Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Skulle vilja bjuda tråden på en helt utmärkt text av Julius Krein.

Det är en analys av den enda klasskamp som kan få politisk effekt: den mellan övre medelklassen och den rikaste procenten. Mycket bläck har ju spillts på arbetarklassens flykt från ”arbetarpartierna” till populismen. Problemet är dock att arbetarklassen aldrig kommer att nå beslutspositioner: på sin höjd kan de via demokrati rösta fram politiska representanter. Men de kommer aldrig att nå de poster i staten som är vikta åt den manageriella övre medelklassen.

Vad som måste beaktas är dock att inkomstutvecklingen för dessa höga tjänstemän mellan de 90:e och 99:e percentilerna också har stagnerat jämfört med den kapitalägande procenten. Hur länge kommer dessa att vilja sköta om en ekonomi och ett samhälle vars frukter inte kommer dem till godo. Om missnöje börjar sjuda där kan riktiga förändringar komma till stånd.

Läs hela:

https://americanaffairsjournal.org/2...eal-class-war/

Dahlberg är fullständigt poänlös. Hennes "nisch" består av att konstatera det uppenbara samtidigt som hon försöker få ihop två helt oförenliga ståndpunkter. Samtidigt som hon vill kunna göra en någorlunda korrekt beskrivning av verkligheten försöker hon få folk att tro att det är den etablerade maktordningen som ska klara av attlösa problemen, bara makthavarana blir lite mer "realistiska". Vem tror på allvar att det är S och M som kommer lösa Sveriges problem? Dessa två partier är genomsyrade av islamister och reinfeldtare till den grad att partiernas hela förmåga till handlingskraft är totalt undergrävd även om partiledarna nu av någon anledning skulle vilja lösa de problem vi har i Sverige (vilket de inte vill).


Det här handlar om rent önsketänkande från Dahlbergs sida. Varför skulle någon riskera allt vad det innebär att säga att man röstar på ett "nazistparti" bara för att sedan gå tillbaka till sjuklövern efter att någon politiker sagt att hen tar "väljarnas oro på allvar"? Det finns inte mycket realism i den ståndpunkten.

I övrigt har Dahlberg rätt om iallafall två saker.



Trots detta är det till sjuklövern som Dahlberg vill att vi ska sätta våra förhoppningar till. Godnatt.

Som Sundström antyder är det största problemet inte de som kan sändas hem utan deras avkommor i generationer. Vi sitter med individer som inte går att anpassa, de har det inte i sig, hur gör vi med dessa, den stora ödesfrågan utöver den stora hemvandringen.

https://www.expressen.se/gt/gang-har...l-stor-insats/

Men det står ju i Expressen att hon överlevde Auschwitz, sannolikt genom att gömma sig i en skorsten eller sitta i gaskammaren, den där dagen då den inte fungerade?
https://www.expressen.se/nyheter/lof...t-omoraliskt1/

Auschwitz, där en miljon nu har mördats, nere från 1.5 senast (dessförinnan 4) denna siffra som till skillnad från de magiska sex miljonerna tycks vara i ständig förändring. Never mind, it didnt happen. Tanten är ändå en "förintelseöverlevare" per definition.

At Yad Vashem, we define Shoah survivors as Jews who lived for any amount of time under Nazi domination, direct or indirect, and survived.

Nåväl. Vi får väl vara glada över att honn inte förvandlades till tvål eller värre, en lampskärm.

En utmärkt artikel. Fylld med insiktsfull analys. Mycket av det som står stämmer tyvärr också överens med min uppfattning om förhållandena inom näringslivet och de övre skikten i Sverige.

Skulle misstänka att även en sådan person som Malcom K (Nationalkommunistiska Arbetarpartiet) skulle skriva under på det mesta av analysen.

Jag har ju inte studerat revolutionshistoria på samma sätt som marxisterna gör, men både den franska revolutionen och den ryska revolutionen var ju till största delen borgerliga revolter mot sina tiders 0,1 procent, som drog fördel av hungeruppror i de lägre klasserna. OBS - När jag talar om den ryska revolutionen så menar jag den första borgerligt ledda Mensjevik revolutionen som avsatte tsaren. Inte den i mångt och mycket etniska statskupp som senare följde.

