Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det är glasklart att om någon verklig eller inbillad stormakt skulle reagera på Bidens USA är det Frankrike. Så blev det också uttalat, med Macron. Man får vibbar om De Gaulle i pojken. Nu när Paris bidragit till att avlägsna UK från EU, är första steget taget. Tillsammans med Berlin skall distansering från USA - med betoning på KULTUR och HISTORIA - inledas, över huvudet på övriga EU-länder som från Frankrikes horisont spelar underordnad roll, med visst undantag för Spanien, som Frankrike har speciella historiska band till och vice versa - som Voltaire till Rousseau.

USA riskerar att bli ett "liberalt" näste för smittspridning som det i alla lägen konservativa Frankrike ser som en paria som nationen genom reduktionism i relationerna Europa - USA det gäller att nedgöra värsta yttringar av och konsekvenser för.
Macron har satt sig som skans för Europeisk kultur och historia mot - som träffande sägs i tråden - Imperialismens Liberala Kärnland.

Frågan är om Macron får med sig Tyskland? Det får han inte. Merkels efterträdare är inte alls intresserad av ett Frankrike i de evigt historiska drömmarnas förflutna.

EU håller på att slitas sönder inifrån. Och det är väntat med 27 olika länder i unionen, som några, något land försöker valla in i hägnet överlåtet åt ett fåtal att bestämma ödet över.
Sverige är det villigaste fåret att låta sig ledas in.

Att sätta hoppet till Macron är lite väl optimistiskt. Anledningen till Macrons uttalanden är att han är pressad på hemmaplan. Stödet för Le Pen har ökat sedan förra valet. Även Dupont-Aignan har fått ökat stöd, och tillsammans med Asselineau och Lassalle samlar de ungefär en tredjedel av den franska väljarkåren.

Macron måste helt enkelt visa sig stark och anspela på konservatism och fransk nationalism för att överhuvudtaget ha en chans.

I förra valet vann han med 66 % mot Le Pens 33 % i andra ronden. Nu visar siffrorna en fördelning på 55-45 fördel Macron. I en mätning var resultatet 52 % Macron mot 48 % Le Pen.

Samtidigt verkar det inte finnas någon annan utmanare. Den traditionella liberalkonservativa högern har slitits itu av interna stridigheter mellan de som är mer konservativa som Laurent Wauquiez och mer liberala politiker som Xavier Bertrand. Socialdemokraterna har kollapsat likaså och föredettingar som Hollande och Segolene Royal föreslås som kandidater. Anne Hidalgo, Paris borgmästare är väl den populäraste men tveksamt om hon kan samla tillräckligt med stöd för att utmana Le Pen och Macron. Många socialdemokrater föredrar Macron, och gröna kandidaten Jadot har snappat upp en del socialdemokrater och även Melenchons väljare från vänsterkanten.

Macron är helt enkelt rädd för att Le Pen ska bli president, det är därför han agerar som han gör.

En solidarisk ingrupp är en nödvändighet för individen. Allra minst är det en konkurrensfördel i livet, i många skeenden historiskt har det varit en fråga om liv och död för folkgrupper.

Det är alltså inte så att identitär solidaritet och lojalitet handlar om oegennytta eller är något moraliskt önskvärt i stil med "du skall inte döda". Det är istället som att uppmana en organism att äta eller fortplanta sig och handlar om fitness i evolutionär mening. Att ett överlevande svenskt folk KOMMER att agera tribalistiskt/identitetspolitiskt är ingen profetia utan närmast en tautologi i ett mångkulturellt sammanhang. Detta är inte ens en strikt mänsklig överlevnadsstrategi, utan är gemensamt med andra primater som samarbetar inom ingrupp och motarbetar utgrupp.

Varför söka gruppens trygghet? Varför vilja äta och knulla?

