Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Då bör Johanna akta sig för att besöka ytterskärgården. En god vän till mig rapporterade från ett krogbesök härförleden i Stockholms skärgård där merparten av alla gäster män var blonda medelålders seglande VD-ar med hustrur och en myriad lintottar lekte på stranden och bland klipporna.

Inte en person var från Mellanöstern eller Afrika. Till och med serveringspersonalen var 100 procent svenskar. Han trodde han hamnat i i tidsvarp från 1980 talet.

Damen vet att hennes åsikter inte skulle få gehör utanför Aftonbladet och hennes närmsta vänner inom expo. För 5 år sedan var det bara sådana som hennes röst som hördes och fick synas. Idag är det annorlunda. De som vill ha volymmål är i majoritet inom riksdagen. Opinionsundersökningar visar att bara 2 till 4 procent tycker som hon. Snart är det 50 procent av migranterna som tycker som SD och M.

Vilka ”sanningar” menar du? Uppenbarligen anser du att vissa saker är ”tjafs”. VEM ska avgöra skillnaden mellan ”sanning” och ”tjafs” och HUR ska de ”godkända sanningarna” kommuniceras i mediakriget, tycker du?

Problemet är nog snarare att de ”tvingas” hålla sig i PK-fållan för att inte riskera att smutskastas av olika medieaktörer och förlora kunder och affärer. Vad tror du skulle hända ett företag som öppet tar avstånd från t.ex. påbudet om ”allas lika värde”?

Bland de i båtfolket som jag känner är intresset för såväl mångkultur som problem i välfärdsstaten minimalt. De har annat som fyller deras tid.

Hur världen fungerar eller imperieakademin

Det finns en i mitt tycke fantastiskt informativ föreläsningsserie från Yale Universitet som heter Power and Politics in Todays World. Den är från höstterminen 2019.

https://www.youtube.com/watch?v=BDqvzFY72mg

Föreläsningarna hålls av en professor vid namn Shapiro och behandlar ett antal av de stora frågorna och ett antal av de nutidshistoriska förloppen sedan murens fall och framåt. I några av föreläsningarna så går han ännu längre tillbaka i tiden.

Som jag ser det så skulle man lika gärna kunna kalla föreläsningsserien för Imperieakademin eftersom det är en grundkurs på hög nivå om hur imperieklassens barn ska förstå och hantera ett antal politiska och ekonomiska frågor. Men den är även en som jag ser det förhållandevis öppen och ärlig genomgång av det Liberala Imperiets politik under de senaste 30 åren - med misstag, vårtor och allt.

Nu är ju professor Shapiro inte en skribent på unz.com utan en Yale professor så man får lägga till lite annan kunskap om man djupare ska förstå vissa av föreläsningarna. Den första föreläsningen handlar t.ex. om den gangsterkapitalism som uppstod i Ryssland och oligarkernas resa mot makten. Shapiro är t.ex. såtillvida ärlig att han redovisar Putins upprensning bland oligarkerna och hans revision med viss sympati. Men han nämner inte att de oligarker som kom krälande ur den gamla sovjetiska elitens nomenklatura i princip var ett nästan homogent etniskt rövarband med starka kopplingar till Wall Street. För den typen av devianta fakta så måste man komplettera med unz.com.

Ett annat avsnitt behandlar situationen i Sydafrika, men Shapiro nämner inte att merparten av storföretagen under apartheid kontrollerades av en och samma etniska grupp etc.

Hela serien tar kanske 26 timmar att lyssna på, men den är faktaspäckad och behandlar frågor om koalitioner mellan eliter och storföretag, populistiska rörelser och allt mellan himmel och jord. Rekommenderas varmt till alla som har tid över i hängmattorna.

Som jag tidigare har framhållit i tråden så finns det ett omfattande nät av avtal och policydokument på plats som styr även många av storföretagens agerande.

Vilka dessa sanningar är får du fråga oyto om, men jag utgår från att det kan vara vad som helst som tjänar kollektivets syften. Hört talas om gruppdynamik och mytbildning?