Edit: Man skulle ju - inte helt utan grund - kunna hävda att även den svenska Socialdemokratins historia, är en historia som handlar om hur den progressiva övre medelklassen kapade den svenska arbetarrörelsen. Branting var väl den första och kulmen kom väl med Olof Palme som tröttnade på det nationella projektet och som omärkligt involverade de ovetande svenskarna i ett socialdemokratiskt progressivt korståg med globala ambitioner.

En given slutsats är väl att svenskarna helt självklart är "den andre". Klart etniskt identifierbara välmående måltavlor för etniskt ressentiment.

Men jag tror att en förbisedd detalj i sammanhanget är kolonialsyndromet. Lite grann det som Trump kanske talar om när han säger något sådant som "they are not sending their best".

Studerar man äldre brittisk litteratur från 1800 talet så ser man den klara tendensen att man vill exportera sina problem till kolonierna. Irländska hästtjuvar skickas till Australien etc. Om en bättre bemedlad familj har något problembarn i släkten så var lösningen ofta att skicka dem till kolonierna så kanske det blir folk av dem. De fick resan betald och lite startkapital så var släkten av med problemet och det kanske blev folk av dem när de fick konfronteras med livets hårda skola.

När det gäller menaiterna så finns ju naturligtvis aspekten att om du har några söner som ska ta hand om dig på ålderns höst så måste du välja någon som ska åka. Och om du måste välja så behåller du naturligtvis den bäste hemma för att ta hand om dig. Det blir sannolikt ofta den sämste ungen i kullen som man skickar iväg. Den som kanske är asocial och skapar problem eller annars har begåvningsproblem.

Vem vet. Kanske problembarnet klarar sig bättre utomlands i kolonierna?

Ligger mycket i det här. De som inte klarar familjebildningen och att skaffa sig en försörjning i Afrika eller Mellanöstern hamnar först på bykrogen, sedan på gatorna i huvudstaden och sedan hakar de på någon karavan till Europa. Jag ser afrikanska luffare i 40-50-årsåldern på gatorna i Stockholm där de hasar omkring i sina adidasbyxor någonstans på vägen mellan härbärget, Frälsningsarmén och socialbyrån. Det är mycket problematiker som söker sig till Tyskland och Sverige. Till Sverige kommer de över Örseundsbron till Malmö som är känt för sina generösa regler för folk som kommer -asylsökande eller inte - eller bara vill ha mat för dagen. Två våldsdåd i Malmö sista tiden sticker ut. En psyksjuk lettländare som slog ihjäl en katt i Västra Hamnen och en psyksjuk arab som höll på att slå ihjäl en kurdisk kvinna med en planka på en busshållplats. Som sagt så tror jag Sverige tagit emot stora mängder udda existenser som haft problem redan i sina hemländer. Här finns många nyanlända afghaner absolut. Att SD växer beror ju mycket på att folk drar slutsatser av vad de ser. Den som håller ögonen öppna kan se mycket.

Vad det hela kokar ned till är följande:


Det handlar om att opportunister använder populism för att tillvälla sig makt och resurser. Statens eliter i förskjutning mot konflikt med Kapitalets, istället för i symbiotiskt och underordnad roll som läget varit länge nu. Dessa kapitalkoncentrerande oligarker har mycket, mycket makt, men är inte mer skottsäkra än tsarerna var. Själva deras groteska rikedom och fåtalighet gör dem till allt mer lockande och till slut tvingande måltavlor. Förra sekelskiftets kungligheter och monopolkapitalister tänkte mycket på attentaten som kunde motiveras av både klasshat och nationalisternas krav på frihet.

Sanders och AOC nämns som symboler för utvecklingens möjliga riktning. Arbetarklassen är alltså fortfarande helt central i klasskampen - på samma sätt som plebejerna var för Gracchi-bröderna, Marius och Caesar. Det räcker möjligen inte med en missnöjd arbetarklass, inte med ett missnöjt elitproletariat - det kräva båda i samverkan.

Något som författaren missar är dock att det finns något som kan trumfa "Sanders", om den schablonen kan trumfa "Clinton" och till och med "Trump" - nämligen "Tucker".

Trumps fatala fel är att han inte har varit den progressiva nationalist som han utgav sig för att vara, åtminstone inte fullt ut. Han har inte piskat upp folket mot den kapitalägande eliten inom landet och har därmed lämnat vägen öppen för den mer socialistiskpopulistiska impulsen, den fana som Bernie eller AOC kan samla både inomelit och massan kring.

