Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Man kan börja med prisjägare på "papperslösa". Fem gripna papperslösa = PUT själv. "Greifer".

Idé värd att överväga men jag skulle föredra monetär ersättning eller TUT.

Om man kan anställa grovt kriminella menaiter som trygghetsvärdar i tunnelbanan ser jag ingen anledning till varför man inte skulle kunna anlita de 40 klanerna som Repatrieringsmän.

Sverige har redan tidigare erfarenhet av att anlita privata integrationscoacher och kulturlotsar. Dessa skulle sannolikt förlora sin funktion i samband med Den Stora Hemvandringen. Men de har sannolikt ett omfattande kunskapskapital och ett bra nätverk att utgå från.

Låt tusen blommor blomma!

Danmark visar vägen - 200 000 individer kan bli föremål för nya regler

Fria Tider rapporterar om ett danskt förslag. Frågan är om detta kanske kan bli startskottet för en debatt om Repatrieringsmän även i Sverige.

https://www.friatider.se/200000-inva...patrieringslag

Festligt att läsa om samernas ofarlighet mellan inläggen som handlar om de engelska planerna på att i början av andra världskriget ockupera norra Sverige ner till Dalarna. Jämför samernas krav, historiskt ogrundade som de är, med Churchills planer. Skillnaden är hårfin, men när det gäller samernas ensidigt och godtyckligt definierade krav, finns starka röster för att av godhet lämna ifrån sig den halva av Sverige som producerar elektricitet, malm och en stor del skogen, och propagandan vet inga gränser. I generationer har vi fått höra att samerna var de första människor som beträdde den landmassa vi nu benämner Sverige, trots att all arkeologi talar mot det. Där kan man tala om framgångsrik mediekrigskampanj, som till och med lyckats ockupera läroböckerna.

Dem i tråden som tror att vi inom det befintliga (liberala) systemet kan rädda oss vill jag bjuda på denna text. Tror att ni uppskattar den mer än jag själv; texten är mycket välskriven och i samma anda som Douglas Murrays böcker.

During the reign of liberal democracy (1776-2010), America and the world witnessed a wide spectrum of totalitarian ideologies, movements, and governments, on both the left and the right, as well those not fully illiberal but with authoritarian tendencies. Never, however, did any such movement come close to overturning America’s global power, nor accumulate enough power to cause the guillotine of silence, motivated by fear, to descend onto its own population and institutions. We are in the midst of a Great Silencing, the quashing of all voices from both our present and our past. Liberal democratic America saw both communists and fascists, and many cult-like enterprises large and small, but never did any of them become so powerful as to so completely strangle the public discourse, or to so credibly demand absolute obedience to its core tenets from the entire mass populace, with such totality, as the ideology today known as Wokeness.

We argue that Wokeness is a totalitarian ideology and movement analogous to old-style Communism and Fascism, totalizing mid-century cults such as Scientology, and the present-day totalitarian Islamism of ISIS. If we are to preclude the rise of this new totalitarian form of governance in our country as the successor to the failed neoliberal oligarchical state we have now, it is necessary that we act resolutely while it is still possible to divert it from taking up the central position in our long-term individual and collective futures.

We set forth those characteristics that identify Wokeness as totalitarian, with the understanding that its (lack of) leadership structure, which seems to be a feature of all major 21st-century Western political movements thus far, constitutes an historical exception to the norm. Historically, totalitarian ideologies and movements have not been able to take root except in the presence of already permissive environments of fading or faded authority. While healthy, functioning democracies will automatically repel and reject them outright as preposterous and immediately relegate them to the fringes of the political discourse, in those spaces where Wokeness has taken hold, not only in the United States but throughout the Western world, we no longer have healthy, functioning democracies.

