Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Finns det någon av trådens giganter och följare som tror att Wolo är en självständig aktör som går emot ägarnas agenda?

Finns det någon som tror att medlemmarna av familjen Bonnier slår upp DN till frukost och river sitt hår över hur egensinnig och galen deras chefredaktör är?

Bonniers är ägarnivån som bestämmer över och kontrollerar hela koncernen.

För att göra din fundering något mindre anekdotisk så får jag fylla på med en liknande observation.

Jag hade kontor i centrum av en medelstor stad för 12-15 år sedan. Genom kontorsfönstret kunde jag se ner på andra sidan gatan, där fanns det två handikapp-rutor. En liten bit bort fanns det ett större antal "vanliga" parkeringar.

Jag började bli uppmärksam på att dessa handikapp-parkeringar ofta var upptagna. Efter ett tag så tog jag för vana att sätta kryss i tre kolumner, avseende förarnas etnicitet. "Svensk", "Osäker" & "Blatte". Mest för att fördriva tiden under tråkiga telefonsamtal. Efter de första 2 dagarna hade jag 58 kryss på "Blatte", 4 på "Osäker" & 1 på "Svensk".
När jag tyckte mig skymta en handikappdekal så gjordes ingen notering.

Efter ett par veckor med samma mönster så ringde jag till kommunens parkeringskontor & påtalade att nästan ingen som parkerade där hade en handikappdekal. Jag avstod från att trycka på blatte-vinkeln. När inget hände så ringde jag ett par gånger till, även till chefen & då tog det skruv. Efter det kom det regelbundet förbi en P-vakt & dom skar verkligen guld med täljkniv. Periodvis stod P-vakten där nästan på heltid & drog säkert in mångdubbelt av sin kvot. Jag gick ner med en mugg kaffe till honom vid några tillfällen.

Detta är visserligen en liten detalj i den stora helheten, men det ger även en symptomatisk bild av hur tillståndet i landet drastiskt har förändrats under de senaste decennierna. Vilket självklart påverkar alla aspekter av samhällslivet.

Jag gillar nerslag i verkligheten som illustrerar något som händer. Hellre det än vidlyftiga resonemang i de teoretiska rymderna. Jag tycker dock att även unga svenskar börjar tappa det vad gäller att följa regler som man gjorde tidigare i landet. Jag kan bara se vad som händer i min bostadsrättsfastighet i Stockholms innerstad med många smålägenheter som bebos mestadels av ungdomar 20-30 år gamla. De har väl curlats av sina föräldrar och av lärare och skolpersonal för de låter andra ta stötarna:

De tar inte bort luddet i torktumlarna. Släcker inte lyset i tvättstugan efter sig. Lägger ner badrumsspeglar i containern för tomglas. Skickar inte ner hissen från våningsplanet efter användning. Stänger inte dörren till vinden efter sig. Små saker kan tyckas men det handlar om att - precis som är fallet med handikapparkeringen ovan - att "man gör det man kommer undan med". Det är den nya regeln som även svenskar börjat tillämpa. Det innebär merkostnader i marginalen som måste betalas av någon.

Jag ser också att staden numera ser till ordningen vid återvinningsstationerna dagligen i stället för som tidigare en gång i veckan eller var 14:e dag då det för ett par-tre år sedan kunde se ut som en soptipp på återvinningsstationen nära mig. Numera ser man heller inga gamla soffor och kylskåp på marken utanför miljonprogramshusen i förorterna som man kunde se tidigare. Även där en daglig kontroll och bortforsling. Ibland tror jag mig ana att det handlar om att spåren av mångkulturen ska tas bort. Städningen av gator och torg och allmänna ytor är otroligt mycket mer noggrann i Stockholm idag mot för säg 5-10 år sedan. Merkostnader absolut.

Det här har vilken skånsk bondlurk som helst kunnat räkna ut i över 30 år. Jag tror vi kommer få se största möjliga tystnad kring denna artikel. Vem tror den har något att vinna på att gå i klinch med en av Sveriges mest namnkunniga nationalekonomer? Den kommer sannolikt läsas av de flesta journalister och politiker men från officiellt håll blir det nog tyst. Alla vet att det är så här det ligger till, men det finns inget att tjäna på att säga det högt. Det är synd att folk som Assar och andra som inte längre har någon karriär att förlora går ut oftare och berättar om sakernas tillstånd.

