Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det man undrar är ju, om Thomas Gür och Tino Sanadaji inser, att det inte finns ngr kända metoder som transformerar en befolkning från de utomeuropeiska kulturer, som svenska politiker har nischat in sig på, till en befolkning med samma samhällsekonomiska och kulturella profil som den skandinaviska?

Om de har klart för sig det, så är deras svammel om att det tar "en generation eller så" alt. tre generationer enbart ett försök att få utsugne Svensson att gilla läget och acceptera sin roll som försörjningsinstrument för Sveriges nya befolkning.

Tino Sanadaji har imo varit rätt tydlig med sitt förakt för Svensson. Jag misstänker, att det är ett förakt som Thomas Gür delar.

Adam Cwejman har talat i alkemiska termer om att olika folkgrupper ska "absorberas" så att liberalism uppstår. Men jag vet inte om det är vad Gür syftar på. Gür kommer från ett land med en stark imperialistisk tradition, där eliter har härskat över mångetniska befolkningar, som de genom kombinationer av repression och representation har inordnat i diverse ordningar.

Faktum är att det alltid har varit standardläget i den främre orienten. Olika vilda och potentiellt livsfarliga befolkningar har med påhittiga berättelser (och våld) inlemmats i olika samhällsordningar, under de härskare som har klarat av att skapa en någorlunda stabil maktbas. Jag tror inte att Gür drömmer om modern alkemi, som Cwejman. Jag tror att han drömmer om en modern version av djurens herre, ett av orientens mest klassiska motiv.

Mycket förakt här nu i tråden. Alla föraktar alkemisten Gur som tillsammans med Sanandaji föraktar svensken som borde förakta Cwejman. Thomas Gur har i alla fall gjort ett försök att diskutera möjligheten av en hemvandring och landat i att det nog måste bli en integration i alla fall med hjälkp av militära och polisiäre insatser i värsta fall. Folkfördrivningar är inte realistiska. Hemvändarbidrag förslår inte. Byarna i Somalia där foik levde på tre getter och fyra fikonträd står tomma. Alla har flyttat till väst däre de tagits omhand av kravlösa naiva välfärdsstater som Sverige.

Dessutom har vi ju dagligen dagsfärska exempel på alltifrån irakier, afghaner och somalier som bor i hemlandet i smyg men uppbär svenska bidrag. Vad är inte det om frivillig återvandring med repatrieringsbidrag?

På samma sätt åkte ungrare, greker och italienare hem till sina länder för att leva på svensk förtidspension så fort tillfälle gavs.

Och för att återupprepa Enoch Powell's svar till i det här fallet Gürs det går inte, "Har vi ens försökt Thomas?"

OK, Bulletin verkar vara en besvikelse, men låt er inte nedslås av Bulletins globalistiska agenda och Gürs högst privata övertygelse. Varför skulle återvandring vara ett omöjligt projekt. Varför skulle migranterna inte vilja flytta hem?

Har ni någonsin hört någon migrant omtala Sverige, svensk kultur och svensk mat i varma ordalag? Å andra sidan, hur ofta hör man inte migranter omtala Hemlandet (som inte är Sverige) med kärlek (till exempel Somar Al Naher https://www.expressen.se/kultur/ser-...pp-i-syrien/)? Incitamenten finns, inte bara de ekonomiska.
Man ska inte stirra sig blind på materiellt välstånd. Det är närmast autistiskt marxistiskt att glömma bort den välfärd som utgår från kulturellt välbefinnande och känslan av att befinna sig i sin historiska kontext. Tillsammans med människor man känner igen sig i.

Återvandringens förutsättningar och genomförande har emellertid diskuterats flitigt på andra ställen, det jag vill påpeka är istället det intressanta faktum att Gür överhuvudtaget ser det som nödvändigt att diskutera och förkasta återvandring. Varför gör han sig detta omaket om det nu skulle vara så omöjligt? Jo, för att återvandringen ligger och jäser och bubblar under ytan. Ådervandringen har potential att bli det nya stora sociala projektet. Om återvandringen kan formuleras i humanistiska termer så har den sannolikt en bred folklig förankring, eller som det formuleras i ”Fight Club”:

"It was on the tip of everyone's tongue, Tyler and I just gave it a name"

Denna stämning känner den säkerligen mycket intelligente Gür av, och den vill han motarbeta.

Och ni som tycker att jag är alltför optimistisk -ni är en del av problemet.

Det kommer aldrig ske någon återvandring av flyktingar från Sverige. Algeriet är ingen bra jämförelse. Fransmännen hade decimerats på andra grunder av algerierna i Algeriet annars. Sånt sker inte i Sverige. Dessutom fick återvändarna bra villkor som franska staten gick i god för, vill jag minnas.

Diskussioner om återvandring från Sverige bär sin historia: ex-jugoslaver från främst Bosnien erbjöds detta med 25 000 något på fickan för 10 - 15 år sedan när fred rådde på Balkan.
Dömt att misslyckas. Något hundratal nappade eller kanske upp mot tusen, många av dem är tillbaka igen på sina svenska pass.

Jag tror inte att det gått fram mer än till ringa del för svenskar hur Sverige uppfattas i "fattigare eller oroligare" länder för att använde Gürs ord.
Sverige är ett ekonomiskt och materiellt paradis på jorden för fattigare och oroligare länder världen över, och blir det också alltmer i rätten till bibehållande av sin kultur och sin tradition för de inflyttade till Sverige främmande etniciteterna.
För att inte tala om myndigheters förståelse för och acceptans av främmande mentaliteters - som är grunden till deras överbyggnad i Sverige - konsekvenser i svenska samhället.

Det är ingen högerfascism att säga att "det är bara att komma hit till Sverige och få bostad och bidrag/månad från dag ett, med viss modifikation, som ingen lågavlönad svensk kan drömma om".
Med utomordentligt låga krav från myndigheter att skaffa sig ett arbete så att bidragen kan minska.

Den utflytten från Sverige man läser om är svenska pensionärer och yngre välutbildade.
Multi-etni och mång-kulti är i Sverige för att stanna och förstärkas och fördjupas.
En gång för alla.

Poängen är just att det redan existerar en balanspunkt som det förstås går att förskjuta med (dis-)incitament.

Migrationen till Sverige och övriga delar av det neoliberala imperiet går i ett historiskt perspektiv bara att förstå som ett resultat av att vi och andra inte varit suveräna, rationella nationalstatsaktörer utan underkuvade en kolonial imperieordning. I det perspektivet har befolkningsomflyttningar varit en standardmetod sedan åtminstone de gamla assyrierna. Söndra och härska.

Svaret är inte alls trångbröstad eller närsynt lokalism utan inter-nationell solidaritet och antikolonialism syftande till folkrätter. En multipolär framtid där nationella eliter företräder respektive nations intressen istället för att motverka dessa.