Att det är en nackdel för den enskilda svenska ungdomen att svenska vuxna inte visar skyddsinstinkt, är väl lätt att förstå. Att våldskapitalet uteblir i stunden och situationen, såväl som i opinionsbildning och politik. Men varje enskild svikare utsätter också sig själv och sin nära krets för fara längre fram. Det kan handla om våld, men också att bortkvoteras från en tjänst eller nedprioriteras som övergiven gamling på ett vårdhem. Starka ingruppers delaktiga individer har uppbackning, illojala kollektiv kommer trängas samman tills grupptrycket att stå emot, är uppnått.

Det är ju ofta strikt spelteoretiskt rationellt för den svenske individen att fega ur i varje situation där gruppen borde försvaras - eftersom det idag saknas ett funktionellt svenskt grupptryck. Ett socialt tryck att visa solidaritet med gruppen för att längre fram kunna dra nytta av den. För stammen eller nationalstaten handlade det om att det var högstatus att försvara det gemensamma med vapen i hand och att den som svek var mindre värd och rentav uteslöts. Idag kan det handla om så små saker som ett retweet eller kommentar för och emot svensk identitetspolitik, om att rösta ned eller upp i åsiktsekonomin.

Att vara neutral till sin egen grupps väl och ve är inte acceptabelt eller kanske ens filosofiskt möjligt. Då finns ju inget "vi". Jag menar ju att det i tråden ofta handlar om någon sorts perverterad manlig dygdemoral om att vara objektiv eller individualist som stör ut de mer grundläggande manliga imperativen att ta ställning och försvara.

Svensk ingrupp är bra för dess individer, på vilket följer att det krävs ett svenskt grupptryck som gör det jobbigare för den enskilde att svika den nödvändiga solidariteten. Detta kommer - liksom så mycket annat som diskuteras i tråden - växa fram organiskt, men förtjänar ändå att formuleras och möjligen snabbas på. Det räcker inte att göra Flam haram för hans svenskhat här i tråden, men det är rätt och kanske viktigt att motivera varför.

Det som konkret ska göras beror förstås på vad varje individ förmår och var den befinner sig. Men det handlar om att ta del, ta parti för sitt eget kollektiv och skapa normer om att andra också ska göra det.

Naturligtvis kommer ingenting att hända med Tyskland. Merkel sitter som fastlimmad på sin post just för att hon är en garant för ett passiviserat Tyskland. Hon tillsattes efter ett märkligt kuppartat förfarande när en populär och stark förstakandidat blev föremål för en skandal. Hon föddes i Östtyskland, växte upp där och var starkt engagerad som kommunist. För henne är det naturligt att Tyskarna ska böja nacken och ta order från stormakter.

Naturligtvis så kommer både Imperiet och Kina att söka destabilisera och få ökat inflytande i Europa för sina egna intressen. Ett enat och starkt Europa är dock framför allt ett hot mot Imperiet. Europa har en större befolkning och ekonomi än Imperiet. Tänk om Euron på sikt skulle ersätta USD som handelsvaluta? Då tar den Liberala världsordningen slut.

EDIT: Jag vänder mig mot den negativa tonen mot Frankrike. Landet har i snart tusen år varit en bastion för den franska kulturen och det franska folket. Jag njuter när jag besöker Paris men tycker det är tragiskt att se staden gradvis förslummas och övertas av menaiter. Låt fransmännen vara stolta över sin kultur och sin historia. Även de behöver en Stor Hemvandring.

Ta-mig-tusan riktigt skarpt formulerat. Det gav i alla fall mig en del att tänka på.

Visst "bondas" det friskt svenskar emellan, främst på arbetsplatser och i vissa grannskap, men trenden tycks peka mot enklavbildning. Om det är positivt eller inte får jag låta vara osagt. I nuläget är det sannolikt helt naturligt.
Som svensk vill man umgås med svenskar. Ett problem är att det inte är säkert att man delar värderingar för att man tillhör samma folk. Man pratar väl inte omedelbart om t.ex. mångkulturen med svenskar man inte känner jättebra. Det är en sådan kultur vi i mångt och mycket har i Sverige. Man sätter sitt hopp till politiska lösningar. I dag saknas en överbyggnad i form av en allmän chauvinism i stil med den kurdiska, persiska eller serbiska. Sådana identiteter tenderar ju dessutom att förstärkas ytterligare på främmande mark. Stoltheten växer när man får frågor om varifrån man kommer, lite (eller mycket...) förenklat.

