Och där begår Sossarna det ultimata politiska självmordet. Haha, de kommer att få ett helvete nu.
Sönderfallet inom Sossarna kommer att ske pga sådana här saker, och de som är kloka nu, de lämnar skeppet som de fega råttor de är.
Svensson-föräldrarna lär väl ta sin ungar ur skolan så fort bråken börjar,
och starta egna skolor.
Ja det ligger mycket i detta , undrar vilken som blir den första socialdemokraten som "råkar ramla i trappan", eller blir föremål för en "ofrivillig balkongflygning"?
Eller när kommer den första självmordsvågen av 7K-politiker?
För att inte tala om i Japans affärs- och myndihets-klimat som där det är viktigt med heder och att var ansvarsfulla så hade en sådan landsförrädare som Fredrik Reinfeldt begått Harakiri på sig själv för länge sedan Om han bott i Japan. Men det är ju en ynkligt feg råtta som inte vågar stå för vad han gör.
Teorien om att "späda ut buset" kanske fungerade för en 30 år sedan, men dessa fullständigt värdelösa skitpartier har dragit undan mattan för sig själva.
Det är bara att åse det galna spektaklet som kommer att urarta förr eller senare, ingen vet dock när och hur det blir?
Ja, plockade ut lite siffror från SCB och utgångsläget är tufft. Ser 4 kategorier hos "våra" barn och ungdomar som växer upp nu och framöver.
1. Kan isolera sig från mycket av problemen, liten del.
2. Tar upp kampen om sverige och svenskarna, hur?
3. Bara försöker överleva så gott det går i mångkulturen, stora massan.
4. Går under, av egen kraft eller p.g.a mångkulturkaoset, allt för många.
Hur stor rörligheten blir mellan dessa är väl själva kärnfrågan.
Många svenska föräldrar som grubblar dygnet runt på detta. Vad fan ska det bli av ungarna nu när landet är förstört. En stor del av meningen med tillvaron försvinner för var dag.
‐-------------------------------------
Noterade detta i Expressen, med ökade influenser utifrån så spricker utopin allt mer. Vad fan trodde dom?
Ja, plockade ut lite siffror från SCB och utgångsläget är tufft. Ser 4 kategorier hos "våra" barn och ungdomar som växer upp nu och framöver.
1. Kan isolera sig från mycket av problemen, liten del.
2. Tar upp kampen om sverige och svenskarna, hur?
3. Bara försöker överleva så gott det går i mångkulturen, stora massan.
4. Går under, av egen kraft eller p.g.a mångkulturkaoset, allt för många.
Hur stor rörligheten blir mellan dessa är väl själva kärnfrågan.
Många svenska föräldrar som grubblar dygnet runt på detta. Vad fan ska det bli av ungarna nu när landet är förstört. En stor del av meningen med tillvaron försvinner för var dag.
‐-------------------------------------
Noterade detta i Expressen, med ökade influenser utifrån så spricker utopin allt mer. Vad fan trodde dom?
Man måste jobba mycket med unga män, svarar Häyrén och pekar på svårigheten i att få gruppen att se fördelarna med ett mer jämställt samhälle.
Läs artikeln, man förundras av brisen på verklighetsförankring.
Oviljan att beblanda sig är väldigt ömsesidigt. Det är för mycket fokus på vad svenskar anser. Frågar vi invandrarbarnens föräldrar så tycker de samma sak som svenska föräldrar. Migranterna som kom till Filipstad gjorde ju det eftersom den egna gruppen redan var etablerad där. Jag brukar säga bosättare eftersom det är det som det handlar om.
Jo jag förstår, men ändå: om man ska se positivt på mångkulturprojektet så är det väl att globalismens strävan att likrikta allt blir omöjligt eftersom polariseringen ökar mer och mer. Utanförskapet hos migranternas kvinnor ökar mer och mer, men enligt genusfantasterna är det svenska män som är problemet i samhället. Jag nickar nöjt och kan konstatera att då är ju allt är i sin ordning: svenska fruntimmer gör som de alltid brukar, det vill säga gnälla på sina män.
__________________
Senast redigerad av TheLucky 2021-01-31 kl. 12:01.
Det verkar som att Irish Savant har blivit nästa offer för censuren. Bloggen är nertagen. När man försöker nå bloggen möts man av, "Den här bloggen granskas på grund av eventuellt brott mot Bloggers användarvillkor och är endast öppen för skribenter".
Synd, har länge följt bloggen och tycker den är en av dom bästa därute.
Men, det är lite läbbigt med alla nedtagningar nu. Ser inget direkt provocerande på bloggen.
