Jag vet uppriktigt sagt inte om detta har med mångkulturen att göra, men å andra sidan vilka negativa samhällsförändringar den senaste tiden är inte förknippade med mångkultur?
Här ett purfärska debattinlägg från tankesmedjan Tiden (endast en enorm självbehärskning framtvingade ett utelämnade av en dispytmarkör vad avser ordet "tankesmedja". Låt dessa vara förbehållna Anders Lindberg et al).
Nåväl, detta är alltså den yttersta tankeelitens rekommendationer inom vänstern kring hur vänstern ska "lösa krisen" (och ja, jag var tvungen att gå tillbaka till rubriken för att komma ihåg exakt vad galningarna använde för termer, och ja, det här med dispytmarkörer är nog ganska härligt ändå när jag tänker närmare på saken!).
Här är svaret. Här är vägen framåt för vänstern, för S, för Mr Svetsare, för alla icke-fascister, för alla..... öhhh... Jag blir förvirrad. Det enda jag vet är att antalet dispytmarkörer för att recensera nedan artikel aldrig kan vara högt nog samtidigt som det är en ren och skär giftcocktail som erbjuds S av "tankesmedjan" (ooops!).
Citat:
Undertryck inte krisinsikten – mobilisera utifrån den. Ingen bör förneka att socialdemokratin befinner sig i en kris. Men i stället för missmod kan opinionsmätningarna trigga lite jävlar anamma och vilja att komma igen.
Lägg det internkritiska tjafset åt sidan. Man ska inte lägga locket på för en levande intern diskussion. Men låt den socialdemokrat som är fri från skuld för partiets opinionstapp kasta den första stenen. Alla i partiet bär ett gemensamt ansvar – i framgång såväl som i motgång. Socialdemokratins årtionden långa opinionstapp beror knappast på enskilda personer.
Strunta i SD!*Socialdemokrater gör klokt i att bygga sin politik på gott självförtroende, egna analyser och starka värderingar. Det är bättre än att ängsligt snegla på hur egna ställningstaganden eventuellt kan påverka andra partier.
Gå i opposition*– mot orättvisor och samhällsproblem. Socialdemokrater bör ta de möjligheter att faktiskt påverka samhällsutvecklingen som finns. Partiet kan förnya sig även när man sitter vid makten. Det förutsätter dock att kommunalråd, ministrar och andra ofta kliver fram som just socialdemokrater och visar att de brinner – för en jämlik skola, en värdig ålderdom, minskade klyftor och mycket annat. Bortom nödvändiga kompromisser, pragmatism och ansvar behöver den egna synen på aktuella samhällsproblem lyftas fram. Det är en politisk överlevnadsfråga.
Utgå alltid från verkligheten*– och forma politiska förslag utifrån starka värderingar om ett rättvisare samhälle. Om en allt för idealistisk karta och en komplex verklighet inte stämmer överens, så behöver socialdemokratin i ökad utsträckning utgå från en progressiv realism i utformandet av lösningarna.
Skapa hållbara politiska lösningar. Socialdemokratin får gärna – oftare – driva populära förslag. Men istället för att populistiskt lura väljarna, skjuta på problemen eller bygga upp nya ”vi-mot-dem” bör utgångspunkten vara en hållbar ekonomisk grund för trygghet i förändring, en hållbar syn på migration och en socialt hållbar klimatomställning.
Visa på vägvalet: en politik för de många vs en för de få.*Socialdemokratin bör inte väja för att granska det nya högerblockets politik. SD:s, M:s och KD:s politik gynnar ett fåtal redan välbärgade och arbetsgivarna, men skapar sämre förutsättningar för vanliga löntagare, pensionärer, studenter m fl. En röst på Åkesson är en röst på sänkta skatter, urholkad välfärd och otrygga anställningar. SD är inte mot etablissemanget – de är en del av det. Det blir en avgörande kontrast till en socialdemokratisk politik för de många, inte de få.
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/...-stefan-lofven
