Början på ett mediakrig om mångkulturen?

När man läser citatet och kommentarerna i tråden apropå Ola Wong sprider sig en varm och familjär känsla... Känner ni... Nostalgin?

Vi har nått full cirkel och är tillbaka i 2010, med en touch av 2005. Det är nog andra gången i trådens historia vi gjort just så. En favorit som jag aldrig lär hitta var när någon drog upp en ledarsida hos SvD från nån gång kring slutet av 90-talet. Den såg identisk ut angående invandringen som en nypublicerad ledare.

Tack Ola, "acceptans" lite som i "det gamla Sverige kommer inte tillbaka"? Nyskapande, och frivillig återvandring för de som känner att de inte anpassat sig, varmt.

Känner ni? Snart kommer nog förslag om språktest och... Nej så nostalgiska ska vi inte bli... Eller? Jo, vi kör.... Medborgarskapsceremonier! Aaah, det kändes bra. Alla kan bli svenskar.

Ett varv till! Ett varv till!

Fria Tider bjuder denna morgon på årets julrim.

Löfven faller som en sten: Tappar sex procentenheter

Vad som bland annat hänt, förutom det eskalerande våldet, är statsministerns intervju i SVT Agenda för ett par veckor sedan. Den var så dålig att Aftonbladet kallade den katastrofal.

Expressen kallar nu intervjun för en "brytning".

https://www.friatider.se/l-fven-fall...procentenheter

Utöver Löfvén och socialdemokraterna som parti står brytningen till den socioekonomiska förklaringsmodell vars resonemang det hela byggde på. Folk vet instinktivt med sig att det inte alls skulle se ut som det gör i dessa områden, hade de befolkats av svenskar.

Detta öppnar för ett nytt paradigm i vår förståelse av invandrarkriminaliteten som bättre harmonisera med den intuitiva förståelse som brytningen representerar.

Det tåls att sägas igen:

"that genetic factors are largely responsible ... and that environmental factors ... have only a minor influence."

I dag är det den internationella funktionshinderdagen.

Ett mått på hur vi svenskar månar om varandra och ser till vår egen grupps bästa är hur vi tar hand om våra svagaste.

Funktionsrätt Sverige lanserar rapporten ”Respekt för rättigheter?”, en omfattande kritik av Sveriges politik på funktionsrättsområdet och hur dåligt Sverige efterlever FN:s funktionsrättskonvention.

Sverige har gått från att vara ett föredöme på området till att bli ett dåligt exempel. En sorgesam historia som GW skulle uttryckt det.

https://www.expressen.se/debatt/sver...aligt-exempel/

Med en blomstrande ekonomi i ryggen har Sverige velat ta ledartröjan i arbetet med mänskliga rättigheter och genomförandet av FN:s Agenda 2030. Men agendans devis ”Ingen ska lämnas utanför” ekar tomt mot det faktum att personer med funktionsnedsättning halkat längre och längre efter i det svenska samhället.

Staten, det vill säga regering, regioner och kommuner har åtagit sig att genomföra rättigheterna och att systematiskt följa upp utvecklingen. Det är ett arbete som kräver engagemang, politisk handlingskraft och kunskap för att hitta luckorna i systemet, åtgärda dem och säkerställa förändringar som ger effekt i människors vardag.

Men de som har ansvaret gör inte sitt jobb.

Här kan man lägga in en fundering. Finns det utrymme i systemet över huvud taget att värna den egna gruppen?
eller
Slukar den mångkulturella kravmaskinen resurser så till den grad att vi måste ge upp omsorgen om de svagaste svenskarna, de får offras, för våra styrande politiker har bestämt att vi ska prioritera våra främlingar i första hand?

Om nu inte ansvariga kan göra sitt jobb, inte efterleva FN:s funktionsrättskonvention, är det då ett politiskt styrt, uppkommet problem eller väljer våra svenska myndighetspersoner att satsa sina sista slantar på främlingar av fri vilja utan påtryckning uppifrån?

