Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Carl Lindstrand
för 12 timmar sedan
Om den journalist som livnär sig genom frivillig sponsring är en ”swishhora”, som statsradions Ola Gäverth så vältaligt och balanserat uttryckte saken, vad är då den journalist som lever på skattemedel? Skatteslampa? Pålageprostituerad?

DE INTEGRATIONSPOLITISKA UTREDNINGARNA SOM KULTURKRIG

Invandring och integration har blivit så laddade frågor att många forskare undviker att ta sig an dem. En orsak till detta kan härledas till de tre integrationspolitiska maktutredningar som initierades i början av 2000-talet och som förvandlade området till ett politiskt slagfält. I stället för att föra en rationell dialog kring integration kom inflytelserika politiker, journalister och samhällsvetare att bidra till ett debattklimat och kunskapsläge som präglas av generaliserande slutsatser om främlingsfientlighet, utanförskap och rasism. Det är därför inte underligt att Sverige efter flyktingkrisen 2015 har haft svårt att hantera integrationspolitikens utmaningar.
...
Men blickar vi bakåt bara 15–20 år finner vi en period och en serie händelser som fick en avgörande betydelse för hur den svenska debatten om invandring och framför allt integration allvarligt försämrades. Det var en period när samtal havererade, när forskning och förvaltning politiserades och när alltför många inflytelserika politiker, journalister och samhällsvetare släppte alla ambitioner att föra en rationell dialog. Här skapades ett vakuum som sedan kunde utnyttjas och fyllas av politikens nya populister. Det handlar om vad som hände med tre integrationspolitiska maktutredningar som initierades i början av 2000-talet och som förvandlades till ett politiskt slagfält med bedrövliga konsekvenser.
...
Syftet med en maktutredning är, precis som termen antyder, att kartlägga hur makt är fördelad i ett samhälle.
...
Den första integrationspolitiska maktutredningen tillkom i kölvattnet av invandringen i slutet av åttiotalet och under nittiotalet.
...
I en debattartikel (DN 2003-04-06) meddelade två av expertgruppens medlemmar – ekonomhistorikern Paulina de los Reyes och sociologen Masoud Kamali – att de hoppade av arbetet i utredningen. Som skäl angavs följande: ”Utredarens arbetssätt och utredningens perspektiv, fokus och prestationer hittills gör dock att vi i dag inte längre ser det som meningsfullt att sitta kvar i expertgruppen.”
...
Det är uppenbart att Sahlin sympatiserade med Kamali, vilket är anmärkningsvärt eftersom Kamalis syn på till exempel hedersrelaterat våld inte rimmade väl med den feminism som Sahlin officiellt bekände sig till.
...
Men i oktober 2003 meddelade Sahlin att hon hade för avsikt att låta Kamali ta över som utredningsledare.
...
Strax före jul 2003 nådde uppmärksamhetsnivån för utredningen ett slags klimax när tv-programmet ”Uppdrag granskning” sände ett inslag om de pågående konflikterna, som i de flesta avseendena ställde sig bakom de los Reyes och Kamalis debattartikel och deras därpå följande uttalanden i medier och andra sammanhang.
...
KAMALI TILLDELADES UNDER våren 2004 en egen utredning av Sahlin som ersättning för den nedlagda. Han fick i uppdrag att ”identifiera strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet” och ”dess konsekvenser för makt och inflytande” (Dir. 2004:54). Debattstormarna mojnade och det var bara några få skribenter på debattsidorna som invände mot utnämningen av Kamali. En av dessa var Dilsa Demirbag-Sten som i Expressen (2004-02-25) ställde frågan hur Kamali kunde utses av Sahlin som huvudansvarig för en integrationspolitisk maktutredning. Hon hade läst Kamalis kapitel i boken Debatten om hedersmord – Feminism eller rasism (red. Stieg Larsson och Cecilia Englund 2004) och förfärades inte bara över hur ”hedersmord” beskrevs som en kulturrasistisk konstruktion. Hon reagerade också på hur aggressivt och urskillningslöst Kamali förde fram anklagelser mot forskare, aktivister, debattörer med flera, som han alla anklagade för att vara rasister. Men om detta blev det inte mycket debatt. I Dagens Nyheter väcktes kritiska frågor om Kamali och hans nya utredning egentligen bara av Hanne Kjöller (DN 2004-03-04). I övrigt skrev Dagens Nyheter positivt om Kamali på ledarplats och i två längre intervjuer utan några inslag av kritisk granskning.

