/.../När jag tecknar en dyster bild av Sveriges framtid, en dystopi, hoppas jag därför att jag får fel. Jag hoppas att det runt hörnet finns positiva saker jag inte tänkt på. Jag hoppas på att människor inser vad som håller på att hända och gör något åt saken så att färdriktningen ändras. Men när man i nutid blickar bakåt, för att kunna dra ut linjen in i framtiden, ser det inte vackert ut. Därför är jag pessimist. Och det som dessvärre gör mig riktigt pessimistisk är att mellan det att jag blev ombedd att skriva var jag tror Sverige kommer att befinna sig år 2050 och min slutliga redigering den text du nu läser, har en hel del av det jag förutspådde redan börjat bli verklighet. Det verkar gå fortare än jag anat.https://timbro.se/smedjan/sverige-20...inte-for-alla/
/.../Jag tror att allmänna val kommer att vara avskaffade 2050, och givetvis sker det ackompanjerat av högstämda ord om att det sker för att rädda demokratin. Folket har ju en så obehaglig tendens att rösta fel. Det gör de i Storbritannien, i USA och även i Sverige. När folket röstar fel kallas det ”populism”, och på senare tid har även det gamla begreppet ”pöbelvälde” tagits till heder igen. Här på Smedjan har Hanna Wagenius påmint om varför det är dumt med folkomröstningar och att majoritetens tyranni också är tyranni. På ett seminarium om liberalismens idéer jag deltog i hösten 2019 var det påfallande många deltagare som drog sig till minnes att de tidiga liberala tänkarna inte alls var för fria val.
Därför lämnar jag vänstersekten efter 20 århttps://www.expressen.se/debatt/darf...vanstersekten/
Loser-identiteten är så invand att partimedlemmarna inte ens byter om för att ge sig in i matchen om Sveriges framtid. Man är nöjd med att sitta på läktaren och kommentera.Bra, vi behöver hela folket med oss på avgörande punkter om detta ska kunna vändas.
När så den gamle ordföranden ger sig ut på mötesturné för att predika om Sovjet (vad annars?) går liksom i Gösta Berlings saga en lättnandes suck genom församlingen: Äntligen står prästen i predikstolen! Låt oss glömma bilbränder, skjutningar och SD:s allt tightare grepp om arbetarklassen. Låt oss dricka husets rödvin och sjunga psalmer som vi kan utantill.
Samtidigt har partiet traskat efter i vänsterns identitetspolitiska ökenvandring. Det har varit feminism, HBTQ, antirasism och en ultraliberal invandringspolitik. När Greta Thunberg i tidskriften Proletären hyllas som vår tids profet och LO-facken bespottas för att inte hörsamma hennes ”klimatstrejk” är steget till Kyrkans Tidning inte långt.
Vårt ifrågasättande av den katastrofala migrationspolitiken möttes inte med en intellektuell diskussion utan misstänkliggjordes som rasism.
För en vänster som varken kan eller vill gå i spetsen för förändringen återstår bara en sista demonstration, fyra och fyra i täta led, bort till museet för att låta sig stoppas upp.
/.../När jag tecknar en dyster bild av Sveriges framtid, en dystopi, hoppas jag därför att jag får fel. Jag hoppas att det runt hörnet finns positiva saker jag inte tänkt på. Jag hoppas på att människor inser vad som håller på att hända och gör något åt saken så att färdriktningen ändras. Men när man i nutid blickar bakåt, för att kunna dra ut linjen in i framtiden, ser det inte vackert ut. Därför är jag pessimist. Och det som dessvärre gör mig riktigt pessimistisk är att mellan det att jag blev ombedd att skriva var jag tror Sverige kommer att befinna sig år 2050 och min slutliga redigering den text du nu läser, har en hel del av det jag förutspådde redan börjat bli verklighet. Det verkar gå fortare än jag anat.https://timbro.se/smedjan/sverige-20...inte-for-alla/
/.../Jag tror att allmänna val kommer att vara avskaffade 2050, och givetvis sker det ackompanjerat av högstämda ord om att det sker för att rädda demokratin. Folket har ju en så obehaglig tendens att rösta fel. Det gör de i Storbritannien, i USA och även i Sverige. När folket röstar fel kallas det ”populism”, och på senare tid har även det gamla begreppet ”pöbelvälde” tagits till heder igen. Här på Smedjan har Hanna Wagenius påmint om varför det är dumt med folkomröstningar och att majoritetens tyranni också är tyranni. På ett seminarium om liberalismens idéer jag deltog i hösten 2019 var det påfallande många deltagare som drog sig till minnes att de tidiga liberala tänkarna inte alls var för fria val.
Därför lämnar jag vänstersekten efter 20 århttps://www.expressen.se/debatt/darf...vanstersekten/
Loser-identiteten är så invand att partimedlemmarna inte ens byter om för att ge sig in i matchen om Sveriges framtid. Man är nöjd med att sitta på läktaren och kommentera.Bra, vi behöver hela folket med oss på avgörande punkter om detta ska kunna vändas.
När så den gamle ordföranden ger sig ut på mötesturné för att predika om Sovjet (vad annars?) går liksom i Gösta Berlings saga en lättnandes suck genom församlingen: Äntligen står prästen i predikstolen! Låt oss glömma bilbränder, skjutningar och SD:s allt tightare grepp om arbetarklassen. Låt oss dricka husets rödvin och sjunga psalmer som vi kan utantill.
Samtidigt har partiet traskat efter i vänsterns identitetspolitiska ökenvandring. Det har varit feminism, HBTQ, antirasism och en ultraliberal invandringspolitik. När Greta Thunberg i tidskriften Proletären hyllas som vår tids profet och LO-facken bespottas för att inte hörsamma hennes ”klimatstrejk” är steget till Kyrkans Tidning inte långt.
Vårt ifrågasättande av den katastrofala migrationspolitiken möttes inte med en intellektuell diskussion utan misstänkliggjordes som rasism.
För en vänster som varken kan eller vill gå i spetsen för förändringen återstår bara en sista demonstration, fyra och fyra i täta led, bort till museet för att låta sig stoppas upp.
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106