Jag vet inte vad som är hönan och ägget i detta men det står klart att våra resurser inte räcker till allt och alla längre och budskapet från politik och media är att vi ska satsa på den enligt dem allra svagaste gruppen, våra gäster.

Hur ska man då ordna upp detta, när svensken inte kan hjälpa sina egna även om instinkten skriker åt oss att det är det rätta?

Ja, till slut hamnar vi alltid i samma lösning för det finns ingen annan, vi måste minska trycket från grupper utifrån, stoppa inflödet och börja sända hem folk. Och att svensken samtidigt vaknar och åter börjar måna om sina egna svagaste vilket är det naturliga.

LSS-lagstiftningen har urholkats och insatserna har skurits ned.

Socialförsäkringen ger inte längre en trygg försörjning då avslag och indragningar ökar när det gäller samtliga stöd.

Ersättningen i form av sjuk- och aktivitetsersättning, för den som på grund av funktionsnedsättning inte kan arbeta, ligger på oacceptabelt låga nivåer.

Skolan ges inte resurser och vägledning för att möta behoven hos mångfalden av elever.

Arbetsförmedlingen nedmonteras utan en genomtänkt plan för hur stödet att komma ut i arbetslivet för personer med funktionsnedsättning ska se ut framöver.

Allt detta känner vi till men den allmänna uppfattningen är fortfarande att det bara är att omfördela kakan mer rättvist så ordnar sig allt, men exempelvis artikelförfattaren ser inte mönstret och att hennes kategori har hamnat längst ner då de självgoda just nu satsar allt på den trojanska hästen.

På område efter område ser vi en allvarlig tillbakagång. Många människor upplever att de har fråntagits möjligheten att bestämma över sina egna liv.

En långsiktigt hållbar samhällsutveckling bygger på att alla människor inkluderas.

Ett starkt samhällsbygge förutsätter att respekten för rättigheter omfattar alla, även personer med funktionsnedsättning.

Visst är det så, men då måste svensken börja se om sitt eget hus, för taket har läckt länge nu och grunden börjar ruttna.

Kort sagt, hur fan skolar vi om alla dessa förvirrade funktionärer som fortfarande arrangerar mångkulturens tribalism-VM med samma frenesi (och glädje?) trots att svenskarna snart hamnar sist i varje gren?

Del 1:
Uppenbart läser vi vår Wong på olika sätt.
Jag tycker att han tydligt slår fast en hel del trådsanningar om grundläggande fakta och orsaken till hur vi hamnat i denna situation. Jag noterade en hel del ordval som verkar vara direkt inspirerat från denna tråd. Han slaktar gamla sanningar och lyfter fram de vi talat om under nu många år.
Exempelvis:

Om det nya heterogena Sverige vill klara sig som nation gör vi klokt i att sluta fokusera på narrativ och koncentrerar oss på att få samhället att leverera de varor som Sveriges framgångsberättelse är byggd på: trygghet, teknisk spets och lekfull kreativitet.

Kriget mot det etablissemangets narrativ är vad hela denna tråd handlar om.

Detta homogena land ville från och med 1970-talet bli ett slags ”mångkulturellt föregångsland”.
...
Projektet gick ut på att förändra det gamla homogena Sverige där alla skulle vara likadana, kyrkan var statlig och protestantisk och där samerna helst skulle prata svenska. Homogeniteten hade varit bra för att kunna bygga välfärdssamhället. Men verkligheten förändras, som Palme sa. Nu var det tid för svenskarna att visa prov på tolerans och internationalism.

Det officiella Sverige hade alltså pyntat sig och hutat åt ungarna att uppföra sig på den stora regnbågsfesten. Men som ett något inbilskt och överdrivet statusmedvetet värdpar var de mer upptagna av sin egen framtoning än av vad gästerna tyckte och tänkte. För någonstans i bakhuvudet verkade det ändå finnas en föreställning om att folk är väl som folk och folk – ja, de är vi det! Och gäster … De åker väl hem?

