Brå:s första rapport från 1996, för perioden 1985-1989, visar att migranters andel av kategorin skäligen misstänkta för brott var ungefär 32 procent. I den andra rapporten från 2005, med data för 1997-2001, framkom att migranter stod för ungefär 46 procent av samtliga brott. Samtidigt hade deras befolkningsandel ökat från cirka 18 till 25 procent.Tre av fyra förövare av våldsbrott med dödlig utgång är alltså migranter som givits en fristad undan - vad de påstår själva - våld och förtryck. 73 procent! det är en överväldigande stor andel som kommer öka än mer eftersom liknande personer fortsatt strömmar in i landet i tiotusental årligen och nya migrantungar likaså föds i tiotusental inom landets gränser år ut och år in. Konstigt dock att migranternas andel av misstänkta våldtäktsförövare minskat, men det har kanske med fnoskiga me too-feministers anmälningsbenägenhet av "våldtäkt" som ökat att göra.
I min uppdatering har sju brottskategorier studerats: Mord, dråp och misshandel med dödlig utgång; Misshandel; Våldtäkt; Övriga sexualbrott; Rån; Stöld; samt Övriga brott.
I benämningen migrant ingår tre olika definitioner: personer födda i Sverige av en inrikes och en utrikes född förälder, personer födda i Sverige av två utrikes födda föräldrar och personer födda utrikes. Av Sveriges totalbefolkning på cirka tio miljoner var enligt denna definition cirka 3,3 miljoner människor migranter år 2017.
Oförändrad brottsbenägenhet
Vad har då hänt mellan 2001 och 2017? För första gången står de med utländsk bakgrund för en majoritet av registrerade brottsmisstankar: cirka 58 procent. Deras procentandel av befolkningen är nu 33 procent. Det betyder att individuella migranter alltså inte blivit mer brottsbenägna. Siffrorna beror nästan uteslutande på att att de nu utgör en större andel av vår befolkning.
Dessutom varierar det mellan brottskategorier. Angående ”Mord, dråp, och misshandel med dödlig utgång” har andelen skäligen misstänkta migranter ökat från cirka 42 procent i slutet av 1980-talet till 73 procent 2017. Knappt tre av fyra är alltså migranter. För ”misshandel” visar motsvarande siffror en uppgång från 34 procent till 63 procent. Brottskategorin ”våldtäkt” bryter dock trenden. I början av 2000-talet var ungefär 60 procent av skäligen misstänkta våldtäkter kopplade till migranter. 2017 var siffran 56 procent – en noterbar nedgång.
Gruppens [icke folkbokförda] andel av brott ökade från tre procent 1985-1989 till 13 procent 2013-2017. Ungefär en av åtta skäligen misstänkta för brott i Sverige tillhör nu denna grupp. Eftersom den är relativt liten tyder siffrorna på att brottsbenägenheten inom gruppen är betydande.https://www.gp.se/debatt/d%C3%A4rf%C...ken-1.21177620
Om statistiska data underblåser högervindar är det inte statistikens fel. Det blir inte mindre sant bara för att vi inte tycker om det.
Brå:s första rapport från 1996, för perioden 1985-1989, visar att migranters andel av kategorin skäligen misstänkta för brott var ungefär 32 procent. I den andra rapporten från 2005, med data för 1997-2001, framkom att migranter stod för ungefär 46 procent av samtliga brott. Samtidigt hade deras befolkningsandel ökat från cirka 18 till 25 procent.Tre av fyra förövare av våldsbrott med dödlig utgång är alltså migranter som givits en fristad undan - vad de påstår själva - våld och förtryck. 73 procent! det är en överväldigande stor andel som kommer öka än mer eftersom liknande personer fortsatt strömmar in i landet i tiotusental årligen och nya migrantungar likaså föds i tiotusental inom landets gränser år ut och år in. Konstigt dock att migranternas andel av misstänkta våldtäktsförövare minskat, men det har kanske med fnoskiga me too-feministers anmälningsbenägenhet av "våldtäkt" som ökat att göra.
I min uppdatering har sju brottskategorier studerats: Mord, dråp och misshandel med dödlig utgång; Misshandel; Våldtäkt; Övriga sexualbrott; Rån; Stöld; samt Övriga brott.
I benämningen migrant ingår tre olika definitioner: personer födda i Sverige av en inrikes och en utrikes född förälder, personer födda i Sverige av två utrikes födda föräldrar och personer födda utrikes. Av Sveriges totalbefolkning på cirka tio miljoner var enligt denna definition cirka 3,3 miljoner människor migranter år 2017.
