Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag svingade mot en annan användare i tråden och så kom du i skottlinjen. Det ber jag om ursäkt för. Religion är föränderlig. När contra-jihadistförfattare så som Robert B. Spencer i The Truth About Muhammad (2006) hävdar att "Svärsversen" (Surah 9:5) i Koranen

http://www.perseus.tufts.edu/hopper/...D9%3Averse%3D5

är ett bevis på att muslimer går runt och besinningslöst dödar människor har han fel. Versen är kontextuell. Robert B. Spencer syfte är att smutsa ned muslimer på ungefär samma sätt som Eisenmenger skrev ned Talmud. Till saken hör att Koranen är 1500 år. De flest muslimer har omtolkat vad som står i Koranen.

Talmud är föränderlig - den förändras över tid. Det tillkommer nya kommentarer på Talmud som kommenterar Talmuds kommentarer. De får sedan får status som doxa eller kanon. Judendomen går bortom "omtolkning" så som muslimer och kristna men har skapat en (etno)religion som följer i sin samtid. Talmud innehåller en del referenser till analsex - vilket av senare kristna kritiker av Talmud har tolkas som om att judar ägnade sig åt detta. Skälet till varför beror på att när detta skrevs så ägnade sig de omgivande samhället åt detta. Varken grekerna och senare romarna var motståndare till detta. Det är rätt klart att den tiden rabbiner ansåg att analsex bör vara förbjudet;

Men samtidigt bollar rabbinerna när detta skrevs med varandra om detta. Detta var inte hugget i sten utan de försökte mejsla fram en judisk position i en icke-judisk värld.

Den judiska eliten från antiken har skapat en levande religion som hela tiden följer sin samtid. Om den judiska eliten ser ett problem - så som assimilation - så kan eliterna omtolka de religiösa dokumenten så de blir snävare och mer religiöst konservativa för att öka endogamin. I andra tider så kan de gå åt ett annat håll när exgami är nödvändigt. Möjligheten till konvertering har ett sådant syfte. Judar har historiskt konverterat inte bara semitiska folkgrupper till sin religion. På det sättet överlever hela tiden judendomen. Trots att judar enligt passager inte skall gifta bort sina döttrar till icke-judar har de gjort det. Det mest kända exemplet är Esters bok. Nedan är den judiska versionen i Tanakh som är snarlik med den som finns i Gamla Testmentet;

https://www.sefaria.org/Esther.1?lang=bi

Men det finns ett annat exempel. Det är Miriam och Bilga - som konverterade till den grekiska religionen och gift in sig i den grekiska eliten. Från Mishnah Sukkah;


Trots att Miriam är gift med grekerna är hon ändå etnisk judinna och enligt stycket ovan skall ha varit sympatisk med Israel. Syftet med den här typen av blandäktenskap mellan judar och icke-judar var att främja familjens och nationens intressen på samma sätt som europeisk adel gifte bort sina döttrar till utländska adelsfamiljer och kungafamiljer. Således - judendomen förbjuder blandäktenskap men undantag kan göras. Så här resonerade också vår protestantiska och katolska aristokratiska elit. Det som finns i religionen kan undantas om det finns profana (icke-religiösa eller världsliga) intressen. I andra tider har det gått åt andra hållet.

Utöver detta har du också konflikter mellan judiska grupper. Ett känt exempel är hasmoneanska inbördeskriget mellan hellenistisk urbana judar och religiösa judar . Idag har du konflikten mellan icke-religiösa judar, progressiva religiösa rörelser (reform och masorti), de ortodoxa med de ultra-ortodoxa (Satmar med fler). Trots att judendomen hävdar att judar är "guds utvalda folk" - verkar de vara skrämmande lika alla andra folkgrupper. De är inte exceptionella men ett folk bland andra.

1. J-Street är liberala sionister och misslyckats med att liberalisera sionismen.

2. Israels demografi drivs av ultra-ortodoxa judar och bosättare. Konflikterna mellan de allt mer assimilerade diaspora judarna och isralerna kommer såklart öka över tid.

