Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Summa summarum:

Om jag som svensk säger samma sak om Sverige och svenskar som Flam gör om Israel och judar är jag, enligt gängse regimmedial logik, nazist medans Flam på sin höjd är Israelvän.

Trots att Flam även tidigare har varit helt öppen med att det är, som kalleochchokladfabriken skriver, en "big difference" mellan att förespråka och försvara judisk nationalism och svensk nationalism saknas det, enligt "Sverigevännen" på Flashback, "konkreta bevis" på Flams hyckleri och svenskfientlighet.

Om jag påpekar det alldeles uppenbara med att dessa dubbla måttstockar har att göra med att Flam är just jude och jag en svensk, vit europé, är jag, enligt samma "Sverigevän", antisemit, medans Flam inte alls är svenskfientlig.


Jag hoppas innerligen att hyckleriet och falskheten hos dessa individer som gärna inte kan kallas för något annat än grindväktare / företrädare för den kontrollerade oppositionen är uppenbar för dig som läser i tråden.

Möjligen först efter det att det svenska folket i sin helhet har blivit våldtaget, reducerats till en minoritet och fått sitt kulturarv närmast utraderat, möjligen då kan vi tillåtas använda samma judiska måttstock.

Det som också stör mig med Flam är att han pratar om "ni har kristna länder, vi har bara Israel". I ett tramsigt försök att framställa kristendom som en etnicitet.

Jag har inga problem att förstå de aggressioner som finns mot judarna och deras dubbla måttstockar. Och deras mångkulturvurmande och destruktiva fientlighet mot vita majoritetssamhällen. Men jag gillar inte att man drar raskort av någon sort. Att man går på personens etniska tillhörighet och inte på åsikt. Jag kan förstå det men jag gillar det inte. MVH

Flam provocerar med sina uttalanden just för att få en reaktion.
Likt vilken annan klickhora som helst.
Och likt nästan alla andra sådana börjar han förakta de som går igång på hans provokationer.

Det Flam gör är att lyfta sig själv på andras bekostnad. Och han gillar det.

Det jag inte förstår är de som gillar och accepterar den typen av mänskligt förnedringsbeteende.

Måste ta och lyfta upp medier som nystartade Riks. Tänk er tanken om etablerade kändisar/politiker hade varit med i alternativmedicin för bara 4-5 år sedan. Det hade blivit löpsedlar på Expressen. Nu däremot, senast idag var Sven-Otto Littorin med. Det är en metapolitisk vinst, på riktigt.

Flam spelar shell games med tre koppar där den judiska respektive svenska identiteten aldrig återfinns under den kopp som pekas ut i stunden. En religion? Ja eller nej. Etnicitet? Ja eller nej. Kultur? Ja eller nej, beroende på om det passar eller ej.

Poängen med shell games är att inte fastna i kopparnas rotation, utan förstå vad det handlar om: bondfångarens avsikt. Avsikten i Flams fall är alltid till svensk nackdel och judisk fördel, aldrig ett sanningssökande experiment där nyfikenheten kring var bollen finns är delad och genuin. Hans "forskande" i arkiven kommer aldrig leda till några kontraindikationer till hans ursprungliga tes om svensk överlevandsskuld och saknar därför vetenskapligt värde, något det kanske krävs en liberalborgerlig akademiker för att inte begripa.

På samma sätt är det viktigt att förstå att det finns ett objektivt sanningsvärde i "antisemit", oavsett hur godtyckligt det används: fientligheten mot den som kallas ordet. På samma sätt som "svartskalle" har ett fientligt sanningsvärde.

När Flam kallar svenskar som kräver lika måttstockar för antisemiter, har han uttryckt sitt ressentiment mot kollektivet svenskar på samma sätt som någon svensk som kallar specifika invandrare "svartskalle", även om han inte kallar alla invandrare för ordet. Att ordet ligger latent och förknippas med egenintresserade svenskar, visar en antipati mot svenskar.




Var det inte så att Flam hade ett bättre rykte förut? Han lyckades väl ursprungligen positionera sig som någon slags allierad för SD:are? Hans kvacksalveri var väl att befria oss från invandringens självskadebeteende genom att gå till roten med den "riktiga" skulden som plågar den svenska folksjälen.

Med andra ord, svenskarnas öppna fiender alltså.


Angrepp och försvar.
Att inte tillåtas påtala och identifiera svenskarnas öppna fiender, för vad dem är, är själva sinnebilden av självhat och gå fienden till mötes. Att kunna urskilja vän från fiende, är bara enkla fundamenta och en början på ett försvar. Det är INTE försvararna som i tid och otid väljer dra raskortet, anklagandes svenskarna att vara för vit och tillämpa strukturell rasism.

Kan du nu rida ut till storms med lans, penna och svärd till svenskarnas försvar mot dessa vithatande rasistiska angripare?

Folk är olika och bidrar på olika sätt. Jag bidrar på mitt sätt. Jag tror på den parlamentariska demokratin. Vi är olika som sagt och har olika målbilder. Våra medel att nå målen skiljer sig nog också åt. Ha det bra. MVH

Det här tåls att upprepas och ägnas ytterligare något tänkevarv åt:

Varför är vi som svenskar hatiska, ja rent ut sagt ondskefulla, så till den grad att vi blir social paria om vi uttrycker oss ogillande om en jude likt Flam, medans juden ses som en moraliskt överlägsen beskyddare av allt som är gott när han kallar oss för antisemiter och nazister för att blott ha uttryckt en önskan om att få åtnjuta samma rättigheter som juden hävdar sig ha rätt till?

Vad säger denna antipati mot lika rättigheter för alla folk om de personer som använder sig av dessa härskartekniker och samtidigt kallar sig svenskar, eller rent av Sverigevänner? Vad driver dessa individer? Är det hat mot den egna gruppen? Är det penningar och karriärmöjligheter? - Är det inte dags att "svenskar" som attackerar svenskar på detta vis diskvalificeras ur debatten? Varför ska vi lyssna på någon som uppenbarligen inte vill sin egen grupp, det vill säga oss, väl? Varför ska vi fortsätta tillåta svenskhatet från så kallad "svenskar"?

Mallen finns redan klar hos andra grupper i begrepp som "hus-X" och "självhatande Y". Ett grupptryck syftande till ingruppssolidaritet, nödvändigt för att balansera upp ekonomiska eller sociala förmåner som erbjuds att svika gruppen.

Det kan och bör finnas en insikt om att även vännen kan vara utsatt för gaslighting och stockholmssyndrom eller lurats att sublimera sin omsorg till fel nivå.

Men bara till en gräns bortom vilken det inte finns någon ursäkt längre.

För övrigt och bara sådär, har Gudmundsson skrivit TVÅ ledare om återvandring på omstartande Bulletin. Dansk förlaga och historisk svensk normalitet är respektive tema.

I Israel råder yttrandefrihet!

Med tanke på den nya arbetsdefinitionen angående antisemitism så kan man ju naturligtvis inte jämställa enskilda medlemmar av det judiska folket med landet Israel eller landets politik.

Men det är ändå intressant att notera att Israel är ett land där yttrandefrihet verkar finnas i dess fulla utsträckning. Som framgår av filmen nedan så tillåter man där en rad olika former av politiska uttalanden som skulle vara helt otänkbara i många andra länder.

https://www.youtube.com/watch?v=dPxv4Aff3IA

Bland delar av befolkningen så är tydligen afrikaner inte så populära. Filmen är producerad av bl.a. journalisten Max Blumenthal.