Oförändrad brottsbenägenhet
Vad har då hänt mellan 2001 och 2017? För första gången står de med utländsk bakgrund för en majoritet av registrerade brottsmisstankar: cirka 58 procent. Deras procentandel av befolkningen är nu 33 procent. Det betyder att individuella migranter alltså inte blivit mer brottsbenägna. Siffrorna beror nästan uteslutande på att att de nu utgör en större andel av vår befolkning.
Dessutom varierar det mellan brottskategorier. Angående ”Mord, dråp, och misshandel med dödlig utgång” har andelen skäligen misstänkta migranter ökat från cirka 42 procent i slutet av 1980-talet till 73 procent 2017. Knappt tre av fyra är alltså migranter. För ”misshandel” visar motsvarande siffror en uppgång från 34 procent till 63 procent. Brottskategorin ”våldtäkt” bryter dock trenden. I början av 2000-talet var ungefär 60 procent av skäligen misstänkta våldtäkter kopplade till migranter. 2017 var siffran 56 procent – en noterbar nedgång.
Gruppens [icke folkbokförda] andel av brott ökade från tre procent 1985-1989 till 13 procent 2013-2017. Ungefär en av åtta skäligen misstänkta för brott i Sverige tillhör nu denna grupp. Eftersom den är relativt liten tyder siffrorna på att brottsbenägenheten inom gruppen är betydande.https://www.gp.se/debatt/d%C3%A4rf%C...ken-1.21177620
Om statistiska data underblåser högervindar är det inte statistikens fel. Det blir inte mindre sant bara för att vi inte tycker om det.
There's a major fallacy at the heart of the EU's budget debate.Redan där torde det stå klart att de östra medlemsländerna inte är skyldiga de västra ett skit. Att väst förstört sina länder med massinvandring av ökenfolk är inte östs fel och inget öst ska behöva betala för. Östra delen har också fått betala genom brain drain - en erfarenhet de delar med många andra länder som bidrar till väst genom det sk kompetensregnet. Visserligen får väst till övervägande del ta emot rena slaggprodukten men viss kompetens bidrar folkvandringen trots allt med. När det kommer till östeuropeiskt kompetensregn ser det dock lite annorlunda ut. Visst kommer slagg i form av zigenartiggare, multikriminella ligor och klaner men på det hela är det en mer positiv ratio mellan nytta och förödelse i fråga om östeuropeiskt kompetensregn. Fast bäst vore förstås om bulgariska läkare stannade i sitt hemland och servade sina landsmän.
The story rich western European countries tell themselves is a nice one: They are generous souls helping out their poorer eastern neighbors, who rely on EU subsidies and the goodwill of the EU's so-called "net payers." They also like to paint these countries as ungrateful aid recipients, pointing to the Euroskeptic rhetoric of leaders such as Hungarian Prime Minister Viktor Orbán and Polish leader Jarosław Kaczyński.
But the larger macroeconomic picture tells a different story.
Contrary to popular wisdom, most of the money in Europe flows from East to West, not the other way around.
When Eastern European countries started joining the European Union, a deal was made. Eastern governments agreed to remove trade barriers so western companies could access a vast pool of consumers impatient to make the most of their new capitalist lifestyle. In exchange, western governments promised to transfer EU money eastward so the former Soviet bloc could build the infrastructure it desperately needed.
Investment poured into the East. Former state licences were bought for a pittance and western businesses cut themselves a good share in every sector of the eastern economy. As a result, sophisticated consumer goods entered eastern households. Large cheques were written to the most underdeveloped regions.
This was hailed as a success. The EU’s “cohesion policy” was working its magic: The East started to catch up with the rest of the club. But the biggest "winners" of this development have been western European countries, some of which are now tightening their purse strings and insisting they can no longer "pay significantly more to the EU than we get back."
In reality, the money western countries send to Eastern Europe through the EU budget pales in comparison with the profits western companies make from investments in the East.
[...]
Between 2010 and 2016, Hungary, Poland, Czech Republic or Slovakia received the equivalent of 2 percent to 4 percent of their GDP in EU funds. But the flow of capital exiting these countries over the same period was between 4 percent and close to 8 percent of GDP.
[...]
I see this dynamic in person when I am at home in Romania, where the local supermarkets belong to French-owned chains like Carrefour or Auchan. My phone operator is French. The water coming out of my tap is provided by a French company. I also pay my gas bill to a French multinational — through a French-owned bank.
Take the health sector for instance. No EU funds make up for the 10 percent of Romanian doctors leaving the country every year to heal patients in the West, for example. The country has already lost half of its doctors between 2009 and 2015. Shortly after Poland joined, over 60 percent of fifth- and sixth-year medical students said they planned to work abroad; in Bulgaria that figure went up to 90 percent.https://www.politico.eu/article/what...hesion-policy/
[...]
EU cohesion policy is no charity. It is high time Western politicians tell their voters how much their countries benefited from the bloc's enlargement to the East.
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106