3. Israel har en normal neutraliseringslag. Du kan bli medborgare i Israel utan att vara jude. För att bli medborgare du ha bott i Israel i tre år under en femårsperiod samt ha ett permanent uppehållstillstånd. Du måste också förkasta ditt tidigare medborgarskap (som du sedan kan återta när du väl blir israelisk medborgare). Du måste också svära en trohetsed samt till viss del läsa hebreiska men de har inget språktest. För att göra Aliyah (vilket innebär att en person kan få automatiskt medborgarskap) så måste du ha minst en judisk far eller morförälder alternativt konverterat. Du kan konvertera till Reform. Det behöver inte vara ortodox judendom. Under de senaste fem åren har de gjort ett par DNA-tester för Aliyah men det är inte det avgörande och hör till ovanligheterna.

4. När det kommer till äktenskap så gäller den tidiga turkiska äktenskapslagstiftningen (Millet) som syftar att ingen av de religiösa (inte etniska) grupperna kan gifta sig med varandra. Du kan konvertera till judendomen om du vill. Det är fullt möjligt för dig att gifta dig med en svensk judinna (eller person kan bevisas ha judiskt släktskap) i en borgerlig cermoni i Sverige. Hon gör Aliyah - och då har du enligt israelisk rätt att göra Aliyah med henne - trots att du inte är jude. Många israeler gifter sig med varandra på Malta och Cypern på grund av den religiösa judisk äktenskapslagen. Den diskriminerar inte bara mot blandpar men mot kvinnor, homosexuella, skilda, kohanim, icke-religiösa, icke-judar, konvertiter, halvjudar, judar som anses ha en "dålig" bakgrund. Du ser tankesmedjor i Tel Aviv som lobbar för att införa civila äktenskap. De gör den här typen av opinionsbildning;

https://www.youtube.com/watch?v=uWiDkxCqnXo

Det är inte bara israeliska vänstern som klagar så som Meretz men också Yisrael Beiteinu(som representerar ryssar med blandat judiskt-ryskt påbrå) och många i Likud. Skälet till varför äktenskapslagstiftningen ser ut som den gör bottnar i ett gammalt avtal som de sekulära sionisterna skrev med de religiösa judarna om att de senare skulle få styra över bland annat äktenskap och skilsmässa.

Detta ansågs inte var ett problem 1948 men det är ett problem idag på grund av att invandring av personer (främst ryssar) med delvis judisk påbrå samt judar - medlemmar i reform och masorti. Även om reform-judar får invandra till Israel förnekas de lika rättigheter och förväntas konvertera till ortodox judendom. Även om de säkert identifierar sig själva som judar gör inte ortodoxa rabbinerna det. Det skall sägas att den överväldigande majoriteten av judar i Israel är ortodoxa men är det på samma sätt som vi svenskar är medlemmar i Svenska kyrkan - vi är modest religiösa och så är de.

Du kanske känner till att sionister är progressiva? Theodor Herzl (1860-1904) var inte religiös och tänkte att Israel skulle bli en modern sekulär demokratisk etno-stat för judar - baserat på hur europeiska stater såg ut då vid den tiden. Förutom de ortodoxa rabbinerna i de religiösa domstolarna Hasidic så är Israel progressivt men det är också judiskt-nationalistiskt. Nationalism kan gå hand i hand med progressivitet. För att återkoppla till äktenskapslagen.

Många av israels icke-judiska (druzer, kristna palestinier, araber, muslimer, samarier osv.) minoriteter likväl som religiösa och en del etno-nationalistiskt motiverade sekulära judar är ibland för den religiösa äktenskapslagstiftningen eftersom de inte vill att deras barn skall gifta sig med andra folk. Vilket skulle bli resultatet om du införde en civil äktenskapslagstiftning. Israel har en "mångkulturell" policy (se; Kymlicka, Parekh, Walzer med fler) eftersom många av dess invånare vill hålla på det "egna" och inte blandas med varandra.

För muslimer i Israel gäller Sharia-lag rörande äktenskapsfrågor. De har sina egna familjedomstolar. Samtidigt finns det många med andra uppfattningar. Israel är både religiöst, progressivt, etno-nationalistiskt, liberalt, konservativt, assimilerande. Det är ett kontrasternas land med många olika åsikter och världsbilder. Sedan 2013 har Israel haft fyra val och skall nu hålla sitt femte val. Det är ett rätt splittrat och kaotiskt land - sin judiska nationalism till trots. Jag har en del teorier om detta men jag tror det delvis har att göra med att judendomen är en religion designad för en nationell diaspora och inte för ett folk i en nationalstat - men jag kan ha fel. Jag skall exploatera detta ytterligare någon gång.

