Självmordstalen, ofta ett uttryck för ofrihet och desperation går ned i länder som Kina, Ryssland och Sydkorea.Två av dessa länder är världens största motkrafter mot liberal demokrati och Sydkorea är en djupt konservativ demokrati vars minimala liberala komponent enbart är skyltfönsterutsmyckning för västerlänningar. Samtidigt, i världens mest militanta och starka, ja urkällan till, liberal demokrati, USA, ökar självmordstalen kraftigt, särskilt i dess kärnbefolkning, vita män. Som Cwejman skriver: ”ett uttryck för ofrihet och desperation”.
We need to stop viewing the market economy as a self-correcting mechanism that works best if left alone. That view is best reserved for things that have proven themselves over the long term. That is not the case here. For most of history and prehistory we had markets but not a true market economy. It has only been over the past thousand years that this economic system gradually came into being among northwest Europeans and in the societies they founded. Its current globalized form is less than a half-century old.Läs hela texten:
Ironically, free market proponents often look back with nostalgia to the United States of the 1950s—a time of high tariffs, low immigration, high corporate taxation, and high unionization, not to mention the Hays Code and countless other restrictions on entertainment. The current system is actually much closer to the free market ideal.
Is this system sustainable? It is … for some people. As is often the case, the system is most sustainable for those who benefit the most and who have the power to prevent change. For them, life is great and couldn’t be better, at least for now.
The system is less sustainable for the remnants of the old working class. For them, the outlook is especially bleak. They are caught between the anvil of stagnant wages and the hammer of rising costs—in part to support the growing population of net tax consumers and in part to insulate themselves from the latter … and an increasingly dysfunctional social environment.
In the end, however, the current system is not sustainable. The problem isn’t just that globalization will level the wages of Western working people down to the global average. In that scenario, the system could be sustainable. Indeed, the new gentry would have the best of both: a nice first-world lifestyle and cheap third-world labor. The world, as a whole, would be wealthier, even though people in the West would, on average, be poorer. And the top 1% would probably be richer than they are today.
That scenario ignores one thing, however. The market economy, and its power to create so much wealth, came into being because of certain cultural, psychological and, yes, genetic characteristics. Those characteristics are not distributed uniformly around the world. In fact, for a long time they didn’t even exist. They gradually evolved and came together in certain human groups, particularly in northwest Europeans.
Yes, there were similar evolutionary processes in other human groups, notably East Asians, Ashkenazi Jews, Parsees, and so on. But those groups, too, will form a diminishing proportion of the world’s population. The cultural, psychological, and genetic basis for the market economy will therefore regress as time goes on.
The most likely scenario is that the market economy will likewise regress. We will return to a low-trust world of spatially localized markets with no market economy, at least not one that will self-generate without coercion. We will all be poorer.
https://www.expressen.se/kronikorer/...-tiger-om-usa/
Tänk om Trump har rätt? En svensk tiger – om USA
....
I Sverige (av alla länder?) finns nästan inte något utrymme för ett genuint systemkritiskt resonemang om hur USA använder sin särställning i världen. Av någon för mig oklar anledning stämplas i stället alla försök att ställa mer systemkritiska frågor till vad som driver amerikansk utrikespolitik som anti-amerikanism, naivt flum.
...
För mig som ägnat merparten av det senaste två decennierna åt att studera amerikansk utrikespolitik och gräva på djupet i landets förehavanden i världen genom historien är det här obegripligt.
...
Med vår svenska självbild vill vi kanske gärna tro att det vi själva ger vårt stöd till (om än med varierande entusiasm), såsom Libyeninsatsen, Nato-samarbeten, Afghanistankriget och kriget mot terrorismen, ovillkorligen främjar våra ideal? Därmed stänger vi också dörren för samtal om frågor som rör vilket förhållningssätt vi ska ha till USA i olika sammanhang eller vilka konsekvenserna blivit av våra egna ställningstaganden för USA i olika konflikter/krigsinsatser bakåt.
...
Eftersom makt också har en tendens att alltid leda till strävan efter mer makt blir kritisk maktanalys helt livsavgörande när en enskild nation har en militär förmåga som överstiger de tio efterföljande ländernas sammanlagda militära kapacitet. Att inte föra en kritisk diskussion om hur denna förmåga används och vad som motiverar olika strategier är ansvarslöst.
...
Det tydligaste exemplet på vår svenska oförmåga till systemkritik kom kanske med president Obama som framställdes som profet och en räddare i nöden. Plötsligt var all form av kritisk blick som bortblåst och Washington ansågs ha överbryggat en period av missgärningar.
...
Men hur ser den normaliteten ut? Min önskan för det nya året är att vi på allvar försöker formulera just det och tar det vidare därifrån. Med en bredd av perspektiv och analyser. Min poäng är inte att avgöra vilka som har rätt, men när alla ser världen genom samma glasögon blir det lätt trångsynt.
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106