Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Här kommer en perfekt illustration till Vermeules monografi av den sekteristiska liberalismen som ”constantly, and at an ever-increasing tempo, disrupts deeply-cherished traditions among its subject populations, stirring unrest, animosity, and eventually political reaction and backlash”. Nu har Centerns ungdomsförbund haft årsmöte och bl a kommit fram till dessa båda beslut:

Vi är nu för att avskaffa de officiella helgdagarna. Dessa ska istället läggas till de lagstadgade semesterdagarna.

Samt

CUF är nu även för ett avskaffande av byxmyndighetsåldern! #cuf19

Läs gärna mer på twitter

CUF vill sänka byxmyndighetsåldern till 13 år - till att börja med ...


https://www.cuf.se/download/18.428b8...ram%202018.pdf



TILLÄGG

Ovanstående antogs vid förbundsstämman 2018 i Malmö.

"Under helgens förbundsstämma i Mora beslutade Centerns ungdomsförbund, CUF, att ta ställning för att slopa byxmyndighetsåldern" enl. Nyheter Idag.

Raskt marcherat på 1 år.

https://nyheteridag.se/cuf-vill-lega...-med-pedofili/

Extremistliberaler & kulturmarxister börjar nu komma fram till nästa stora satsning, att tillåta pedofili.
Sexualiseringen av barn har tilltagit & snart är man redo att ta nästa steg i kulturkriget.

Allt fler tecken pekar i den riktningen. Man försökte på 60-talet & var rätt nära att lyckas. Men nu kommer snart ett nytt seriöst försök.

Dom måste stoppas, resolut.

Det är något som man länge arbetat med, inte minst på Pride där de sedan 2014 haft ett särskilt område för ungdomar runt 13-år. CUFs utspel ligger dessutom i linje med deras liberala systerparti, vars ungdomsförbund vill legalisera incest, tidelag och nekrofili. Ungdomsförbunden visar var de judeomarxistiska trappstegen leder.

Lagstiftning och sociala normer har antagligen alltid reglerat sådant som sex, äktenskap, incest, månggifte, sexuella preferenser och andra intima sociala relationer i europeiska samhällen i både Europa och diasporan. Regleringarna har varit praktiska och syftat till att skydda individ, familj, nation och stat. När det kommer till äktenskapet har liberalerna lyckats urholka det genom allt från samboförhållanden till ovillkorlig skilsmässa till otrohet till ”swingersex. Liberalerna har lyckats devalvera äktenskapet eftersom sådana kan vara olyckliga och destruktiva för enskilda. Det var inte ”destruktiva äktenskap” som liberalerna var emot men äktenskapet som sådant. Idag finns det inget motstånd mot detta trots att äktenskapet behöver återupprättas. När det kommer till HBTQ och sexuella preferenser har liberalerna i princip bara haft segrar. Den liberal/socialistiska HBTQ-lobbyn förväntar sig nya presenter varje år. Det lustiga är faktiskt att de förlorade just ”tidelagsfrågan” när Moderaterna och riksdagen oväntat förbjöd det 2014. Delar av Liberalernas och Centerpartiets protesterade men det var oförsvarligt. Faktum är att homosex och tidelag legaliserades 1944 precis efter att Berlin fallit. Mycket på grund av post-marxistiska RFSU som grundades av SAC (syndikalisterna) år 1933.

Vi har egentligen två sexuella tabun kvar i Sverige. Dessa tabun är incest och pedofili. Incest är fysiologiskt destruktivt och utrotar ett folkslag som ägnar sig åt det. TV4 försökte genom serien ” Skilda världar” (1999-2002) att driva den här incest-agendan. Aftonbladet och Expressen hängde på men själva ”kärnan” gick förlorad för andra intriger som var mer tilltalande för publiken. Jag har inte sett någon lyfta incest sedan den där S-märkta sossen Greene men jag antar att det kommer.

Pedofili har varit svårare för den post-marxistiska och liberala vänstern att lyfta. Från sena 1960-talet fram till mitten av 1970-talet var produktion barnpornografi laglig i Sverige och Danmark. Du kunde också inneha det långt in på 1990-talet. Denna produktion av barnpornografi uppkom eftersom socialdemokraterna och liberalerna tog bort lagstiftning som berörde prostitution, sex utanför äktenskapet, sedlighetslagstiftning och annan lagstiftning som indirekt upprätthöll skydd mot exploatering av barn. Politikerna backade först på 1980-talet. Den så kallade homosexrörelsen släppte frågan på 1980-talet när det definitivt förbjöds. De försökte resa den igen på 1990-talet, under tidiga 2000-talet, 2014 (som nu nämner) och i år.