Jag tror många börjar se det som står skrivet på väggen och att fler och fler inser att den aktuella situationen inte har någon lösning inom ramarna för hur den nuvarande politiska ordningen är utformad. De politiska styrmedel som finns att tillgå idag är framtagna och utformade för hur Sverige såg ut på 80- och 90-talet, de funkar helt enkelt inte i ett mångkulturellt Swedistan. Vi har nu hela bostadsområden, förorter och stadsdelar som i praktiken lever helt utanför det svenska samhället, bortsett från alla skattepengar som pumpas in i dessa områden för att behålla lugnet en aning. Insatsen kommer dock hela tiden bli högre eftersom dessa områden ständigt växer och kaosfaktorn hela tiden skruvas upp. Kraven på separatism kommer öka och det finns inget i den svenska systemet som kan hantera detta utan att systemet faller sönder totalt. Anledningen till att Irak, Brasilien, Pakistan och Nigeria inte har några fungerande (välfärds)stater beror på de demografiska förutsättningarna som finns i dessa länder. De är helt enkelt för splittrade för att kunna bygga upp ett fungerande system för omfördelning av resurser mellan olika befolkningsgrupper. Nu har vi hämtat hit den problematiken till Sverige där den infödda svenska befolkningen i praktiken ska försörja en av svenska politiker importerad underklass som aldrig kommer bidra till det svenska samhället.

Många i Sverige är nog totalt ovetande om att människor kan leva i samhällen utan en fungerande stat, men det sätter tydliga gränser för vad staten kan åstadkomma och vilka förväntningar som finns på den. Söndercurlade svenskar som levt i villfarelsen att den svenska välfärdsstaten är någon form av naturtillstånd har nog svårt att föreställa sig att all skatt man pumpat in i systemet kan vara bortslösad på annat än vad det egentligen var till för. Det kommer bli ett hårt uppvaknande.

Det sjuka är att Sverige är ett oerhört rättvist samhälle – på pappret. Det finns mängder av lagar och regler som ska hindra precis det som händer i Sverige. Bland mycket annat finns lagen om offentlig anställning som ska säkerställa att tjänstemännen inte är partiska.

Hela statsapparaten genomsyras av dysfunktionella och genomkorrupta människor och medierna är en del av denna sjuka maktapparat. Demokratin och rättssäkerheten har slutat att fungera för länge sen, i den mån de någonsin har fungerat.

I nuläget är problemen olösliga i Sverige eftersom rötan – alla dessa dysfunktionella människor – finns överallt. Det måste komma helt nya maktstrukturer med helt nya människor.

Jag upprepar: Ovänners nyttiga idioter och ovänner. Det är de två kategorier som menar att svenska folket har sig självt att skylla.

Vilket inkluderar en hel del man läser här på Flashback. Du är inte den förste att försöka överföra individuell dygdemoral till kollektivet svenskar. Gärna lite manligt och protestantiskt uppfordrande om att inte skylla ifrån sig utan ta ansvar och betala priset med ränta. Stoisk och tystlåten - det är väl så en riktig karl är riktigt svensk?

Det är antingen korkat eller en härskarteknik. Det dygderika, manliga är nämligen ingalunda att gå Aron Flams ärenden när han säljer in en svensk historisk skuld eller hålla med Adam Cwejman om att svensk valhänthet och oerfarenhet skapat problem som synkront dykt upp i alla västländer. Att låta sig själv och andra svenskar gaslightas.

Sådana utspel ska tas för vad de är: Hatiska partsinlagor och instrumentell identitetspolitik. De ska avfärdas, dekonstrueras och approprieras för att driva egen ingrupps agenda. Det finns en räkenskap att göra upp med debet och kredit, det finns pålagor och straffavgifter att hävda och förhandla om.

Det kollektiv som tutar i sig självt att sänka sina anspråk på förhand, har bara ytterligare eftergifter att vänta. Kollektiv skuld gentemot andra folk fungerar inte som överlevnadsstrategi och grundarmytologi för någon nation.


Ja, risken är överhängande att svensk nationalism blir till kontrollerad opposition och rentav sin antites, antinationalism med udden riktad mot det organiska svenska folket till fördel för en påhittad öppensvensk överidentitet. Det är dock inget givet utan föremål för pågående förhandling mellan korrumperbara, felbara företrädare och ingruppen de företräder.

Styrmedlen är grupptryck och -uppfostran, antingen uppifrån-ned eller nedifrån-upp. Och observera att Trump eller Karlsson kan använda sig av protester från de egna, för att förhandla med andra särintressen. Det gäller ju nästan alla politiker att de inte "brinner" så mycket som navigerar och tar minsta motståndets väg.

Företrädare eller makthavare gör hela tiden kalkyler och det hjul som inte gnäller får inget smörjmedel. Framtiden kommer handla om att vara partisk och därmed relativistisk. Där har postmodernismen rätt och mycket av det som var funktionellt och berömvärt i en monokulturell kontext, blir direkt skadligt i den mångkulturella.