Trumps implicita och rätt tunnslitna vita identitetspolitik är fortfarande stark medicin, trots att den är så utspädd. Hans praktiska nationalism kan också locka minoriteter som tjänar på en mer protektionistisk handelspolitik. Han är alltså inte uträknad, men passar inte heller riktigt in i artikelns problembeskrivning om revolterande eliter som nödvändig ingrediens i funktionell klasskamp.

Trumps nationalkapitalistiska populism kan lätt ses som tillfällig och utan institutionell stadga, medan den vänsterelitistiska klasskamp som skisseras, kan ha framtiden för sig. Helt enkelt eftersom eliten vill anställa sig själv inom statsapparaten att omfördela rovmiljardärernas resurser - något Trump inte levererar.

Som jag ser det är en nationalistisk, implicit vit identitetspolitik i kombination med ett socialt omfördelningsprogram och förkastande av nyliberalismens avarter, den starkast tänkbara formen av populism. Tänk Tucker Carlson, som inte så sällan har talat om att ekonomism är underordnat människorna och nyss hundvisslade om Ford som en god kapitalist till skillnad från Singer. Det är inte svårt att tänka sig att Tucker kan förstå vikten av en statsapparat som motvikt till den "fria" marknaden och därmed en statlig elit med självständig status, makt och resurser.

Klasshat är gott och väl. Etniskt ressentiment är nog ännu mer potent. Men kombinationen av klasskamp och etnisk aversion mot en liten, rovgirig klick som själva svårligen kan försvara allt sitt ackumulerade byte - det är starkare ändå. Det kan förena över klassgränser och t o m skapa etniska allianser i gemensam egennytta.

Gemensam fiende för all populism är kapitalet, media, politiker köpta av lobbyister, lobbyisterna, miljardärerna - och inom varje av dessa kollektiv finns i sig spänningar och sprickor. Dessutom är varje autentisk kritik av dessa idag per definition "antisemitisk", vilket inte innebär att judar faktiskt instämmer i den. Hur är det idag möjligt att driva populism som inte av maktägande kommer utmålas som förtäckt antisemitism?

Nationella eliter kan återskapas och gynnas i när de kanaliserar och leder reaktionen mot den gränslösa subversionen och kapitalkoncentrationen. Men dessa eliter måste trots allt förhålla sig till de energier de måste använda för att gynna sig själva - och måste hitta rätt beskrivning av vem fienden är. Och när "den vite mannen" lanseras av AOC, kan Tucker Carlsson kontra med "den transnationella eliten".

Håller helt med om att det är de ekonomiska systemen som påverkar samhället ofta mer än hur samhället påverkar det ekonomiska systemen.
Men jag är optimist:
Allt går så fort numera. Redan är den synen som artikeln redovisar överspelad. Omodern.
Basen för argumentationen i artikeln handlar om ekonomi:

At bottom, the economy that has been constructed over the last few decades is nothing more than a capital accumulation economy. As long as returns on capital exceed returns on labor, then the largest capital holders benefit the most, inequality rises, and wealth becomes more and more narrowly concentrated.1 Labor—including elite la*bor—is inevitably left behind. Marxian thinkers have been analyzing these dynamics for almost two centuries, but they have often misread the political effects of these developments, which play out primarily among the elite managerial class, rather than within the binary of capitalists and proletarians.

As long as...
Gäller inte nu längre i USA. Ränteläget med låg ränta gör att även kapitalägare måste vara professionella. Lönenivåerna stiger fort i USA på grund av nygammal ekonomi.
Arbetslösheten minskar och är rekordlåg. Industrin återetablerar sig i USA.
Arbetare får det nu bättre i USA på grund av minskad mångkulturinvandring. Och det beroende på att proletariatet i USA som trott på "Hope" and "Change" tröttnade på DNC politikerna och röstade på Trump, en total politisk outsider. Då det enda bevis på hope of change de hade var några ynka mynt i fickan efter åtta år med Obama. Nu är spelplanen helt ändrad.

Det visar är hur samhället kan ändra spelreglerna för ekonomin på ett sätt som Black Swan teorin påvisar är oförutsägbart. Och det påverkar ekonomin och också maktbalansen i samhället.