Kanske bara en tidsfråga innan "Molgan" med bara ett telefonsamtal till sina kompisar tar ner alla som postar på FB?
Med tanke på vad som händer i övriga länder och "föregångslandet" USA så är inget omöjligt.
Tove Lifvendahl bjuder idag på en uppvisning i rationalistisk idealism som bara behöver en lätt nyans av tillspetsning för att bli en parodi. Hon tycker att folk ska göra skillnad på politik och religion - för att hon säger det. Det är en lustig paradox. Hon går till storms mot att politiker ofta låter som profeter och predikanter: att de säger att saker ska hända och att människor ska bete sig på ett visst sätt bara för att de säger det. Och sedan gör hon alltså exakt samma sak själv.
Men tron kan inte vara politikens verktyg när stora migrationsströmmar ska hanteras eller pandemier bekämpas. Och bilden av klimatförändringarna som syndafloden är lika fanatisk som hatpredikanternas vrede mot det västerländska levnadssättet, och valet att konvertera eller brinna.
...
Men viljan att sortera sin omgivning i ”goda” respektive ”onda” är en tankemässig väg som leder bort från en debatt som präglas av förnuft och logik. Den har också alltid föregått splittring av samhällen.
Därför en enkel och enträgen uppmaning till de politiker som i dag uppbär våra demokratiska institutioner: Lämna de religiösa begreppen utanför politikens sfär. Vi medborgare behöver inte folkvalda som berättar för oss vem de anser vara god och vem som är ond. Den som däremot saknar genomtänkta och tydligt redovisade idéer om hur gemensamma institutioner ska fungera och vilka principer som ska vägleda, bör ta avsked av den politiska sfären och i stället ge sig hän den civila.
Vad sägs om att ha en enkel observation som utgångspunkt, i stället för en uppenbarelse om förnuft och logik? Människor gör inte skillnad på religion och politik. Även om man lyckas hålla täta skott mellan vokabulärerna kommer själva tänkandet att vara sammanflätat. Teologi är ett högre sätt att tänka, som alltid kommer att sippra ned i politik och civilsamhälle. Frågan kan aldrig vara huruvida religion ska finnas i politiken - den kommer att finnas där ändå, det är ofrånkomligt. Det som är relevant att diskutera är vilken religion vi ska ha i politiken. Men det Lifvendahl uppmanar sina läsare till är ren verklighetsflykt, politisk idioti, impotens och passivitet. I stället för att ta viktiga diskussioner gapar hon ut en rationalistisk, nygnostisk politisk religions lärosatser, som över huvud taget inte erkänner den konkreta verkligheten som relevant.
Den stora (och lilla, i betydelsen korta och snabblästa) klassikern här, som ingen i tråden bör vara utan, är Carl Schmitts Politische Theologie. En annan relevant tänkare är Eric Voegelin (översatt till svenska av Jan Olof Bengtsson) som plockade upp Jacob Taubes' tankar om modern gnosticism, och utforskade hur liberalismen och kommunismen förhåller sig till religiösa idéer. Men politisk teologi har alltid funnits, politik är ett uttryck för vår identitet, vår syn på oss själva i världen och hur vi uppstod som grupp, och där går det inte att komma ifrån det religiösa.
Tvärtom från vad dogmatikern Lifvendahl säger bör vi uppmuntra mer och rikare religiöst språk i politiken, eftersom det är mer uppriktigt och tydligt. Ett klarare språk gör politiken klarare. Politikens natur, tänkande, möjligheter och aktuella tillstånd och konfliktlinjer blir klarare, vilket är en förutsättning för att förnuftet alls ska komma till nytta.
__________________
Senast redigerad av Nix-registret 2021-01-31 kl. 15:24.
Tove Lifvendahl bjuder idag på en uppvisning i rationalistisk idealism som bara behöver en lätt nyans av tillspetsning för att bli en parodi. Hon tycker att folk ska göra skillnad på politik och religion - för att hon säger det. Det är en lustig paradox. Hon går till storms mot att politiker ofta låter som profeter och predikanter: att de säger att saker ska hända och att människor ska bete sig på ett visst sätt bara för att de säger det. Och sedan gör hon alltså exakt samma sak själv.
Men tron kan inte vara politikens verktyg när stora migrationsströmmar ska hanteras eller pandemier bekämpas. Och bilden av klimatförändringarna som syndafloden är lika fanatisk som hatpredikanternas vrede mot det västerländska levnadssättet, och valet att konvertera eller brinna.
...
Men viljan att sortera sin omgivning i ”goda” respektive ”onda” är en tankemässig väg som leder bort från en debatt som präglas av förnuft och logik. Den har också alltid föregått splittring av samhällen.
