Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Tror snarare att liberalerna kommer att börja tala om mpngkultur och det positiva i att varje person för identifiera sig själv . Identitetspolitiken är här för att stanna. Något mer än läpparnas bekännelse till Sverige blir det aldrig av andra än pursvenskarna. Kurderna i Sverige kommer inte att känna sig mer svenska i Sverige än vad de känner sig turkiska i Turkiet.

Detta eviga tjat om integration.

Vi kan börja med Mona, som får symbolisera politiken och de naiva aningslösa självgoda.

Svenskarna måste integreras i det nya Sverige, det gamla Sverige kommer inte tillbaka– Mona Sahlin i P1-morgon i Sveriges Radio P1 den 17 maj 2001.

I kölvattnet av detta kunde det låta så här 2002.

Svenskar behöver integreras

https://www.svd.se/svenskar-behover-integreras

Integration handlar om att frigöra individer och samhälle från ett förlegat vi-och-dom-tänkande och skapa en gemenskap, som bygger på att helheten, d v s dagens mångfald

Även de svenska samhällsinstitutionerna, arbetslivet, utbildningsväsendet o s v, liksom de infödda svenskarna, måste ingå i de processer som en framgångsrik integration omfattar.

Det är ett grundläggande och mycket olyckligt tankefel att se svenska, respektive andra kulturer som varande företeelser var för sig. Sverige i dag är de facto ett mångkulturellt samhälle bestående av medborgare med skiftande etniskt, religiöst och socialt ursprung. Det är denna vår samlade identitet, som utgör vår gemensamma folkkultur av i dag, och som integrationen måste utgå ifrån.

2019 står vi fortfarande still, stampar och stångas med samma fråga som aldrig kommer att lösas.

Det är svenskarna som inte vill integrera sig

https://www.expressen.se/debatt/det-...integrera-sig/

Problemets början och slut ligger i svenskarnas nationalchauvinism.

Svenskarna sade sig vara villiga att göra kulturella kompromisser och integrera sig med alla nya. Men i praktiken har nysvenskar behövt förändra kulturell identitet och uttryck nästan totalt för att ta sig in i samhället.

Demokratin måste återerövras i den globaliserande världen; erövringsförsöken blir bara segerrika om vi lugnt och behärskat kompromissar och integrerar. Lyckas vi inte med det är de tragiska dödsskjutningarna i förorten bara en försmak av vad som kommer.

När våra politiker talar integration är det egentligen detta som avses, svensken måste integreras i det nya mångkulturella. Svensken ska acceptera alla olikheter, kulturella uttryck och undertrycka sina egna instinkter och känsla för landet, folket och sin historia. Nu har det visat sig att svensken precis som alla andra folk som kommer hit inte vill ge upp sin identitet och sin kulturella arvslott. Därmed vägrar svensken rätta in sig i det mångkulturella ledet oavsett vad denne säger offentligt för när verkliga beslut ska tas är det självklart att valen blir att hålla sig till sin egen grupp och folk.

Detta blir alltmer uppenbart för alla (även våra politiker) och svensken börjar inse att något mångkulturellt lyckorike kommer aldrig infinna sig. Och snart tror jag vi också är redo att ge våra politiker domen över detta experiment. Trots det faktum att våra politiker har dränkt oss i mångkultur för att tvinga oss att assimileras in i det nya har det inte gått vilket bara bevisar slutligt att vi är ett folk som alla andra med starka band till varandra, vår historia och kultur som vi inte ger upp.

Hur löser vi då detta, när ingen, varken svenskar eller invandrare, vill eller kan integreras eller assimileras in i våra politikers drömsamhälle. Tror som Edgerton att vår framtid nu är utstakad, att vi får ett fortsatt allt mer uppdelat parallellsamhälle med alla dess nackdelar.

För att citera grön ungdom ovan:

Lyckas vi inte med det är de tragiska dödsskjutningarna i förorten bara en försmak av vad som kommer.

