Början på ett mediakrig om mångkulturen?

DEBATT. Förbudet i Bromölla mot bönestunder har ett enda syfte: att diskriminera.

Det handlar inte om effektivitet, det handlar inte om arbetsdisciplin. Syftet är att stänga ute.

Jag ska erkänna att jag inte känner till förhållandena på kommunala arbetsplatser i Bromölla. Men jag törs ändå säga att bönestunder inte kan vara något stort problem. Jag kan inte tänka mig att horder av exempelvis muslimer, judar eller kristna avbryter sitt jobb mitt i ett viktigt moment för att be till sin gud.
...
Min övertygelse är att de ansvariga med Sverigedemokraterna i spetsen gör detta bara för att markera mot i första hand muslimer, men indirekt också mot andra religiösa grupper.

Att partier som kristdemokrater och moderater hänger på är betydligt mer förvånande.

En religiös jude kan behöva cirka sju minuter om dagen för en kort bönestund. Ska en jude med det sättet att leva alltså stoppas från att ta jobb i Bromölla?

Det tar inte längre tid än ett normalt toalettbesök. Men ingen tror att Bromöllas kommunledning försöker komma åt omotiverade toalettbesök, dels självklart för att det är något svårt att kontrollera. Men också för att det inte träffar de grupper som är måltavlan.

Mindre än 80 år efter Förintelsen är religiösa judar på väg att stoppas från att ta jobb i en svensk kommun.
...
Jag är helt övertygad om att vi som vill se mångfald och tolerans är i kraftig majoritet i Sverige. Men det räcker inte. Vi kan inte sitta hemma och säga bra saker.

Vi måste göra oss hörda på gator och torg. När en jude eller en lesbisk kvinna utsätts för hot eller våld i Almedalen utsätts vi alla.

För i morgon kan det vara du eller jag.

Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor dödförklarar både alliansen och mångkulturalism som politiska projekt.

Hon är besviken på att Liberalernas nya partiledare Nyamko Sabuni kommit med motstridiga besked om mångkulturen.

– Det måste finnas en uppsättning värderingar som gäller alla, säger KD-ledaren i DN:s partiledarintervju.

Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor saknar sällan svar på tal. Men frågan om när hon senast hade ett ”Jimmie moment” får henne att tveka på DN:s scen i Almedalen.

– Jag har fortfarande inte fattat vad ”Jimmie moments” är. På min semester ska jag läsa ikapp om vad Annie Lööf ägnade stora delar av sitt tal åt, säger hon.

”Jimmie moment” är ett uttryck från en krönika i Göteborgs-Posten om att man får en instinktivt negativ känsla kring hur Sverige har förändrats på grund av invandringen.

– Jag har lyft frågan om det problematiska med mångkulturalism i flera år. Det var därför som jag blev så glad när Nyamko Sabuni sa att mångkulturalismen inte var något som Sverige ska hålla på med. Sedan tog hon tillbaka det, säger Ebba Busch Thor.
[...]
– Mångkulturalismen som politiskt projekt måste vara död. Vi kan ha många kulturer i Sverige och vi kan ha en stor mångfald, men det måste finnas en uppsättning värderingar som gäller alla. Det är då som de som har varit här länge i Sverige kan fortsätta känna sig hemma och vi kan säkerställa att de som kom igår och behöver ett nytt tryggt hem inte möts av förtryck, säger hon.

– Att man är stolt över sin historia, att man känner sina rötter, att man har trygga, djupa rötter, det är otroligt viktigt. Men mångkulturalism att man tror att man kan stoppa ihop en massa olika människor och kulturer och blanda ihop det till något nytt, och att det ska fungera, det tror inte jag på.
[...]
Vad är det som har ändrats med SD?

