Citat:
Ursprungligen postat av
SvenskOpposition
Så är det. Scenariot jag antyder har sin bakgrund i händelser i staden New York, som länge hade plågats svårt av kriminalitet och våld. Och det företrädelsevis av svarta. 1991 så uppstod upplopp i området Crowns Heights, vilket är beläget i stadsdelen Brooklyn (vilken är judetät). Orsaken var att judar körde ihjäl två svarta barn. Därefter så uppstod en period med våldsamma protester mot judar. Till skillnad mot den höga och våldsamma kriminalitet som länge drabbat gojer så togs det nu rejäla krafttag för att slå ned protesterna, och för att beslutsamt slå ned den svarta kriminaliteten rent generellt. Och det inte för att skydda gojerna, utan för att New Yorks talrika skara judar nu kände sig hotade av svarta.
Den pålitlige shabbos-gojen Rudy Guiliani tog tillfället och kandiderade som borgmästare med "hårda tag" som vallöfte. Han valdes och genomförde sina vallöften med besked. Och till skillnad mot när gojer drabbas av mångkulturellt våld så försökte judisk media aldrig att förminska händelserna när det var judar som var offren. I stället skrevs det om "pogromer" och att upploppen utgjorde en "amerikansk kristallnatt". Så kan det gå när man ger sig på judar.
Jag tror det är mer komplext än som du beskriver det. Brottsligheten i NYC steg markant från 1900 till 1935. Det som drev brottsligheten var primärt lågkvalificerad siciliansk migration och afroamerikansk migration från amerikanska södern. Vidare spelade depressionen (1929-39) och förbudstiden (1920-35) för roll. Precis som i dagens Sverige uppstod kriminalitet och våldsamma gäng ur migration, fattigdom och brist på arbeten.
Brottsligheten minskade markant från 1935 till 1945. Mycket av detta förklaras med andra världskriget - det skapade jobb och unga män skickades utomlands. Kort efter kriget flyttade vita amerikaner från New York City till förorterna. Denna period (1945-1975) beskrivs som New Yorks "White flight". Kvar blev afroamerikaner och fattiga italienare. Många av dem fick inte ta del av efterkrigstidens (1945-1975) välstånd. Vidare hade NYC stora problem med trångboddhet, korruption och andra sociala problem.
Från 1960 och framåt steg brottsligheten. Mordfrekvensen gick från 4.5 mord per 100,000 år 1960 till drygt 11 mord per 100,000 år 1980. Borgmästarna Wagner (1954-65), Lindsay (1966-73) och Beame (1974-77) gjorde litet åt problemen. Tvärtom förstärkte de problemen genom att bygga fler sociala bostäder vilka placerades i vita medelklassområden. Vidare gavs institutionerna gavs fria händer - vilket inte oväntat resulterade i korruption, slöseri och flum. Utöver detta höjdes skatterna markant - primärt för mellan och höginkomsttagare. Politiskt skilde det sig inte från vad Expressens ledarsidor fortfarande argumenterar för.
Judisk-amerikanska Ed Koch (1978-89) valdes 1978 på ett "tufft" program. Han lyckades reducera mordfrekvensen från 11 mord år 1980 till 8 mord år 1985. Det som gjorde Koch framgångsrik var att han utökade antal poliser. Han samarbetade med FBI för slå ned på korruptionen i polisen och drog maffian inför rätta. Han rev social housing och övergivna byggnader. Vidare jagade han ut hemlösa, arbetslösa, klottrare, ungdomsgäng - och till och med cyklister från staden.
Det dröjde inte länge innan Ed Koch hamnade i konflikt med framförallt afroamerikaner (i synnerhet Jesse Jackson och Al Sharpton) men också med homosexuella män när han stängde ned bastuklubbarna på 1980-talet eftersom han ansåg det vara en hälsofara. Mordfrekvensen gick dock upp från 1985 (8) till 1990 (10) - vilket har att göra med "Crack Epidemic" eran (1981-91). Från federalt håll infördes hård anti-drog lagstiftning pådriven av Ronald Reagan, George HW Bush och Joe Biden för att låsa in så många säljare och drogmissbrukare som möjligt. Ed Koch var en av de borgmästare som på lokal nivå argumenterade för "tuffare tag".
Afroamerikanerna och latinos röstade fram David Dinkins (1990-93). Dinkins valde att inte förändra tidigare policy men då var Crack Epidemic" eran på väg mot sitt slut. Brottsligheten fortsatte att falla. Rudy Giuliani (1994-01) besegrade Dinkins efter att bland annat Ed Koch gav honom in välsignelse (Endorsement).
Rudy Giuliani fortsatte sedan på den policy som Koch en gång introducerade. Det kan nämnas att Ed Koch sedan kritiserade Giuliani för att gå för långt men det har mer att göra med att Ed Koch i afroamerikanska kretsar beskrevs som en "judisk rasist" - vilket när man läser Ed Koch uttalanden på 1980-talet finns ett visst fog för. Michael Bloomberg (2002-2013) byggde vidare på Giulianis policy. När Bloomberg avgick låg mordfrekvensen under 1960-talets nivåer om än i en uppåtgående trend.