Indien, Kina, Kanada, Ryssland har också "mångkulturella" system för att skydda minoriteter från assimilation. Detta inte sagt att assimilation - vare sig den är naturlig eller i form av en ledkultur så som i Kina eller Ryssland. Kina bedriver för inhemska minoriteter (inte sina få migranter - varav nästan alla saknar medborgarskap) en mjuk assimilationspolitik. Den försiktiga kinesiska assimilationspolitiken lär inte uppstå i Israel men vi får se. Många israeliska politiker vill nog se att alla halvjudar, fjärdedelsjudar och personer gifta med judar assimileras in den judiska majoritetskulturen. Vi får se vad som sker.

Den judiska sekulariseringen i västvärlden har följt den europeiska sekulariseringen. Som framgår av bland annat Amy Chuas; "World on Fire (2003) Yuri Slezkine The Jewish Century (2004) och en rad annan mainstream litteratur så agerade ashkenazi judar historiskt som mellanmän mellan eliter och folk. Andra judiska etniciteter har haft en annan roll i samhället så som Mizrahi. Det jag stör mig på är när människor ägnar sig åt rena påhopp på etniciteter och reducerar det komplexa till "memes". Jag gillar inte heller när man inte kan skilja på eliter, folk och individer. Den svenska politiken kan man skylla på svenska politiker för.

Nu har jag skrivit så mycket om judar att det räcker för en livstid.

Tack för intressant svar. Det som griper mig hårdast i det du skriver är detta att svenska vuxna inte visar den svenska ungdomen tydlig skyddsinstink. Är det något som är svenskt så är det ju instinkten och viljan att skydda den som inte kan försvara sig. Svenskarna vill ju inte ens göra mer än nödvändigt antal mål på motståndarlaget i ishockey även fast de kan och skulle få applåder för det.

En anledning till min fråga är just begreppet identitetspolitik. Söker man på begreppet sägs det ungefär att identitetspolitik är ett synsätt där människor med en viss religion, ras, social bakgrund eller annan identifierande faktor söker organiserad samverkande agendauppföljande handling mot yttre förttryck och att marginaliserade människor skall förstås innifrån sina livsfaktorer, livsstilsvillkor, livsparadigm istället för utifrån traditionella partitillhörigheter, ras, etnicitet, kön, könsidentitet, sexuell läggning, ålder, ekonomisk klass, funktionshinderstatus, utbildning, religion, språk, yrke, politiskt parti, geografisk etc.

Ja, svenskarna kan kanske sägas utgöra en sådan marginaliserad folkgrupp. Det som jag ser som det stora problemet för att hålla ihop och försvara sig som svensk grupp är att folk är förhållandevis likgiltiga inför just det svenska. Svenskarna vill vara ifred och slippa den ekonomiskt och psykiskt enormt stora kostnaden med samhällsexperimentet, men räcker det för att hålla ihop?

Svensk nationalism/tribalism/identitetspolitik är tvärtom begränsande, till skillnad från t ex "liberalism". Balanserande interaktivitet, där den egna vikten måste läggas i vågskålen.

Är du pacifist som vill se att din egen sida lägger ned vapnen för att det vore bra om inga vapen fanns? Tycker du konceptet om kollektivs våldskapital är anstötligt och vill tänka på något annat istället?

Om du är neutral/kritisk till svensk identitetspolitik och neutral/apologetisk till judisk identitetspolitik, så har du tagit en aktiv ställning, även om det kanske inte känns så. Om du övertygar någon om att uppenbara kollektiva tendenser och maktförhållanden i själva verket är mystifikationer av separata och motstridiga exempel, så har du uppnått ett syfte. Det är syftet som lämpligen analyseras när det handlar om identitetspolitik, inte den sekundära idé-produktionen eller exempelmassan.