- Ingenting, faktiskt. Jag ser fortfarande inte att man har rört sig ifrån det som är djupt problematiskt. Och jag ser inte den rörelsen och förändringen i Sverigedemokraterna än heller. Det som har hänt, det är ju att vi förhåller oss till ett helt nytt parlamentariskt läge. Jag personligen, men också mitt parti, har omprövat ståndpunkten att man inte kan sitta ner och har politiska samtal med partier och företrädare som man står långt ifrån ideologiskt.

Har värderingar blivit mindre viktiga för Kristdemokraterna?

– På ett sätt har det kanske blivit lite tryggare. Jag tror inte att mina värderingar ändras av att jag sitter ner och pratar med Jonas Sjöstedt eller Jimmie Åkesson.
[...]
Att visa medmänsklighet är ett viktigt kristet budskap. Och om man läser Lukasevangeliet så säger Jesus att ”ge åt alla som ber dig”. Hur går det budskapet ihop med stramare linje?

– Du vet att vi är ett politiskt parti, och att jag inte är en präst, undrar Ebba Busch Thor, som blir påtagligt irriterad av frågan.

– Ni väljer att insinuera att vi utgår ifrån Bibeln som politiskt parti. Jag skäms inte för min kristna tro. Men jag tycker inte att det är snyggt att blanda ihop politiken och religionen på det sättet.

Sedan säger hon att ”krist” i partinamnet Kristdemokraterna ändå förpliktigar en omsorg om medmänniskor.

– Därför måste vi säkerställa att vi inte är med och bygger samhällsstrukturer där det är möjligt för kriminella organisationer att sätta de utsatta kvinnorna på gatan för att tigga samtidigt som männen återkommande begår organiserad brottslighet, och tar pengarna ifrån kvinnorna. Där man använder kvinnorna i praktiken som sexslavar. Det är ett tillräckligt stort problem för att man måste säga: ”Okej, vi kanske måste hjälpa mer än bara genom en bit bröd och fisk för dagen. Vi kanske också ska lära dem hur man fiskar och försörjer sig långsiktigt.”
[...]
Men det är glasklart att kristdemokrater, konservativa och liberaler måste jobba ihop.

– Jag tror inte att Alliansen som den var förut kan återuppstå. Jag tror att det är kört. Däremot tror jag att det är möjligt för samma borgerliga partier att bilda regering om alla borgerliga partier vill.

Vad är skillnaden mellan att säga ”vi kan bilda regering” och att säga att ”alliansen är körd”?

– Det har väl att göra med den här typen av Friskis och svettis-möten med stora beach-flags och armband och allt vad vi hade. Det är ganska svårt att sälja till väljarna igen.

Jag skulle vilja se mer av samarbete och samtal i svensk politik – generellt alla partier. Som jag sa mitt problem med januariöverenskommelsen är inte att partier samarbetar. Mitt problem är att januaripolitiken lämnar stora grupper i vårt samhälle utanför.

Jag talar om de förbisedda. De som inte fick följa med till den där skärgårdsön där januariöverenskommelsens slöts. De som lämnades efter. Vi har ett ansvar att vara deras röst. En röst för de som annars ingen har. En röst för samhällsgemenskap.
...
Så låt mig då lova en sak idag. Vi kristdemokrater kommer aldrig infoga oss i det ensidiga Stockholmsperspektiv som ledande politiker och höga tjänstemän ger uttryck för i maktens korridorer. För det finns där och det gör att det svenska hjärtlandet – vår landsbygd och våra små och medelstora städer – hamnar i skymundan. Blir förbisedda.

Jag bor själv på landsbygden utanför Uppsala. Vi har inte kommunal väg eller VA. Det är bonden ett par gårdar bort – inte kommunens plogar – som gör att jag kommer till jobbet på vintern. Det är inte gles- eller avfolkningsbygd men det räcker att bo en bit utanför en större stad för att märka att man då också ser lite annorlunda på en del saker.
...
1970 fick en arbetare ett genomsnittligt småhus för motsvarande tre och en halv årslön. 1990 – tre och en halv årslön. År 2000 var priset fyra årslöner. Idag? Åtta årslöner. I Stockholms län femton årslöner. Det har aldrig varit svårare för en ung arbetarfamilj att köpa en egen täppa.

