Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Du kar säkert att i, att det finns en planerad respons hos media till somliga händelser som Rachmat Akilovs terrordåd.

Det finns ju tämligen färdigskrivna dödsrunor hos media för tex. kungligheter och andra prominenta personer. Statsbegravningar för t.ex. kungen och drottningen planeras åratals i förväg.

Det rör alltså händelser där kan förutses, att det

1. det med säkerhet kommer att inträffa och

2. kommer att vara en stor händelse för allmänheten

- vare sig det är önskvärt för staten att det blir medialt uppmärksammat t.ex. statschefens död eller icke-önskvärt t.ex. terrordåd.

Om respnsen på Rachmat Akilovs terrordåd mot förmodan inte skulle ha varit förberedd, så finns det efter den manifestationen sannolikt definitivt planer på hur media ska reagera vid nästa terrordåd.

Ty precis som jag kan ställa mig frågan: Hur reagerar Svensson om ca femtio personer sprängs till döds i kollektivtrafiken... så kan massmigrationens och statens lojala stödtrupper - svenska s.k. journalister - ställa sig den frågan vad media ska göra, om det inte går att låtsas som att händelsen saknar ngn politisk anknytning.

SVT:s Aktuellt förra fredagen (7/6) efter den stora bomben i Linköping följde den senare mallen. Intervjuer med div. vanligt folk och en polis - noll regeringsrepresentanter eller andra politiker uttalade sig.

Inrikesministern väntar en vecka (!) med att besöka staden - otänkbart i de flesta andra västeuropeiska länder.


https://www.regeringskansliet.se/pre...ing-och-malmo/

Johanna Fränden på Aftonbladet har sytt ihop ett svar apropå Arpis Ledare tidigare i veckan.

Funderar på om hon verkligen är så där blåst eller om hon bara medvetet spelar på journalisternas lyra och försöker göra sig lustig....



Knappast, alla som mött muslimer tillräckligt många gånger i vardagen lär sig blixtsnabbt att de tillhör jordklotets värsta människor, lite beroende på etniskt ursprung med araber och somalier på möjlig förstaplats.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/k...dank-i-centrum

Att människor från andra kulturer söker sig till centrum – ”slår dank utomhus”, med Ivar Arpis ord – istället för att sitta hemma när de kommer till Sverige är fullt naturligt.

Poängen, som hon självklart duckar för, är att dom "slår dank" under tidpunkter när folk normalt är på jobbet.

Svaret på din fråga är nog att hon faktiskt är så här blåst på riktigt. Hennes tidigare skriverier tycks bekräfta att så är fallet.

Från andra sidan pölen avslöjas nu Facebooks verksamhet i detalj. Det är ett utbrett spionage som bedrivs och låga odds för ett sånt hår avslöjande att tas i regimpressen.

Facebook monitors the offline behavior of its users to determine if they should be categorized as a “Hate Agent,” according to a document provided exclusively to Breitbart News by a source within the social media giant.

https://www.breitbart.com/tech/2019/...gent-revealed/

Någon hatagent i tråden?

Att Facebook kartlägger vad folk pysslar med även utanför Facebook är djupt skrämmande. Att det tillåts av ett rättssamhälle är ännu mer skrämmande. Det är Orwell-nivå på det hela.

Det måste finnas grund i Svensk lagstiftning för att helt enkelt förbjuda Facebook pga. åsiktsregistrering.

Nej, efterspelet var fullt naturligt. När man blir attackerad har man två val: slå tillbaka eller be om nåd. Eftersom att tanken på att slå tillbaka är fullkomligt främmande för medelsvensson har han inget annat val än att be om nåd. Därav manifestationer mot "våld" och "hat" och "rasism". Det är den sekulära formen av att vända andra kinden till.

Fast manifestationerna var inte riktade mot militanta muslimer, utan mot "rasister". Eller inte mot rasister egentligen, utan mot dem som förutsåg och varnat för Drottninggatan. Som man inte ville erkänna att de hade haft rätt, eftersom ett erkännande hade tvingat fram en, utesluten, omvärdering av de egna ståndpunkterna. Kognitiv dissonans i mötet med verkligheten leder inte till omprövning utan leder till mer av samma sak. Militanta muslimer ses inte som medvetna agenter av manifestationsmedierna. De finns knappt för dem.