Sveriges industriella nedgång brukar ofta sägas starta med Oljekrisen 1973 och efterföljande devalveringar av kronan.
Men det stora som hände var att Bretton Woodssystemet lades ner. Reglerna för ekonomin förändrades. De fick långtgående konsekvenser också för Sverige:

1973 var ett händelserikt år. Efterkrigstidens internationella valutasamarbete Bretton Woods gick i graven och Sverige anslöt sig till valutaormen, Europeiska Gemenskapens, EG:s, valutasamarbete
...
I Sverige hade Bretton Woods-systemet med fasta växelkurser bidragit till en lugn löneutveckling under 1950 och 1960-talen. Med fast växelkurs var det nämligen produktiviteten och inflationen som avgjorde hur mycket exportindustrins löner kunde öka utan att konkurrenskraften urholkades. Nu ökade kraven på kraftiga löneökningar och Sveriges konkurrenskraft minskade avsevärt.

https://www.riksbank.se/sv/om-riksba...-gar-i-graven/

Vi fick efter en produktionsinriktad industriell baserad ekonomi en bankkontrollerad skuldbaserad fiatekonomi som frossade i spekulation och belåning och som följdaktligen kraschade i finanskrisen 2008.
En krasch som skapade efterfrågan på något nytt:

In the wake of the Global financial crisis of 2008, some policymakers, such as Chase and others have called for a new international monetary system that some of them also dub Bretton Woods II. On the other side, this crisis has revived the debate about Bretton Woods II
...
Over the course of the crisis, the IMF progressively relaxed its stance on "free-market" principles such as its guidance against using capital controls. In 2011, the IMF's managing director Dominique Strauss-Kahn stated that boosting employment and equity "must be placed at the heart" of the IMF's policy agenda. The World Bank indicated a switch towards greater emphases on job creation

Ett liknande paradigmskifte i världsekonomin är nu på väg att påverka Världen och samhället. Och bankerna kämpar emot men deras storhetstid är över. I denna ekonomirevolutionära tid finner sig många vilsna medan andra känner att utvecklingen äntligen går åt rätt håll.
Från en misslyckad globalistisk kulturrevolution där några få tillskansa sig allt större del av tillgångar genom att skuldsätta löneslavar till en modern ekonomi baserat på produktivitet. Igen. Produktiviteten uppvärderas igen och kunskap och kompetens värdesätts, igen.

Om pengar bara är en siffra i en dator innebär rikedom inget annat än ett större tal på en bildskärm.
Bankerna raderas ut med nollränta då de inte kan bidra med något av värde.

Värdet av pengar sjunker när det bara är ett medel och inte målet för samhället.
Globaliseringen och fria migrationen ärt tvärs emot de mål arbetare dvs vanligt folk eftersträvar.
Folk är trötta på att hunsas av banker och finansmän som bara är ute efter egen vinning.
Och denna revolution kommer underifrån. Inte planlagd och inte formulerad utan det händer för att många agerar på samma sätt. Konsekvensen blir att samhället och det ekonomiska systemet ändrar sig för av folk ändrar beteende.
Det kan vara första gången som ett ekonomiskt system i modern tid förändras underifrån och inte uppifrån.

Och Julius Krein verkar också förstå att någon ändring behövs men har kanske inte förstått att den nu är på väg och att denna ändring ändrar spelplanen för banker, bankernas främsta ägare och dess maktambitioner och värdegrunder. Från Wiki om Krein

Krein stated that he identifies himself as a conservative and a nationalist, but absolutely not a white nationalist. He also explained that he was very disillusioned with the Republican Party leadership, and that he felt Reaganomics had been a failure:

"To go back to nationalism, the biggest problem is the Republican mindset, the Reaganite mindset that we are all just individuals and let everyone loose to acquire wealth. That hasn't worked. Not only do we have rising inequality, but the people who defend rising inequality say it will lead to more productivity and the pie is going to be bigger blah blah. That hasn't happened, and no one has been willing to look at the deeper problems behind that."

https://en.wikipedia.org/wiki/Julius_Krein

Hårddraget är det konservativ vit nationalism i USA som skapar ett nytt ekonomiskt system i USA underifrån genom att inte låta sig hunsas av kapitalet. Gruppen har tillräckligt med eget kapital för att inte behöva bli slav till finanssektorn och dess ägare.
Förstår ni att många är livrädda för att det skall lyckas för det vänder upp och ner på hela värdekedjan för finansfolket och socialister som i denna fråga har samma värdegrund.