Men, nog är det faktum att svenskar tyr sig till svenskar också ett statement. Det visar om inte annat att även vårt folk fungerar som de allra flesta andra — om inte alla andra.

Man får inte glömma att "invandrare" lätt tenderar att bli en heterogen men samlad massa i mötet med den svenska folkgruppen. Icke-svenskar: en rad folkslag, men det är det icke-svenska som emellanåt förenar dem. Negationen. Det är rätt obehagligt att tänka på, men det måste bemötas.

"Deras modellagentur ska förändra hela branschen" rapporterar Expressen.

https://www.expressen.se/nyheter/der...ela-branschen/


"Alla de tre punkterna är ju fel." Vem kan motsäga ett sådant argument. Nu väntar en lysande framtid för dread-modellen. Man undrar om hen var svart eller vit?

Det kanske var en rasta-same med dreads?

Inte alls. Det kan tyckas så. Med ålderns rätt är jag växande inspirerad - sent uppvaknade i sämsta fall - av Frankrikes betydelse i västerlandet.
Det finns en fond av kultur och vetenskap ifrån Frankrike med avgörande påverkan på Europa, och världen, som minst sagt stöder denna utsaga.

För europeiskt vidkommande finns också dock en diskrepans mellan Frankrikes och Tysklands uppfattningar i vår tid om sina betydelser i Europa, av historiska lättidentifierade skäl.
Frankrike är oblyga och Tyskland (dolt) blyga.
Det väsentliga är att EU, alldenstund projektet överlever, inte blir ett protektorat under Paris och Berlin.
Då har hela idén och syftet med unionen förfelats. Jag ser den utvecklingen.

Om Frankrike står upp som garant för europeisk kultur (kanske civilisation t o m) gentemot USA, finns det en räv bakom örat på Macron.

Afaiten Petter Larsson har av okänd anledning spenderat, som man får gissa, åtskilliga timmar på att penetrera allt som PM Nilsson skrivit om invandring sedan 2006. Eftersom jag är hyfsat jämngammal med PM blir Afabladets exposé lite intressant från ett personligt perspektiv.


2006 alltså. Jag röstade M då (sista gången) och var stark motståndare mot stor invandring. Det är lätt att vara efterklok men jag såg inte sinnessjukdomen hos Reinfeldt 2006. Redan 2006 såg jag Järvafältet och Rosengård som förlorat territorium och jag såg stora problem framför mig. PM oroade sig mer för den mentala sjukdomen hos "rasisterna".

Vi hoppar fram till 2014.


2010 röstade jag inte alls och 2014 blev det SD. Reinfeldt stod då och står fortfarande som den som förtjänar lyktstolpe nummer 1 i Finspång i min bok. Jag njöt av SD:s kanonval och den enorma smärta PK folket då kände. PM hyllar "antirasism" istället för att vara heligt förbannad.


2015 var ett mardrömsår som aldrig verkade vilja ta slut. Ett hotell några kilometer från där jag bor blev asylförläggning över en natt och jag gick med en klump i magen andra halvan av året över att någon ännu mer närbeläggen byggnad skulle möta samma öde och förvandla mitt liv till ett helvete. PM ville öppna gränserna helt.


Jaha? Här blir det ju något förvirrande. 2015 fick ju PM allt han efterfrågade. Vad var problemet egentligen? Trodde PM verkligen så sent som 2015 att en massiv invasion av MENA folk skulle vara "bra" för Sverige och att han, när drömmen blev verklighet, insåg att han låtit sig bli grundlurad? Jag blir ju inte över hövan imponerad av PM: s intellektuella kapital om så är fallet. Krävdes det verkligen ett 2015 för att PM skulle börja komma till insikt???????

