Citat:
Tack för att du såg, så att jag kunde slippa.
Jag brukar inte titta på så kallade "folkliga" debatter i SVT men jag gjorde ett undantag för "Sveriges möts" eftersom det var en integrationsdebatt som skulle fokusera på "lösningar". För att sammanfatta detta;
Debatten börjar med att Filipstads kommunalråd Åsa Hååkman Eriksson (S) förklarar att Filipstad har tagit emot för många flyktingar. Kommunalrådet skyller på M-styrda kommuner, invandrarkritiska länder och näringslivet som hon hävdar förlagt flyktingförläggningar i staden. Vad kommunalrådet inte säger är att S-regeringen och hennes S-styrda kommun faktiskt bär det huvudsakliga ansvaret.
För att "lösa integrationen" vill kommunalrådet återfå ett arbetsförmedlingscenter vilket jag antar har att göra med att hon vill ha mer statliga jobb i kommunen snarare än att arbetsförmedlingens verksamhet är effektiv. Hååkman Eriksson förklarar att Filipstad sedan en tid tillbaka praktiserar vad jag skulle beskriva som "tvångintegration" i skolorna. Jag skulle gissa på att det bara är en tidsfråga innan de etniskt svenska barnen snart är för få för att integration överhuvudtaget skall vara meningsfull. Det är också min gissning att Filipstad snart kommer se vad man i USA kallar för "White flight".
Sedan ger programledaren ordet till näringslivsprofilen Bert Karlsson som skyller på politikerna. Karlsson menar att han absolut inte kan beskyllas för något eftersom han i egenskap av entreprenör bara har tjänat pengar på politikens misslyckande inom ramen för befintlig lagstiftning. Sedan släpps en svensk lokal restaurangchef in. SVT har antagligen med restaurangchefen för att göra en primärt makrofråga till en mikrofråga. Hon förklarar att integrationen fungerar bra men har vissa brister.
Programledaren intervjuar sedan publiken. En flykting som fått arbete menar att Sverige behöver "tydlighet". Jag skall inte expandera på detta men i korthet handlar det om att vårt kulturella, byråkratiska och ekonomiska system är främmande för migranterna. Sedan vill programledaren prata om "kultur och värderingar". SVT har bjudit in egyptiska liberala skribenten Omar Makram. Han förklarar att invandrare måste "assimileras in i liberala ideal" och att Sverige bör överge "mångkulturalismen" (definierat som ett politiskt system som tolererar illiberala religiösa och kulturella uttryck).
Programledaren ger ordet till Centerpartiets ekonomiska talesman Martin Ådahl som genast projicerar sina egna värderingar på migranter. Om jag förstår Ådahl rätt finns det en liberal i varje invandrare som vill komma ut. Ådahl avbryts av Bert Karlsson som hävdar att man inte får "prata om problemen". Faktum är att "vi" får prata om problemen i Sverige så länge det reduceras till en integrationsfråga och sedan 2015 även volymer. Vi får däremot inte ifrågasätta själva premissen för ett deskriptivt mångkulturella samhälle eller artikulera hållbara integrationslösningar eftersom sådana är obekväma för eliter.
Sedan ges ordet till riksdagsledamoten Maria Malmer Stenergard (M). Inte oväntat förklarar moderaten att Sverige skall bygga på "liberala värderingar". Varför just liberala värderingar skall gälla i Sverige får jag ingen klarhet i men sant är att etniska svenskar tenderar att sympatisera med vissa liberala uttryck. Ordet går vidare till somaliska lokalpolitikern Mursal Isa (Mp) som jag tänker mig försöker ge uttryck för en pragmatisk kommunitär position där grupptillhörighet har mening för individen. Jag antar att Isa också menar att samhället måste dra pragmatiska gränser för att skydda både minoritetens etniska kollektiv och individen som befinner sig i minoritetens kollektiv.
