Nedan uppmärksammas två texter av Johannes Klenell (kulturredaktör på tidningen Arbetet), som angriper Ivar Arpi och GP pga att Ivar Arpi i två artiklar lyft ett perspektiv, som är helt
TABU - konsekvenserna för Svensson i det Nya Sverige. Det resulterade i en ström av artiklar som dels fördömer Ivar Arpi, dels fördömer alla som inte delar ståndpunkten, att negativa konsekvenser för gemene svensk saknar intresse.
Den unika svenska invandringspolitiken vilar på det fundamentala grundantagandet, att det är totalt *likgiltigt* om massinvandringen får negativa konsekvenser för Svensson, detta skall inte beröras alls.
Idag såg jag den första artikeln till stöd för Ivar Arpi i Dagens Samhälle (av Paulina Neuding)
Jag tar gärna emot PM från den som inte vill skriva själv, om trådens läsare ser fler artiklar (TACK till Naranbaatarkhan för PM).
-----
Citat:
Liljestrand och Arpi visar prov på bristande integration
Arbetets Kulturredaktör läser två texter av kulturmän som besökt småstäder och frågar sig varför de inte träffat några svenskar på torget.
Två texter om det nya Sverige har publicerats den senaste veckan. Den ena är skriven av Svenska Dagbladets ledarskribent Ivar Arpi. Den andra av Expressen Kulturs Jens Liljestrand.
Båda har besökt småstäder, sett ett ”nytt” Sverige med torg som ekar tomma på svenskar men fyllts med nyanlända invandrare.
Utifrån detta har de dragit två rätt olika men också talande slutsatser.
Arpi ser hur en förändrad demografi där etniska svenskar ersätts med invandrare leder till rasism. Kortfattat att svenskar skulle bli rasister för att de är rasister.
Liljestrand däremot ser möjligheter att ”göra en Annie Lööf”. Han lyckas få hjälp att ta en svarttaxi från Hultsfred till Linköping för 600 spänn när tåget är försenat.
Sällan har borgerlighetens vägkorsning inför invandringen blivit så påtaglig som här. De konservativa ser hot. De liberala ser en möjlighet att fynda.
Resten av texten handlar om, att förut så var det folktomt på svenska gator.
"Den demografiska förändring som Arpi och Liljestrand beskriver är inte att en grupp ersatts med en annan. Det är att någon är där alls", anser Johannes Klenell.
https://arbetet.se/2019/06/13/liljes...e-integration/
Idag, den 19/6 återkommer Klenell med en text, som endast en verklighetsfrånvänd utopist kan producera.
Kontentan verkar vara, att då folk ibland oroar sig i onödan pga rykten, som i efterhand visar sig inte stämma, så finns det aldrig någon anledning till oro.
Citat:
Att ta människors oro på allvar görs inte via ett ”Jimmie-moment”
Med sociala mediers verklighetsdefiniering och ekokammare uppstår också förfrämligande, dehumanisering och i slutänden demonisering, skriver Arbetets kulturredaktör.
I november 2017 inkom flera larmsamtal om en terrorattack på Oxford Street i centrala London.
Innan dess hade rykten börjat spridas på sociala medier. Oro uppstod.
Det var ett falskt rykte. Klenell skriver:
Citat:
Vi har under de senaste åren sett en allt tydligare utveckling där vi förväntas ta människors oro på allvar.
Inte bara i medias rapportering utan också politiskt. Den senaste veckan har allt mer av diskussionen om invandring handlat om oro för demografisk blandning.
Diskussionen initierades av Svenska Dagbladets ledarskribent Ivar Arpi. Där gick också proppen ur.
Bara dagar senare publicerade Göteborgspostens ledarsida, vars motto tycks vara ”alltid lite värre än Svenskan”, en text om ”Jimmie moments”.
Skitsaker i vardagen som gör dig till främlingsfientlig Sverigedemokrat. Sociala medier kokar.
Man bekräftar varandras upplevelser och förstärker dem på så vis.
[---]
Med sociala mediers verklighetsdefiniering och ekokammare uppstår också förfrämligande, dehumanisering och i slutänden demonisering.
[---]
Det blir svårt att hålla isär besvikelsen över fermenterade grönsaker från jourbutiken och ett väpnat rån.
[---]
Det sker en tydlig förskjutning där hela den politiska skalan blivit allt mer auktoritär och pardonlös i sin hållning.
En oerhört farlig utveckling.
Särskilt om den sker av samma orsaker som fick människor att fly från Oxford Street i panik.
Av rädsla för ett terrordåd som aldrig hände – även om det kändes så just då.
https://arbetet.se/2019/06/19/att-ta...jimmie-moment/