Därför en enkel och enträgen uppmaning till de politiker som i dag uppbär våra demokratiska institutioner: Lämna de religiösa begreppen utanför politikens sfär. Vi medborgare behöver inte folkvalda som berättar för oss vem de anser vara god och vem som är ond. Den som däremot saknar genomtänkta och tydligt redovisade idéer om hur gemensamma institutioner ska fungera och vilka principer som ska vägleda, bör ta avsked av den politiska sfären och i stället ge sig hän den civila.
Vad sägs om att ha en enkel observation som utgångspunkt, i stället för en uppenbarelse om förnuft och logik? Människor gör inte skillnad på religion och politik. Även om man lyckas hålla täta skott mellan vokabulärerna kommer själva tänkandet att vara sammanflätat. Teologi är ett högre sätt att tänka, som alltid kommer att sippra ned i politik och civilsamhälle. Frågan kan aldrig vara huruvida religion ska finnas i politiken - den kommer att finnas där ändå, det är ofrånkomligt. Det som är relevant att diskutera är vilken religion vi ska ha i politiken. Men det Lifvendahl uppmanar sina läsare till är ren verklighetsflykt, politisk idioti, impotens och passivitet. I stället för att ta viktiga diskussioner gapar hon ut en rationalistisk, nygnostisk politisk religions lärosatser, som över huvud taget inte erkänner den konkreta verkligheten som relevant.
Den stora (och lilla, i betydelsen korta och snabblästa) klassikern här, som ingen i tråden bör vara utan, är Carl Schmitts Politische Theologie. En annan relevant tänkare är Eric Voegelin (översatt till svenska av Jan Olof Bengtsson) som plockade upp Jacob Taubes' tankar om modern gnosticism, och utforskade hur liberalismen och kommunismen förhåller sig till religiösa idéer. Men politisk teologi har alltid funnits, politik är ett uttryck för vår identitet, vår syn på oss själva i världen och hur vi uppstod som grupp, och där går det inte att komma ifrån det religiösa.
Tvärtom från vad dogmatikern Lifvendahl säger bör vi uppmuntra mer och rikare religiöst språk i politiken, eftersom det är mer uppriktigt och tydligt. Ett klarare språk gör politiken klarare. Politikens natur, tänkande, möjligheter och aktuella tillstånd och konfliktlinjer blir klarare, vilket är en förutsättning för att förnuftet alls ska komma till nytta.
Tove Lifvendahl försöker driva tidningen lite mer i liberalkonservativ riktning. Lite mer åt Bulletinhållet kan man säga. Driver Bulletin SvD framför sig? Eller är tiden kommen att säga nej till de värsta identitetspolitiska excesserna med häxprocesser mot vita män i Svenska Akademin och män i allmänhet i #metoo? För visst ligger det mycket i påståendet att identitetspolitiken har religiösa inslag som dygdesignalering som ett sätt att placera sig själv och sin tidning bland de rättfärdigas skara i sociala sammanhang. Och de förtappade och onda ska pekas ut och allt samröre med dem (läs SD) är ett samröre med hin håle själv. Goda människor är människor som röstar på sjuklövern medan onda människor röstar på M. KD eller SD. Religiöst javisst.
Vi har kommit långt från det kristna synsättet där det är individens moraliska halt som betyder något, inte hans eller hennes hudfärg eller grupptillhörighet. Som sagt dags för tillnyktring hos SvD även om Tove Lifvendahl bara har sunt förnuft och verkligheten att komma med. Men det borde räcka en bit i alla fall. Den kristna moralen lär inte återuppuppstå i en handvändning. Även om Jordan Peterson försöker lansera en dygdeetisk restauration där individens moraliska halt står i centrum.
__________________
Senast redigerad av stevenstills 2021-01-31 kl. 16:20.
Tove Lifvendahl bjuder idag på en uppvisning i rationalistisk idealism som bara behöver en lätt nyans av tillspetsning för att bli en parodi. Hon tycker att folk ska göra skillnad på politik och religion - för att hon säger det. Det är en lustig paradox. Hon går till storms mot att politiker ofta låter som profeter och predikanter: att de säger att saker ska hända och att människor ska bete sig på ett visst sätt bara för att de säger det. Och sedan gör hon alltså exakt samma sak själv.
Men tron kan inte vara politikens verktyg när stora migrationsströmmar ska hanteras eller pandemier bekämpas. Och bilden av klimatförändringarna som syndafloden är lika fanatisk som hatpredikanternas vrede mot det västerländska levnadssättet, och valet att konvertera eller brinna.
...