Edit:
En artikel som visar på just denna rädsla:

The GOP’s Sinister New Nationalism
The party’s assault on “globalists” and “cosmopolitans” pushes against internationalism when it’s needed most.
...
In mid-July, a group of putative conservative intellectuals gathered in Washington to confirm a new, nationalist direction for their movement. The conference featured the likes of John Bolton and Tucker Carlson, Peter Thiel, and Julius Krein.
...
In this comic reworking of the earlier Soviet tragedy, a key target is not Trotskyism but its distant cousin, neo-conservatism. Many of the neo-conservatives who proved so influential in the 2000s were Jewish — Bill Kristol, Elliott Abrams, David Frum. Some, like Bill Kristol’s father Irving, were once even Trotskyists, which helps to explain their peculiar transmutation of world revolution into global democracy promotion.
...
This new turn toward nationalism among American conservatives is troubling for reasons other than its implicit indictment of rootless cosmopolitanism.
...
Trump is focusing his revolution in one country. The U.S. president is obsessed with securing the borders and cracking down on “rootless” immigrants. He has repeatedly trafficked in racist rhetoric of the “white makes right” variety. He has heaped scorn on cosmopolitan cities like Baltimore. He is not against Jews per se — witness his strong embrace of Prime Minister Benjamin Netanyahu and Israel more generally — but only a particular kind of Jew, whose allegiance to Israel or the United States might be called into question because of liberal cosmopolitanism. He particularly bristles at Jews who accuse him (or he thinks have accused him) of anti-Semitism.
...
But the assault on globalists, on the elite, on financiers like George Soros all push in the same direction: against the internationalism that is in such short supply when it is needed the most.

https://fpif.org/the-gops-sinister-new-nationalism/

Av John Feffer

John Feffer is an author and currently co-director of Foreign Policy in Focus at the Institute for Policy Studies. He is a fellow at the Open Society Foundations
...
He is a member of the Democratic Socialists of America

https://en.wikipedia.org/wiki/John_Feffer

Intressant inlägg. Själv så hakar jag upp mig på denna passage.



Det politiska projektet har ju förberetts under lång tid. Alla som läst Robert Putnams rapport om Pluribus et Unum som var prisbelönt genom det Skytteanska priset förstår med denna kunskap i backspegeln att det svenska politiska etablissemanget låg i startgroparna för att öppna slussportarna mot tredje världen. Den som läst rapporten ser också att den förordar en massiv propaganda för att man ska efterlikna den framgångsrika amerikanska militären och den katolska kyrkan i deras mångfaldsarbete.

Men vad visste Bonniers om denna satsning? Varför var de instrumentella i det systematiska arbetet med att förtrycka varje form av svenskt motstånd?

Edit: Antalet utlandsfödda tar jag med en nypa salt. Den mesta tillgängliga informationen säger ju att det är bra mycket mer än en fördubbling av antalet utlänningar som anslutit sig till sina diasporor i Sverige.

Var är då den hög-IQ askhenaziske svärmare som kan formulera ett övertygande ordmagiskt antiglobalistiskt konservativt narrativ baserat på "alla folks frihet - hela världens fred", "gör din plikt, kräv din rätt (I den ordningen)", "den som är satt i skuld är icke fri" och "allt som är bra tar tid, bara dåliga saker går fort"?

Ordmagiska narrativ är askhenazi, annat är kulturell appropriation.

Kanske är jag bitter.

Ja svenskarna får nog jobba på när den globala mytproduktionen går för högvarv i Hollywood.

Sist jag följde den nordiska mytologin så hade den i Marvels mytuniversum förvandlats från ett nordiskt högteknologiskt rymdfolk till ett gäng försupna fiskare vid norska kusten med en afrikansk drottning. Det sista Tor gjorde innan han drog ut i rymden för att supa, slåss och härja var att lämna över sin mantel till en ansvarsfull afrikanska.

Wakanda (TM) står nu för högteknologin.

Alla i tråden vet väl att skaparen av Marvel tillhörde folket och var verksam i USAs propagandaverksamhet under WWII. Men jag tror aldrig han fick sparken om sanningen ska fram.

EDIT: Kulturell appropriation är fel när svenskar gör det, men OK när folket gör det. Sabuni for president!