. Men att återvandringen nu är ett slagträ och det skryts även om tveksam statistik om nettoutvandring, är ju viktigt för framtiden. Det låter fel att säga att återvandringen är här för att stanna, kanske bättre att säga att det börjar röra på sig.
__________________
Senast redigerad av oyto 2024-08-18 kl. 20:05.
Senast redigerad av oyto 2024-08-18 kl. 20:05.