Men viljan att sortera sin omgivning i ”goda” respektive ”onda” är en tankemässig väg som leder bort från en debatt som präglas av förnuft och logik. Den har också alltid föregått splittring av samhällen.
Därför en enkel och enträgen uppmaning till de politiker som i dag uppbär våra demokratiska institutioner: Lämna de religiösa begreppen utanför politikens sfär. Vi medborgare behöver inte folkvalda som berättar för oss vem de anser vara god och vem som är ond. Den som däremot saknar genomtänkta och tydligt redovisade idéer om hur gemensamma institutioner ska fungera och vilka principer som ska vägleda, bör ta avsked av den politiska sfären och i stället ge sig hän den civila.
Vad sägs om att ha en enkel observation som utgångspunkt, i stället för en uppenbarelse om förnuft och logik? Människor gör inte skillnad på religion och politik. Även om man lyckas hålla täta skott mellan vokabulärerna kommer själva tänkandet att vara sammanflätat. Teologi är ett högre sätt att tänka, som alltid kommer att sippra ned i politik och civilsamhälle. Frågan kan aldrig vara huruvida religion ska finnas i politiken - den kommer att finnas där ändå, det är ofrånkomligt. Det som är relevant att diskutera är vilken religion vi ska ha i politiken. Men det Lifvendahl uppmanar sina läsare till är ren verklighetsflykt, politisk idioti, impotens och passivitet. I stället för att ta viktiga diskussioner gapar hon ut en rationalistisk, nygnostisk politisk religions lärosatser, som över huvud taget inte erkänner den konkreta verkligheten som relevant.
Den stora (och lilla, i betydelsen korta och snabblästa) klassikern här, som ingen i tråden bör vara utan, är Carl Schmitts Politische Theologie. En annan relevant tänkare är Eric Voegelin (översatt till svenska av Jan Olof Bengtsson) som plockade upp Jacob Taubes' tankar om modern gnosticism, och utforskade hur liberalismen och kommunismen förhåller sig till religiösa idéer. Men politisk teologi har alltid funnits, politik är ett uttryck för vår identitet, vår syn på oss själva i världen och hur vi uppstod som grupp, och där går det inte att komma ifrån det religiösa.
Tvärtom från vad dogmatikern Lifvendahl säger bör vi uppmuntra mer och rikare religiöst språk i politiken, eftersom det är mer uppriktigt och tydligt. Ett klarare språk gör politiken klarare. Politikens natur, tänkande, möjligheter och aktuella tillstånd och konfliktlinjer blir klarare, vilket är en förutsättning för att förnuftet alls ska komma till nytta.
Det är obscent hur du envetet upprepar att folk med huvudet uppe i det blå skulle vara logiska och rationella. Jämfört med Neetsch är vem som helst det men han kan inte vara någon referenspunkt.
Tove Lifvendahl bjuder idag på en uppvisning i rationalistisk idealism som bara behöver en lätt nyans av tillspetsning för att bli en parodi. Hon tycker att folk ska göra skillnad på politik och religion - för att hon säger det. Det är en lustig paradox. Hon går till storms mot att politiker ofta låter som profeter och predikanter: att de säger att saker ska hända och att människor ska bete sig på ett visst sätt bara för att de säger det. Och sedan gör hon alltså exakt samma sak själv.
Förr fanns uttrycket "brödpräst". Lifvendahl är en brödjournalist. Hon tror knappast själv på att kunna förändra verkligheten genom att tala om för verklighetens aktörer vad de "måste", i direkt strid med deras intressen. Men hennes utkomst är beroende av att kunna skriva uppbyggliga texter.
Att politiker som låter som profeter och predikanter får opinionsmässiga fördelar av det är för övrigt ett flyktbeteende hos undersåtarna, som är clueless till hur mekanismerna skall se ut för att rädda systemet, och därför tyr sig till ledare som just undviker att tala om mekanismer och uteslutande om de önskade målen.
Riktiga religioner fokuserar mera på inomvärldsliga mekanismer/ritualer och håller målen helt utomvärldsliga. Riktig politik talar också mer om mekanismer som man tror i alla fall inte leder till något sämre, men undviker att tala om hur något framtida "bra" ser ut. För livet kan bara förstås bakåt, men måste levas framåt, som sagt.
__________________
Senast redigerad av GreffueAnthonius 2021-01-31 kl. 16:41.