Återvandring skriker någon, skulle inte tro det, är bara fantasier. Vi sitter med skiten nu och får göra så tills vi dör. Fram till dess får vi hålla oss på vår egen kant och undvika konflikter i möjligaste mån. Och vad vi lämnar till våra barn och barnbarn kommer vi tvingas stå till svars för många gånger i livet. Förbered er på en ensam och övergiven tillvaro i ålderdomen. Minneslunden nästa, glöm oss snabbt, ty vi förtjänade ingen grav.

Jag kanske uttryckte mig väl kategoriskt, men det finns studier kring stabilitet och konflikter i mångkulturella samhällen. Tydligen finns starka kopplingar till genetiska faktorer. Ju mer olika grupper skiljer sig genetiskt desto större risk för skarp konflikt.

Man kan ta konflikten i Nordirland som exempel. Det var inte bara religion det var fråga om. Det handlade lika mycket om två olika folkgrupper där protestanterna var migranter från Skottland till Irland.

Tror att bl.a. Rushton har skrivit om detta.

Folk har alltid vandrat säger globalisterna och det stämmer. Men folk har också i många fall återvänt till sitt hemland säger den reaktionäre Ottokar.

Ibland kan det krävas en smula heroism för att få gravmonument.

Låt oss möjliggöra menaiternas exodus.

Så är det. Läser eller hör man om "kurder" i Sverige associeras till kriminella Gottsunda eller till Baksi/Pekgul i media som vevar det eviga kurdproblemen i Mellanöstern.

Det verkar inte finnas mycket till vilja för integration i svenska samhället hos kurder.
Man har genom åren fått uppfattningen att Sverige används som plattform av kurderna - samma gäller i växande mening turkarna i Sverige för Turkiet - för deras eviga kamp mot turkarna och inte som deras nya land att starta bättre liv i genom anpassning och respekt för Sveriges normer och värderingar.
Kurder behövde för den skull inte ge upp sina traditionella yttringar inom familj och grupper som svenskarna så behärskat och utan etnisk chauvinism gjorde en gång och ännu gör genom sina ättlingar i Minnesota.

Igår var det en kurdisk demonstration mot Turkiet i Sverige, och detta kommer garanterat att tillta. Ranstorp har i dagarna gått ut och varnat för ökat terrorhot i landet, tidigare om åren har både turkiska och kurdiska lokaler exploderat i Sverige.

Det är därför det är svårt att ta ställning i Erdogans anfallskrig mot kurderna i norra Syrien.

DN och Bonniers agendajournalistik

För en tid sedan så förekom det i Nya Tider ett ifrågasättande av Bonniers roll i svensk media. I dagens upplaga av Det Goda Samhället så tas Wolodarski och agendajournalistiken i DN upp till belysning av skribenten Bitte Assarmo.



https://detgodasamhallet.com/2019/10...li-wolodarski/

Det är utmärkt att Assarmo lyfter fram Wolodarskis roll i destruktionen av det svenska medieklimatet. Men jag anser att det ändå är en för grund analys. Självklart så sitter Wolodarski på ägarnas mandat och viktiga frågor om tidningens hållning är noga avstämt på ägarnivå. Så fungerar det i alla andra verksamheter med familjeägande. Att tro att Bonniers tillsätter en chefredaktör som får leka som han vill är helt enkelt verklighetsfrämmande. Det är inte så världen fungerar.

Lyssnade till Carl Otto Werkelid igår kväll i "Tankar för dagen" på P1.
Han brukar dyka upp där ibland, det är nog så långt han får komma i omfång i offentligt forum.

Som kulturchef på SvD - då SvD ännu hade ett namn - för 10-15 år sedan gjorde Werkelid sig ett namn genom att inte nämnas av "understreckare" i tidningen när dessa skrev sina memoarer och räknade upp sina chefer på kulturredaktionen.

Som avpolletterad på SvD fick Werkelid ett jobb av regeringen Reinfeldt 2008 som kulturråd i London, var det är för något och vad han gjorde där?