Just detta att det var en plan som faktiskt genomfördes och inget slumpartad händelse är också en trådsanning. Hoppas jag. Implikationen är att någon ville detta. Och hade kraft att genomföra detta mot folkets vilja. Det är skrämmande.

Orsaken till att den svenska versionen av det mångkulturella samhället fungerar så dåligt är:

-Den lönar sig inte. Majoritetsbefolkningen kompenseras inte för förlusten av kontroll, sammanhang, välfärd, skattepengar och identitet som förändringen innebär.
-Den är inte demokratiskt förankrad

Det vill säga att någon genomförde denna plan MOT folkets vilja. Jag ser detta som en enorm kritik mot mediernas makt.

Vad svenskarna vill ha är ganska enkelt: de vill tjäna pengar och leva friskt, tryggt och säkert – som alla andra folk. De ser att invandringsvågen av okvalificerade människor från kulturer som är så långt borta från den svenska som det går att komma på värderingsskalan, innebär mindre av allt.

Sverige hanterar samhällsförändringen och dess misslyckande med något som påminner om sorgens olika faser: förnekelse, ilska, förhandling, depression, acceptans. Välj själv var du befinner dig på skalan.

Se där. Svenskar är ett folk som all andra. Och där kom också sorgens olika faser känt från tråden.

Men frågan jag försöker besvara är inte hur det borde vara utan hur det är, och vad som bör göras.

I analysen av hur det faktiskt är tycker jag Wong medverkar till att etablera trådsanningar.

I frågan vad som bör göras skiljer sig självklart åsikterna åt men för att travestera Wong så
är frågan som vi försöker formulera i tråden kanske inte vad som borde göras utan vad som måste göras och vad som kan göras.

Wong fortsätter att analysera samtiden:

Svenska politiker och stora delar av media har i sin rädsla för att bli anklagade för att ”fiska i grumliga vatten”eller gynna SD i åratal skrivit folk på näsan att det de ser som verklighet inte är verkligheten, med följd av att folk gått över till arga ekokammare på nätet. Där droppmatas de med inlägg som befäster bilden av en verklighetsfrånvänd elit som gynnar farliga minoriteter på den hederliga majoritetsbefolkningens bekostnad. Det offentliga Sverige har självt skapat processen som sliter sönder samhället.

Detta läser jag som att han befäster våra ekokammares slutsats att en elit faktiskt agerar verklighetsfrånvänt. Inte som kritik mot vanligt folks slutsats.

En följd av avsaknaden av en öppen demokratisk debatt har gjort att det saknas framförhållning för hur Sverige ska klara av en befolkningsökning som faktisk är unik i den moderna historien för ett västland.
...
Sverige beräknas alltså att fortsätta ta emot ungefär motsvarande ett Malmö med invandrare vart tredje år. Detta håller inte

Det håller inte. Det är så enkelt.

Att Sveriges invandringspolitik skulle lösa landets demografiska problem är ett fantasifoster byggt på en typ av invandrare som inte existerar – en som börjar jobba direkt och kommer utan barn eller äldre anhöriga och som utvandrar igen lagom till pension.

Och där sänkte han demografibluffen.

När växtvärken nu yttrar sig kan Sverige inte hantera problemet. Det märks i område efter område: bostäder, bemanning i välfärden och vård, skolsegregation, infrastruktur, äldreboende, kommunernas ekonomi, trygghet, social omsorg och trängsel som sänker livskvaliteten

Med alla sektorer som nu snabbt bryts ner går vi mot en systemkollaps. När den inträffar beror helt på hur vi definierar systemkollapsen. En del ser den inte komma med andra menar att den redan fått fäste i landet och sprider sig som cancer.

Den offentliga energin läggs istället på blåljusfrågor; en ond cirkel av kravaller, skjutningar och statlig repression. När ministrar använder dehumaniserande uttryck som ”avskyvärda odjur” är det ett tecken på vad som komma skall.
...
När polis i länder som USA och Brasilien beter sig som ockupationsstyrkor på räder i fiendeterritorium beror det inte på att de är födda onda. Det är så det blir.