Tove Lifvendahl försöker driva tidningen lite mer i liberalkonservativ riktning. Lite mer åt Bulletinhållet kan man säga. Driver Bulletin SvD framför sig? Eller är tiden kommen att säga nej till de värsta identitetspolitiska excesserna med häxprocesser mot vita män i Svenska Akademin och män i allmänhet i #metoo? För visst ligger det mycket i påståendet att identitetspolitiken har religiösa inslag som dygdesignalering som ett sätt att placera sig själv och sin tidning bland de rättfärdigas skara i sociala sammanhang. Och de förtappade och onda ska pekas ut och allt samröre med dem (läs SD) är ett samröre med hin håle själv. Goda människor är människor som röstar på sjuklövern medan onda människor röstar på M. KD eller SD. Religiöst javisst.
Vi har kommit långt från det kristna synsättet där det är individens moraliska halt som betyder något, inte hans eller hennes hudfärg eller grupptillhörighet. Som sagt dags för tillnyktring hos SvD även om Tove Lifvendahl bara har sunt förnuft och verkligheten att komma med. Men det borde räcka en bit i alla fall. Den kristna moralen lär inte återuppuppstå i en handvändning. Även om Jordan Peterson försöker lansera en dygdeetisk restauration där individens moraliska halt står i centrum.
Ja, Jordan Peterson gör faktiskt något bra där. Helt i motsatt riktning från det Lifvendahl gör. Han erkänner att den individualism som hans nations- och traditionsförnekelse bygger på är ett religiöst koncept, och förutsätter en religiös världsåskådning. Det är bra. Jag sympatiserar inte med hans politik, men han är uppriktig med vad det rör sig om, och det räcker för att bjuda in till en meningsfull diskussion.
SvD:s nyvakna observationer av religionens roll i politiken har möjligtvis att göra med en Expressen-text av den kristna och liberala debattören Joel Halldorf, om det religiösa i Peter Wolodarskis antipopulism. Det är tätt minerad mark! Men Halldorf tar den kastratkatolska (utan att själv vara katolik) positionen att skylla på puritanerna:
Visst har en del ändrats genom åren, men fortfarande präglas Dagens Nyheter av en tro på upplysningen, framsteget och historiens riktning. Här finns ett kulturradikalt arv som tar formen av en sekulär puritanism. Det handlar inte bara om renhetsiver, utan också om att man tar sig an alla hot genom att fördöma dem. För det är så puritaner fungerar, ta det från en som fått det med modersmjölken: Allra helst kommunicerar man via straffpredikningar.
Halldorf gör något liknande Peterson. Han har inget konstigt sektfenomen omkring sig, men förespråkar kristendom som ett nödvändigt fundament för liberalism, vilket är en tillnyktring i debatten.
Citat:
Ursprungligen postat av experten10
Det är obscent hur du envetet upprepar att folk med huvudet uppe i det blå skulle vara logiska och rationella. Jämfört med Neetsch är vem som helst det men han kan inte vara någon referenspunkt.
De är både logiska och inte logiska. De är idealister som utgår från en idé om logikens suveränitet över sådant som språk och identitet. Den idén är felaktig och leder till en massa ologiska slutsatser.
Citat:
Ursprungligen postat av GreffueAnthonius
Riktiga religioner fokuserar mera på inomvärldsliga mekanismer/ritualer och håller målen helt utomvärldsliga. Riktig politik talar också mer om mekanismer som man tror i alla fall inte leder till något sämre, men undviker att tala om hur något framtida "bra" ser ut. För livet kan bara förstås bakåt, men måste levas framåt, som sagt.
Jo, det är ju så man når fram till kristen konservatism. Betona syndaläran som säger att vi inte kan bygga himlen på jorden - jämlikhet och allt sånt får vänta till livet efter detta. Också där kopplingen mellan gnosticism och utopiska ideologier kommer in. Gnostikerna snurrade till det där några varv och landade i radikala politisk-religiösa idéer.
__________________
Senast redigerad av Nix-registret 2021-01-31 kl. 16:50.
Jo, det är ju så man når fram till kristen konservatism. Betona syndaläran som säger att vi inte kan bygga himlen på jorden - jämlikhet och allt sånt får vänta till livet efter detta.
Det underliga är, att det redan på jorden också tycks leda till det andra.
Tror du att det planar ut, som för de flesta folk? Medelmåttighet tycks ju vara nutidens lösen, och det finns också forskare som menar att människor generellt är mer korkade nu än någonsin tidigare. Det har sannolikt med moderniteten att göra, vilket är lite paradoxalt med tanke på att tekniken och vår förfinande kommunikation bör finslipa våra intellekt. Så verkar dock inte vara fallet. Evolutionärt är vi kvar i bondesamhället. Kanske att en mindre grupp än förr är mer intelligent än då. Något åt det hållet.
