Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Alltså ditt långa inlägg är så förvirrat och osammanhängande att det är omöjligt att gå in i detalj, men jag har citerat ett kort stycke som återkommer till kärnfrågan som jag har tjatat om hela tiden. Vad innebär ”demokrati i klassisk, icke-idealistisk mening? Det är ju precis detta jag frågar om hela tiden och aldrig får ett svar på.

Att rösträtt är begränsad till personer som är långsiktigt investerade i platsen. I Aten var det fria män som gjort militärtjänst, men alla varianter som exkluderar "varsomhelstare" kan fungera.

Rekommenderar Demosthenes som en klassisk introduktion till hur illiberal demokrati fungerade i praktiken. Eller Aristoteles' Politiken för ett antidemokratiskt perspektiv. Till skillnad från de liberaler som låtsas vara demokrater idag såg de inte demokrati som en idé utan som ett medel för makthavarna (såna finns alltid, inget system kan trolla bort dem).

Diskussionen blir förvirrande i onödan när du försöker förstå demokrati som en idé: som någonting abstrakt med en egen inre logik. Det är mycket enklare än så. Det är inte en idé, det är en form av maktutövning som utvecklades i en tid då ingen visste vad en ideologi var för något.

Ok, så om vi begränsar rösträtten till, typ etniska svenskar, så har vi uppnått ditt idealtillstånd. Här känner jag att jag kanske trots allt är mer radikal än vad du är. Jag tror våra problem är betydligt djupare än så, men jag avslutar debatten här då den förmodligen var off-topic redan från början.

Det räcker inte med etniska svenskar. Du behöver ta bort kvinnor också.

Men visst är våra problem djupare än så. Hade vi haft folkstyre hade det inte sett ut som det gör nu. Vi har haft hundratals år av demokratiteater.

Det räcker inte på långa vägar, etnicitet är ingen garant för långsiktighet. Man måste hitta attribut hos svenskarna som korrelerar med att faktiskt bry sig om hur det går med Sverige i framtiden. Kanske att vara gift och ha svenska barn, att äga nåt betydelsefullt som inte går att flytta med sig utomlands, att ha en familjebakgrund där man typiskt tänker längre än några få generationer, eller vad vet jag. Endast de som uppfyller attributen - vad de nu må vara i dagens Sverige - kan vara med och bestämma, och det rör sig inte bara om rösträtt utan om att alls få ha politisk makt: att arbeta på myndigheter, vara verksam som jurist osv. Liberalismens s.k. representativa demokrati, med partier som alltid är köpta och inte behöver uppfylla ett enda vallöfte, är klockren oligarki, inte demokrati.

Men som sagt är det inte sannolikt att demokrati införs i Sverige i någon nära framtid. Politik här och nu måste fokusera på mer realistiska saker. Demokrati är någonting positivt men i dagspolitiken tämligen irrelevant. Det är bara löjeväckande att använda det som ett magiskt ord för att godkänna eller avfärda personer - en "antidemokrat"-stämpel i pannan är verkligen skitsamma, särskilt om den kommer från en liberal.

I det antika Aten räckte det inte med värnplikt för att få rösträtt (medborgarskap). Det krävdes också att båda föräldrarna var infödda atenare. T ex hade Aristoteles inte medborgarskap eftersom hans ursprung inte var atenskt (han insåg själv att detta var en mycket klok politik). Man kan notera att de gamla svenska (och tyska) lagstiftningarna, som gällde ända in på 1980-talet, var liknande, baserade på urgermansk sed, iom att för medborgarskap krävdes (i Sverige) att fadern var svensk och gift med modern eller (i Tyskland) att man hade tyskt blod. Resursstarka minoritetsgrupper har rivit sönder denna ordning. Världen är nu formad för människor med dubbla medborgarskap.

Människorna bakom Bulletin är primärt invandrare.

Sveriges invandringspolitik är på väg mot ett haveri; mot en inflektionspunkt. De som står bakom Bulletin är inte dummare än att de förstår detta, och att de personligen kommer att drabbas av reaktionen som kommer om systemet får köra rakt in i väggen. Istället vill de ha en mjuklanding, så att de kan rädda sig själva.

Det vore folkbildande om dessa begrepp var mera allmänt kända. Innebörden är det naturligtvis för de flesta människor med ett minimum av theory of mind, men folkförförare med sin ordmagi och sina förment vetenskapliga krav på stringenta definitioner lyckas ständigt söndra medvetandet genom att injicera falska skuldkänslor och en falsk känsla av intellektuellt underläge, direkt i människornas hjärna.

Lena Andersson har idag en krönika i SvD med rubriken "Därför vantrivs jag i kulturen" och som pryds med en bild på Västerbrons självmordsstängsel. Då jag inte kan läsa mer än


hoppas jag att någon recenserar henne.

https://www.svd.se/darfor-vantrivs-jag-i-kulturen

Ett totalkorrupt system där den egna Makten, det utopiska politiska målet-socialismen, och det egna berikandet står över allt annat.
Där folkets väl inte har någon plats alls förutom än i de falska slagorden för att vid varje val få folket att tro att det finns alternativ att rösta på.
Det politiska oligarkiet/monopolet/nomenklaturan/8-klövern/de sk. "partierna" slänger ur sig någon floskel eller löfte om gratis ost (som i råttfällan) som publiceras i regimmedia, och folket tror direkt att det finns skillnad mellan de sk. "partierna".
Väldigt mycket av dagens förfall går att hänföra till kvinnor och deras sk. röstande, en snöbollseffekt som ständigt växer.
Framöver kommer de både som grupp och individer att få precis vad de röstade för.

Vi kan på avstånd beskåda och glädja oss åt olyckan som kvinnorna röstade för och kommer att drabbas av!

Själv gillar jag begreppen Någonstansare och Varsomhelstare eftersom jag kan se tydliga representanter för dessa grupper i min egen bekantskapskrets och är av den åsikten att Varsomhelstare aldrig skall tillåtas inflytande i val och liknande eftersom den gruppen inte har något behov av ansvar och konsekvenstänk, de flyttar bara vidare när de har sabbat sin gamla omgivning.

Att man inte ens i den här tråden slipper läsa detta. Vi som inte betraktar på avstånd och som inte heller "röstat för det" betackar oss för att våra (hyfsade) likar dömer ut oss som grupp, och även kan önska att vi drabbas(!) Uselt.