Vi hoppar till nutid och först nu känns det som att jag är på någorlunda (med betoning på någorlunda) samma våglängd som PM.


Fortsätt "radikaliseras" du PM. Fortare än du anar kommer ordet repatriering kännas som den mest naturliga och självklara lösningen i hela världen. När du väl insett att den där satans integrationen aldrig kommer att "fixas" då finns det bara en väg framåt.

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/...-oppen-sd-dorr

Det skiljer tydligen inte mer än ca 4% dvs. 52/48% mellan vänster och höger i Frankrike, i Sverige 82% vänster 18% nationalister.
Över 60% av Fransoserna tycker att det är för många blattar i landet.
Denna ståndpunkt kan man förstå efter att ha besökt "la banlieu"-förorten eller Paris gatubild med tiotusentals svartingar, drägg från mena.
Notera att Svensk media ständigt smutskastar och brunsmetar de som vill behålla Frankrike i dess tidigare form och inte vill ha det liberala imperiets inflytande.

PMs uppvaknande tog sina modiga år, men så var det väl för många av oss.

Ett exempel på ett liknande uppvaknande hörde jag i fredag.

Jag hör alltid på Balis och Lindgrens podd ”god ton”. Herrarna gisslar flitigt maktens hyckleri, och Bali trycker ofta till den lika aggressiva som svagbegåvade intersektionalistiska ortenvänstern. Det är uppenbart att Bali och Lindgren begriper att Sveriges problem är monumentala, och att landets framtid är hotad.

Trots deras insikter och frispråkighet, nämns aldrig den uppenbara lösningen på Sveriges problem, tystnaden omkring Den Stora Återvandringen har varit så massiv, att jag ibland undrat om de på allvar tror att sverige skulle räddas av att ”minska” invandringen och att ”ställa högre krav” på bosättarna, samt avregleringar.

Det klingar falskt, då ju Hanif, Per, Flashback samt en majoritet av svenska folket är fullt införstådda med det faktum att bosättarna aldrig kommer bli goda svenska moderater.

Därför var det -paradoxalt nog- en lättnad att få höra Bali ge uttryck för en total hopplöshet i förra avsnittet ”Googles deprimerande nazifilmstips”. Här berättar han om hur han inför ett seminarium om integration, satt och funderade på lösningar. Ca 37 minuter in i podden säger han uppgivet:

”Å sen så tog det ba slut för mig. Jag ba: jag har ingen jävla aning.”

Detta erkännande är en tröskel.

https://soundcloud.com/godton

Det märkliga med PM Nilsson är att han tycks vara mer styrd av Svenskt Näringsliv än av familjen Bonnier som betalar hans lön. Jag tror man ska se hans ”ideologiska resa” som ett uttryck för motsvarande resa hos Svenskt Näringsliv som tycks vara hans egentliga uppdragsgivare.

Ett annat närliggande exempel är synen på SD. Svenskt Näringsliv vill se en M-regering med stöd av SD, och det är PM Nilsson det främsta språkröret för i svensk MSM. Bonnier-familjen vill inte det. Inga andra Bonnier-tidningar vill det, men det är PM Nilssons redaktionella linje.

Jag tror Bonnier-familjen gett PM Nilsson i uppdrag att vara språkrör för Svenskt Näringsliv för annars skulle Dagens Industri lida skada. Om företag slutade prenumerera på DI så skulle det knappt finnas några prenumeranter kvar.

För övrigt: din egen politiska resa matchar nästan exakt min egen. Röstade Alliansen 2006 även om jag då redan var SD-sympatisör. 2010 blev det SD, om jag inte röstskolkade precis som du. Kan faktikt inte komma ihåg.

