Citat:
Såg att även Håkan Bostöm varit inne på det.
https://twitter.com/Ivarpi/status/1271088157094744065
Vad de gör är alltså att intellektuellt diskutera frågan, med argument. Det gillar konservativa att göra. Samtidigt har de redan förlorat slaget oavsett vad de säger härnäst, eftersom de har erkänt att motståndarna har legitimitet i sina krav (trots att de inte har det).
https://twitter.com/Ivarpi/status/1271088157094744065
Vad de gör är alltså att intellektuellt diskutera frågan, med argument. Det gillar konservativa att göra. Samtidigt har de redan förlorat slaget oavsett vad de säger härnäst, eftersom de har erkänt att motståndarna har legitimitet i sina krav (trots att de inte har det).
Att förstå varför konservativa alltid förlorar är en väldigt insikt om man vill förstå kulturkriget som helhet.
För att uttrycka mig väldigt kortfattat och förenklat så står kulturkriget mellan den judiska makten och européer (och det oavsett vilken kontinent dessa bor på). Det här kulturkriget har pågått länge, men allt storskaligt och organiserat motstånd mot den judiska makten upphörde 1945.
För att befästa sin egen makt och för att försvaga sin europeiska motståndare så har den judiska makten flera framgångsrika strategier. Några av dessa handlar om att bryta ned den europeiska människans innersta väv. Kulturkampen handlar om att bryta ned etnicitet, kultur, traditioner, religion, normer och historia. Allt detta - värdefulla, eviga, sköna - ska tas ifrån oss.
Och i allt detta finns det därutöver ett element av splittring som även den gynnar den judiska makten. Vänstern, det vill säga socialister och liberaler, är i grunden socialt progressiva och har förmåtts att ta ut denna strävan i kamp mot sitt eget folks innersta väv. Detta gör oss splittrade, svaga, atomiserade och utan förmåga att återta vårt självbestämmande.
Till det yttre kan konservatismen synas utgöra ett motstånd mot kulturkampen. Men det är blott en illusion. Den absoluta majoriteten av människor har genom långvarig propaganda skolats till att undermedvetet förstå när man åsiktsmässigt närmar sig minerad mark - det vill säga när man börjar att hota den judiska makten eller de judiska projekten.
För socialister och liberaler så är den undermedvetna reflexen om den minerade judiska marken inte alltid så välutvecklad, detta då man så att säga nästan alltid står på samma sida i kulturkampen. För konservativa är dock denna reflex alltid närvarande då man ständigt - och ängsligt - rör sig i den minerade markens utkanter.
Detta gör den konservative svag, undergiven och till en evig förlorare.