Citat:
Ursprungligen postat av
167-steg-kvar
Jag invänder mig inte alls emot ditt resonemang här, det kommer bara med en liten hållhake. Det har, tyvärr, inget med verkligheten alls att skaffa. En analys bör i allt väsentligt avhållas ifrån allt vad optimism, pessimism och önsketänkande heter.
Som jag skrev förut har arkitekterna bakom mångkulturprojektet aldrig varit realister. De har varit och är pragmatiker. Det är en helt avgörande distinktion.
En pragmatiker kan ta med i beräkningen att en vision inte måste vara det minsta realistisk för att vara nödvändig och att svårighetsgraden inte är känd innan försöket är gjort. Det klassiska exemplet är bergsklättraren som måste våga ett livsräddande språng för att inte själv delta i sitt eget falsifierande av möjligheten att klara livhanken. Det kan visa sig att bedömningen av hoppets omöjlighet var helt fel och berodde på psykologi eller synvinkel som genomskådas först efteråt. När det gäller återvandring kommer det t ex inträda nya, nu okända kritiska massor när en diaspora får en återvandrad diaspora-diaspora i hemlandet, i samspel med utveckling i Sverige.
Om din bror är en svensksponsrad brevbärare med eget hus i Aleppo och din son kommer på glid i Helsingborg - hur påverkar det ditt beslut att stanna eller flytta, nu när ditt försörjningsstöd dessutom villkoras mot aktivitetskrav som gatsopning i reflexväst? Är det fråga om linjära eller exponentiella förskjutningar av incitament?
Om du "vet" vad som är möjligt, har du påverkat vad som är möjligt. Det är inte pragmatiskt, även om du från din begränsade horisont just nu KÄNNER att det är "realistiskt".
Jag har ju talat om framtiden som flera alternativ som ALLA är osannolika, orealistiska - vilket gör att allt handlar om relativa, komparativa grader av icke-realism.
Är Gürs etniska miljonbidragsproletariat
realistiskt, egentligen? Är Malcolm K:s idéer om frikårer det? Eller kan det vara att de båda är aspekter eller stadier av samma migrationsprocess som jag beskriver ur en annan synvinkel.
Att försörja en massa människor från lågpresterande, disparata kulturer i ett högkostnadsland nära polcirkeln är inte naturligt. Det är inte strömlinjeformat eller minsta motståndets väg, utan ett energispill som måste fyllas på med överskott från - någonstans. Är det realistiskt att en sådan företeelse extrapolerar till svenska folkets utplåning? Eller att migrationen visserligen stannar av, men inte vänds? Eller att den får en egen dynamik när den väl vänts?