Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Mycket klokt sagt här. Jag vill bara påpeka att vi måste skilja på moral i största allmänhet och på politisk moral. Hur man ska vara som människa och vad som är rätt och fel har inget med politik att göra. Den politiska moralen får allt för mycket dominera den politiska debatten. Ja vi vet vad den politiska moralen säger.

När du beskriver den säregna konstruktionen (för de ca 700.000 araber som fördrevs från det, som blev Israel) med flyktingstatus i generation efter generation ad infinitum med orden "en ren eftergift för att kunna möjliggöra planen Israel. Ren politisk pragmatism", så slår du fast, att den säregna konstruktionen enl. dig var nödvändig. Varför var den märkliga konstruktionen nödvändig?



Det finns mig veterligen inte någon tidigare situation, där man genom förhandlingar har avskaffat en statsbildning för tillkom för ca 75 år sedan



Dessa s.k. "flyktingar" bör lämpligen bosättas på samma sätt som andra fördrivna folkgrupper efter WWII, nämligen i de arabiska grannländerna. Tyvärr är de arabiska grannländerna starkt negativa till det, då dessa s.k. "flyktingar" är oerhört avskydda av alla länder i grannskapet och ansedda som ovälkomna problempersoner. Vilket ju knappast är förvånande, då UNRWA från späda barnsben (!) har skolat in dem i generation efter generation i en offeridentitet, förtrytelse och ursinnigt judehat. Mellanösternkonflikten är idag en hopplös sitation utan någon lösning.



De styrande jämte befolkningen i Israel anser, att landet ska vara "en judisk stat med en judisk majoritet" - vilket du förkastar. Du svarade inte på, hur pass konsekvent du är. Har du har samma inställning till t.ex. officiellt islamska länder? Anser du, att du von oben kan förkasta vad de styrande jämte befolkningen i sådana länder föredrar och köra över dem?

Som värdekonservativ så tycker jag att konflikten är ett exempel på ett avancerat sätt att blanda bort korten och inte prata om vad som egentligen hänt.

Fakta är att efter andra världskriget så blev judarna lovade ett eget land av segermakterna i kriget, som hade dåligt samvete. Problemet var att det bodde palestinier där. Judisk sionism och terrorism, bland annat Stern-ligan som dödade Folke Bernadotte, verkade för att de snabbt skulle få en judisk stat.

Vi vet alla som hände, efter förslaget från NF om en judisk stat 1947 utropades Israel som stat 1948 och krig utbröt direkt med grannarna. Sedan har det fortsatt. Till Israel strömmade det judar från världens alla hörn som vill vara med och bygga upp judarnas stat. En stat som aldrig funnits tidigare. Problemet var att det redan bodde människor där. Landet var inte tomt!

Liknelsen om att någon skulle lova bort delar av Sverige till någon religiös grupp är träffande. Vad skulle vi göra och säga om Skåne skänktes bort till muslimer? Muslimer som i krig därefter strax ockuperade hela Götaland. Där skulle bosättande muslimer bygga enklaver på bördig mark som de ockuperade och de åkte snabbt på motorvägarna mellan dem. Vår äganderätt över vår mark skulle inte respekteras då det inte var registrerat i en muslimsk domstol. Men där tilläts vi inte registrera vår äganderätt.

Stockholm skulle muslimerna vilja ha som muslimsk huvudstad i deras land. De skulle köpa, tvångsöverta och skrämma bort alla boende på Söder så det blev en muslimsk del i staden!

Min fundering är nu, hur fan skulle vi svenskar ställa oss till den muslimska staten i Sverige? Skulle vi gilla det? Skulle vi uppskatta att USA stödde den muslimska staten med vapen och pengar? Det är kanske inte så konstigt att en del palestinier är bind-galna...

Nej, för min del som värdekonservativ så tycker jag att det hela är ett övergrepp på äganderätten. Att bygga upp ett land på annans mark är ingen bra grund för fred i framtiden. Låt hela området bli ett land med två folk och två religioner som inte förtrycker varandra. Det är nog enda chansen till fred.