Så vad hände med New York City? De valde Bill De Blasio (2014-21). För att kunna styra NYC måste du styra som Fiorello La Guardia (1934-45). Han styrde genom att samarbeta med judar, tyskar, italienare, Wasps och afroamerikaner - en ofta svår balansgång. Detta hade han en fallenhet för eftersom hans mamma var italiensk judinna, hans pappa var katolik och han själv uppfostrats i Episkopalkyrkan. Han pratade utöver engelska även italienska, jiddisch, tyska och kroatiska. Utöver det behövde han ta hänsyn till en lång rad särintressen där bland Wall Street, byråkratin, polisen, religiösa intressen, politiska konflikter, företagsintressen osv. Detta sköte han relativt väl. Han inskränkte Wall Streets inflytande på staden, balanserade stadens budget, jagade brottslingar, byggde ut tunnelbanan och expanderade antalet parker. En omtyckt men också kontroversiell borgmästare.
Bill De Blasio gick till val på att riva upp tidigare beslut men insåg att i en stad som NYC måste du ha hårda nypor. Om du inte har det leder det nästan omedelbart till kaos. Han rullade runt direkt på rygg när han kritiserades av minoriteter - svarta, judar, mexikaner och rika människor. Den nya svarta borgmästaren Eric Adams gick till val på att återgå till samma policy som Koch, Giuliani och Bloomberg.
Citat:
Ursprungligen postat av
experten10
Det här är fel på alla punkter. Det må vara hänt att judar i New York röstade i högre grad på Guiliani så att han blev borgmästare. Men det är inte som om han var helt ok med brottslighet i övrigt. Dessutom var New York inte det enda stället där man satte ner foten mot brottsligheten. De skedde över hela landet varför brottsligheten också föll i hela landet.
Som jag beskrev ovan till SvenskOpposition var "nolltoleransen" större än ett upplopp år 1991. Faktum är att den påbörjades redan på 1970-talet av judiska borgmästaren Ed Koch. Borgmästarna Giuliani och Bloomberg fortsatte på tidigare policy som lades fram av Koch.
Även den afroamerikanska borgmästaren David Dinkins undvek att riva upp tidigare beslut. Precis som du skriver så fattade också andra borgmästare liknande beslut som Rudy Giuliani. Utöver detta fattade också den federala staten beslut (intressant nog pådrivet av Joe Biden) på 1980-talet som uppmuntrade borgmästare att införa en "noll tolerans" policy. Det är också därför drygt 1% av USA:s befolkning sitter i fängelse.
Det finns ett missförstånd oss gemene väljare om hur policy fattas. De fattas inte med en handvändning. Människor missförstår på grund av att media beskriver politik och då i synnerhet ledarsidor på ett högst förenklat sätt. Politiker uppmuntrar naturligtvis själva till det här. Policy utarbetas under många år och ligger sedan fast under många år - ofta i decennier.
Ta en sådan sak som dödstraffet i de amerikanska delstaterna. Dödstraffet i Connecticut avskaffades 2012. Sista avrättningen ägde rum 2005. Beslutet att avskaffa dödstraffet fattades i delstatens kongress under republikanska guvernören John G. Rowland (1995-04). Arbetet fortsatte sedan under republikanska guvernören Jodi Rell (2004-11) och genomfördes 2012 under demokratiska guvernören Dannel Malloy (2011-19). Väljarna tror att det var Dannel Malloy som fattade beslutet. Ja, han skrev under det slutgiltiga dokumentet men förarbetet härstammar från Connecticut kongress och tidigare republikanska guvernörer. Visst spelade upploppen Crowns Heights 1991 roll för borgmästarvalet 1993
https://en.wikipedia.org/wiki/Crown_Heights_riot
..men Rudy Guiliani implementerade i princip bara tidigare fastlagd policy. Det gjorde även David Dinkins som var borgmästare under upploppen Crowns Heights. Dinkins kritiserades dock för att inte mekanistiskt fortsätta på Ed Kochs (och så även den federala statens) policy om tuffa tag mot brottsligheten.
Återigen - policy är i de flesta fall många år gammal. Donald Trump trodde han kunde traska in i vita huset och förändra. Det kunde han inte eftersom policy redan låg fast. Till exempel erkände Donald Trump; Jerusalem som Israels huvudstad. Trump beskrev det som om det var han som låg bakom policy. Det stämmer inte. Trump ratificerade ett beslut tidigare fattat av kongressen år 1995. Tidigare presidenter hade dock undvikit att ratificera beslutet av politiska anledningar.
https://en.wikipedia.org/wiki/United...ital_of_Israel
Som sagt - den nya borgmästaren i NYC är afroamerikanen Eric Adams. Han kommer fortsätta med de "tuffa tagen". Det är inte hans beslut. Det är beslut som andra sedan 40 år tillbaka har fattat åt honom och som han förväntas fortsätta med. Skillnaden mellan Eric Adams och Bill De Blasio är att Adams inte tänker rulla runt på rygg när minoriteter (läs latinos och afroamerikaner) börjar med sina klagosånger. Det var Bill De Blasios problem - han stod inte emot trycket från väljarna och började där med vackla. Det straffade sedan honom politiskt.