Vem är ockupanten? Migranterna eller polisen? Här verkar Wong och min syn på makt och maktutövning skilja sig åt.

Sammanfattningen av läget är dock glasklart och helt i linje med trådens analyser som vi tidigt varnade för skulle hända.

Men gjort är gjort. Sverige har nu en mix av klassiska konfliktfaktorer där landet är delat efter klass, ras, och religion. Mellan en sekulär svensk vit medel- och överklass och en underklass som till stora delar har kulturellt muslimsk bakgrund. Därtill finns en modern motsvarighet till ett rättslöst trasproletariat med papperslösa. På bägge sidor finns intressen som odlar hat mot de andra.

Och det resulterar i en föreslagen åtgärdsplan av Wong som mer lutat åt vad som kan genomföras än vad som vi menar behöver genomföras:

För att kunna skapa förutsättningar till en ny framgångsrik nationell berättelse behöver väljarna gå från stadiet av ilska och förnekelse till acceptans. Det innebär också en insikt att Sverige under överskådlig tid troligen kommer att ha en sämre fungerande demokrati, och en sämre fungerande trygghet och sammanhållning än tidigare, men att det går att lösa med rätt beslut.

Acceptans av läget ja men aldrig acceptans av att behålla situationen.

Ett uppenbart första svar är att lyssna på folkopinionen och få ner i synnerhet den icke-produktiva invandringen kraftigt och erbjuda återvandring för de som inte har lyckats ta sig in i samhället.

Se där där kom återvandring som en del av problemlösningen.

Staten Sveriges huvuduppgift är att skydda svenska medborgare och främja deras intressen, en formulering som är en självklarhet för en amerikan eller kines men i Sverige har den länge varit närmast suspekt.

Och där kom medborgarskapets ökade värde.

Det som gör mig orolig är att Sverige är medialiserat, postmodernt och mätt sedan generationer. En alldeles för stor del av den svenska eliten kommer från medie- och PR-sektorn. De har en övertro på ord och bilder – eftersom det är det enda de riktigt förstår sig på.

Man tror därför att en ny nationell berättelse kan förena det samhälle som globalisering, avregleringar och postmodern individualisering har rivit upp.

En följd av narrativsjukan – vanföreställningen att bilden av något är viktigare än vad detta något faktiskt är – är att man vill ge kulturen i uppgift att läka ihop samhället.

Medier, globalisering, postmodernism, narrativ. Allt är trådsanningar.

Del 2 Om Wongs artikel i Kvartal

Men sedan gör han en logisk kullerbytta om att det behövs ett nytt narrativ. Iofs sant men ändå.

Den nya svenska berättelsen bör skapas av de nya och gamla svenskarna i en frisk, demokratisk och öppen debatt, där även övriga EU kommer att ha en roll. Men samtidigt måste staten på ett helt annat sätt än i dag skydda Sverige från utländskt påverkansarbete, där det nya Sverige är mer sårbart än det gamla homogena. Saudiarabien, Iran, Turkiet, Ryssland och Kina är några uppenbara fall, men även amerikanska IT-bolag bör hanteras inom en ny politik för informationssäkerhet.

Påverkansarbete från amerikanska intressen? Det var några år sedan den synen var tillåten i medierna.
Men det är hög tid att faktiskt vara på sin vakt också mot de "goda" .

Och mer trådigenkännande förslag men från synen att minska rasismen.

För att minska grogrund för rasism bör endast medborgare få del av välfärden, såsom försäkringskassa och subventionerad tandvård. Sverige kan införa väntetider för att kunna ta del av samhällsservicen på 5-10 år eller längre. Bygg gärna en mur, runt välfärdsstaten.

Det handlar inte främst om att minska rasismen utan att återta Sverige. Jag kan dock tänka mig att Wong formulerar sig antirasistiskt för att få igenom en politik som sätter Sverige och svenska medborgare främst i svensk politik.