Det är DU som ska underbygga dina återkommande inlägg, att trådens tema är helt fel.

Det vore vidare bra, om du startade en egen tråd i "Medier och journalistik" där du kan utveckla din tes, att press och etermedia har noll påverkan på sin läsekrets/lyssnarskara/TV-tittare.

Jag läste när jag var yngre några år praktisk filosofi i Lund då ämnet intresserar mig, och liksom humaniora i stort fanns det en slagsida vänsterut bland eleverna. I Sverige dominerar som du kanske vet analytisk filosofi och det blir ett fokus på satser, konklusioner och motsägelser, även i normativ etik. Och det är inte så att personer som sympatiserar med typiska vänsterideal på något sätt saknar sinne för logik. I kritiken av hypotetiska resonemang ser jag inte någon skillnad alls. Så finns det en skillnad i hur vi inhämtar och betraktar vår egen världsbild så måste det snarare vara något psykologiskt.

Är det något jag är skeptisk mot gällande moralfilosofi inom akademin så är det att jag upplever metaetiken som lite undanskymd och isolerad från normativ etik. Trots att den utgör fundamentet den senare står på så överbryggs de sällan. Det dras slutsatser utifrån en rad olika axiom utan att det egentligen diskuteras varför kontrasten uppstår. Det framstår som en fråga om personlig smak huruvida man som ändamål vill maximera lustupplevelse eller minska lidandet, utgå från kollektivet eller personlig dygd, om vår relation till ändamålet upplevs som objektiv eller subjektiv. Och det ligger väl i och för sig i linje med vad disciplinen avser åstadkomma, men gör det samtidigt lite för kantigt för att nå på djupet innan vi plötsligt snubblat över på socialpsykologi eller liknande. Jag har själv svårt att relatera till idén om förnuft som passionens motsats och varför denna stoicistiska hållning varit så otroligt dominant genom filosofihistorien. Till och med när vi pratar sinnelagsetik framställer detta perspektiv det som en diskussion kring handling utan agent. Går man tillbaka och läser exempelvis Den nikomachiska etiken får man ju inte alls detta intryck av pådyvlad distansering.

Jag tror vad jag vill landa i är att jag är osäker på om olika personer verkligen menar samma sak med begreppet "moral" eller om det finns en begreppsförvirring som aldrig låtit sig redas ut. Om "moral" kan betyda både bedömning av handling, liksom bedömning av person, då uppkommer ju frågan om det är två separata ord och vi talar förbi varandra. Alltså återigen, jag vet inte om det handlar så mycket om att vi formar moraliska övertygelser olika, utan snarare en skillnad i hur vi tror att vi formar dem.



Vad jag menar är att det finns en uppfattning bland högermänniskor att det är "fult" att ha känslor. Att rasa över en våldtäkt är "att tappa fattningen" och man äger debatten genom att samtala lugnt och metodiskt oavsett situation. Men jag tror inte det får människor till vänster att uppleva sig ägda på det sätt högermänniskan föreställer sig. Om något uppfattas det nog som manipulativt eller rentav som ett tecken på ondska. Den diplomatiska hållning att markera att man tagit in alla perspektiv före bildandet av en åsikt kan också uppfattas som att man saknar tilltro. Har man utgångspunkten att goda handlingar görs av goda människor så framstår det som konstruerat att en person måste resonera högt först.

Därför finner jag det intressant att istället försätta vänstermänniskor i en position där de måste förfäkta sin egen orättfärdighet. För att återknyta till tidigare stycke ter sig moral som något väldigt personligt för människor som dras åt vänsterideologier. Oftast hanterar de situationen som ett olydigt barn som vid tillrättavisning istället förstärker det negativa beteendet på ren trots.

Mycket klokt sagt här. Jag vill bara påpeka att vi måste skilja på moral i största allmänhet och på politisk moral. Hur man ska vara som människa och vad som är rätt och fel har inget med politik att göra. Den politiska moralen får allt för mycket dominera den politiska debatten. Ja vi vet vad den politiska moralen säger.