Jag måste säga att det är rätt kul att ingen av de där nationalisterna och liberalkonservativa i den där Twittertråden fattar vad CUF skriver eller vad syftet är. Det gör dock den gode Napoleon;

https://twitter.com/cuf/status/1157351495790202881


Syftet med en "pedofili-lagstiftning" har nog inte så mycket med muslimer att göra som dumpopulisterna tror eller att CUF har någon förkärlek för pedofili. Det CUF vill är att bryta ned bindande moral och skapa ängslighet, rädsla, desillusion, social konflikt osv. I princip hänger hela den liberala elitens program samman. Det är en destruktiv krigföring mot allt som får samhällen att fungera - det vidrigaste är att det är primärt västvärlden de vänder sig emot.

Jan Guillou råkade för många år sedan säga att homosexualitet inte existerade på medeltiden. Detta fick han enormt mycket kritik för men hade han inte rätt? Jag var tvungen att läsa på och fann att han hade en poäng. Sådant som pedofili, homosexualitet, bisexualitet, incest osv. uppkommer sällan i fungerande samhällen. Nästan all incest och pedofili uppkommer i fattiga, desperata och isolerade familjer. Minskar du den socioekonomisk utsatthet och andra samhälleliga problem minskar du fallen av incest och pedofili. Homosexualitet och bisexualitet hör också samman med detta. Om du har ett samhälle som värnar om familj, gemenskap, god moral och skapar en god ekonomisk grund för det stora flertalet dör den här typen av destruktivitet ut.

Faktum är många av de här udda sexuella beteendena inklusive våldtäkt uppkommer på grund av ett destruktivt omgivande samhälle som tvingar in människor i beteenden som de varken gillar eller har någon naturlighet för. Du har fängelsekunder (män och kvinnor) som blir homosexuella men som aldrig hade varit det ute i det fria. Det mest tragiska är detta med transsexualitet – förvirrade barn och ungdomar som får för sig saker och sedan tvingar det omgivande samhället in dem i detta. De uppmuntrar dem.

Jag tillåter mig här att citera mig själv, i ett inlägg från 2012.


Jag trodde då att denna debatt var avslutad, men jag hade fel, den är på väg tillbaka med stormsteg.

Vill passa på och tacka alla som bidrar till den här tråden. Många intelligenta och läsvärda inlägg som håller mycket hög klass.

Kul att du (fasligt – inlägg #62956) nämner Roland Huntford. Av en slump så hittade jag en träffsäker artikel som han skrev 1974, men som likväl kunde ha skrivits 2019. Förutom invasionen av människor från tredje världen så har ingenting ändrats.

Sweden is becoming a totalitarian state

STOCKHOLM - My 11 years in Sweden have been a somewhat despiriting experience, for I have watched the development of what self-styled progressives from the four corners of the earth are pleased to see as a model for the future. If this is really the prospect before us, I see little reason for Joy.

A visiting journalist once described Sweden as "a totalitarian state masquerading as a democracy." It was a remarkable flash of prescience, based as It was on his first interviews with trade union bureaucrats.

It was also a nice piece of irony, since the man had been invited by the Swedish government, which is increasingly preoccupied with its image abroad, and excessively keen on demonstrating that it really presides over the most democratic of all democracies. But this judgment at any rate expresses the reason for my discontent.

Sweden, as few will now need to be reminded, is the epitome of the welfare state; the model of affluence, where poverty is outlawed; the mecca of the social engineer. It is egalitarian, orderly, well run and most efficient.

But the price has been too heavy for my taste. As the welfare state has been extended and private enterprise controlled, so have the government bureaucracy and the labor movement apparat consolidated their power.

If their history had been different, the Swedes might be said to have sold their birthright for a mess of pottage. Two centuries ago, however, Voltaire remarked that the Swedes were the only people he knew who, supposedly possessed of all possible freedom, gladly abrogated all their rights to a strong ruler. Voltaire was talking about that royal despot, Charles XII, but his remarks apply equally well to the constitutionally elected Social Democratic government of today.

