Citat:
Det här behöver kommenteras eftersom det är ett felaktigt påstående. Identitetspolitiken är INTE en konsekvens av mångkulturen som den ser ut i Sverige. Den stora invandringen som skapar akuta problem kom igång 2006 och nådde en topp 2016. Invandringen är fortfarande mycket hög.
Identitetspolitiken är väsentligt äldre än så. Det är den egoistiska och ansvarslösa identitetspolitiken som möjliggjort massinvandringen, som i sin tur förvärrar allting. (Även om alla invandrare skulle lämna landet så finns de skruvade svenskar som möjliggjorde mångkulturen kvar. Då kommer de att förstöra något annat istället.)
Det behövs en bättre förståelse för orsak och verkan i mediakriget.
Identitetspolitiken är väsentligt äldre än så. Det är den egoistiska och ansvarslösa identitetspolitiken som möjliggjort massinvandringen, som i sin tur förvärrar allting. (Även om alla invandrare skulle lämna landet så finns de skruvade svenskar som möjliggjorde mångkulturen kvar. Då kommer de att förstöra något annat istället.)
Det behövs en bättre förståelse för orsak och verkan i mediakriget.
Man kan nog säga att socialdemokratin alltid varit ett gruppintresse och i den meningen ett identitetspoltiskt parti. De har talat för de många och de lågutbildade sedan mycket länge. Uttrycket "svaga grupper" lanserades under Olof Palmes tid redan. I början av 80-talet? I slutet av 70-talet? Så när den så kallade identitetspolitiken fick ny skjuts efter murens fall och vänstern blev kulturmarxister så gled identietspolitiken sömlöst in i det svenska s-tänkandet. Nya grupper som kom till landet skulle få behålla sina respektive kulturer - något som är ett fundament i mångkulturen. Lite i samma anda som den korporativistiska ådra som länge funnits i landet Sverige med korporationer som marscherar sida vid sina med sina tecken och flaggor. S hade sina korporationer på 1:a maj och de borgerliga sina på Svenska flaggans dag. Invandrarna skulle väl marschera de också med sina flaggor, var det väl tänkt. Inklusive generösa statsbidrag. Som sagt, landet Sverige var som klippt och skuret för nysatsningen på identitspolitiken efter murens fall. Patoset för de svaga och utsatta kunde hitta nya föremål att vurma för. Och andra att klandra som typ vita män. De svaga skulle mötas med förståelse och de starka med misstro. Allt underlättat av en pågående avkristning och behov av en fortsatt moralisk dimension i politiken efter det att S alltmer börjat tappa bland sina kärnväljare.
Att det alltid ska vara rätt att stå på de svagas sida har varit och är ledstjärnan för våra medier och politiker även om den hållningen inte fungerar nåt vidare konstruktivt. Tvärt om verkar den destruktivt och nedrivande. Utan dygder och krav på på att alla i ett samhälle ska behandlas lika vare sig de är invandrare, kvinnor, barn, svarta eller HBTQ så förfaller samhället sakta men säkert. Det är väl där någonstans som faran med identitetspolitiken ligger. Good values dont pay off. Den bygger inga samhällen utan bara tillfälliga medialt gynnade sentiment, typ #Metoo. Den river statyer utan att någon vet vad statyerna ska ersättas med. Ungeför så ser jag det.
__________________
Senast redigerad av stevenstills 2020-07-19 kl. 10:33.
Senast redigerad av stevenstills 2020-07-19 kl. 10:33.