Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Och även dessa mediekanaler höll samma radikala massinvandringslinje under alla de år som föregick 2017/18 när några få svaga ifrågasättande röster tilläts höras.

Påminner om att åsiktkorridoren var en högerextrem myt. Ända till den inte var det längre.

Paulina Neuding skriver om våld och brottslighet som systematiskt riktar sig mot etniska svenskar enbart för att de är just etniska svenskar.



Som vanligt när en skribent vill ta upp en "kontroversiell" fråga utan att explicit framhålla att någonting de facto ligger till på just det sätt som beskrivs, så är det ju väldigt smidigt att istället för att påstå något istället formulera påståendet som en fråga. Paulina är ju rimligen fullt medveten om att det just är främlingsfientlighet gentemot etniska svenskar som är den primära drivkraften bakom i vart fall all dominanskriminalitet men stannar vid att formulera problemet med en retorisk fråga istället för en uttrycklig anklagelse.


Bra dock att denna fråga kommer upp på tapeten, oavsett i vilken form det sker.

https://www.gp.se/ledare/moraliskt-s...ten-1.23447777

Man behöver strängt taget ingen konspiration eller byråkrati som primära förklaringsmodeller. Det finns ett litet fåtal människor som har den makten och inflytandet att från dag till annan kunna förändra hela den redaktionella hållningen hos DN i en eller flera frågor. Agendasättande var det ju.

Ditt resonemang förutsätter att Bonniers är som den gudomliga urmakaren som köper en tidning och därefter låter den helt flyta vind för våg. De får skriva vad de vill. Wolo får ha vilken agenda som han vill.

Ditt resonemang förutsätter att Bonniers inte läser DN och mitt att de gör det.

Återigen, det här med byråkrati är inte en "förklaringsmodell". Det är så media, likt akademin, fungerar.

Att Bonnier mer eller mindre låter DN flyta vind för våg är inte ett "resonemang". Det är ett konstaterande av fakta. Men gjorde likadant på 60- och 70-talen när man hade en mentalsjuk kommunist som chefredaktör. Så, visst, Bonnier skulle möjligen kunna förvandla DN till något annat, d.v.s ägna sig åt ägarstyrning vilket de inte har gjort. Men hur skulle alla nuvarande prenumeranter, viket inkluderar många myndigheter ska sägas, reagera då?

"Wolo får ha vilken agenda han vill". Ja, uppenbarligen. Han skämmer ut tidningen nästan än värre än vad Björn Wiman gör. Det var förra året jag sammanställde en lite kort lista (och en längre kan göras, jag har antecknat) om Wolodarskis inkompetens. När jag tog upp det, vem var det som protesterade? Du.

Mitt "resonemang" förutsätter att Bonnier inte läser DN? Tror du verkligen det på själv?

Det där är direkt felaktigt. PM Nilsson på DI sedan 2015. Dahlberg på Expressen sedan 2012 och Marteus sedan 2013/14.

Påminner om G W Perssons lördagskrönika i Expressen (nu svår att hitta eller helt borta, och det kan man förstå) där han kysste Bonnier-röv så det slaskade som kontrast till alla - enligt Persson - snyltgäster och dumskallar som fylkades kring borden ute på Manilla, när John le Carré signerade sin senaste bok i en mottagning Perssons inbjudits till.

Värdarna var i Perssons ögon höjden av förfining, kultur och intelligens. Han måste ju balansera sitt förakt mot sina författarkollegor vid borden och undanröja missförstånd. Och le Carré fick också en slänga av Persson i skrönan när han bara möttes av en trött min av le Carré vid signeringen av sin bok. Den store Persson - personifieringen av tv:n som dumburken - fick en trött min av den världsberömde författaren och konkurrenten!

Per Wirtén köper också sitt skrivande i Expressen genom genom ett sällan skådat rövslickeri i en text i den mindre Bonniertidningen, kan inte ange datum men för ca 3 år sedan, om Wolodarski i vilken Wirtén beskrev Wolodarskis övermänskliga begåvning inför "Panelen" i SR:s "Godmorgon Världen" när Wirthén haft lyckan att hamna i samma trio som Wolodarski i en sändning. Han - Wolodarski - kom utan stödanteckningar och i seren upphöjdhet hämtade han överlägsna argument ur sitt stora kunskapsförråd, ungefär.

Det känns ekonomiskt att stängas av som krönikör för en sån som Wirtén men för Persson skulle hans självbild drabbas hårdast och han har också sina böcker att tänka på. Det gäller att försäkra sig.