Men jag kan ha uppfattat allt fel med tanke på hans framtidsbild:

För att bygga motståndskraft måste vi återupprätta den tilliten byggd på nationell lojalitet som svenskarna tog så för given att de glömde att den fanns. Och då måste man också inse att bortom rubrikerna funkar det nya Sverige rätt bra för väldigt många. Riket är förstört, men bergen och floderna är kvar, skrev den kinesiske poeten Du Fu om ett Tang-Kina som var härjat av inbördeskrig. Sverige är fortfarande ett till stora delar tryggt och rikt land.
...
framgångsrika kvinnor med invandrarbakgrund är bryggor som får det nya Sverige att fungera.

En källa till hopp är att för dagens svenska ungdomar är invandrarna inte rekvisita i ett självförverkligande projekt utan människor på gott och ont, en självklar del i den dagliga förhandlingen som det innebär att vara svensk och människa.

Målet kan fortfarande vara ett folkutbyte. Mer troligt tror jag att han ännu inte gått hela vägen och insett vad hans ståndpunkt innebär. För att travestera Du Fu:
Riket var rikt inte på grund av bergen och floderna utan av folket som bodde där.
Wong tror fortfarande att bergen och floderna skapade framgången. Folket är ingen parentes.

Ola Wongs essä är, som jag skrev, läsvärd eftersom beskrivningen av utvecklingen är hyfsad. Wong vidgår ju, att Sverige var ett extremt homogent land.

Det är dock djupt beklagligt, att Wong håller fast vid tabuet mot beskriva svenska politiker som aktör och skriver: "Detta homogena land ville från och med 1970-talet bli ett slags ”mångkulturellt föregångsland”. Men, befolkningen/väljarna tillfrågades aldrig!

Ola Wong ger denna artikel av Mats Wickström som källa för påståendet att "landet ville".

http://www.tidskriftenikaros.fi/wp-c.../wickstrom.pdf

Mats Wickströms artikel rekommenderas varmt. Den är mycket läsvärd!

Men Mats Wickström skriver inte om att "landet ville" någonting. (Artikeln är hans lectio praecursoria.)


Mats Wickström skildrar i sin doktorsavhandling agerandet av Olof Palme och hos "etniska aktivister" såsom "David Schwarz, den svenska mångkulturalismens intellektuelle fader", Voldemar Kiviaed och Sven Alur Reinans där den senare "dessutom [fungerade] som statistisk expert inom Invandrarutredningen där han tillsammans med utredningens huvudsekreterare Jonas Widgren försökte övertyga politikerna om mångkulturalismens förtjänster och om hur idén praktiskt kunde förverkligas inom politik och förvaltning".

Det är synnerligen intellektuellt ohederligt av Ola Wong att sammanfatta detta uppifrån kommande initiativ med orden: "Detta homogena land ville från och med 1970-talet bli ett slags ”mångkulturellt föregångsland”

Men, inte minst jämfört med de tidigare essäerna i serien, som jag läst, så får man vara glad för de konstateranden som trots allt finns i Wong artikel t.ex följande:


Det är i den andra halvan av artikeln som texten imo dyker rejält. Ola Wong är uppenbarligen helt likgiltig för att detta ovanifrån genomförda skapande av det "nya Sverige" inte har ngn legitimitet.

Political legitimacy: John Locke in his Second Treatise of Government (1689) says that government requires the real (though often implicit) consent of the people, which means it has to be in the people's interest.

Gemene svensk behöver enl. Wong nu acceptera detta nya Sverige, som de invandringsansvariga partierna har skapat.

Ngn sammanfattade det pregnant med, att enl. Ola Wong ska Svensson acceptera, att Sverige är ett skepp som ros av arbetsträlar, där de med svensk bakgrund är (och ska vara) de hunsade roddarna.

Somalier i sverige, ett utmärkt studieobjekt gällande migration, integration och förutsättningar för framtida återvandring.

Vad har den svenska regeringen för planer för våra gäster från Somalia? Finns det någon? Mer än att vi fortsätter ta emot tusentals nya årligen. Hur hjälper svenska regeringen till i arbetet med att skapa förutsättningar för fungerande levnadsvillkor i hemlandet, involverar regeringen diasporasomalierna i detta arbete?