8 av 10 svenskar som är inne i barnaåren vill helst av allt bo i ett egnahem. Och det är lätt att förstå varför. I ett eget hus finns det plats för såväl barnens tågbana som barfotaspring i trädgården.
Men när januaripartierna pratar bostäder då pratar de bara om hyresrätter. De verkar tro att människor drömmer om en hyrestrea!
...
Om feminism är rörelsen för jämställdhet – ja då behöver vi verkligen en ny feminism. Vi kvinnor behöver färre pekpinnar och fler reformer som hjälper det stora flertalet av oss. Vi behöver inte en elitfeminism vi behöver en vardagsfeminism.
...
Åk till Angered och träffa flickan Amal som går på den kommunala lågstadieskolan – och lyssna på henne. Låt henne berätta om hur hon står ensam på rasterna för att de andra barnen blivit förbjudna att leka med henne. Hur glåpord kastas efter hennes mamma. Hur de har nekats att handla i vissa butiker….. Bara för att de inte bär slöja. Då kommer du inse vad ett parallellsamhälle är.
Januaripartierna säger att de ska ta krafttag genom att förbjuda konfessionella friskolor. De har alltså inte ens fattat hur problemet ser ut. För Amal går i en kommunal skola. Och den friskolerektor som nyligen sattes i förvar av svensk säkerhetspolis – för att han hade nära kopplingar till våldsbejakande islamism – han var rektor för en icke-konfessionell skola. Den var på pappret sekulär. Islamisterna är alltså två steg före januaripartierna.
...
Våra största banker är alla avgörande kuggar i vår samhällsekonomi. Och de vet deras ledningar. Det lägger ett moraliskt ansvar på dem – som de inte kan frånsäga sig. Ett ansvar att inte ta oproportionerliga risker eller gå in i etiska gråzoner. Därför om det går snett så är det inte bara banken som går omkull. Hela Sverige kan dras ner. Folk kan tvingas gå från hus och hem.
...
Hederlighet, långsiktighet och etik – det är de värden som bygger ett friskt näringsliv och en stark samhällsgemenskap. Den som fått mycket att förvalta – har också ett större ansvar. Det gäller även våra banker!
....
En viktig anledning är att de två liberala partierna visat sig vara svaga för vad vi kan kalla för socialdemokraternas ”psykologiska krigsföring” – deras smutskastningskampanjer helt enkelt.
När man inte trodde att debattnivån i Sverige kunde sjunka mer då tar socialdemokraterna fram en spade och börjar gräva. Det är brunsmetning. Lögner om abortmotstånd. Och personliga attacker på kvinnors utseende och klädsel.
Och istället för att då vila trygga i sina egna värderingar har liberalerna först blivit skrämda av – och sedan skrämt upp sig själva – med historier om högerspöken.
Så här kontrollerar socialdemokraterna idag sina partners. ”Titta ett högerspöke” ropar de och de liberala släpper fram dem till Rosenbad.
”Ett högerspöke” ropar de och fnissar. De liberala röstar för deras budget.
”Överallt högerspöken” skrockar sossarna och centern räddar deras ljugande minister.
Så länge smutskastningen fungerar så kommer den inte sluta. Nej, den kommer sannolikt bara bli värre.
..
Detta borde varit bevis nog för behovet av en ny regering. Jag trodde ärligt talat att vi var förbi den tid då det ansågs som självklart att Socialdemokraterna skulle prenumerera på makten.
Stefan Löfven är inte rätt man att leda Sverige. Vårt mål är en ny statsminister. Sverige behöver ett nytt ledarskap.
Varje parti ska självfallet göra det som de tror är rätt. Problemet med januariöverenskommelsen är inte att partier samarbetar. Det är att avtalet inte bygger på några gemensamma värderingar. Det bygger på en banal basarhandel.