Rent praktiskt handlar det om att gnälla på sina företrädare för att de inte är tillräckligt partiska och göra stödet evigt villkorat och preliminärt. Om Trump bara bryr sig om svarta och latinos och Israel, så ska det kosta vita amerikanska väljare. Om Jomshof står som en hanrej med en israelisk jätteflagga eller Åkesson förnekar svensk enticitet - så ska de kritiseras av svenskar som inte nöjer sig med minsta lilla utan fattat att i det nya Sverige gäller det att kräva allt, alltid.

Och även horisontellt ska alltså lojaliteter och motiv synas i sömmarna och hackordning inrättas. Ingruppsstatus handlar om att vara mest partisk och ut på huvudet ur åsiktskorridoren åker den som sviker.

Det jag ogillar med detta resonemang är att det är ett "vi har varit naiva" på nationell nivå. De flesta jag känner ÄR naiva, rent av dumma, politiskt och begriper just ingenting alls om vad som pågår (de har inte ens koll på migrationsnivåerna eller hur många som har tagits in). Är det inte medborgarnas ansvar att informera sig? Om jag har vetat allt det här i femton år (och, nota bene, bara i femton år!) så finns det inget hinder för andra att informera sig. Men de vill inte.

Om jag ska skylla på någon så är det på "borgerligheten", som både övergivit kulturkampen och låtit bli att göra något åt S-strukturer när de väl hade makten, och förstås speciellt Reinfeldtisterna, som beslöt sig för att utnyttja det moraliska argumentet för att maximera globohomo och maximalt destruera svenskarnas livsmöjligheter.


En studie för några år sedan visade att sysselsättningsgraden för invandrade män låg på 65% och för invandrade kvinnor på 55%. Svenskars sysselsättningsgrad är 80-85% (och detta är "inrikes födda", vilket inkluderar många av no-go-zonernas invånare, så siffran för äktsvenskar är ÄNNU högre. Jag personligen känner inte ens någon arbetslös äktsvensk).

Vi vet alla att arbetslöshetssiffrorna dras ned genom att instifta låtsasjobb som är skattefinansierade, till exempel de "extratjänster i välfärden" som instiftades och inte bara var 100% skattefinansierade utan dessutom genererade intäkt till kommunerna med 70000 kronor per instiftad låtsastjänst (ingen var nämligen intresserade av "extratjänsterna", eftersom de inte behövdes, så man var tvungen att muta kommunerna).

Vi vet också alla att pensionssystemet är ett pyramidspel och luftslott, där inga pengar sparas undan (trots det imponerande kuvertet man får som indikerar att det finns en guldskatt i ett hemligt bankvalv någonstans) utan tanken är att nuvarande sysselsättning skall finansiera nuvarande pensionärer. Detta är ett listigt sätt, så länge sysselsättningen ligger på samma nivåer och det sker en viss befolkningsökning (och detta kan man förstås räkna på).

Min ståndpunkt, och orsaken till att jag höll med dig, är att politikerna använder invandringen + skattefinansieringen av låtsasjobb till invandrare som ett sätt att dölja sin egen inkompetens och kriminalitet (man hade ju, om man brydde sig om pensionärerna, lika gärna kunnat styra skattepengar till pensionerna direkt i stället för att låta dem ta en runda i det kommunala), samtidigt som man håller BNP i schack och fortsätter kreditexpansionen. (Fast man behöver "bara" täcka skillnaden mellan invandrares sysselsättningsgrad och den sysselsättningsgrad som krävs för att upprätthålla välfärden, som brukar sägas vara 72%). Det vill säga, hela apspelet är i princip propaganda för att utmåla den politiska klassen i Sverige som duglig. Det är detta som är en BWF, och det är detta som är så svårt att rulla tillbaka eftersom alla makthavare är djupt investerade i detta, och jag anser ju att 7k hellre kommer låta Sverige gå under än röra i denna soppa.

Fast ovan verkar du hävda att invandringen i sig är nödvändig för att bibehålla välfärdsstaten, alldeles oavsett. Hur tänker du här?

Man måste nog börja diskutera integrationen ur ett svenskt perspektiv, allt annat är omöjligt då vi inte har insyn i främmande folks ambitioner och framtida visioner om vilket Sverige de önskar leva sin fortsatta frihet i.

Gällande svensken tror jag integrationen från vår sida nåt sin yttre gräns, man har vidtagit åtgärd på åtgärd, mosat in pengar i det svarta hålet utan resultat. Man har städat och friserat för man ville inte att allt skulle vara förgäves, ogjort arbete. Nu orkar man inte mer.

Vi hade integrationsproblem redan innan mångkulturen överöstes oss, då var de av annan karaktär, mest människor som inte klarade av att leva som övriga, psykiskt sjuka, alkoholister, narkomaner o.s.v. men dessa kunde vi hjälpa inom ramen för samhällskontraktets buffert och gick de inte att intergrera, lät man dem vara, det hade vi råd med och det ansågs bäst för båda parter.