2012 hölls "The Second İstanbul Conference on Somalia" där man lade upp planerna för landet och diskuterade pågående migrationsströmmar.

http://www.mfa.gov.tr/the-second-ist...stanbul.en.mfa

The Conference highlighted that primary responsibility for establishing a political solution in the country lies with Somalis. The role of the international community is to support Somalis to provide leadership and ownership in rebuilding a functioning state and local governments.

The Conference underlined the importance of finding durable solutions for refugees and internally displaced persons (IDPs) in accordance with international humanitarian and refugee laws.

The Conference recognized the importance of harnessing the skills and capacity of the Somali diaspora.

Intressant är också att 2012 började man tillåta dubbla medborgarskap i Somalia. Vad fick detta för effekt på migrationen från landet?

http://citizenshiprightsafrica.org/region/somalia/

En stor aktör i hela migrationskarusellen verkar vara IOM där sverige är involverade.

https://www.iom.int/migration

Established in 1951, IOM is the leading inter-governmental organization in the field of migration and works closely with governmental, intergovernmental and non-governmental partners. With 173 member states IOM is dedicated to promoting humane and orderly migration for the benefit of all. It does so by providing services and advice to governments and migrants. The IOM Constitution recognizes the link between migration and economic, social and cultural development, as well as to the right of freedom of movement. IOM activities include the promotion of international migration law.

De verkar lyriska över sina diasporakaruseller runt om i världen och den formidabla somaliska sticker nog ut lite extra.

https://www.iom.int/countries/somalia

Somalia is a hot, arid to semi-arid country whose economy is based on pastoral and agro-pastoral production and remittances from the Somali diaspora.

Somalia has a formidable diaspora, with estimates as high as 1.5 million individuals. Remittances, estimated between USD 1.2 and 2 billion annually, play a critical role in Somalia’s economy. The role of diaspora in the government also highlights the major part they play in Somalia’s politics and sustainable development. Somalia’s global and influential diaspora is an invaluable source of financial aid and qualified human capital. IOM recognizes the opportunity to channel this support more strategically for humanitarian and development outcomes. IOM has witnessed how placing Somali diaspora with the right qualifications in relevant institutions can have a huge impact. By transferring knowledge, skills and innovation, IOM aims to increase opportunities for diaspora to support sustainable and long-term development in Somalia. Diaspora experts accompany government efforts, strengthen the capacity of its institutions and deliver services to Somali citizens.

Men åter, vad gör Sveriges politiker för att främja kunskapsöverföring mellan diasporan och hemlandet och underlätta framtida återvandring/-etablering?

Det räcker kanske med att ta hit ett antal tusen om året som kan krydda övrigt bistånd med ytterligare bidragskronor. Skit samma vad det innebär för den somaliske individen och Sverige på lång sikt, huvudsaken att godhetspengar flödar.

Migrationskarusell var ordet. Glöm aldrig det

Och för att knyta an till trådämnet, är inte detta en öppning för media att hoppa på karusellen, att försiktigt börja nysta i politikens planer eller avsaknad av, för återvandring samtidigt som man strösslar med lite lyckliga goda återvandringsexempel för att få igång intresset för frågan.

Vet att media nosat på ämnet tidigare, ex reportaget från syrien där kvinnorna efterlyste sina män då de nu behöver hjälp i återbyggandet av landet.

Jag har, kanske föga förvånande, en reflexion angående det ovanstående.

Den första är att vi här i tråden, både giganter och följare, har en olycklig tendens att se Sverige och svenskarna som offren i hela berättelsen om invasionen av västvärlden i stort och Sverige i synnerhet. Det kan så vara att svenskarna som folk och nation rent konkret är offer. Men Sverige som stat och dess härskande elit är sannolikt snarare en av de värsta förövarna.

