Citat:
Ursprungligen postat av
Totius
Mångkulturen i lagändringarna 1975 avser de nationella minoriteterna judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar. Det är knappast där problemen finns.
Lagen om mångkultur från 1975 definierar inga grupper. Så här:
Citat:
Invandrar- och minoritetspolitiken bör präglas av en strävan att skapa jämlikhet mellan invandrare och svenskar. Invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten.
Den ger alltså varje kultur och identitet existensberättigande i Sverige, medan de grupper du nämner är definerade i lagen om nationella minoriteter från 2010, som är en helt annan sak.
I den kontext vi lever i, med 1975 års lag och ett par miljoner invånare som inte är svenskar, inte ser sig som svenskar och ofta inte heller är intresserade av att vara svenskar ens om de kunde, har jag svårt att se det kontroversiella i att bejaka den svenska identiteten i form av aktiv identitetspolitik.
Visst vore ett homogent land utan behov av denna typ av identitetspolitik bättre, ett land där identitetspolitiken handlade om att handla på ICA eller konsum, eller hålla på Djurgården eller AIK, men så är nu inte fallet. Ju större skillnaderna är mellan olika identiteter, desto större är behovet av företrädare för den egna, och då är texter om identitetspolitikens skadlighet -
skadliga.