Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Den du nämner tystnade också bokstavligt talat över en natt. Nu andas han inte ett knyst om politik längre. Antagligen har han hotats till tystnad.

Det låter inte det minsta troligt. Det enda han gjorde var väl att twittra cringet: "It's ok to be white"? Folk reagerade på det så då lade han av med det.

Nej han snackade politik hela tiden ett tag på twitter, sedan upphörde han med det pang bom över en natt. Det känns inte som en naturlig utveckling, något måste ha hänt.

Nu är detta helt OT, men han var själv med i fortsättningskriget, fick till och med ta emot medalj av Marskalken själv. Och hans uniformsinspiration var nog lika mycket från sovjetiska rödarmister stationerade i/ockuperande Helsingfors efter kriget, varav tydligen en del tog a walk on the wild side.

Men varken die Wehrmacht, Krasnaja Armija eller Puolustusvoimat viftade med regnbågsflaggor för det. Förr var båtar av trä och män av stål, numera är det tvärtom heter det visst i en finsk sång.

Klart att något har hänt. Men svårt att veta vad.

Däremot så kan jag väl säga att om jag hade varit någon av de västerländska säkerhetstjänsterna (t.ex. FBI, SÄPO, MI5, Shin-Bet m.fl.) så hade jag absolut punktmarkerat sådana som Notch. Högeravvikare med kapital är möjliggörare för sådant som krävs för ett realistiskt försökt till maktövertagande. Ett maktövertagande kräver kapital för att utveckla egna säkra kommunikationslösningar, för att bygga upp en egen säkerhets- och underrättelsetjänst m.m. Sådant är liksom inget man finansierar med Swish-bidrag. Det kostar miljardbelopp för att utan insyn bygga upp teknisk infrastruktur och bemanna en organisation med professionella operatörer.

Och ur maktens ögon så är ju allt sådant organiserat motstånd betraktat som terrorism. Och om FBI knackar på i lyxvillan och påpekar det olyckliga i om herr Notch blir terrorfinansiär så kan jag förstå om man blir tyst.

Ibland blir svensk vänstersida bara lite för mycket. Så där som att man resignerat inser att det faktiskt är en jävla "flat earth" rörelse det handlar om och inte tänkande människor med någon form av intelligens.

Först Jag Guillou ( snott från Jens Ganman) om den påstådda vänstervridningen av public service.


Spontant tänker jag att jag och Jag sett samma aktuelltsändning och dragit så pass olika slutsatser om den förmenta objektiviteten att det känns omöjligt att vi skulle bebo samma planet och än mindre samma land. Men när den spontana ilskan lägger sig inser jag att Jag applicerar en minst 20 år gammal måttstock i sin värdering. Han är fortfarande fast vid machtubernahme 1968 och decennierna därefter. Jag Guillou borde istället formulera den föråldrade höger ./. Vänster skalan till

Globohomo. /. Nationalism
Globohomo. /. Sunt förnuft
Globohomo./. Patriotism

Jag Guillou har inte förstått att rödvinsmarxismen på Östermalm är totalt förlegad. Som för att bekräfta min tes drar han sig inte för att jämföra med hur det minsann såg ut i TV- studierna på 80 talet.


Lite empiriskt så där 40 år senare är ju alltid klargörande och relevant. Herregud....


Och på detta allas vår Anders. Han har hämtat energi och ny stridslust under semestern och har hittar intellektets källa för att mobilisera och positionera redan ett drygt år innan valet.


Välkommen till valvakan! Så här är det, så här kommer det bli. Tvi vale!

https://www.aftonbladet.se/a/qRlVb0/...public-service

https://www.aftonbladet.se/ledare/a/...l-i-sverige-nu

Intressant iakttagelse. Det är som om själva varseblivningen är annorlunda. Märkte det för många år sen, att somligas upplevelse av världen, omgivningen runt omkring mig, oss, skiljer sig så mycket från min upplevelse, att vi rimligen inte kan ha samma sinnen att uppleva med. Särskilt har detta gällt journalister. Och politiker/aktivister av olika färg. Förr tänkte jag att somliga kanske på nåt sätt inkorporerat politiska övertygelser i sin personlighet och att detta får dem att uppleva världen på ett särskilt sätt. Eller om man vill, att de internaliserat politiska och ideologiska uppfattningar om till exempel orättvisor och maktförhållanden, så även om dessa inte finns på riktigt, så upplevs de som existerande.

Det kan ju också vara så att man bara är oärliga. Man ljuger om saker och ting därför att det gynnar en själv Eller man vet att det man säger är galenskap och ren skär lögn, men det spelar ingen roll för man ljuger och bedrar med goda avsikter.

Jo så kommer det bli. En fråga till alla som säger att det inte spelar någon roll vad man röstar på. Det verkar som att eliten är skräckslaget för ett regeringsskifte, inte sant?

Tror man är mest rädda för vanliga svenskar.

Det där är ju ett av vänsterns standardtrick. När media anklagas för vänstervridning så tittar man förvånat och undrar var media förespråkar skattehöjningar och förstatligande av Volvo.

Allt som är vänster/liberalt i värdefrågor är i deras ögon opolitiskt - något som blott är "modernt" och "självklart".

Och detta är del av deras härskartekniker i det att man framgångsrikt kan misstänkliggöra sina motståndare.

Det är erfarenheten från Trump. För ZOG så var Trump-regeringen i sig självt harmlös, och den politik som behövde korrigeras gjordes så genom parering från aktivistiska myndigheter och domare.

Trumps retorik gjorde att vita människor, framförallt vit arbetarklass, fick självkänsla och framtidstro. För judar så är det ett illavarslande tecken på att den slumrande auktoritära personligheten - "fascismen"- är på väg att vakna. Och det skrämmer dem.

Och det är det som skrämmer dem i Sverige också. En borgerlighet som "flörtar med populismen" kommer att väcka och legitimera den auktoritära personligheten även i Sverige.

Ja jag vet inte jag -nåt skumt är det med den auktoritära personligheten. Och även rädslan för hierarkier. Att alla ska ha samma värde och lika utfall är sedan länge norm i Sverige. Det är det som kallas jämlikhet och jämställdhet. Någon däremot? Fast det är mest ett skådespel och ett bländverk. För på arbetsplatserna finns det både maktutövning och hierarkier. Där finns ingen rädsla för auktoritet. Chefen bestämmer. Däremot har familjen och skolan plattats till och förvandlats till rätt så förvirrade ställen där det är oklart vad som gäller. Och vem som bestämmer. Det är väl klart att otydligheten här skördar sina offer. Matbordet hemma i köket förvandlas till en krigszon när barnen ska bestämma i matsituationen som det heter. Barnet ska ju vara i centrum. I övrigt finns inga normer numera kring barnuppfostran. Föräldrarna är osäkra och pedagogerna som en gång bestämde och angav tonen har numera kapslat in sig på universiteten. Lost in space var det.

Nej jag undrar om det inte bara handlar om att den vänsterliberala hegemonin i västvärlden ingått en sorts legering med den ekonomiska makten. Även om det gnisslar i länderna i västvärlden så anser den ekonomiska makten tills vidare att den tjänar på sakernas tillstånd. Och ger sitt stöd till rödgröna partier eller motsvarande över hela linjen. Den auktoritära personligheten betyder nog inte så mycket därvidlag. Ökar den sociala oron i väst ytterligare kan det gå fort att återgå till det som varit normaltillstånd tidigare i historien, det vill säga att auktoritet inte är fel.