Wokeness is deep into the process of filling the void with objectives and methodologies that bear the classic hallmarks of totalitarianism. Wokeness holds strategic objectives of a grand, civilizational scope that involve the re-structuring, re-definition, and rigid, arbitrary classification of our populace, and with it, the common lens through which we should see ourselves as a society. It employs complex gymnastic contortions of thought and the English language that leave the populace vulnerable to being easily herded into strict, unthinking compliance with its demands. Nothing is left to chance: Woke advocacy is followed up with a feverish societywide indoctrination campaign designed to compel absolute allegiance to its authority, while simultaneously unleashing unto the unwitting populace its brutally efficient deterrence and enforcement mechanisms, designed to close down all possible avenues of conscientious objection and dissenting opinion.

Hallmark #1: Legitimacy and Authority Based on the Arbitrary Dichotomization of the Subject Populace

Wokeness is nothing less than a project to unilaterally tear down, and to re-structure, the entirety of our human environment—this includes all society, culture, customs, ethics, and politics in the United States and across the Western world—to fall into alignment with whatever arbitrary contours it desires. What it desires is to get rid of all of Western civilization, past, present, and future, which it re-names “Whiteness”—the original sin of Woke doctrine, and to which it attaches its own re-defined adjective “racist“—and replace it with “Wokeness,” characterized first and foremost by its own re-defined attribute of “anti-racist,” hence, “anti-Whiteness.”

https://newdiscourses.com/2020/09/gr...talitarianism/

Men det där är fler olika motsägelser, vilket jag menar falsifierar teoribygget som det presenteras.
Givetvis håller jag inte med utan ser det från en liten annan vinkel:
En totalitär ideologi som tar sin plats på grund av "failed neoliberal oligarchical state" är motsägelsefullt och kan kritiseras.
Ser snarare att det är enskilda staters handlingsförmåga som är kringskuren på grund av neoliberal globalism som nått vägs ände. Kanske man har ett annat synsätt om man ser världen utifrån USAs synvinkel. Där kan man faktiskt tala om "failed neoliberal oligarchical state".
Att Wokeism kan ta plats är för att det finns ett bristfälligt ledarskap är helt rätt. Men det märkliga är att i USA och andra stater är Wokeism FÖR "failed neoliberal oligarchical state" inte mot.

En rörelse som bara bryter ner samhället och som samtidigt vill behålla det gamla impotenta styret är mer att likna vid brända jordens taktik mot sina motståndare. De förstör hellre samhället än att lämna över makten i demokratiska val.
De vill inte skapa något nytt. De vill behålla det gamla styret. Det menar jag talar mot att detta är ett fristående ideologi. Det är mer medel än mål. Och själva utförande saknar inte brist på ledarskap, det är väl organiserat. Bristen på ledarskap står att finna i att inte sätta stopp för radikaliseringen.

Wokeism ÄR det falerande och förlorande gamla global liberalismen som de kallar för "failed neoliberal oligarchical state" medel för att behålla makten över dagordningen. Krympandets radikalisering.

Bristen på ledarskap är i sig en effekt av neoliberal ideologi och moral korsat med demokrati utan meritokrati. Vi ser det tydligt också i Sverige.

En debattartikel i GP som handlar ytligt sett om skoldebatten men som beskriver väldigt väl också migrationsdebatten som den framförallt har sett ut:

Isak Skogstad: När skoletablissemanget visade sin bockfot

Skoldebatten präglas av fula debattknep och personpåhopp. Ironiskt nog är det de som säger sig stå för inkludering och demokrati som ofta använder sig av de fulaste knepen.
...
Frågan är mycket större än så. Vad händer i förlängningen om de som vill diskutera viktiga sakfrågor, som exempelvis skolan, möts av ett debattklimat präglat av en slags omvänd generositetsprincip? Om saklig kritik möts av osanningar, personangrepp och insinuationer?