Är du svenskhatisk som reser ragg mot svensk identitetspolitik? Poängen är att det är en subjektiv fråga som mäts med olika fiktiva linjalers måttenheter. Din linjal säger antagligen att du inte hatar svenskar, medan du har en annan linjal i andra fickan när du ska mäta antisemitism. Den judiska måttenheten för hat är definitivt helt annorlunda för den helt oskyldiga historiska kritiken av svensk/europeisk nationalism, medan det djupt patologiska hatet mot sionismen inte handlar om yttrandefrihet eller sanningssökande, utan om manifestation av hat mot judar. Oavsett källhänvisningar och antal sidor. Ja, källhänvisningarna och antalet sidor blir desto mer dömande i det andra fallet. Varför är du besatt av staten Israel?

Så kan man dock också läsa t ex din eller Aron Flams texter. Alltså inte teser som egentligen måste bemötas, utan inlagor vars sanningsvärde ligger i avsändarens intention. Om en nätsida tragglar om judiska konspirationer i det oändliga, så är det för dig uppenbart att det ligger hatisk intention bakom. Lika uppenbart är det för mig att Flam animeras av hat mot svenskt kollektiv och då är det monomana arkivforskandet, notapparaten och centimeterplats i hyllan bara än mer graverande.

Det är därför antisemitism håller på att bli en tvärpolitisk konsensus för systemkritik. Inte beroende på vad de utpekade, oändligt heterogena antisemiterna har i sina hjärtan, utan på grund av deras anklagares gränslösa anspråk att stå över och utanför, deras bokstavliga extra- eller hyperrasism och apartheid. Att kritisera neokonservatis/-liberalism, kolonialism, krig, kapitalspekulation, lobbyism, porr, nyhetspropaganda, nätcensur, korruption, rasism - allt är idag objektiv antisemitism i den meningen att konkreta människor pekats ut som antisemiter av konkreta anklagare. Att det är ett judiskt våldskapital som utövas mot dessa "antisemiter" kan inte ifrågasättas och därmed ska du rikta din ilska över debattens förråande mot anklagarna och inte de anklagade.

Har du funderat över de olika linjalerna du har i fickorna? Om du lägger dem sida vid sida så stämmer de inte överens.

Kanske är det just den växande ”kostnaden med samhällsexperimentet” som kommer stärka och vitalisera ingruppskänslan hos svenskarna.

I Carl Grimbergs ”Svenska folkets underbara öden” står följande:

Bör inte detta stämma, även idag?

Grejen med alla dessa begrepp är att de alltid används och definieras med ett syfte. Det är det syftet jag tycker man ska dekonstruera för att kunna ta ställning till. Om det t ex stipuleras att rasism aldrig kan drabba vita och att hat mot vithet är acceptabelt, så är det ju inte objektiva sanningar utan partsinlagor att bejaka eller förskjuta.

Identitetspolitik handlar för mig inte om icke-privilegierad status, utan om en kollektiv talan. Det finns alltså judisk identitetspolitik utifrån en mycket stark position, parallellt med en konstruerat rasifierad ur en betydligt svagare ställning. Svensk identitetspolitik handlar inte om att spela en offerroll, utan om att agera gruppsolidariskt för att ingruppens individer inte ska hamna i underläge. Det kan gälla på gatunivå, men också i styrelserummet. Etnonepotism och ingruppspreferens ska inte vara förbehållet andra grupper. Det måste finnas en terrorbalans mellan socioekonomiska våldskapital på en fri marknad, liksom det måste finnas balanserande försvarsmakter suveräna stater emellan. Det gör det inte idag.



Det är precis så det fungerar.

Den där vindflöjeln. Har också följt honom genom åren på Expressen, Newsmill och Dagens Industri och i Panelen i P1.

Näringslivet har slutligen insett anno 2019-20 någonting att massinvandringen slår tillbaka mot näringslivet.
Alltså har PM NIlsson förflyttat sig till SD:s position i migrationsfrågan sedan något år tillbaka.
Han har ryggrad som kokt spagetti.

PM Nilsson var en av de fränaste liberalerna på Expressen under många år och otaliga är, vilket visas i några fall i ditt inlägg, de gånger han pissat på ett demokratiskt grundat och invalt parti i högsta folkförsamlingen. Rasism, rasism låg som en våt filt över hans hjärnbark.

Nu när Expressen fått göra en (tillfällig?) högersväng har P M Nilsson vågat följa efter.

Orsaken är att självaste husbonn insett att mångkulturen gått för långt i Sverige? Men än är Bonnier osäkra hur att förhålla sig. Än är de inte säkra på att nyanlända tillförsäkrar vänsterliberal majoritet i kammaren efter valet 2022.

