I.
Citat:
Ursprungligen postat av
Friherr
PM Nilsson skriver en artikel om att vi ska tala klarspråk och vad han skjuter in sig på är just de som säger sig inte förstå hur det blivit så här. Genom att sätta ”svenskar” inom citat poängterar han just att det är svenskar, och att förklaringen till att de rånas är att de är svenskar. Det handlar inte om att de rånar jämnåriga vilka som helst utan just svenskar. Det är en del av det klar språk han talar om.
II.
Citat:
Ursprungligen postat av
HenKarl
Nilsson skriver "svenskar" eftersom alla är svenskar enligt den värdegrund™ han valt att följa. - Skulle inte de stackars, samhällets olycksbarn, ungdomarna vara svenskar kanske?!
III.
Citat:
Ursprungligen postat av
Friherr
Sverige består av svenskar och ”svenskar”. Personer med rötter i andra länder men med svenska pass och etniska svenskar. Om PM Nilsson inte gjorde skillnad mellan dessa båda grupper så vore det ologiskt att använda citationstecken. Varför inte bara kalla dem svenskar?
Genom citattecknet vill Nilsson poängtera något som han tycker är viktigt och som kan förklara dessa rån och den råhet som omgärdar dem. Nämligen att förövarna är svenskar medan offren är ”svenskar”.
Är det inte härligt med en diskussion som transporterar oss tillbaka till medeltidens skolastiska universitetsmiljö, eller till och med något tidigt kyrkomöte då man förgäves söker enas om den riktiga innebörden av ett eller annat grekiskt bibelord?
Fult av mig att raljera, visst, men kanske är det mindre väsentligt hur epokgörande PM Nilssons inlaga är, eller inte är, eller hur skickelsedigra dessa två små tecken (") i själva verket är. Jag kan tycka att det är tanken med texten som räknas, och vet ni vad jag tror? Jo, att Nilsson skriver "svenskar" helt enkelt för att 1) det är som svenskar/svennar de självidentifierande icke-svenskarna ser sina offer, något måste Nilsson kalla dem för att innebörden ska gå fram, citattecknen antyder citat rånarna, och 2) för att Nilsson inte helt frigjort sig från föreställningen att alla med svenskt medborgarskap är svenska. "Svenskar" är alltså det vi andra kallar svenskar, i dagligt tal och annars. Nilsson anspelar på det.
Jag tror i alla fall inte att Nilsson faktiskt själv menar att förövarna är svenskar och offren "svenskar". Möjligen ur rånarnas perspektiv. Möjligen. Annars är det mer logiskt att vända på steken.