Min spontana reaktion på Drottninggatan var ungefär "Jaha. Fler kameror och mer avspärrningar lite fortare då alltså. Annars nåt nytt?". Hela hallabaloon med manifestationer mot våld var riktad mot oss som inte var förvånade eller knappt ens upprörda.

Jag tror att det finns grund i Facebooks användarregler för att, om inte förbjuda, så i alla fall skita ett stort stycke i svensk lagstiftning.

Kanske för det man skriver på Facebook. Men knappast för att dom efterforskar vad folk håller på med utanför Facebook.

Problemet är inte dissonansen i sig eller motviljan mot att erkänna att man har haft fel. Problemet är att om man erkänner muslimer som fiender är det orimligt att förespråka något annat än hämnd, eftersom att maktbalansen mellan svenskar och muslimer är till svenskarnas fördel. Svensken skyr dock tanken på våld, och skapar därför två andra fiender som får ta på sig skulden: "rasister" och Våld som fenomen.

Eftersom att rasister är andra svenskar blir konflikten reglerad och riskerar inte att mynna ut i våld. Det blir bara teater av det hela. Båda sidor fördömer och förbannar varandra; och sedan blir man sams igen. Ingen sida förespråkar att man ska ge igen med samma mynt och köra in i fiendens demonstrationståg med en lastbil. Detta kan väl kallas konfliktens tredje lösning, nämligen att fly från den faktiska fienden och avvakta hans nästa drag.

Fenomenet våld blir också en fiende, men detta går inte att besegra (att besegra Våld med våld är paradoxalt) och man tvingas att be om nåd. Manifestationer för "Kärlek" och mot "Hat" och "Våld" är passiva företeelser; man samlas inte för att öka sin styrka och åstadkomma konkreta handlingar, utan för att söka tröst hos likasinnade och hoppas att blotta åsynen av denna stora parad av sorgsna och nedslagna människor ska beveka det mänskliga tillståndet till förändring.

Skarpsinnig analys på min ära.

Skulle för min del vilja särskilt lyfta fram statens och "etablissemangets" agerande. I den konflikt som hela tiden ligger latent så är den enda av de två sidorna i konflikten som staten verkligen fortfarande kan disciplineras naturligtvis svenskarna. Därför läggs så mycket energi på att trycka till och passivisera svenskarna. Menaiterna kan de inte kontrollera med nu tillåtna konventionella metoder. Därför ser vi sådant agerade som att Poliser drar sig undan när det blir kaosupplopp i utanförskapsområdena.

Den snabbt hopsamlade kärleksmanifestationen på Sergels Torg efter Akilovs terrordåd var skickligt genomfört. Det fanns nog en PM med krishanteringsplan redan färdigskriven. Möjligen var en sådan folkkär nyckelperson som Postkodlotteriets Rickard Sjöberg vidtalad sedan tidigare. Frankrike och Storbrittaninen med deras expertis i att passivisera den egna befolkningen var nog också konsulterade. De hade ju onekligen väl upparbetad erfarenhet sedan länge.

Edit: Att besegra våld med våld är en paradox bara så länge man ser våldet som en abstraktion i sig. Om två kombattanter som har helt motstridiga intressen möts så kan bara en av antagonisterna vinna. Antingen genom att en av dem viker sig för den andres intressen frivilligt eller så löses konflikten genom våld och den som besegras förlorar. Malcom K och Aron Flam diskuterade detta på Flams podd för ett par månader sedan på ett ingående sätt.

Jag tycker du gör fel tolkning av de där kärleksmanifestationerna. De är hårt regisserade och inte några spontana opinionsyttringar. En strategi inom mediakriget som denna tråd avhandlar. Och syftet det urgamla vanliga att erövra och behålla makt.

Denna video dekonstruerar fenomenet:

https://www.youtube.com/watch?v=Ax2FWS4qYVw

Motdraget är att beskriva vad som görs och sätta ett namn på det. Jag har försökt mynta begreppet "The Crazy Catlady" i den här trådstarten:

(FB) The Crazy Catlady - Dekonstruering av en kommunikativ härskarstrategi