Sedan följer ytterligare samtal med andra inbjudna innan historiken Lars Trägårdh får ordet. Trägårdh förklarar att "mångkulturalism" är en problematisk överideologi eftersom den hamnar i konflikt med liberala ideal och vissa svenska kulturella uttryck. I stället skall vi prata om assimilering, volymer samt begränsa migrationens hastighet. Således, mångkultur skall existera i termer av mat, kläder och musik men det liberala systemet skall värnas. Den S-märkta Aftonbladetjournalisten Lotta Ilona Häyrynens kontrar och förklarar att "vi" skall prata om skolpolitik och arbetsmarknadspolitik och undvika att prata om invandrare som ett problem.
Detta följs av en partipolitisk debatt mellan Åhdal (C), Stenergard (M) och kommunalrådet Hååkman Eriksson (S). De två borgerliga politikerna vill ha lägre skatter och färre rättigheter på arbetsmarknaden medan Hååkman Eriksson vill ha mer "integration". Den senare försöker och signalera att hon inte är "rasist" för att hon vill ha färre flyktingar till Filipstad. Bland annat genom att hävda att många finnar inte heller pratar god svenska. Jag antar att vi rör oss mot en amerikaniserad rasdebatt eftersom politiker i allt större utsträckning gör skillnad på invandrare beroende på deras ursprung.
Efter 32 minuter släpper programledaren in Filipstads kommunalpolitiker Johnny Grahn (SD). Han förklarar att SD har haft rätt hela tiden och att Sverige måste ha en "nollvision" under ett par år. Politikern får i viss mån stöd av Lars Trägårdh men för att distansera från SD börjar Trägårdh jämföra dagens invandring med den europeiska arbetskraftsinvandringen på 1960-talet som han anser var mer lyckad.
Vad Trägårdh inte nämner är att Sverige på 1960-talet hade en industriell ekonomi med högbetalda industrijobb, liten arbetslöshet och skyhög tillväxt. Vidare var arbetskraften europeisk, utbildad och efterfrågad. Invandrarna var också färre i antal och vi hade ett system som kunde husera dem. Idag har vi en finansiell serviceekonomi, låg tillväxt och hög arbetslöshet. Invandringen är primärt en icke-efterfrågad icke-europeisk flyktinginvandring av individer som inte kan ta de jobb som finns tillgängliga. Programledaren ger ordet till Maria Malmer Stenergard (M) som förklarar att Moderaterna ändrade uppfattning 2015 och att de idag vill ha "krav" och begränsa invandringens storlek. Sedan följer fler menlösa inlägg av debattens deltagare.
I mitten av debatten presenterar SVT siffror som är ett led att framstå som mer trovärdiga. Enligt SVT är sysselsättningen (20-64 år) 86% för inrikes födda och 60% för utrikes födda. Uppenbarligen vet inte programledaren vad sysselsättning betyder eftersom han hävdar att det betyder att personerna "jobbar" men så behöver det alltså inte vara. Den andra siffran berör självförsörjningsgrad (20-70 år). Då är det 63% av de inrikes födda som är självförsörjande medan bara 27% av de utrikes födda är det. Vad "självförsörjande" innebär är huruvida någon är en nettobetalare till skattesystemet. Det vill säga bara 27% av de utrikes födda betalar in tillräckligt mycket i skatt för att kompensera för vad de får av offentliga medel.
Nu kan man tänka sig att detta skulle leda till en intressant ekonomisk diskussion. Vad kommer ske när nettobetalarna inte längre kan kompensera för kostnaderna för de med lägre produktivitet? Programledaren ger ordet till Stenergard (M) som omedelbart börjar prata om sänkta skatter, frysta bidragsnivåer och språkkunskaper utan att analysera SVT:s siffror. Stenergard fortsätter sedan att prata om en somalisk sexbarnsmamma som tjänar mer på att leva på bidrag än att arbeta. Jag har inte alla detaljer men jag skulle gissa på att den somaliska sexbarnsmamman måste tjäna betydligt mer än en svensk genomsnittslön för att bli en nettobetalare till systemet. Således, det spelar egentligen ingen roll om den somaliska sexbarnsmamman arbetar eller inte. Hon är en börda även om kostnaderna mitigeras något om hon arbetar.
