Citat:
Kort för att avsluta detta OT så anser jag att du har fel. Vi tycker olika.
En kvinna som väljer en man som inte kan beskydda henne från att också tillhöra andra män, vilka hon inte kan kontrollera, kommer självklart att tendera att föredra en stark man som kan skydda henne från överraskningssex från många okända män. Även om hon måste dela denne starke man med andra kvinnor som också skyr överraskningssex. Ju större mansöverskott, desto större risk för överraskningssex, desto starkare incitament att dela trygghet. En ond cirkel, därför att då också mansöverskottet ökar etc etc, vilket sannolikt gör män mera aggressiva och "ta för sig", därför att som bekant "snälla pojkar får aldrig kyssa vackra flickor". Varför har så många män i Asien en gen från Djingis Khan?
Kvinnors intresse av polygami kan sammanfattas så: Man vet vad man har, men inte vad man får. Bättre nära det man känner till än ute i det okända.
Jag tror att det ligger mycket i det du skriver, men trenden mot att prioritera styrka framför hygglighet/stabilitet ännu bara är i sin linda.
Trygghet är så mycket mer än att vara provider, och den man som enbart kan erbjuda sig vara "stabil försörjare" och en hygglig själ finner sig snart stå med tomma händer.
En kvinna som väljer en man som inte kan beskydda henne från att också tillhöra andra män, vilka hon inte kan kontrollera, kommer självklart att tendera att föredra en stark man som kan skydda henne från överraskningssex från många okända män. Även om hon måste dela denne starke man med andra kvinnor som också skyr överraskningssex. Ju större mansöverskott, desto större risk för överraskningssex, desto starkare incitament att dela trygghet. En ond cirkel, därför att då också mansöverskottet ökar etc etc, vilket sannolikt gör män mera aggressiva och "ta för sig", därför att som bekant "snälla pojkar får aldrig kyssa vackra flickor". Varför har så många män i Asien en gen från Djingis Khan?
Kvinnors intresse av polygami kan sammanfattas så: Man vet vad man har, men inte vad man får. Bättre nära det man känner till än ute i det okända.
Jag tror att det ligger mycket i det du skriver, men trenden mot att prioritera styrka framför hygglighet/stabilitet ännu bara är i sin linda.
Trygghet är så mycket mer än att vara provider, och den man som enbart kan erbjuda sig vara "stabil försörjare" och en hygglig själ finner sig snart stå med tomma händer.
Polygami är i den situation du beskriver rimlig, men en sådan situation kommer aldrig att uppstå i verkligheten. Männen kommer att reagera på situationen innan kvinnorna.
Svaga män kan skydda sina kvinnor genom att gå samman i grupp, enas om att varje man har rätt till en kvinna och lova att försvara varandra och varandras kvinnor. Detta är för de flesta kvinnor att föredra framför något slags anarkistisk lösning där de förvisso kan tillhöra den en stark man, men samtidigt måste dela honom med andra och där den starke mannen på egen hand måste freda sig själv och sina fruar mot alla sorters faror.
Citat:
Jag vet inte det. Polygami (vanligen polygyni) är väl ett sätt att strukturera ett samhälle, som jag inte vet hur den kan tänkas relatera till eventuell könsfördelning. De ogifta männen kan man då skicka i krig, med löfte om 72 jungfrur efter döden. Och eventuellt rov under krigföringen. Huruvida detta stärker genpoolen vet jag inte. Om den är positiv så förtas det väl med råge av det samtidigt rådande bruket av ingifte som är vanligt i polygama kulturer. Överblivna män kan sändas i krig, hellre än destabilisera hemlandet. Beroende på hur försvarsmakten har organiserats och de vapenföra selekterats genom århundradena, kan krig innebära att de bästa mannarna, sämsta mannarna eller en jämnare mix av den manliga befolkningen (numera även den kvinnliga befolkningen i Västerlandet, om än en ringa andel) skickas i döden eller ej. Kronvraken kan hålla sig hemma och kanske yngla av sig.
Samhällen struktureras efter de förutsättningar som råder på plats. Konstanta krig leder till ett konstant överskott på kvinnor, som leder till institutionaliserad polygami. Sedan infinner sig en viss logik, som innebär att man måste göra sig av med en massa överflödiga män för att upprätthålla det polygama systemet. De återkommande krigen som från början var påtvingade eller hade politisk-ekonomiska skäl, blir nu nödvändiga om än bara för att fungera som en köttkvarn i vilken man maler ner de unga männen som utgör ett hot mot polygamin.
Citat:
I Västerlandet har vi istället polyamorösa (tidigare kallades de väl promiskuösa), som i kraft av definierad identitetsgrupp ska förlänas status och bidrag, antar jag. Last görs till dygd. Välfärdslandet tar hand om och uppmuntrar osedligt leverne och stora barnkullar hos de minst lämpade att sätta barn till världen. Är detta en naturlig succession på socialdemokratin / socialismen, eller är det olycksfall i arbetet? Välfärden blivit övermoget som system och förgör sig själv? Subversion? Allt på en och samma gång? Jag kan inte helt enkelt dra en linje mellan makarna Myrdal och dagens belägenhet.
Rådande parningssystem i västerlandet är ostabilt på sikt, men det är OT.