Jag driver inte en "tes". Jag påpekar ett faktum. Har jag fel? Jag är öppen för det men då måste det visas. Du och jag vet båda att det inte kommer att hända. Du har deltagit i diskussion om terrorgubbarna i Palestina. I trååden har det spunnits narrativ om "våldtäkt" av palestinier. Uppenbarligen är detta bara narrativspinn och lögner. Att påpeka att det är det inte att driva en "tes".

Vad är "sionism", som du ser det?

Den vedertagna uppfattningen torde vara, att "sionism" syftar på existensen av en judisk stat för för det judiska folket. Men du kanske har någon annan definition?

Bingo! Du beskriver medelsvensson otroligt träffsäkert! Herr Andersson vill inte ha extrema röster som bokstavligen förespråkar folkmord öppet. Vad han vill ha är något som subtilt kittlar hans förbjudna dröm om att en dag "tar vi tag i svartskallarna" utan att det gör honom till "nazist". Det är här vi har en viktig roll att fylla genom att tilltala salongsrasisterna ute i villaförorterna. Ge dem en legitim kanal att få utlopp för inneboende frustration och hat mot "blattarna" via judealibiet. Deras barn röstar ju redan allihop på SD och M i skolvalet, men deras ängsliga pappor (kanske till och med en och annan mamma) kan behöva lite skjuts.

I förhållande till det är det enda vänstern vinner ökad radikalisering inom den egna fåran. Ökat hat mot samhället som omger dem. Även på det kommer vi kapitalisera.

Det verkar som att de flesta kan känna mer eller mindre medlidande och empati, en viktig skillnad är dock att mer konservativt sinnade känner den empatin med offret medan sk progressiva lägger sin empati på förövaren.

Dan Eliassons famösa snyftande för kvinnomördaren på asylboendet är ett skolexempel.

Mycket klokt sagt här. Jag vill bara påpeka att vi måste skilja på moral i största allmänhet och på politisk moral. Hur man ska vara som människa och vad som är rätt och fel har inget med politik att göra. Den politiska moralen får allt för mycket dominera den politiska debatten. Ja vi vet vad den politiska moralen säger.

Du recenserar inlägg men saknar belägg varför den du recenserar har fel. Som enskild skribent i tråden kan jag tycka att detta är jävligt irriterande. Vi sysslar inte med exakt vetenskap. Kom med något matnyttigt. Vi är flera i tråden som är oense om saker, men vi agerar inte som en bingoutropare mot varandra.

Nej. Jag presenterar nästan alltid tydliga belägg som vederlägger narrativspinnet. [...]

Sionist idag, i Sverige betyder någon som sätter Israels intressen högre än Sveriges. T ex finns det ett direkt kausalt samband mellan våldtäkter i Sverige (som du tog upp) och sionistisk lobbyism för krig mot Israels rivaler.

Det här hänger ju inte ihop: Herr Andersson röstar redan (liksom alla salongsrasister) på SD, KD eller M. Om han luras att kanalisera sin aversion mot "blattarna" mot "muslimer som inte gillar Israel", så är inget vunnet. Det enda som händer är att legitim svensk rätt att inte trängas undan i vårt hemland, kletas ned med Israels illegitima undanträngande av palestinierna från deras hemland.

Det var ju någon stackare om postade om att använda muslimer som gödning och körde in i en Palestina-demo. Liknande tongångar som jag och andra förklarade som en fälla, när de luftades i tråden (någon kände en impuls att meja ned Palestina-demonstranter på grund av döda israeliska partytjejer): när du får tillåtelse att hata, låt bli, sa vi då. Ett mordiskt raseri mot människor som protesterar mot den största orättvisan i världen, kan aldrig vara rätt.

Är detta ett exempel på framgångsrik metapolitik?

Nej, det gör du inte. Du spammar tråden med tjafs. Det är som sagt jävligt irriterande. Och du gör bara dig själv till åtlöje gång på gång. Det är obegripligt att du inte ens tycks fatta det.