Apropå judarna och deras genetiska åkommor: det finns ju skribenter här i tråden som fört fram tesen att hög intelligens i kombination med diverse "funktionsvariationer" gjort judar predisponerade för allehanda utopiska ideal. Ingen dum tanke — låt oss erinra oss sionismen, kommunismen, öppna-gränser-liberalismen, osv. Det skulle kunna förklara deras sanningen att säga något klumpiga benägenhet att förfäkta idéer som tids nog skjuter dem själva i foten. En sorts bristande verklighetsförankring, säkert framavlad via introspektion och boksynthet under seklernas lopp.
Svenskar sägs också vara drömska och utrustade med fantasi, men det är inte på samma nivå. Jag tänker mig mer en svensk bonde som går och grubblar på ladugårdsbacken, kanske lite tungsint, försjunken i tankar. Samtidigt är Sverige numera ofta extremt i politiskt avseende. Svårt att göra något med måtta och balans i dag. Så kanske finns det något där också, som tidigare lös med sin frånvaro. Eller?
Jag skulle tro att det beror på tidens dominerande ideologier, importerade utifrån.
Det finns en del studier på olika etniska gruppers intelligens. Det är Ashkenazi som sägs ha en hög intelligens. De utgör ungefär 75% av alla judar. Charles Murray och Richard Herrnstein hävdade i The Bell Curve (1994) att ashkenazi i USA snittar på 112 punkter. Antalet testade personer för den studien var 59 personer. Större studier (i tusental) pekar på att ashkenazi har ett IQ på 101 vilket är ungefär lika högt för icke-judiska vita. IQ påverkas också av sociala faktorer - drygt 15% av ditt IQ förklaras av detta. Jag betvivlar att ashkenazier är genier. Däremot har de studiekultur och aspirationer precis som hinduer, kineser och wasps.
De judiska nätverk som de en gång bildade i USA tenderade att sträcka sig över en längre tid än två generationer. Dessa nätverk börjar dock falla sönder eftersom allt fler av dem gifter sig med icke-judar, definierar judiskhet som en "kul" kultur och överger religionen. Det börjar också bli högst diffust vem som är jude idag. Ungefär hälften av alla medlemmar i den amerikanska reform-rörelsen har en icke-judisk partner och undersökningar från Pew visar på att drygt 40% av dessa medlemmar barns inte definierar sig som judar. Det är inte första gången vi sett en massiv judisk assimilering. Det finns tidigare exempel på detta - där bland i södra Italien, i Latinamerika och i Ryssland. En del av ultra-sionisterna i USA och Israel har påtalat att om detta fortsätter kommer stödet för Israel reduceras. Vidare har de dragit slutsatsen att den judiska eliten måste bli tuffare mot judar där bland kritiker av Israel. Detta har nått ADL som blir allt tuffare i tonen mot dem som kritiserar Israel. ADL slog här om dagarna ett slag för judisk nationalism;
Citat:
The proposal of a bi-national state, or a “one-state solution,” is nothing less than an indirect attempt to bring about an end to the State of Israel as the national homeland of the Jewish people. The State of Israel was established out of the nationalist aspirations of the Jewish people...
(...)
A bi-national state, in principle and in practice, would mean the ideological end of the Jewish State of Israel and lead to the forsaking of Jewish nationalism and identity, along with its special status as a refuge for Jews fleeing persecution.
Furthermore, bi-nationalism is unworkable given current realities and historic animosities. With historically high birth rates among the Palestinians, and a possible influx of Palestinian refugees and their descendants now living around the world, Jews would quickly be a minority within a bi-national state, thus likely ending any semblance of equal representation and protections. In this situation, the Jewish population would be increasingly politically – and potentially physically – vulnerable.
It is unrealistic and unacceptable to expect the State of Israel to voluntarily subvert its own sovereign existence and nationalist identity and become a vulnerable minority within what was once its own territory.
Byt ut judar mot vita eller andra folk och ADL skulle kalla det för rasism. Citatet nedan skulle antagligen betraktas som hets mot folkgrupp i Sverige;
Citat:
More than anything, anti-Zionism and extreme criticism of Israel frequently demonizes the State of Israel as uniquely evil among all the nations of the world. Denying Israel’s right to protect itself from populations that have actively sought its physical destruction...
(...)
There may be some individuals who oppose Zionism because they are ideologically opposed to nationalism and nation-states, and oppose these movements for all nationalities and religions, or say no Jewish state should exist until the Messiah comes, but such positions are fringe.
De avser palestinier med "population". De drar alla palestinier över en kam. Det sista stycket motsäger det ADL ägnar sig åt utöver lobbying för Israel. Judiska anti-nationalisten Naomi Dann (Jewish Voice for Peace) hävdade i Forward (2017) att om man anser att Israel som en etno-stat är legitim så måste man också hävda att Richard Spencer vision är legitim.