På äldre dar har han blivit en gränslös samarit.
Därför vore det kul med närmare belysning på Werkelids förflutna och nuvarande liv när hans omsorg och känsloengagemang för världens utsatta tagit sig sina religiösa uttryck.

Carl Otto Werkelid är en av alla dessa oräkneliga hycklare som (med nasal röst dessutom) lusar ned folkets ägda och avlönade public service.
Visst alla röster skall höras i allmänna forum men lyssnaren har rätt att ställa vissa opportuna propagandister mot deras bakgrunder.

Hatet mot Trump och Boris Johnson förnekar sig inte hos SvD. När Johnson ser ut att ro ett avtal med EU om Brexit i hamn måste han tas ner på jorden och får absolut inte triumfera. Stor rubrik på morgonen: "Bakslag för Johnson, nordirländrska DUP sätter sig på tvären". Inslaget kom från TT som är den stora globalistliberala nyhetsbyrån i landet och den nyhetsbyrå som får göra de smutsiga jobben om Trump åt SvD. Jag kunde se att upplägget med DUP var hämtat från vänsterliberala The Guardian som givetvis heller inte vill se några triumfer för Johnson. Men när jag vill kopiera länken för en halvtimme sedan var den nämnda artikeln från SvD/TT helt borta från SvD:s nätupplaga - helt bortrensad och ersatt med en väldigt neutral artikel från TT/Omni om avtalet.

Ett litet nedslag i den dagliga agendajournalistiken hos SvD. En tidning som numera helt undviker invandringsdebatten men som mestadels driver feminism och klimatfrågor. När man inte angriper Trump, Johnson och Polen eller Ungern vill säga. Det är inte uppbyggligt. Den nya publishern Anna Careborg verkar fortsätta i de upptrampade fotspåren. Målgruppen för tidningen är tydlig: innerstadskvinnorna.

Har själv undrat väldigt länge över vilka individer som erhåller dessa biståndspengar.
Tycker att det vore lämpligt med en adress till vart slantarna hamnar.
Verkar finnas ett gigantiskt hål där våra skattepengar får sitt bankkonto placerat.

Börja namnge folket som suger bidragen!

Det här vore nästan underhållande om inte den bakomliggande situationen varit så tragisk. Expressens Per Wirtén ondgör sig över, vad han anser, SR:s sviktande tilltro till devisen "allas lika värde gäller enbart de med godkänd värdegrund, SD ska hatas i alla sammanhang".


Det var enklare förr menar Per när man med programledarens "neutrala" sympatier i lugn och ro fick sprida vilket SD- hat och vilken brunstämpling som helst utan att någon "opartisk" hade synpunkter. Sedan undrar jag vilka reportage han syftar på där SR "rakryggat rett ut komplicerade sammanhang" vad avser magnituden av mångkulturens destruktiva inverkan på Sverige. Har någon i tråden någonsin tagit del av en sådan "rakryggad" analys från SR?

https://www.expressen.se/kultur/per-...-alla-utom-sd/

Smålandspostens, som oftast, utmärkte Fredrik Haage tangerar Dogdylans trådstart. M behöver kliva ur den liberalkonservativa lekhagen om det ska bli något av dem. Liberaler, klassiska liberaler - de liberaler som Dogdylan menade går under beteckningen "högern" i Sverige - börjar bli redo att ta klivet från den vansinniga vänsterliberalismen till mer konservativt fast politisk mark. Vänsterliberal multikulturalism har definitivt blivit illiberal och klassiska liberaler föses mot ställningstagande.

Alliansen mellan liberaler och konservativa var som starkast när socialismen fanns som en gemensam fiende och sedan dess har paret glidit isär. Men åtminstone två dramatiska skeenden har uppträtt som faktiskt talar för en återförening.