Miljörörelsen tog fart och vi kämpade till oss en tätposition i världen, då vi tog tag i gamla synder och skapade regler för att förhindra nya. Vi hade ett fungerande samhälle, inte perfekt men ändå, vi hade marginal att justera, förbättra och förfina, vi var beundrade och ett facit för omvärlden.

Vad hände? Varför var vi tvungna att rasera allt, backa bandet 30 år, börja om men nu med en mycket större insats och risk, då vi började importera människor som varken förstår eller går att anpassa till systemet. Detta är den stora gåtan. Och vi som varit med ett tag och sett hela resan orkar inte längre engagera oss i skiten, sveket är för stort och arbetsinsatsen för att åter ta oss tillbaka omöjlig.

Som du säger, våra unga, som inte vet bättre, anpassar sig så gott det går och integrerar sig i realtid med en allt mer splittrad och kaosartad omvärld, både lokalt och globalt, vad ska de göra liksom, starta inbördeskrig? Men tror även de har en gräns om de fått något med sig av godo i modersmjölken. Tyvärr ser man inga hälsosamma tecken ännu på ett uppvaknande hos de unga, de har nog fullt upp med att överleva i det nya Sverige. Men vi kan hoppas på en reaktion snart, den måste komma, något alternativ finns inte.

Samt att minimera transaktionskostnaderna genom att upprätthålla en hög tillit mellan människor.

Att satsa hårt på att chocksänka tilliten genom inblandning av migranter, till råga på allt med hög kaosandel av rovdjur, innebär enorm ökade transaktionskostnader som gör att försörjningkvoten måste vara ännu högre än om befolkningen är homogen med hög tillit.

Att dessutom migranterna har hög parasitandel, som inte bidrar till att höja försörjningskvoten är ett rent stolleprojekt.

Den som inte inser sin egen medverkan i ett skeende kommer inte kunna förbättra sig.

Min förhoppning är att svenskarna helt enkelt inser att politiker inte är att lita på. Att de moraliska argument de kommer med är medel för att tillskansa sig makt. Att de per definition är yrkeslögnare, och att ju högre upp, desto mer manipulativa psykopater har man att göra med. Om man inte inser att man låtit sig luras, hur ska en personlig utveckling kunna ske? Återigen, frågan om ansvar kontra risk. Att svenskarna varit korkade (underlåtit att informera sig = utsatt sig för risk) fråntar inte på något sätt politikerna ansvaret för sitt förräderi (aktiva handlingar för att manipulera information och förstöra landet).

Om svenskarna kan räddas vore allt förgäves om de bara började tro på nya lögnares utsagor.

Jag ställer samma fråga till dig som jag ställde till estetik 00:18: HUR ska du kunna skydda dig mot något som du saknar skydd mot? Det är omöjligt.

Att bara gå och rösta fungerar ju uppenbarligen INTE eftersom partierna inte alls agerar i enlighet med sina partiprogram – åttaklövern jobbar hårt på att förstöra välfärdsstaten men ingen har det i sitt partiprogram.

"Vi" har inte gjort något alls och det finns ingen gåta.

Maktklassen i en demokratisk, moralisk stat behöver en moralisk häst att rida på. I Sverige har det traditionellt socialistiskt sett varit "arbetarna" det är allra mest synd om, och då har man ridit denna häst tills den stupat (dvs, tills alla "arbetare" nu blivit egenföretagare eller högt avlönade yrkesspecialister, dvs medelklass). Sedan har man helt enkelt bytt häst, nu till någon grupp det är mer synd om. "Att hjälpa folk i närområdet" är för abstrakt, folk bryr sig inte om sån skit, de som det är synd om måste vara i samhället för att folk ska bry sig om dem. Därför har man helt enkelt importerat en ny grupp det är synd om. SD är egentligen resultatet av att de som det förut var mest synd om är arga för att de inte längre är föremål för maktklassens ömma omsorger.

Dessutom har det jättemånga "dynamiska effekter" som hjälper maktklassen att bibehålla system som gynnar dem. Men alltihopa bygger på det moraliska argumentet "svenskar bär skuld till den som har det sämre än dem". Detta är den gordiska knuten. Jag väntar fortfarande på den Luther som ställer sig upp och deklarerar att svenskar nu är skuldfria, för evigt. Som bevis kan vi ju ta de miljoner människor "vi" har räddat genom massinvandringen.

Detta är den logiska förklaringen, sedan finns det förstås en massa dårar (speciellt i "journalist"-kåren) som tror på en massa nymarxistiskt trams, men allt detta trams grundar sig också i det moraliska grundargumentet "din grupps skuld".