I sociala medier ifrågasätts nu Stefan Löfvens kopplingar till organiserad brottslighet i Sverige och huruvida han bör ha det högsta ansvaret för att bekämpa just organiserad brottslighet.

Kan detta också förklara varför Löfven inte vidtar åtgärder mot kriminella i Sverige och att de har kanske hållhakar på honom? Den som är försatt i beroendeställning har inte legitimitet att vara landets statsminister.

Sverige har genomgått betydande förändringar till följd av den omfattande invandringen och dessa demografiska förändringar kommer att genomsyra svensk politik under överskådlig tid, skriver TOMMY MÖLLER, professor i statsvetenskap.
...
När vi om några dagar lämnar 2010-talet kan vi blicka tillbaka på ett omvälvande decennium. Den stabilitet som länge kännetecknat det svenska politiska systemet, och som ännu gjorde det vid förra decennieskiftet, tycks åtminstone just nu vara förpassat till det historiska muséet. Och den samförståndsinriktade politiska kulturen, som varit ett annat definierande drag för Sverige under lång tid, förefaller vara under upplösning.
...
Kommer denna situation att bestå? Sannolikt.
...
Men oavsett hur det blir med den saken kan ingen förneka att vårt samhälle har genomgått betydande förändringar till följd av den omfattande invandringen, och dessa demografiska förändringar kommer att genomsyra svensk politik under överskådlig tid. Vissa betraktar förändringen som berikande, kulturellt och måhända även ekonomiskt (på lång sikt), medan andra förknippar den i stort sett enbart med problem.
...
Det som kan leda till en ytterligare fördjupning av polariseringen är den kulturkonflikt som blottläggs i mångkulturens kölvatten.
...
Men potentiellt rymmer dessvärre mångkulturen vidare och betydligt mer oroväckande konflikter. Om inte integrationen av de nyanlända lyckas bättre riskerar i förlängningen det sociala kitt som gör ett demokratiskt välfärdssamhälle av vår typ möjligt att vittra sönder.

2010-talet har verkligen varit de stora varningarnas årtionde. Stundande katastrofer såsom fascismens intåg och demokratins upphörande har använts så fort det har varit opportunt.
...
Om kartan som beskriver verkligheten inte är komplett, så är rätt svar inte att ignorera verkligheten utan att korrigera kartan.
...
Vad som faktiskt förflyttats under mer än ett decennium är de delar av offentligheten som kraftigt skruvat upp aggressionsnivån i sin politisk-retoriska repertoar. De som mest har varnat för odemokratiska böjelser har i själva verket varit en bidragande orsak till polariseringen, sanningens devalvering i det offentliga samtalet, och föraktet för såväl det politiska som mediala etablissemanget.

I stället för sakpolitik har vi haft mer än ett decennium av metadebatter och förvirrade diskussioner om ordens betydelser. Och anklagelserna om fascism, högerextremism och ideologiska svek har tyvärr blivit så vanliga att de tappat mycket av sitt värde. Det är illa nog, då det behövs en medvetenhet om vad ytterhögern är för något och hur dess idéer går på tvärs med ett välfungerande pluralistiskt samhälle.
Men värre är att det föregående decenniets debattklimat skadat det politiska samtalets förutsättningar att vara ordnat och någorlunda verklighetsnära. I stället för att vår offentlighet präglats av generositetsprincipen: Att man tolkar sin meningsmotståndare på bästa möjliga sätt, har den motsatta positionen blivit utgångsläget. Att fortsätta som de ovan nämnda debattörerna 2005 har varken gjort oss klokare över vad rasism eller liberal politik innebär. I stället har vi fått en handlingsförlamad och nervös offentlighet. Det var inte vad ni varnade för. Men det var vad ni fick.

Citat:

Ursprungligen postat av GROKNAK.Ankbonden

Wow...ÄNNU en PRAKTSKANDAL på G då möjligtvis? Om detta stämmer lär det väl vara det värsta hittintills. Om Steffe så mycket som bjudit Möller på en flaska kolsyrat vatten via 5 ombud så måste väl ändå mannen vara politiskt slut?

Edit: Eller nä, Det här lär vi nog inte höra mer av när jag tänker efter. Så dum jag är...nog lite naiv.

Det är känt sedan flera år, på flera stora redaktioner, att Stefan Löfven sedan mer än 25 år arbetat med Erik Larsson. Larsson är dömd för dråp ..[och].. har kopplingar till organiserad brottslighet i Sverige sedan 80-talet, men också till den politiska eliten