Sedan följer ytterligare debattinlägg av deltagarna som berör småföretagande, skatter, utvisningar, arbetsförmedlingen osv. I slutet av meningsutbytet besinnar sig Martin Ådahl även om det bara är för ett kort ögonblick. Han erkänner att det finns en botten för hur mycket skatterna kan reduceras och en gräns för hur mycket staten kan skära i socialförsäkringssystemen. Han fördjupar det inte men vad han menar är att vi skulle ha drivor med hemlösa svenska och invandrande familjer om vi skulle övergå till ett amerikanskt system. Det är min gissning att Ådahl är medveten om det bara är en tidsfråga innan Sverige "tippar över" på grund av kostnader associerade med invandringen och befolkningens ekonomiska struktur som helhet.
Programledaren flyr ut i publiken för frågor. Sedan följer ett debattinlägg av Lars Trägårdh i vilket han menar att Sverige bör göra som de "stora anglosaxiska invandrarländerna" och ge det juridiska och ekonomiska ansvaret till "sponsorer". Den S-märkta Aftonbladsjournalisten undrar om Trägårdh kan skilja på flyktingar och arbetskraftsinvandrare. Det kan Trägårdh men inser att han begick ett misstag och pratar bort situationen.
Det socialdemokratiska kommunalrådet får ordet. Hon förstår uppenbarligen inte vad Trägårdh sade och börjar prata om att svenskarna bör "ta en fika med invandrarna så de lär sig svenska". Kommunalrådet pratar sig sedan varm om praktik. Uppenbarligen förstår inte kommunalrådet att värdet på praktik och är avhängt utbud och efterfrågan. Ju fler som gör praktik ju mindre blir praktiken värd på arbetsmarknaden. Programledaren ger ordet till den moderata riksdagspolitikern som inte heller förstår nationalekonomiska mekanismer och börjar pratar om vikten av att gå ut gymnasiet.
Sedan följer en något förvirrad debatt om bostadsbyggande, jugoslaver, svenskarnas ansvar och annat som ramas in i meningslösa plattityder och lösa skott. Den egyptiska journalisten nämner förvånande nog familjeplanering. Det hela avslutas med några "catchiga" meningar från politikerna och sedan är programmet över.
https://www.svtplay.se/video/3498889...467&id=jLD5oD3
Sammantaget - inte mycket har hänt sedan Reinfeldt-eran.
Debatten börjar med att Filipstads kommunalråd Åsa Hååkman Eriksson (S) förklarar att Filipstad har tagit emot för många flyktingar. Kommunalrådet skyller på M-styrda kommuner, invandrarkritiska länder och näringslivet som hon hävdar förlagt flyktingförläggningar i staden. Vad kommunalrådet inte säger är att S-regeringen och hennes S-styrda kommun faktiskt bär det huvudsakliga ansvaret.
För att "lösa integrationen" vill kommunalrådet återfå ett arbetsförmedlingscenter vilket jag antar har att göra med att hon vill ha mer statliga jobb i kommunen snarare än att arbetsförmedlingens verksamhet är effektiv. Hååkman Eriksson förklarar att Filipstad sedan en tid tillbaka praktiserar vad jag skulle beskriva som "tvångintegration" i skolorna. Jag skulle gissa på att det bara är en tidsfråga innan de etniskt svenska barnen snart är för få för att integration överhuvudtaget skall vara meningsfull. Det är också min gissning att Filipstad snart kommer se vad man i USA kallar för "White flight".
Sedan ger programledaren ordet till näringslivsprofilen Bert Karlsson som skyller på politikerna. Karlsson menar att han absolut inte kan beskyllas för något eftersom han i egenskap av entreprenör bara har tjänat pengar på politikens misslyckande inom ramen för befintlig lagstiftning. Sedan släpps en svensk lokal restaurangchef in. SVT har antagligen med restaurangchefen för att göra en primärt makrofråga till en mikrofråga. Hon förklarar att integrationen fungerar bra men har vissa brister.
Programledaren intervjuar sedan publiken. En flykting som fått arbete menar att Sverige behöver "tydlighet". Jag skall inte expandera på detta men i korthet handlar det om att vårt kulturella, byråkratiska och ekonomiska system är främmande för migranterna. Sedan vill programledaren prata om "kultur och värderingar". SVT har bjudit in egyptiska liberala skribenten Omar Makram. Han förklarar att invandrare måste "assimileras in i liberala ideal" och att Sverige bör överge "mångkulturalismen" (definierat som ett politiskt system som tolererar illiberala religiösa och kulturella uttryck).