S, C, L och Mp satte sig ner och lekte: ”ska vi byta reformer med varann”. Marknadshyra mot ministerpost. Ministerpost mot grön skattepropp. Grön skattepropp mot ett kunskapslyft. Till sist var alla nöjda med sin lilla hög.

Men var fanns ledarskapet? Var fanns analysen av vilka problem som ska lösas? Och vad var det för helhet som svenska folket fått? Vi behöver inte basarhandlarpolitik – vi behöver värderingsburen politik.

En gång i tiden var det socialdemokraterna som stred för att arbetarfamiljer skulle kunna köpa sig ett eget hus. Idag är det Kristdemokraterna som kämpar för att även en arbetarfamilj ska kunna förverkliga villadrömmen.


Vad vill jag då ha sagt med den beskrivning av det politiska läget som jag gett idag? Jo, att ett av de viktigaste skiftena det senaste året är det mot en socialt ansvarstagande höger – en ny social borgerlighet. En punkt där vi kristdemokrater egentligen alltid befunnits oss.
Regeringen – och januaripartierna – står idag för ett mish-mash av politiska förlag. Många särintressen har lyckats få sig en liten smulbit. Men man har låtit blicken passera förbi de som har svagare röster.

Jag skulle vilja se mer av samarbete och samtal i svensk politik – generellt alla partier. Som jag sa mitt problem med januariöverenskommelsen är inte att partier samarbetar. Mitt problem är att januaripolitiken lämnar stora grupper i vårt samhälle utanför.

Jag talar om de förbisedda. De som inte fick följa med till den där skärgårdsön där januariöverenskommelsens slöts. De som lämnades efter. Vi har ett ansvar att vara deras röst. En röst för de som annars ingen har. En röst för samhällsgemenskap.
...
Så låt mig då lova en sak idag. Vi kristdemokrater kommer aldrig infoga oss i det ensidiga Stockholmsperspektiv som ledande politiker och höga tjänstemän ger uttryck för i maktens korridorer. För det finns där och det gör att det svenska hjärtlandet – vår landsbygd och våra små och medelstora städer – hamnar i skymundan. Blir förbisedda.

Jag bor själv på landsbygden utanför Uppsala. Vi har inte kommunal väg eller VA. Det är bonden ett par gårdar bort – inte kommunens plogar – som gör att jag kommer till jobbet på vintern. Det är inte gles- eller avfolkningsbygd men det räcker att bo en bit utanför en större stad för att märka att man då också ser lite annorlunda på en del saker.
...
1970 fick en arbetare ett genomsnittligt småhus för motsvarande tre och en halv årslön. 1990 – tre och en halv årslön. År 2000 var priset fyra årslöner. Idag? Åtta årslöner. I Stockholms län femton årslöner. Det har aldrig varit svårare för en ung arbetarfamilj att köpa en egen täppa.