Ovan två exempel är bara två. Bonniers skrivande och talande armada är överlägset störst i Sverige och därför ser Sverige ut som det gör (kriminologens yrkesliv blev ju också ett fiasko) och det spelar ingen som helst roll för kommande samhällsutveckling att Dahlbergskan i gårdagens söndagsledare skriver som vore hon nyanställd med direktiv från Bonnier att nu måste vi vända skutan.
Bara piruetter som ger mer klick.

min fetning

Vad driver vad?

Är det läsaren som indirekt styr ramarna och vad som skrivs, skribenten har en tydlig bild av vilka som konsumerar deras alster och vill självklart med alla medel behålla den troende kretsen och därmed inkomsten. Eller är det DN som ständigt uppfostrar sina läsare och vägleder dem fram i åsiktskorridåren, ger trygga förslag på samtalsämnen som riskfritt kan dryftas runt fikaborden, godkända i DN-fabriken, just nu driven av Wollo.

Eller så är det bara en vanlig usel tidning som spottar ut något som många av någon anledning finner vara det bästa som produceras i detta lilla land. Så har det alltid varit och så ska det förbli, kosta vad det kosta vill...Bonnier betalar förstaplatsen, någon meningslös tävling om saken är bara onödig. Något måste det fina verklighetsflyende folket ha att läsa, utan att sätta kaffet i vrångstrupen.

För sverigebilden måste upprätthållas inte bara mot omvärlden utan även inom landet, då obekväma frågor annars riskerar att ställas av någon förvirrad stackare med samvete och det går inte för sig, då miljonerna bokstavligen flödar in på olika välfärdskonton, så håll nu käften och läs DN, allt ordnar sig.

https://www.expressen.se/kronikorer/...fran-le-carre/

I förrgår blev jag bjuden på fin lunch av mitt förlag i det stora huset ute på Djurgården i Stockholm. Den där vanliga Bonnierska gästfriheten, som är fåtalet förunnad, och anledningen den här gången var att man ville fira John le Carré som fått årets Palmepris. Normalt brukar jag undvika att gå på sådana här tillställningar eftersom jag har svårt för både kulturbärare i allmänhet och författare i synnerhet. Inslaget av rena idioter och moraliskt klandervärda gratisätare är alldeles för högt för min smak. Med medlemmarna av familjen Bonnier har jag däremot aldrig haft några problem. De är fullt normala människor. Tillika bildade, begåvade och underhållande och med tanke på det klientel som de åtagit sig att ha vårdnaden om kan de förvisso inte ha det så lätt.

Innan jag gick fick jag en signerad bok av John le Carré, inte David Cornwell, som han egentligen heter. Jag fick också tillfälle att byta några ord med honom. När han såg lappen med mitt namn undrade han om det räckte med enbart ”Leif”. Självklart, svarade jag. A personal touch, sort of, tillade jag artigt. Le Carré nöjde sig med en trött nick till svar.

Reagerade också på det, inte likt GW att fjäska för överheten på det nakna sättet, han håller väl på med något slags bokslut och då kanske man vill visa tacksamhet mot de som fortfarande i någon mån står vid ens sida när andra lämnat. Men nog många som funderar på vilken kategori de tillhör av gratisätare eller rena idioter :-)

G W är där han är av anledning.

Att fjäska för överheten har varit Perssons signum, modus operandi 1A. En av systemets allra mest lydiga och pålitliga grindvakter, en politruk av rang. Lojalitet belönas.

Inte riktigt från början. När han skrev om hur Lennart Geijer knullade horor i hundkoppel så stod han inte så högt i kurs hos makthavarna.

Om minnet nu inte sviker, så skrev GW ingenting... hursomhelst.
Vilka som i denna historia (Geijeraffären) belönades med vad och på vilka grunder säger ganska mycket om korruptionen i detta land. Ett land och rike där korruption är inbyggt i systemet - sedan sekler fullständigt integrerad och institutionaliserad.

G W har varit statsanställd åtminstone sedan 1967 - belönas sedermera med en professur.

När ett välpaketerat nät av lögner gradvis har sålts in till massorna, framstår sanningen som fullständigt absurd och dess förespråkare som yrande dårar.

Lägg märket till denna passage.



Men det är en berusande känsla att få tillhöra den upphöjda parnassen. Eliten som får vistas några timmar i Villa Manilla. Det är som att få komma fram på skolavslutningen och få ett diplom av rektorn.