Det första är den plågsamma frågan om migration och integration. Sverige har varit ett extremt generöst mottagarland för asylsökande i flera decennier och inte bara sedan 2015. Men det är bara under de allra senaste åren som verkligheten – och även många liberaler –har gett skeptiska konservativa rätt.

För allt fler liberaler står klart att tidigare förgivettaganden inte håller. Utomnordiska invandrare blir inte nödvändigtvis västerländska dynamister och entreprenörer när de fyller i sin första F-skattesedel. De förvandlas inte automatiskt till goda liberaler som skakar av sig klankultur för att de har jobb.
[...]
Men allt fler av dagens liberaler inser att kultur trumfar ekonomism.

Allt fler liberaler inser att deras tidigare sakrosankta princip om fri invandring i sin flyktingliberala praktik har resulterat i att Sverige kommer vara ett högskattesamhälle för överskådlig framtid. Detta hur många simhallar kommunerna än avstår från att bygga eller hur många föreningsbidrag som dras in. En del blundar, andra biter tyst ihop men många andra är öppna inför vad verkligheten bjuder och att deras tidigare syn på nation och medborgarskap måste omvärderas.

Mer än något annat är det liberaler och liberaler vi ser glida isär, och konservativa får allt mer liberalt sällskap. Och det är bra även om omständigheterna inte är så roliga.

Det andra skälet till förnyad frändskap håller som bäst på att välla över oss från USA. Det kan sammanfattas i kulturkampen, med dess av den moderna vänsterns nytillkomna tillsatser av identitetspolitik, intersektionalism och offerkultur. En sträng, för att inte säga hätsk, politisk korrekthet med pseudoreligiösa undertoner.
[...]
Med extremt töjbara tolkningar av begrepp som hat, fobi och extremism riktar man bannbullor mot vad som hittills varit konservativa eller rakt av vardagliga uppfattningar.

Eller rättare sagt mot personer som uttrycker dem. Dessa skadeskjuts regelmässigt genom förtal och angrepp på sociala medier på det att arbetsgivare, arrangörer och sponsorer skall skrämmas till avståndstagande. Den som inte vidgår att det finns ett oändligt antal kön eller att varje skevhet beror på systematisk diskriminering kan plötsligt befinna sig farligt nära kättarbålet.

Nog ser vi tecken på det här i Sverige, som lågtflygande svalor i offentligheten.
[...]
Koordinerade vänstermobbar kan med andra ord ganska lätt få en person att gå upp i rök. Såvitt man utifrån rim och reson betraktar sociala medier som debattallmänningar är detta ett av dagens största yttrandefrihetsproblem.
[...]
Frågan måste ställas om det är Google eller ryska påverkansoperationer som är det större hotet mot västerländsk demokrati.

Hur som väntar ytterligare en krets av plågor den som råkar ut för den fria marknadens egen version av Kinas sociala kreditsystem. Västerländska banker och kredit- och betalningsföretag har visat sig vara påverkbara för vänsterns påtryckningar.
[...]
Men det angår förstås inte bara konservativa. Det kommer bara vara en tidsfråga innan bredare delar av liberalismen inser att dagens kulturkamp är en yttrandefrihetskamp. Där kan de inte ställa sig neutrala, inte minst som vänsterns chockridningar nu också håller på att stöta in i deras egna led.

I allt detta tänker sig alltså svenskt etablissemang att Sverige skall ha helt digitaliserade betalningssystem. Det är ett scenario som borde samla liberaler och konservativa med samma självklarhet som en gång hotet från löntagarfonderna.

Förutsättningarna för en aktiv liberalkonservatism är här, om än så bistra. De cirkulerar kring medborgarskap och yttrandefrihet. Det enda som saknas är ett öppet moderat erkännande av tingens tillstånd.

http://www.smp.se/ledare/ny-liberalk...tism-ur-askan/

Det är ju utmärkt att det finns en lokaltidning som tar upp frågan. Men Bonniers har väl redan köpt upp eller är i färd med att köpa upp resten av marknaden.