ADL:s ordförande surnade till över denna iakttagelse.
Citat:
In comes Ms. Dann and JVP, whose raison d’etre is to demonize and tar Zionism and the Jewish State of Israel (this is no mere criticism of policy with an aim to be constructive and improve). To further that agenda, there is no hesitation to piggy-back on Spencer, and try to link his base, hate-filled and exclusionary ideology, with the proactive, affirming and empowering of Jewish nationhood. The goal: to have those unfamiliar with Israel reject and vilify the Jewish state in the same manner they reject white supremacy and racism.
Ilskan mot judar med en annan uppfattning tilltar hos den judiska eliten. Det skall absolut inte få förekomma andra uppfattningar i synagogan än de redan etablerade av boomer-judar. När man läser judisk press så anser många att synagogorna banka in ideologin om Israel hårdare. Det sträcker sig dock längre än till Israel.
Eftersom amerikanska judar är mer amerikaner än judar (för att citera en onämnd rabbin) så uppstår också en rad andra problem. Den judiska eliten vill tuffare mot blandfamiljerna i USA och deras "icke-judiska beteende". Sådant tenderar att skapa konflikt. Få är en vän av Richard Spencers ideologi men ADL ägnar sig också åt att ge sig på den europeiska och amerikanska högern som argumenterar för en rimlig migration och en mjuk assimileringspolitik. Detta leder till konflikt med judar på högerkanten. ADL position skapar också friktion med den judiska israel-kritiska vänstern och "snälla" liberaler som inte tycker om att man skär i barn. ADL anser att nationalism och att definiera grunderna för religionens gränser är något som endast den judiska eliten skall ha rätt till men ingen annan etnisk eller religiös grupp inklusive vanliga judar.
Jag tror att ADL, World Jewish Congress, AIPAC osv. kommer skrämma bort judar från Israel, judendomen och judisk identitet. Även sådana publikationer som "progressiva" Forward är allt mindre taktlösa. Den judiska eliten har växande problem på halsen. Dels att vanliga judar som inte tillhör den judiska eliten bryter med den gamla ordningen. De lämnar antingen judendomen och assimileras, blir ortodoxa, röstar på högern eller är kritiska till Israel. Det har också blivit svårare för den judiska eliten att få BLM, ANTIFA och en lång rad vänstergrupper att ta en "pro-israel" position. Unga judar sneglar på Max Blumenthal och Glenn Gleenwald och inte på det judiska etablissemanget så som den här boomern;
Jag tycker det är viktigt att komma ihåg att det finns vanliga människor och eliter. Den överväldigande majoriteten av alla judar är hyfsade människor precis som jag tror att den överväldigande majoriteten av världens befolkning är det. Stora delar av världens elit är dock inte hyfsade människor - vilket delvis förklarar varför vi har så många problem i världen.
__________________
Senast redigerad av Edgerton 2021-01-31 kl. 21:45.
Det finns en del studier på olika etniska gruppers intelligens. Det är Ashkenazi som sägs ha en hög intelligens. De utgör ungefär 75% av alla judar. Charles Murray och Richard Herrnstein hävdade i The Bell Curve (1994) att ashkenazi i USA snittar på 112 punkter. Antalet testade personer för den studien var 59 personer. Större studier (i tusental) pekar på att ashkenazi har ett IQ på 101 vilket är ungefär lika högt för icke-judiska vita. IQ påverkas också av sociala faktorer - drygt 15% av ditt IQ förklaras av detta. Jag betvivlar att ashkenazier är genier. Däremot har de studiekultur och aspirationer precis som hinduer, kineser och wasps.
De judiska nätverk som de en gång bildade i USA tenderade att sträcka sig över en längre tid än två generationer. Dessa nätverk börjar dock falla sönder eftersom allt fler av dem gifter sig med icke-judar, definierar judiskhet som en "kul" kultur och överger religionen. Det börjar också bli högst diffust vem som är jude idag. Ungefär hälften av alla medlemmar i den amerikanska reform-rörelsen har en icke-judisk partner och undersökningar från Pew visar på att drygt 40% av dessa medlemmar barns inte definierar sig som judar. Det är inte första gången vi sett en massiv judisk assimilering. Det finns tidigare exempel på detta - där bland i södra Italien, i Latinamerika och i Ryssland. En del av ultra-sionisterna i USA och Israel har påtalat att om detta fortsätter kommer stödet för Israel reduceras. Vidare har de dragit slutsatsen att den judiska eliten måste bli tuffare mot judar där bland kritiker av Israel. Detta har nått ADL som blir allt tuffare i tonen mot dem som kritiserar Israel. ADL slog här om dagarna ett slag för judisk nationalism;
Byt ut judar mot vita eller andra folk och ADL skulle kalla det för rasism. Citatet nedan skulle antagligen betraktas som hets mot folkgrupp i Sverige;
De avser palestinier med "population". De drar alla palestinier över en kam. Det sista stycket motsäger det ADL ägnar sig åt utöver lobbying för Israel. Judiska anti-nationalisten Naomi Dann (Jewish Voice for Peace) hävdade i Forward (2017) att om man anser att Israel som en etno-stat är legitim så måste man också hävda att Richard Spencer vision är legitim.