P M Nilsson spelar i samma dyngliga som Mohamed Omar i Det goda samhället: Trovärdighetsligan Bottenträsket heter serien.

Håller med om detta. Jag har levt nära den finska kulturen tidigare och känner deras vedermödor och nu i Kina och känner från denna kultur förödmjukelsen med britter och japaner. Samhällsexperimentet kan inte göra sammanhållningen sämre i alla fall, skulle jag tro.

Om vi inte bejakar den svenska ingruppen nu, när vi har den numerära överlägsenheten, så kommer det att vara försent när det i framtiden blir en fråga om överlevnad.

Att vifta med "Urkällan" & hylla individualismen hjälper föga när en beväpnad pöbelhop svänger in på villagatan.

Det kommer krävas många aggressiva pöbelhopar och nedbrända hus innan gemene svenne fattar att det i längden rör sig om hans eget och hans barns liv.
Media kommer enlig förebilden från väster om havet att skylla problemen på högerextremister.

Kollektiv vinner alltid över individer. Det är inget nytt. Socialister organiserar sig i fackförbund. Det är medlet för deras grundideologi. Att organisera arbetare, skapa en kollektiv rörelse, för att uppnå ett bättre samhälle.
Förr var politiken i Sverige uppdelad efter de fyra stånden och de representerade var för sig en viss kollektiv grupp. Nu organiserar sig politiken oftast efter ideologier men det är fortfarande kollektiva lösningar.
Religion är en annan kollektiv organisation. Världen är full av folk som organiserar sig för att tillsammans kollektivt uppnå olika mål. Medvetet och också ofta omedvetet.

Det som är märkvärdigt världen över är vilka mål som är legitim att kollektivt organisera sig utifrån. Inte ens fackförbund är tillåtna överallt. Religioner tolereras inte överallt, och framförallt inte andras. För vissa etniska grupper är det helt legitimt, ja rent av behjärtansvärt, att organisera sig och bejaka sin kollektiva bakgrund och tillhörighet, medan för andra grupper är det en avskyvärd handling.

Kulturell tillhörighet är en handling för att travestera Lars Norens dödsannons
https://twitter.com/patriklu/status/...484099/photo/1

Att idag lansera Nya svenska kyrkan för endast svenska medborgare skulle inte accepteras av våra medier och de flesta politikerna. trots att vi har föreningsfrihet.
Inte heller Svenska arbetarfackliga föreningen enkom för svenska medborgare skulle accepteras.
Tänk er Etnosvenskarnas förening. Vilket liv det skulle bli,

Men varför skulle dessa föreningar inte accepteras? De uppfyller alla krav på föreningar och är dessutom en enhetlig grupp som har all rätt att kollektivt organisera sig. Ett kollektiv som alla andra.

Tror vi att mångkultur är ett mål i sig tror jag vi missuppfattar frågan och får därför mycket svårt att motarbeta mångkulturen.
Mångkultur är ett medel. Den insikten gör mångkulturen mycket enklare att bekämpa.

Ovan exempel bekämpas enkom för att de andra grupperna skulle bli så mycket svagare.
Men är det inte ett mål som borde accepteras då en stor majoritet idag utnyttjas skamlöst av små men snabbt växande mångkulturella gruppers parasiterande på samhällskroppen?

Om inte dagens partier klarar av att försvara det ännu största kollektivets intressen, svenskar, lär det komma nya kollektiva lösningar för det. Bara en tidsfråga.

Men kanske det finns andra medel än att organisera sig kollektivt? Ja medierna driver en sådan aktivitet.

Du får tänka mer än bara "numerär", Sverige ligger bättre till än vissa andra länder. Om du tänker på det så är Sverige helt segregerat, svenskarna sitter på kapitalet, på resurserna, på makten. Invandrarna har inget inflytande och i majoriteten av fall pratar inte ens språket. De sitter ute i reservaten och har i vissa fall ett våldskapital, men det räcker inte till mot en militär exempelvis. Och militära resurser har svenskarna full kontroll över.

Är det något på jorden det finns något oändligt av så är det tid. Jag tror inte på de regelbundna "efter år X är det kört" eller "nästa val är sista chansen". Visst bör det finnas någon form av skyndsamhet, men domedagspredikor bör vi undvika.