In the course of covering the news here, I have watched many parliamentary elections. On several occasions the opposition non-socialist parties have been on the verge of winning power. But at the last moment they have ratted and made some murky deal with the government, as if mortally afraid of change. That is why the Social Democrats have remained in power for 42 years and, despite a present parliamentary deadlock, are securely in the saddle.

The official government propagandists, perturbed at the sight of a regime that has now outlived most overt dictatorships, try to explain away the situation by blaming the ineptitude of opposition politicians. This is spurious argumentation.

I have come to the conclusion that it is what the man-in-the-street wants. He is afraid of a change of government because it would mean change and the threat of insecurity. He has no interest in politics: he only want good administration and strong rulers.

Given this growing meekness of the ruled, the rulers have understandably advanced their position. The legislature, never very powerful in Sweden, has been reduced to a cipher. The real power lies in the hands of the party bosses, the bureaucrats and the trade union leaders, who together form an impregnable ruling establishment.

I have watched the advance of corporative society that would have gladdened the heart of that disappointed Socialist. Benito Mussolini. The individual has been suppressed and corporative organizations have taken over. Most ominous of all, I have seen the evolution of a voluntary collective tyranny. Group-think has triumphed.

The collective has been elevated above all else. It is as if the average Swede has decided that liberty rocks the boat: that to forego it is a reasonable price to pay for social security.

There is an intolerance of independent thought. Deviation from the collective opinion, the consensus, is now regarded as among the worst of crimes. Any parliamentarian, for example, who ventures a private conviction that contradicts the national consensus will be publicly crucified by his political kith and kin.

Saddest of all, this "tyranny of the compact majority" - as the Norwegian playwright Henrik Ibsen once put it - has been promoted by the media. There is no censorship in Sweden; it is superfluous, seeing that the media censor themselves by instinct.

One incident sticks in my mind. During the Vietnam War, when the Swedish consensus was rabidly anti-American, and it was decidedly not polite to deviate from that line, I was approached by the editor-in-chief of a chain of newspapers. Could I not arrange to have a piece published saying that all Swedes were not really anti-American and that there was a sizeable minority genuinely worried about the official line?

Although he believed it to be true, he dared not print the story because it would be breaking a taboo and would damage the reputation of his group. But he could quote what a foreign newspaper said with impunity. It is not perhaps an attitude familiar in the Western democracies, to which Sweden technically belongs, but it is well known to those familiar with Eastern Europe.

Indeed, a refugee from East Germany once rang me up to say that she had seen much, but never thought to witness a people voluntarily putting itself in chains. She was emigrating to America, for the sake of her children, whom she did not want to grow up in what she termed ”a creeping dictatorship”. 'The question I put to my self." she said, " is at what point does a democracy end and dictatorship begin''. I think Sweden it approaching this point " All this is terribly depressing, but all cannot be unrelievedly dark and hopeless, it might be argued. There must be some light among the shadows. True enough, but it is on the dangers end the threats to a way of life that one must concentrate when one is under siege.

In Sweden, the compensations are from God, not man. Thus, all the prosperity and orderliness derive from a happy accident: A country rich in natural resources with a population in proportion, and not too large. The real lesson to be learned is that of size. Perhaps a small country has something to be said for it.

Thus, argument about Sweden has been focused wrongly: it has concentrated on system where it ought to be devoted to the question of size.

There are other small countries, notably Switzerland, which is just as well run, but boasts less and whose neutrality, incidentally, is refreshingly honest, consistent and worthier of respect. So those who look to Sweden as a model for the world might do better to see it in relation to size rather than socialism versus the opposite.

As far as I am concerned, the Sweden experiment is too close to Orwell's 1984 and Huxley's Brave New World for comfort. And there has been no comfort in the fact that the present prime minister, Olof Palme, has harried certain foreign correspondents when their reporting does not mirror the official line.

But Sweden has not been my whole parish. Finland, with which I have been concerned, has also been a source of gloom. While the Finns are wholly admirable, history has put them at the mercy of Russia. Their rulers have decided that appeasement is the path to take.

I have consequently watched how freedom of expression has been whittled away to avoid antagonising the Kremlin. Finland in many respects has taken on the semblance of a Soviet satellite, albeit with a constitutional Western form of government. The word "Finlandiza-tion," coined to designate this particular condition, is not an empty term. It, too, may have ominous connotations for the rest of Western Europe.