ADL:s ordförande surnade till över denna iakttagelse.
Ilskan mot judar med en annan uppfattning tilltar hos den judiska eliten. Det skall absolut inte få förekomma andra uppfattningar i synagogan än de redan etablerade av boomer-judar. När man läser judisk press så anser många att synagogorna banka in ideologin om Israel hårdare. Det sträcker sig dock längre än till Israel.
Eftersom amerikanska judar är mer amerikaner än judar (för att citera en onämnd rabbin) så uppstår också en rad andra problem. Den judiska eliten vill tuffare mot blandfamiljerna i USA och deras "icke-judiska beteende". Sådant tenderar att skapa konflikt. Få är en vän av Richard Spencers ideologi men ADL ägnar sig också åt att ge sig på den europeiska och amerikanska högern som argumenterar för en rimlig migration och en mjuk assimileringspolitik. Detta leder till konflikt med judar på högerkanten. ADL position skapar också friktion med den judiska israel-kritiska vänstern och "snälla" liberaler som inte tycker om att man skär i barn. ADL anser att nationalism och att definiera grunderna för religionens gränser är något som endast den judiska eliten skall ha rätt till men ingen annan etnisk eller religiös grupp inklusive vanliga judar.
Jag tror att ADL, World Jewish Congress, AIPAC osv. kommer skrämma bort judar från Israel, judendomen och judisk identitet. Även sådana publikationer som "progressiva" Forward är allt mindre taktlösa. Den judiska eliten har växande problem på halsen. Dels att vanliga judar som inte tillhör den judiska eliten bryter med den gamla ordningen. De lämnar antingen judendomen och assimileras, blir ortodoxa, röstar på högern eller är kritiska till Israel. Det har också blivit svårare för den judiska eliten att få BLM, ANTIFA och en lång rad vänstergrupper att ta en "pro-israel" position. Unga judar sneglar på Max Blumenthal och Glenn Gleenwald och inte på det judiska etablissemanget så som den här boomern;
Jag tycker det är viktigt att komma ihåg att det finns vanliga människor och eliter. Den överväldigande majoriteten av alla judar är hyfsade människor precis som jag tror att den överväldigande majoriteten av världens befolkning är det. Stora delar av världens elit är dock inte hyfsade människor - vilket delvis förklarar varför vi har så många problem i världen.
Tack för en intressant utläggning om detta. Håller med om att det inte är fråga om genier rakt igenom. Det finns en bra uppsats av Gregory Cochran, Jason Hardy, Henry Harpending som handlar om Ashkenazi-judars intellektuella förmåga: https://web.mit.edu/fustflum/documen...jbiosocsci.pdf Det var ett bra tag sedan jag läste den, men här är några excerpt:
Ashkenazi Jews have the highest average IQ of any ethnic group for which there are reliable data. They score 0.75 to 1.0 standard deviations above the general European average, corresponding to an IQ 112-115. This has been seen in many studies (Backman, 1972; Levinson, 1959; Romanoff, 1976), although a recent review concludes that the advantage is slightly less, only half a standard deviation Lynn (2004).
We summarize the evidence of high intelligence test scores in this population [Ashkenazi], is approximately one standard deviation higher than the northwestern European average, ...
For the most part they had jobs in which increased IQ strongly favored economic success, in contrast with other populations, who were mostly peasant farmers. They lived in circumstances in which economic success led to increased reproductive success.
[Note that] a small mean IQ difference between Ashkenazim and other northern Europeans maps to a large difference in the proportional distribution of very high IQs (Crow, 2002). For example if the mean Ashkenazi IQ is 110 and the standard deviation is 15, then the number of northern Europeans with IQs greater than 140 should be 4 per thousand while 23 per thousand Ashkenazim should exceed the same threshold, a six fold difference.
Det sista stycket är viktigt. I genomsnitt är Afrikaner inte är så mycket snabbare på 100m än Européer, men en liten procentuell genomsnittlig skillnad blir mycket större när det gäller de allra snabbaste, eliten.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