8 av 10 svenskar som är inne i barnaåren vill helst av allt bo i ett egnahem. Och det är lätt att förstå varför. I ett eget hus finns det plats för såväl barnens tågbana som barfotaspring i trädgården.
Men när januaripartierna pratar bostäder då pratar de bara om hyresrätter. De verkar tro att människor drömmer om en hyrestrea!
...
Om feminism är rörelsen för jämställdhet – ja då behöver vi verkligen en ny feminism. Vi kvinnor behöver färre pekpinnar och fler reformer som hjälper det stora flertalet av oss. Vi behöver inte en elitfeminism vi behöver en vardagsfeminism.
...
Åk till Angered och träffa flickan Amal som går på den kommunala lågstadieskolan – och lyssna på henne. Låt henne berätta om hur hon står ensam på rasterna för att de andra barnen blivit förbjudna att leka med henne. Hur glåpord kastas efter hennes mamma. Hur de har nekats att handla i vissa butiker….. Bara för att de inte bär slöja. Då kommer du inse vad ett parallellsamhälle är.
Januaripartierna säger att de ska ta krafttag genom att förbjuda konfessionella friskolor. De har alltså inte ens fattat hur problemet ser ut. För Amal går i en kommunal skola. Och den friskolerektor som nyligen sattes i förvar av svensk säkerhetspolis – för att han hade nära kopplingar till våldsbejakande islamism – han var rektor för en icke-konfessionell skola. Den var på pappret sekulär. Islamisterna är alltså två steg före januaripartierna.
...
Våra största banker är alla avgörande kuggar i vår samhällsekonomi. Och de vet deras ledningar. Det lägger ett moraliskt ansvar på dem – som de inte kan frånsäga sig. Ett ansvar att inte ta oproportionerliga risker eller gå in i etiska gråzoner. Därför om det går snett så är det inte bara banken som går omkull. Hela Sverige kan dras ner. Folk kan tvingas gå från hus och hem.
...
Hederlighet, långsiktighet och etik – det är de värden som bygger ett friskt näringsliv och en stark samhällsgemenskap. Den som fått mycket att förvalta – har också ett större ansvar. Det gäller även våra banker!
....
En viktig anledning är att de två liberala partierna visat sig vara svaga för vad vi kan kalla för socialdemokraternas ”psykologiska krigsföring” – deras smutskastningskampanjer helt enkelt.
När man inte trodde att debattnivån i Sverige kunde sjunka mer då tar socialdemokraterna fram en spade och börjar gräva. Det är brunsmetning. Lögner om abortmotstånd. Och personliga attacker på kvinnors utseende och klädsel.
Och istället för att då vila trygga i sina egna värderingar har liberalerna först blivit skrämda av – och sedan skrämt upp sig själva – med historier om högerspöken.
Så här kontrollerar socialdemokraterna idag sina partners. ”Titta ett högerspöke” ropar de och de liberala släpper fram dem till Rosenbad.
”Ett högerspöke” ropar de och fnissar. De liberala röstar för deras budget.
”Överallt högerspöken” skrockar sossarna och centern räddar deras ljugande minister.
Så länge smutskastningen fungerar så kommer den inte sluta. Nej, den kommer sannolikt bara bli värre.
..
Detta borde varit bevis nog för behovet av en ny regering. Jag trodde ärligt talat att vi var förbi den tid då det ansågs som självklart att Socialdemokraterna skulle prenumerera på makten.
Stefan Löfven är inte rätt man att leda Sverige. Vårt mål är en ny statsminister. Sverige behöver ett nytt ledarskap.
Varje parti ska självfallet göra det som de tror är rätt. Problemet med januariöverenskommelsen är inte att partier samarbetar. Det är att avtalet inte bygger på några gemensamma värderingar. Det bygger på en banal basarhandel.

S, C, L och Mp satte sig ner och lekte: ”ska vi byta reformer med varann”. Marknadshyra mot ministerpost. Ministerpost mot grön skattepropp. Grön skattepropp mot ett kunskapslyft. Till sist var alla nöjda med sin lilla hög.

Men var fanns ledarskapet? Var fanns analysen av vilka problem som ska lösas? Och vad var det för helhet som svenska folket fått? Vi behöver inte basarhandlarpolitik – vi behöver värderingsburen politik.

En gång i tiden var det socialdemokraterna som stred för att arbetarfamiljer skulle kunna köpa sig ett eget hus. Idag är det Kristdemokraterna som kämpar för att även en arbetarfamilj ska kunna förverkliga villadrömmen.


Vad vill jag då ha sagt med den beskrivning av det politiska läget som jag gett idag? Jo, att ett av de viktigaste skiftena det senaste året är det mot en socialt ansvarstagande höger – en ny social borgerlighet. En punkt där vi kristdemokrater egentligen alltid befunnits oss.
Regeringen – och januaripartierna – står idag för ett mish-mash av politiska förlag. Många särintressen har lyckats få sig en liten smulbit. Men man har låtit blicken passera förbi de som har svagare röster.