Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det är du som inte ser någon lösning på problemet.
Stor skillnad mot att hävda att det inte finns någon lösning.
Din formulering liknar för övrigt mer ett önsketänkande än åsikt. Fakta är det definitivt inte.

Det finns kanske vissa skillnader men annars är jag, du och de flesta i tråden överens. Sedan bråkar vi om detaljer. Jag hade mer än gärna sätt en förändring. Jag hade gärna sätt en återvandringspolitik och en brytning med neoliberalism och den auktoritära liberalismen och deras revisionistiska historiesyn. Jag hade gärna sett ett självständigt Europa som står upp mot liberala USA. Tyvärr är jag inte en positiv person eftersom jag inte ser några långsiktigt positiva utkomster. Nu har Kyle Rittenhouse vunnit - trots en liberal jury, liberal domare, en liberal polis och en liberal (om inte rent lögnaktig) åklagare. Han vann inte bara mot staten men mot demokraterna, media, politikerna och Joe Biden. Det vittnar om att det finns fortfarande något lagutrymme att försvara sig själv. Amerikanerna har dock inte lärt sig någonting. Ted Cruz;

Om vi bortser från vissa minoriteters överrepresentation och avsaknaden av ett större välfärdssystem så bottnar den höga mordfrekvensen i att amerikaner får äga och bära skjutvapen. Ted Cruz är inte intresserad av att förstå brottslighet eller vad som driver brottslighet. För honom är USA bara en "idé". USA är en "proposition nation". Detta är problemet med alla de här amerikanska "konservativa". De är egentligen pseudo-libertarianer.

Den amerikanska konstitutionen är inte värt någonting. Det är bara en del luftiga upplysningsidéer - som Ted Cruz i det privata antagligen inte ens själv tror på. Vad som är värt något är nationen men jag ser inget försvar för den i USA. Faktum är att den enda nation de försvarar är Israel. I Sverige ser jag inte heller något riktigt försvar för nationen. Det är mest är bara en massa lågt hat mot invandrare och krav på drakoniska straff.

Som sagt - jag är besviken och framförallt är jag rätt uppgiven över det här. För mig är det mesta kolsvart.

Man får se det i ett större tidsperspektiv så blir det mindre kolsvart. Ljusa européer är väl till en stor portion ett robust sibiriskt folk (ANE) som har mixats med nordeuropeiska jägar-samlare och fått en liten portion av tidiga jordbrukare som lyckats sprida sig norrut. Som folk är vi nog mer lämpade för innovationer, samarbete, tolerans och hårt arbete i en glesbygd än smartness och hårdhet i ett handelscentrum. Ett empiriskt bevis för detta är hela reaktionsmönstret inför floder av immigranter som kommit och etablerade sig såväl i Europa som USA. Den vita elitens (inklusive europeiska judars) förmögenhet kanske ökar men antalet som andel av befolkningen krymper. På lite sikt är även eliten uppslukad och det är väl så det alltid gått till. Folk och kulturer uppstår och går under och blandas med andra. Även damerna från eliten vill ha externt blod, tuffhet och rikedom. Hur var det med Ceasar och Kleopatra? Parabeln för västerlandet pekar inte längre uppåt framåt och det är det som är orsak till sorg, panik och dekadens, men utvecklingen stannar inte för det ..

Jag kommer att tänka på klassiska katastroffilmer där en återkommande rollfigur är den hysteriske/paralyserade mannen. Den svage man som skapats av de goda tiderna. Självupptagen bekvämlighet som projicerar den egna karaktärsbristen på hela gruppen.

Grejen är ju att det per definition inte ligger i generna att förtvivla, detta är en social, överciviliserad konstruktion och dekadent lyxkonsumtion. En psykosocial överbyggnad som försvinner på en generation eller inom en individ när den dekonstrueras till sina triviala, fantasilösa beståndsdelar.