Den svenska utrikespolitiska eliten från Palme och framåt har varit djupt involverade i all den förödelse som drabbat länder som Somalia. Den brain drain och förödelse som vi aktivt medverkat till att skapa genom det goda progressiva internationella arbetet kan inte överskattas. Blomman av det somaliska folket som kunde har varit aktiva i arbetet med att skapa stabilitet och säkerhet i ett land som plågas av fattigdom sitter nu i svenska, amerikanska, engelska m.fl. länders ghetton i påtvingad sysslolöshet, narkotikaberoende och kriminalitet.

Somalierna, både hemma och i diasporan, är offer för en progressiv nyliberal agenda som den svenska eliten varit en starkt drivande kraft bakom genom sitt manipulativa agerande. Mitt credo är att vi måste befria dem från deras postkoloniala fängelser i Vivalla, Akalla och Skäggetorp. Äkta solidaritet är att hjälpa dem hem till ett meningsfullt liv.

Finns det några tjänstemän i Sverige som arbetar aktivt i denna fråga, eller har det varit underförstått att man räknar in alla permanent på livstid.

Hur är det i andra svängdörrsnationer i Europa, har man detta som en punkt på dagordningen. Borde finnas några ex. att snegla på där man förstått att återvandring är den humana och naturliga och vägen framåt.

Somalierna är bara ett exempel, men intressant ur den synpunken att de kommer ett antal tusen årligen, oavsett hur hemlandet förändras, ingen ifrågasätter det.

Men får man drömma lite är det snart dags för årliga statliga återvändarceremonier, ex. på Arlanda där sonen vinkar av föräldrar, syskon och morföräldrar: "vi ses snart igen när jag byggt färdigt huset och verkstaden, ta hand om farmor nu så hon får uppleva sin gamla hemby igen"....och media är självklart där och dokumenterar...snyft, slutet gott allting gott.

Skulle nog själv torka bort en tår i ögat efter en sådan ceremoni, vackert!

Och ja, vi är alla offer i denna migrationskarusell, både svenskar och somalier. Och förövarna går fria.

Den liberala drömmen om Australien

Om man lyssnar på progressiva liberala föreläsningar och diskussioner från imperiets kärnland eller från UK så hör man numera ofta sägas att man borde göra som Kanada eller Australien. De talar om att ländernas befolkningen där minsann numera accepterar en stor invandring för att den gjorts laglig enligt kvoter och där mottagarländerna har kontroll över vilka som kommer. Särskilt Australien framhålls som exempel eftersom de tog emot dubbelt så många utlänningar efter att de satte stopp för den båttrafik som började bli rätt intensiv.

Men de konservativa i Australien verkar vara av kategorin Reinfeldtmoderater som bara ser historien och samhället som en räcka kvartalsrapporter. De har nu en riktigt stor ock ständigt växande kinesisk diaspora och hur den diasporan kommer att agera i händelse av att den växande supermakten Kina börjar flexa med musklerna i Asien vete fåglarna.

Men de progressiva liberalerna och den nyliberala högern ser alltså en fortsatt hög invandring som målet - bara den är tillräckligt reglerad för att stoppa nationalismen.

Det finns inget som skapar sammanhållning mellan grupper så som en gemensam yttre fiende. I det här fallet svenska politiker & journalister som fiende både till det svenska & det somaliska folket.

I like it a lot.

Finanskrisen kanske var utlösande eftersom den medvetandegjorda de skuldsatta om vad som kan hända.

Men mera specifikt tror jag att det är den privata skuldsättningen som gett de "besynnerliga idéerna", (alltså utopismen i dess mångfald former), vind i seglen genom att de skuldsatta fått ett privatekonomiskt intresse av ordmagi och globalisering för att säkra korthuset ett tag till. Öppna gränser och fri rörlighet som Döbelnsmedicin mot den personliga ruinrisken.

Det är lite av en paradox att den självsäkerhet och arrogans som den realt existerande gränslösa liberalismen förts fram med i sina hegemoniska gammelmedier, fått hela sin kraft ur den skuldsatta medelklassens ångest och rädsla. Utan den ångesten vore Offensiv, Etc och de polska exiljudarna enbart en marginaliserad svärmarsekt.