Grejen är fortfarande att motståndet mot det som kallas PK i dagligt tal är motsatsen till kompakt. Vi talar ju ibland i den här tråden om en annan tidsanda. En annan världsbild. Det är grunden för ett paradigmskifte som ska läggas nu och framgent, och det arbetet går inte att koordinera. Det kokar snarast ned till normalisering av idéer som varit tabu. Att fler ska våga när fler vågar. Att något som någon kommit på ska få spridning och att t.ex. återvandring/repatriering ska kunna dyka upp som seriöst motiv i mer eller mindre "rumsrena" forum. Att anklagelser om rasism ska bli lättare att avfärda. Etc. Etc. Overton-fönstret, du vet.

"Tjafs" i det här sammanhanget är anklagelser om halmgubbar, mm.

Jag vet och jag har själv varit med och arbetat fram sådana dokument. Vad tror du att de seglande VD:arna som du tidigare nämnde tycker om vad som händer i Sverige? Hur mycket tror du att de pratar om det utanför den allra närmsta kretsen, om ens där?

Du hänvisar till ”sanningar” som du inte kan förklara. Och du beter dig som någon slags ordningsman som klagar på ord utan att förstå sammanhangen. En halmgubbe måste rimligen få kallas halmgubbe.

Det du tar upp är sådant som allt fler människor inser allteftersom problemen i verkligheten blir värre och värre. Det är självklarheter.

Det är inget mediakrig – det är referat av sådant som händer.

Men vad bra, då är vi på helt rätt väg! Synd bara att det märks så lite i etablerade media. Annars hade vi haft mer att diskutera — alltså svenska texter, och sådant, som tråden är tänkt för från början.

Och jag menar det verkligen. Om allt fler människor inser det jag tog upp, då är det utmärkt. Då är bollen i rullning.

Nja - Många av dem har en insikt, men de resonerar nog så att de kan skaffa sig resurser nog att skydda sig själva och familjen. Man måste dock ha klart för sig att många sitter som anställda förvaltare på ägarnas mandat.

De jobbar ju väldigt intensivt och karriären på toppen är kort. Det är enklare att leva upp till en policy om att anställa hijab kvinnor än att ta strid mot denna typ av positiv diskriminering och få fan för det.

Men eftersom företag som Ernst & Young reviderar även uppföljningen av Agenda 2030, miljömål och värdegrundsarbete etc. så finns det liksom inte möjlighet att avvika från "partilinjen". Systemet är mycket skickligt utformat och kan nog endast brytas upp genom t.ex:

- Straffbeskattning av företag som driver politiska frågor.

- Förbud mot vissa typer av samarbetsavtal liknade anti-korruptionslagstiftning.

- Eller kanske bäst av allt. Skadeståndsansvar gentemot alla medlemmar i grupper som inte erhåller exakt samma rättigheter som alla andra grupper. Denna typ av lösning är kanske den mest eleganta lösningen. Om ett företag ansluter sig till någon agenda så får de automatiskt ett skadeståndsansvar om de inte uppfyller agendan till punkt och pricka. Ger de rasifierade eller muslimer positiv särbehandling så är de skyldiga att ge hinduer och kineser samma rättigheter. Anställer de inte rättvist eller ger alla exakt lika stort utrymme i reklam så får de som inte får synas i reklamen en rätt att stämma för skada och kränkning. Ges afrikaner företräde framför koreaner eller svenskar så får svenskarna och koreanerna rätt till fast skadestånd om kanske 50 000 kr per "kränkt person" som deltar i stämning. Advokater ges rätt att annonsera och samla ihop lämpliga grupper av "kränkta" individer.

Enda sättet att undgå ansvar är att säga upp "värdegrundsavtalen". Då finns det inte heller något behov av värdegrundskommissarier och mångfaldskonsulter utan företagen kan gå tillbaka till att driva sin verksamhet utan politiska agendor.