Programledaren ger ordet till Centerpartiets ekonomiska talesman Martin Ådahl som genast projicerar sina egna värderingar på migranter. Om jag förstår Ådahl rätt finns det en liberal i varje invandrare som vill komma ut. Ådahl avbryts av Bert Karlsson som hävdar att man inte får "prata om problemen". Faktum är att "vi" får prata om problemen i Sverige så länge det reduceras till en integrationsfråga och sedan 2015 även volymer. Vi får däremot inte ifrågasätta själva premissen för ett deskriptivt mångkulturella samhälle eller artikulera hållbara integrationslösningar eftersom sådana är obekväma för eliter.
Sedan ges ordet till riksdagsledamoten Maria Malmer Stenergard (M). Inte oväntat förklarar moderaten att Sverige skall bygga på "liberala värderingar". Varför just liberala värderingar skall gälla i Sverige får jag ingen klarhet i men sant är att etniska svenskar tenderar att sympatisera med vissa liberala uttryck. Ordet går vidare till somaliska lokalpolitikern Mursal Isa (Mp) som jag tänker mig försöker ge uttryck för en pragmatisk kommunitär position där grupptillhörighet har mening för individen. Jag antar att Isa också menar att samhället måste dra pragmatiska gränser för att skydda både minoritetens etniska kollektiv och individen som befinner sig i minoritetens kollektiv.
Sedan följer ytterligare samtal med andra inbjudna innan historiken Lars Trägårdh får ordet. Trägårdh förklarar att "mångkulturalism" är en problematisk överideologi eftersom den hamnar i konflikt med liberala ideal och vissa svenska kulturella uttryck. I stället skall vi prata om assimilering, volymer samt begränsa migrationens hastighet. Således, mångkultur skall existera i termer av mat, kläder och musik men det liberala systemet skall värnas. Den S-märkta Aftonbladetjournalisten Lotta Ilona Häyrynens kontrar och förklarar att "vi" skall prata om skolpolitik och arbetsmarknadspolitik och undvika att prata om invandrare som ett problem.
Detta följs av en partipolitisk debatt mellan Åhdal (C), Stenergard (M) och kommunalrådet Hååkman Eriksson (S). De två borgerliga politikerna vill ha lägre skatter och färre rättigheter på arbetsmarknaden medan Hååkman Eriksson vill ha mer "integration". Den senare försöker och signalera att hon inte är "rasist" för att hon vill ha färre flyktingar till Filipstad. Bland annat genom att hävda att många finnar inte heller pratar god svenska. Jag antar att vi rör oss mot en amerikaniserad rasdebatt eftersom politiker i allt större utsträckning gör skillnad på invandrare beroende på deras ursprung.
Efter 32 minuter släpper programledaren in Filipstads kommunalpolitiker Johnny Grahn (SD). Han förklarar att SD har haft rätt hela tiden och att Sverige måste ha en "nollvision" under ett par år. Politikern får i viss mån stöd av Lars Trägårdh men för att distansera från SD börjar Trägårdh jämföra dagens invandring med den europeiska arbetskraftsinvandringen på 1960-talet som han anser var mer lyckad.
Vad Trägårdh inte nämner är att Sverige på 1960-talet hade en industriell ekonomi med högbetalda industrijobb, liten arbetslöshet och skyhög tillväxt. Vidare var arbetskraften europeisk, utbildad och efterfrågad. Invandrarna var också färre i antal och vi hade ett system som kunde husera dem. Idag har vi en finansiell serviceekonomi, låg tillväxt och hög arbetslöshet. Invandringen är primärt en icke-efterfrågad icke-europeisk flyktinginvandring av individer som inte kan ta de jobb som finns tillgängliga. Programledaren ger ordet till Maria Malmer Stenergard (M) som förklarar att Moderaterna ändrade uppfattning 2015 och att de idag vill ha "krav" och begränsa invandringens storlek. Sedan följer fler menlösa inlägg av debattens deltagare.