Om vi pratar nationen och dess värde i den nya mångkulturella verkligheten så måste man utgå från nationens funktion och värde innan mångkulturen gjorde sitt intåg. Vi var en homogen nation även om befolkningen var långt ifrån homogen på ett socioekonomiskt plan. Men mycket i politiken handlade om att slipa ner kanterna, bygga broar, skapa vägar för den som ville. Även om livet inte är rättvist försökte man ordna så att alla kunde få en dräglig tillvaro efter sina förutsättningar och möjligheter. Problemen fanns då också och vi kommer aldrig ifrån dessa, då individer väljer andra vägar än de gängse och några ställer sig helt utanför. Men som helhet fungerade samhället och vi hade möjlighet att lösa många av de problem som uppstod.

Med mångkulturen har vi brutit upp den homogena harmoniteten, vi har fått ett samhälle där individer som kommer hit och deras avkommor inte ser något hopp om en ljus framtid med möjligheter inom ramen för det gemensamma. Vad beror det på? Varför sprider sig en hopplöshet i samhället, varför kan vi inte förmedla och realisera att vi är möjligheternas nation till de som kommer hit?

Vad är det som gjort att vi som nation inte kan hantera och ställa om till ett fungerande mångkulturellt samhälle, likt det vi hade innan. Går det ens att göra denna omvandling och behålla de värden och ideal som vi levde för innan. Är det här bara en övergångsfas, där allt kommer falla på plats bara vi låter tiden ha sin gång. Eller är vi som nation på väg till något helt annat som slutstation, finns gott om mångkulturella dysfunktionella exempel runt om i världen, är det dit vi är på väg?

Vad har nationen som begrepp för betydelse när folket inte lever tillsammans som en nation? Tror inte våra politiker som öppnade upp på vid gavel funderade på hur resultatet skulle bli. Visst säger någon, globalism, öppna gränser, en grå massa av slavfolk som bara konsumerar och existerar, det var vad våra politiker ville ha, men det bygger ingen hållbar nation och samhälle, vad är då meningen?

Varför klarade inte vi som nation denna omvandling, eller går det ens att klara? Och är vi här uppe i norden sedvanligt dåliga att hantera mångkultur då vi var ett folk så långt ifrån det innan?

Ja man kan fundera.

Det handlar om genetik. Judarna har inte heller samma genetik som germanerna i Norden.

Läser idag i Aftonbladet något som kan liknas kliniskt hyckleri - går inte att bota p g a långvarig smitta som satt sig i just generna på hycklaröverklassen som sitter i tidningens ledning.
(Genom professionalitet och inget annat såg hermetiska klubben för inbördes beundran till att ge Kadhammar Stora Journalistpriset)

Journalisten med integritet - om de finns kvar - måste se detta pris som en komocka i plytet.

Men ovan artikel tar upp USA:s högsta mordstatistik i S:t Louise , plötsligt uppkommen.
Den förbannade ljugarblaskans förklaring är BLM. Underförstått att när förlåten drogs undan som uppenbarade (Chauvins) polisens fascism mot svarta och latinos, gick dessa etniciteter ut i rättvis reaktion och hämnd och höjde mordstatistiken, även om dess offer oftast inte var vita eller poliser.

Det är en följdjournalistik av aktuella rättegång i Göteborg om polismordet. Bonniers tidningar har - även om tröskeln är svår t o m för dem i detta fall - haft inne flera artiklar om att ansvaret ligger på samhället och inte föräldrar eller pojken med sin hopplösa genetik i det (tidigare) genetiskt homogena Sverige.

Edgerton - ta fram yxan och slå alexanderhugget och sitt inte och förled med dina textväggar.

ps. Vill lägga till vad jag just hör på P1 om EU:s tilltagande support ( Institutionen känner jorden skälva från sitt fotfolk, dvs deras betalare ute i Europa) för Polen och deras motstånd mot migranterna.
NU plötsligt i lilla skitlandet står Bonniers och Schibsteds tidningar och Public Service på EU:s sida i strid mot sina tidigare agendor och "ideologi".
Där ser man - även dessa Ödlor på hemmaplan kan backa och tiga och skrapa foten när det folkliga motståndet ute på kontinenten blir massivt.