The real compensations have come from Norway and Denmark. There, the process and mentality of Western democracy still flourish. Both are traditionally Social Democratic strongholds, and bulwarks of the welfare state, but they lack the totalitarian trends of Sweden.

Both, to their credit, have recently deposed socialist governments in the interests of healthy politics and change. In both countries, people are willing to fight for their ideas, to criticize, and to respect the view of the individual. Both have avoided the spiritual aridity which will be my abiding memory of Sweden.

On the whole, my Scandinavian years have not induced particular optimism. There are trends which suggest that I may indeed have peeped into the future, that this is what the political bosses elsewhere are diligently trying to copy, and that what is in store for the West may indeed by a "totalitarian state masquerading as a democracy."

That, in a sentence, is the lesson I have learned.

Artikeln hittas på sidan 6.

https://news.google.com/newspapers?n...rontpage&hl=en

Bra skrivet! Och det är helt riktigt att det inte är islam utan progressivismen i sig själv som är källan till pedofilvänlig lagstiftning.

Här finns kanske en möjlig indirekt angreppspunkt som kan galvanisera befolkningen mot etablissemanget. Man vågar kanske inte uttala sig emot massinvandring på fikapausen men att avsky pedofili kommer alltid att vara acceptabelt.

Däribland ditt. Tack för att du lade upp Huntford på bordet.

Mycket välformulerat och insiktsfullt inlägg. Jag får samma intryck av all propaganda från vänstern som syftar till att relativisera könstillhörigheter. Allting handlar enbart om att bryta sönder samhällsstrukturer och frikoppla människor från sin sociala tillhörighet och sitt kulturella arv.

Tycker mig se att du på sätt och vis tog för givet, då det inte längre var möjligt för dem att öppet propagera för pedofil, att inte skulle främja sin agenda i det dolda (eller i vilket fall inte lyckas göra det så effektivt som man har).

Att debatten är på väg tillbaka ser jag som positivt då fler och fler börjar få upp ögonen för Pride och vad det handlar om. 2011 uppmärksammade Fria Tider att Kjell Rindar invigningstalade på pridefestivalen. Samma år rapporterade Nordfront att RFSL hyllade pedofilen Axel Axgil, som också var med och grundade RFSL till vilket Pedofila Arbetsgruppen var en underavdelning.

Man kan se hur de flyttat fram sina positioner under regnbågsfanans omsorg. Men också att kritiken mot och uppmärksammandet utav det här växt. Inte tack vare lögnpressens förtjänst men de alternativa medierna. Det behövs mer.
Förstår inte beteckningen av RFSU som "post-marxistiska". De är ju kulturmarxister. Med det sagt så är det väl knappast en slump vare sig tidsmässigt eller att det är judeomarxistisk organisering som ligger bakom detta.

Ja, så är det ju. Det är vad liberaler, marxister och andra på vänsterkanten har i huvudet. Rasera allting som är gott, sunt och fungerande och ersätta det med hedonistiskt kaos varav mycket är rent skadligt. Det är verkligen hemskt vad vårt samhälle gör med människor.

https://www.thestranger.com/features...ng-drag-queens

Jag är övertygad att den här killen inte hade varit så här för femtio år sedan.

Visst är det så.

Post-marxism är det akademiska begreppet för kulturmarxism. Det är samma sak och båda används tillsammans med västmarxister. Det sista tycker jag är ett bättre begrepp eftersom inte alla post-marxister var inriktade på att dekonstruera och avskaffa traditionell västerländsk kultur. En del post-marxister blev vänligt inställda till Mussolini. Du vet vad jag menar.

Detta påminner om efterdyningarna av Ryska revolutionen.
Marxistideologin och metodiken för nedbrytandet av samhället är densamma nu som då.
En total demoralisering eftersträvas för att fullkomligt krossa allt motstånd från det gamla samhället.

Baksmällan kommer dock på samma sätt som i Sovjet-Ryssland på 1930-talet när homosexualitet återigen kriminaliserades.
"Kulturmarxismen" hade fullgjort sitt uppdrag och dess HBTQ-hantlangare förpassades till fängelser och arbetsläger.
https://www.marxist.com/the-sexual-r...-in-russia.htm