Några stridbara debattörer kommer säkerligen klara av det, någon enstaka kanske till och med blir motiverad av det. Men det är nog desto fler som tappar både hopp och lust att delta i debatten. När det väl sker, då kan man på allvar börja prata om hot mot demokratin. Och då inte bara som ett debattknep, utan dessvärre som en högst saklig beskrivning av konsekvenserna som följer av en fullständigt urspårad debatt.

http://www.gp.se/1.36242108

Det han beskriver är ännu en version av den White flight som skett i hela samhället. Nu också i idédebatten. Och speciellt i debatten om mångkulturen.

Få orkar att under en längre tid deltaga i den mentala grisbrottningen som PK-dreven kan uppbåda.

"Hur gör vi Rashid Musa till miljardär på biståndshemvandring?" Det är frågan som innehåller en stor del av svaret på hur en verkligt demografiskt betydelsefull återvandring går till, hitom inbördeskriget.

Det är just de tribalistiska strukturer som skapar problem i Sverige som lättast möjliggör en kollektiv återvandring och det är samma giriga Borgia-incest mellan politiker och entreprenörer som eroderas de problem de tidigare ackumulerat på hög. Utanförskapet måste bli en exploaterbar exportvara med högre vinstmarginal än inhemsk mäklarindustri.

Det är alltför många i landet Sverige som är investerade i den gällande samhällsmodellen. Medierna och "experterna" som befolkar myndigheterna framförallt. Lägg till alla idealistiska kvinnor i storstäderna. Jag känner ett par. Man får inte ens prata om samhällsproblem eftersom de svenska samhället är det bästa som Gud någonsin skapat. Modernt, inkluderande och omhändertagande. Och framförallt ska det vara antiauktoritärt. Det går inte att diskutera skol-, familje- eller invandringspolitik utan att skygglapparna åker på. De åker på direkt. Man vill inte prata. Men jag kan se svaga öppningar för en återgång till föräldra- och lärarauktoritet på Svenska Dagladets familjesidor. Efter 40 år av antiauktoritär hegemoni vägar man till slut säga att föräldrar har rätt att säga nej när barnen tjatar. Ett myrsteg i rätt riktning. Men det är klart att är man ute på minerad mark blir det väldigt ängsligt. Sverige är nog väldigt speciellt och väldigt illa ute.

De följer Kübler-Ross-modellen väl. De är kvar i förnekelsestadiet.
Wiki:

Kübler-Ross-modellen säger att när en person står inför förestående död eller andra extrema, fruktansvärda öden (som personen ser det), så kommer han eller hon att uppleva en rad känslomässiga faser: förnekelse, ilska, köpslående, depression och acceptans

https://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%BCbler-Ross-modellen

Men jag tror att det är ännu värre i USA. Där har PK-etablissemanget ännu inte accepterat att Trump vann 2016. Där har förnekelsen till viss del gått över i ilska i alla dessa kravaller som där pågått och pågår.
I tråden har det funnits och finns det alla sorter. Förnekarna, de arga, de som vill köpslå, de deprimerade, defaistiska och uppgivna och inte minst de som accepterar hur situationen är.

Det kommer alltid finnas alla sorter. Frågan är hur man får någon att sluta förneka verkligheten?

Om man gjort det länge är det antagligen inte svårt att fortsätta med det.

Jag har ju min käpphäst och det är den politiska moralen. I vacuumet efter den kristna moralen har den politiska moralen tagit plats. Kom ihåg att vi är protestanter i det här landet. Den politiska religionen är inget man tar lätt på. I den finns både frälsningen och livets mening. Jämlikhet, jämställdhet och omsorger om svaga grupper. Översteprästerna i media och politik förkunnar budskapet. Domprosten Eva Brunne läxar upp Jimmie Åkesson från predikstolen i Storkyrkan vid Riksdagens högtidliga öppnande. Det är bara att kröka nacken eller böja knä som den kvinnliga polisen. Den politiska moralen regerar. Den som inte anpassar sig är en kättare och en avfälling. Bäst att inordna sig i ledet i vår semi-auktoritära politiska kultur.