Alla förändringar som skall bli till det bättre tar lång tid. Flera generationer. Men då riskerar också minnet av hur det en gång var att försvinna.

Sveriges utveckling från ett högvåldsamt, fattigt och mycket ojämlikt samhälle tog hundratals år, många generationer. På avstånd såg det för många ut som det gjorde för hobbitarna

[they] heeded less and less the world outside where dark things moved, until they came to think that peace and plenty were the rule in Middle-Earth and the right of all sensible folk. They forgot or ignored what little they had ever known of the Guardians, and of the labours of those that made possible the long peace of the Shire. They were, in fact, sheltered, but they had ceased to remember it.

Men det som tog hundratals år, där varje generation byggde på den föregående och på alla sätt värderade prosocialt beteende högt, var ingen rättighet eller självklarhet.


Då talar vi många generationer, tusenåriga perspektiv. Men en prosocial kultur i botten plus mödra/spädbarnsvård plus tvångssteriliseringar plus socialpolitik åstadkom väldigt mycket civilisation på betydligt färre generationer.

Michael Moore gjorde ju en film om skjutvapen. I den framkom att Canada hade samma vapenlagar. (Orkar inte kolla upp just nu) I vilket fall var det inte tillgången till vapen som var orsaken till skjutandet i USA.

Jag tror det var du som påpekade att Canada var kulturellt homogent och däri har du svaret liksom i Amir Sariaslans forskning om kriminalitet som antyder att det kan handla om gener som är mer frekventa i vissa grupper.
Liksom i Sverige är kriminaliteten kraftigt överrepresenterad i vissa grupper.

Det verkar som du har glömt Sverige i ekvationen. Här har vi inte lov att bära vapen ändå skjuts det friskt. Både här och där utförs kriminaliteten med illegala vapen.

Du missade också tidigare att människor som sitter i fängelse inte kan begå brott.

Problemen kommer inte att kunna lösas förrän vi ser verkligheten i vitögat. Det gäller samtliga problem.

Kort replik kring ovan -- det där stämmer nog inte riktigt. Det som framkom var väl att Kanada hade snarlik vapendensitet snarare än vapenlagstiftning (även Sverige och Finland har, internationellt betraktat ganska hög vapendensitet per capita).

Poängen du gör är dock korrekt -- det är inte vapendensiteten som är det stora bekymret.

Och mycket riktigt, såväl i USA som i Sverige står legala vapen för en ganska liten (i Sveriges fall närmast försumbar) del av det sammanlagda vapenvåldet.

Ja det är ju verkligheten som måste lyftas fram. Det blågula förslaget att man måste kunna svenska för att få medborgarskap är i den riktningen. De lagar vi nu har är inte anpassad efter hur demografin ser ut idag. Inte heller myndigheter och institutioner. Den utveckling som skett är framtvingat av en liten elit med stöd av extrema partier och aktivister som tillåtits vräka ut sitt hat mot den absoluta majoriteten som inte håller med. Sånt skapar vrede och därmed ett behov av en ny typ av organiserat motstånd. I förlängningen nya partier och att gamla kommer att försvinna. Liberalerna och miljöpartiet är på väg ut, SD ingår i en lös sammansatt blågul falang och det nyliberala centern är numer med vänstern där man hör hemma. .

Finland, Sverige och speciellt Schweiz har högre vapendensitet än Kanada, iaf enligt de mätningar jag sett tidigare.

Om man räknar bort vapenvåld som utövas av negrer så ligger USA på en genomsnittlig Europanivå. Så deras problem är inte vapnen i första hand.