I mitten av debatten presenterar SVT siffror som är ett led att framstå som mer trovärdiga. Enligt SVT är sysselsättningen (20-64 år) 86% för inrikes födda och 60% för utrikes födda. Uppenbarligen vet inte programledaren vad sysselsättning betyder eftersom han hävdar att det betyder att personerna "jobbar" men så behöver det alltså inte vara. Den andra siffran berör självförsörjningsgrad (20-70 år). Då är det 63% av de inrikes födda som är självförsörjande medan bara 27% av de utrikes födda är det. Vad "självförsörjande" innebär är huruvida någon är en nettobetalare till skattesystemet. Det vill säga bara 27% av de utrikes födda betalar in tillräckligt mycket i skatt för att kompensera för vad de får av offentliga medel.
Nu kan man tänka sig att detta skulle leda till en intressant ekonomisk diskussion. Vad kommer ske när nettobetalarna inte längre kan kompensera för kostnaderna för de med lägre produktivitet? Programledaren ger ordet till Stenergard (M) som omedelbart börjar prata om sänkta skatter, frysta bidragsnivåer och språkkunskaper utan att analysera SVT:s siffror. Stenergard fortsätter sedan att prata om en somalisk sexbarnsmamma som tjänar mer på att leva på bidrag än att arbeta. Jag har inte alla detaljer men jag skulle gissa på att den somaliska sexbarnsmamman måste tjäna betydligt mer än en svensk genomsnittslön för att bli en nettobetalare till systemet. Således, det spelar egentligen ingen roll om den somaliska sexbarnsmamman arbetar eller inte. Hon är en börda även om kostnaderna mitigeras något om hon arbetar.
Sedan följer ytterligare debattinlägg av deltagarna som berör småföretagande, skatter, utvisningar, arbetsförmedlingen osv. I slutet av meningsutbytet besinnar sig Martin Ådahl även om det bara är för ett kort ögonblick. Han erkänner att det finns en botten för hur mycket skatterna kan reduceras och en gräns för hur mycket staten kan skära i socialförsäkringssystemen. Han fördjupar det inte men vad han menar är att vi skulle ha drivor med hemlösa svenska och invandrande familjer om vi skulle övergå till ett amerikanskt system. Det är min gissning att Ådahl är medveten om det bara är en tidsfråga innan Sverige "tippar över" på grund av kostnader associerade med invandringen och befolkningens ekonomiska struktur som helhet.
Programledaren flyr ut i publiken för frågor. Sedan följer ett debattinlägg av Lars Trägårdh i vilket han menar att Sverige bör göra som de "stora anglosaxiska invandrarländerna" och ge det juridiska och ekonomiska ansvaret till "sponsorer". Den S-märkta Aftonbladsjournalisten undrar om Trägårdh kan skilja på flyktingar och arbetskraftsinvandrare. Det kan Trägårdh men inser att han begick ett misstag och pratar bort situationen.
Det socialdemokratiska kommunalrådet får ordet. Hon förstår uppenbarligen inte vad Trägårdh sade och börjar prata om att svenskarna bör "ta en fika med invandrarna så de lär sig svenska". Kommunalrådet pratar sig sedan varm om praktik. Uppenbarligen förstår inte kommunalrådet att värdet på praktik och är avhängt utbud och efterfrågan. Ju fler som gör praktik ju mindre blir praktiken värd på arbetsmarknaden. Programledaren ger ordet till den moderata riksdagspolitikern som inte heller förstår nationalekonomiska mekanismer och börjar pratar om vikten av att gå ut gymnasiet.
Sedan följer en något förvirrad debatt om bostadsbyggande, jugoslaver, svenskarnas ansvar och annat som ramas in i meningslösa plattityder och lösa skott. Den egyptiska journalisten nämner förvånande nog familjeplanering. Det hela avslutas med några "catchiga" meningar från politikerna och sedan är programmet över.
https://www.svtplay.se/video/3498889...467&id=jLD5oD3
Sammantaget - inte mycket har hänt sedan Reinfeldt-eran.