Jag blir misstänksam när du hänvisar till en artikel vid namn; "Är antisemitism bara en sund försvarsmekanism? Artikeln är ett plockande av "memes" från anti-judiska sidor och en lång rad konspirationssidor varav många är nedstängda. Vad är analysen? Att han återpublicerat gamla tidningscitat som inte är tagna direkt från källan men kommer anti-judiska hemsidor? När jag tittar igenom "Fria Sidor" så bekräftas mina slutsatser. Det är en konspirationssajt som blandar förintelseförnekande, NWO, 9/11, Pizzagate, David Duke, Juri Lina, nordfront, trump-vurmande, anti-vaccin motstånd.

Personen bakom sidan tror till och med att Covid-19 är en konspirationen och hänvisar till The Gateway Pundit - vilket är som att hänvisa till Alex Jones. Personen som ligger bakom "Fria Sidor" är uppenbarligen oseriös. Det är ingen sida jag vill associeras med. Om personen bakom "Fria Sidor" försöker skriva ned judar eller judendom så har jag läst mycket bättre texter (med referenser) av andra och många bättre inlägg i tråden. Det finns många som kritiserat judisk teologi, och judisk identitetspolitik på ett seriöst sätt - där bland en lång rad judar. Om du hade gjort en nyläsning av Baruch Spinoza - som kritiserade Talmud från ett proto-upplysningsperspektiv eller något liknande hade det varit intressant.

Den judiska gruppen är föränderlig precis som alla andra. Fantasifoster skriver du. Bara för att Peter Beinart (som jag förövrigt respekterar) tycker något så innebär inte att det kommer att ske. Du bör lära dig skilja på judiska eliter, skiktningar i den judiska eliten, vanliga judar, individer osv. Detta inte sagt att man inte kan skönja övergripande värderingar i till exempel judisk-amerikanska och judisk-europeiska gruppen. De är uppenbart positiva till Israel. Antagligen är den procentuella siffran omkring 70% utanför Israel. Det finns en del metastudier på detta från bland annat Pew, JPR, Brandies osv. Stödet till Israel har inte alltid varit så här stort men är det idag. Detta beror bland annat på att sionister lyckades förmå rabbiner att inkorporerade politisk sionism i judendomen. När det kommer till vad Amerikanska judar (som grupp) tycker finns det surveys. En av dem är American Jewish Opinion (2003) av AJC. Respondenterna uppgav;

15% menade att invandringen skulle öka till USA
43% menade att invandringsnivåerna varken skulle öka eller minska till USA
41% menade att invandringen skulle minska
Resterande osäkra

https://www.ajc.org/news/survey2020

Det är sant att det finns judiska organisationer är hårt pådrivande till öppna gränser i väst samtidigt som de själva förespråkar en exkluderande nationalism i Israel. Är deras åsikter i linje med judar utanför eliten tycker? Jag är rakt ingen expert på det judiska men jag läser alla sidor.

Jag är kan läsa till exempel Shlomo Sands; konstruktivistiska "The Invention of the Jewish People" (2008) till peer-reviews om "judisk populations genetik" samtidigt som jag kan sätta detta i ett sammanhang av andra discipliner. Jag är varken en hård socialkonstruktivist eller biologist - utan faller mitt i mellan.

Jag försöker också hålla mig kritisk till det jag läser. Inte sagt att jag kan dra en korrekt slutsats men jag försöker i alla fall förstå vad jag har framför mig och försöker få komplexiteten i något. Att måla "memes" som avbildar judar med horn och sedan klistra på dem något gammalt citat känns rätt ofräscht. Om man nu vill komma under huden på judiska eliter så gör man antagligen dem en björntjänst om man ägnar sig åt konspirationsteorier, drar långtgående slutsatser, överdriver, kallar människor för fula saker och använder sig av dåliga källor. Min uppfattning är att man inte bör hata människor för deras etnicitet eller religion. Detta inte sagt att man inte kan kategorisera - sådant är inte att hata men den sidan du länkade till är nog mer intresserad av att odla hat mot judar än att förstå något eller förändra något.


Du har aldrig funderat på de politiska och intellektuella ramifikationerna av att göra detta? Gränslös svensk identitetspolitik?